2014-09-03

Så blev Maresi till: Del 3

Det var nog den långa pausen som räddade Maresi. I nio månader skrev jag ingenting på just den berättelsen. Jag tänkte inte heller på den, inte aktivt. Men djupt därnere i mitt undermedvetna mullrade kugghjulen på. Saker komposterades. Frön grodde. Och i februari 2013 hade jag fått såpass mycket distans till det hela att jag började se var jag gått fel. Att jag försökt tvinga fram en viss sorts historia, istället för att låta Maresi berätta sin. Jag hade också skrivit av mig behovet av att skriva något lätt, roligt och kort i andra texter jag jobbat med.

Maresi är min första bok i första person, och det annorlunda berättarperspektivet förde med sig helt nya utmaningar, som inte var helt lätta att lösa. Men jag började se hur jag skulle kunna tackla dem. Och jag började se vad historien egentligen handlade om. Det var inte alls vad jag från början trodde.

Det jag fick lov att lära mig under processen med att skriva Maresi var tålamod. Det är ett ord som dyker upp om och om igen i mina blogginlägg och i min Journal of a Novel. Jag kände mig som en snigel ibland. Jag är usel på tålamod, men det här var ett helt annorlunda projekt jämfört med mina tidigare böcker. Maresi var en historia som måste få växa fram långsamt. Det gick inte att jaga fram och räkna ord, utan det gällde att vara lyhörd, försiktig, känslig för nyanser. För första gången har jag suttit och verkligen filat på en enda mening i flera timmar. Jag har njutit av det, men det har också varit mycket frustrerande. Många gånger har jag tvivlat och tvekat.

I mars 2013 skrev jag ut en första version. Vågade och orkade inte riktigt ta itu med den på allvar förrän jag i slutet av april åkte till Visby för att skriva i 11 dagar. Och där, där lossnade det på allvar. Där kunde jag ge mig texten hän så som den krävde. Jag funderade, bearbetade, skrev om. Och skickade till en betrodd läsare, som gav tummen upp, men också kom med bra kommentarer. Så jag fixade och skrev om.


En av de sista dagarna i maj var jag så färdig jag kunde bli på egen hand. Jag skrev ut manuset och sände det till förlaget. Och i början av juni fick jag besked: Manuset var antaget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar