2014-09-30

Inköp

Jag köpte lite böcker på mässan, mest åt sonen. Åt mig själv köpte jag Zelda vs. Patriarkatet och så två anteckningsböcker.

För jag har ju bara 23 oanvända i hyllan.


Men de kostade bara 30kr styck! Då måste man ju slå till, eller hur?

Sen lyckades jag alltså med konststycket att köpa kläder på mässan. En tröja och en klänning från Jumperfabrikens monter. Klänningen var inte ens till salu, utan bara där som exempel på vad de har i affären. Jag provade den. Den satt som gjuten. Sen tiggde jag om att få köpa den tills den snälla expeditens hjärta smalt :-) (Jag visste ju inte om jag skulle hinna till deras butik i Göteborg.)

2014-09-29

Tre till

Jag fick ännu en bunt foton av Lena från Berghs! Här av Sara, Mats, Johanna och mig under seminariet.



Här signerar jag efter seminariet. Bredvid Hanne-Vibeke Holst!


Och så signerar jag i SF-bokhandelns monter. Ivrigt förklarande handlingen i Maresi, tydligen.


Jag måste ännu skriva att en sak som gjorde mig otroligt glad var att så många kom fram och kände till eller brukade lyssna på podden. Den når sin publik! Hurra!

Post-mässe-wrap-up

Oj oj. Hemkommen från bokmässan och HUR kan något vara så roligt och givande och samtidigt så oerhört uttröttande? Jag är som en urvriden trasa, och nu är jag dessutom hemma med sjukt barn. Men jag skall försöka sammanfatta mässan i några ord och bilder (en del har redan förekommit på insta).

Före mässan var jag lite måttligt entusiastisk. Kände mig trött och hängig.

Och så kom jag till Göteborg. Min studiestad under fyra år, 1996-2000. Och nostalgin vällde in över mig. Jag blev på så gott humör och full av energi, och det bar mig sen genom alla tre mässdagarna.

Från mitt hotellrums fönster hade jag utsikt över två av de ställen jag bodde på i Göteborg, Ostkupan (den fula grå skyskrapan) och Olofshöjd.



Efter att jag lämnat av mina väskor på hotellet promenerade jag en sväng förbi Humanisten och andra bekanta ställen från studietiden. Som Poseidon och hans muskulösa rumpa!


På fredag hade jag två framträdanden på den finländska Arenan. De var välbesökta, och efteråt kom många fram och berättade att de lyssnar på Fantastisk Podd! Hurra, vi är så glada att podden hittat sina lyssnare. Jag fick också förmånen att luncha med min kollega och medpoddare Fredrik Persson.



Sen bandade vi in ett avsnitt av podde LIVE på SF-bokhandeln på stan. Jag hade svårt att låta bli att dregla. Två våningar fulla av fantastik i olika former! Jag ville bosätta mig där. Kan inte SF-bokhandeln göra lite som Shakespeare&Co i Paris och inrätta ett par bäddplatser för pilgrimer?



Poddarnas böcker stod framme!


På lördag var det dags för mitt stora seminarium med dessa superfina typer.




Seminariet Flickbilden i fantasy med Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, mig och moderator Johanna Koljonen (gammal skolkamrat till mig och all-round genialisk kvinna) går att se i sin helhet här. Tantasy FTW! Efter seminariet fick vi årets anteckningsbok som gåva. Mycket lägligt, jag har nästan slut på den förra :-)

På lördag hann jag själv lyssna på ett helt seminarium (mitt enda!) - Nene Ormes och Karin Waller gav lästips om episk fantasy.


Också på mitt eget sista framträdande var det fullsatt!


Sen signerade jag i SF-bokhandelns monter och hängde med min fina svenska förläggare Lena från Berghs. Och alla böcker utom en gick åt!



Jag hann med förlagsfester både fredag och lördag kväll och hade väldigt trevligt, men skippade allt efterfestande och vilade på hotellrummet istället. Mässan tröttar ut mig något ofattbart och på lördag fick jag dessutom den Onda Mässhuvudvärken. Eftersom jag på söndag inte hade några egna programpunkter valde jag därför bort mässan helt och hållet och hängde med Nene istället. Vi såg Vivian Maiers otroliga fotoutställning på Konstmuseet (se den om du bara kan!) och åt lunch på en uteservering och bara pratade. Det var precis what the doctor ordered.


Idag skall jag svara på mejl, betala räkningar och i övrigt läsa Zelda och annat som jag inhandlade på mässan (köpte kläder också! På BOKmässan! Men det är en annan historia).

2014-09-26

Seminariet live!

Nu är jag i Göteborg! Det skall bli några roliga och mycket intensiva dagar. För er som inte kunnat komma till mässan i år: Mitt stora seminarium i morgon med Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg och Johanna Koljonen som intervjuare kan man se LIVE på UR.Play! Vi skall diskutera flickbilden i fantasy.

2014-09-25

Mässor och ansikten

Tidigt i morgon på morgonen flyger jag till Göteborg och bokmässan. Jag skulle vilja träffa gamla kompisar från studietiden, jag har ju ändå bott i Göteborg i fyra år, men tyvärr har jag så mycket program att det knappast blir av. 

En sak som gör mig lite nervös inför alla sammanhang av den här typen är det här med min ansiktsblindhet. Jag länkar till det inlägg jag skrev om det för ett år sedan. Det är nämligen ett stort problem då jag träffar massor med folk på en gång. Om jag presenterar mig för dig två gånger samma dag, eller inte känner igen dig fast vi sågs igår - snälla, ta inte illa upp! Det är inte du, det är jag.

Liveinspelning av podd!

En programpunkt som jag glömt berätta om då jag bloggat om mitt bokmässeschema är liveinspleningen av Fantastisk podd! Den sker på SF-bokhandeln, så du som behöver en paus från mässvimlet - eller kanske inte alls vill gå på mässan! - kan ta dig dit fredag kl 16. Då spelar Pål Eggert, Kristina Hård, Nene Ormes, Fredrik Persson och jag in ett nytt avsnitt.

2014-09-24

Bästa läsupplevelsen

Jag har just läst ut Castle Waiting, en serieroman som jag fick som hedersgästgåva på Fantastik 2014. Ben hade kommit ihåg att jag på Twitter sagt att jag inte läst den men att den såg intressant ut... Och så gav han den.


Det här är den underbaraste läsupplevelse jag haft på flera år. Det var första gången på evigheter som jag läst en bok som jag aldrig ville skulle ta slut. Som gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Där jag bara ville fortsätta vistas i världen. Det är en vacker, oerhört rolig, ställvis spännande serieroman med underbara kvinnor i huvudrollerna, anekdotisk och egensinnig där alla möjliga element blandas friskt i en soppa som inte borde fungera men som verkligen gör det. Jag kan inte nog rekommendera boken. Jag, som inte riktigt hittat in i seriernas värld än! Men det här är en serie som gjord för mig. Den är dessutom vacker, och inte så där grotesk som jag tycker dagens serier är.

Och som tur finns det en volym till. Jag har redan beställt den. Tyvärr inte i samma upplaga, hoppas den jag får är lika vacker som del 1.

2014-09-23

Fler festbilder!

Jag fick nyss en hel bunt med bilder av min mamma, som var festens paparazzi. Här följer ett urval! Lokalen var alltså underbara Villa Kivi, författarvillan vid Tölöviken. Kristallkronor, författarporträtt på väggarna och glamour för hela slanten!

Buffén

Skål och välkomna!

Basse synar buffén.

Min underbara syster Alexandra som Maresi är tillägnad.

Lena läser ur En sann historia

Jag läser ur Maresi.

Henrika berättar om En skärva av själen.

Ursula Vuorenlinna och Anna Gullichsen, två kolleger, och framför dem Anna Dönsberg.

Två av mina bästa vänner, Hanna Mannerström och Linda Bondestam.

Bästa klassföreståndarn då det begav sig, Misha Eriksson (numera rektor för Ekenäs gymnasium) och min ypperliga redaktör Sara Ehnholm Hielm.
Fotograf till samtliga bilder alltså Christine Saarukka.

Releasefest

Omtumlad, trött och glad sitter jag hemma i min egen Enterprise och försöker smälta gårdagens underbara releasefest. Vi hade fullt hus och jag är så oerhört glad och tacksam över alla fina människor som ville komma och fira med oss. Det var alltså gemensam releasefest för Maresi, Henrika Anderssons En skärva av själen och Lena Frölander-Ulfs En sann historia.



Jag fick flera gånger under kvällen frågan "Hur känns det nu?" och jag visste aldrig riktigt vad jag skulle svara. Hur känns det att boken är ute? Roligt, skönt, en lättnad - men samtidigt fjärmar jag mig hela tiden från Maresi nu. Hon är inte länge min bebi, hon är en stor flicka, ute i världen på egna ben. Jag har en ny kärlek som upptar min uppmärksamhet. En ny berättelse som fyller min själ. Maresi glider allt längre bort.

Men glad är jag, glad över mottagandet boken fått, glad över recensionerna och feedbacken och framför allt, glad över att mina vänner ville komma och fira och glädjas med mig.

Fler bilder t.ex. hos Mia.

2014-09-22

Mer festande

Fantastik igår var jätteroligt! Viken VIP-behandling jag fick av arrangören Ben och hans förtjusande hustru Susanna, som dessutom var min minder. De skötte om mig så oerhört bra, och som gåva fick jag en bok jag länge velat läsa, Castle Waiting. Jag vill genast vara hedersgäst igen om det alltid är så här :-) De programpunkter jag själv inte deltog i utan fick lyssna på var väldigt intressanta. Bra planerat all around! Bilder från dagen hittas på mitt Instagramkonto, där jag heter mitt efternamn.

Ikväll blir det glamoröst gemensamt releaseparty för Maresi, Henrika Anderssons En skärva av själen och Lena Frölander-Ulfs En sann historia. Jag är lite stressad över allt som skall transporteras till Helsingfors och all mat som skall fixas. Och sen om maten skall räcka. Och om jag kommer ihåg att packa allt. Och och och...

Men roligt skall det bli! Foton följer på tisdag! Men på Instagram kommer de löpande under kvällens lopp.


2014-09-21

Klimatmarschen

Om ni inte kommer till Fantastik i Åbo (stadsbibban, start kl 12) finns det bara en godtagbar ursäkt: att ni deltar i klimatmarschen i Helsingfors.

2014-09-19

Efter festen

Det var ju fest igår. Alldeles väldigt mycket fest. Jag är inte hemma än så det blir inga foton här, men bland annat Mia och Peppe har lagt upp bilder. Det var roligt men blev alldeles för sent. Borde lära mig att gå vid midnatt.

Nu skall jag så småningom ta mig till tåget och åka hem till familjen. Glad fredag på er!

2014-09-18

Också i ÅU

Också ÅU recenserar, väldigt vackert. "Kontsnärligt sett är den Turtschaninoffs mest helgjutna", vem kan vara annat än glad? Tack Jenny för fotot av recensionen!


Fest & fantastik

Idag tänker jag bara på en sak. FEST. Förlagets höstfest. Det kommer att bli så bäst. Jag väljer klänning, åker tåg och pyntar mig å det värstaste.
Men jag vill passa på att påminna om Fantastik 2014 denna söndag i Åbo. Kom förbi vettja! Vi skall ju spela in podd live och allt möjligt. Jag är där hela dagen, eftersom jag är hedersgäst (yay!). Programmet har jag redan puffat för, men jag vill också nämna att det på lördag är Turkon, likaså i Åbo, med superba Magdalena Hai som hedersgäst. Jag kan inte själv delta då, och det harmar nog.

2014-09-16

Tävling!

Det pågår en tävling på Akademen just nu. Genom att svara på några frågor kan man vinna ett bokpaket med signerade ex av Arra, Anaché och Maresi på antingen finska eller svenska. Klicka HÄR och delta!


Västra Nyland, hurra!

Så här ser recensionen, och intervjun med mig, ut i dagens VN!


Hurra för de finskspråkiga bloggarna!

Jag är verkligen extra glad över att finska bloggare recenserar Maresi./ Iloitsen aivan erikoisesti sitä, että suomenkieliset bloggaajat kirjoittavat Maresista. Vielä yksi ihana arvostelu löytyy täältä. Lainaan pari lausetta:

"Tammen sivuilla Maresiin liitetään tolkienilainen fantasiamaailma. Aivan suotta. Puhuisin mieluummin turtschaninoffilaisesta fantasiamaailmasta, niin omanlaistaan maailmaa kirjailija onnistuneesti luo."

2014-09-15

Maresi suomeksi

Suomeksikin ilmestyy nyt kirja-arvioita, varsinkin blogimaailmassa, esimerkiksi täällä ja täällä!

Episk måndag

Måndag morgon. Steg upp. Hoppade på crosstrainern och tränade i 40 minuter till ett avsnitt av Suits. Diskuterade kurahandskar* med maken, pussade sonen innan han åkte iväg med sin far till dagis. Hoppade i duschen. Kokade te, hämtade mobilen. Nytt sms från en kollega som gratulerade till den fina recensionen i Hbl. IDAG ÄR DET RECENSIONSDAG! HADE GLÖMT!

Rev upp dagens tidning. Helsida. En recension där recensenten fattat precis allt. Österlund till och med såg min egen inspirationskälla: LeGuin, specifikt The Tombs of Atuan. Den mest positiva recension jag någonsin fått, tror jag, men också den mest inkännande. Det finns ingen länk uppe än, så här är ett grynigt mobilfoto till att börja med:



Vilken start på veckan alltså. Nu skall jag dessutom iväg till Yle och delta i Myteriet. Den intervjun hörs ca 13.05. I övrigt kommer jag att tillbringa dagen på Google för att leta fler recensioner - det är rec dag för alla tre upplagorna idag. Förstadagsrecensioner är ovanliga, så jag väntar mig inte en flodvåg, men nyfiken är jag ju!



*galonhandskar

2014-09-13

Finfin fredag

Igår var en bra dag. Först var det bokbrunch för Maresi på Café Ekberg. Jag fick bland annat prata med min finska översättare Marja Kyrö, som jag har ett ypperligt samarbete med. Det var hemskt roligt att med lite branchfolk av olika slag fira att boken kommit ut!



Sen fick jag umgås med min mamma ett slag, och ge henne ett ex av boken. Jag fick frågan över brunchen vilken del av arbetet med en bok som känns som den största milstolpen. Mitt svar var att det är då jag får besked från förlaget att de ger ut boken. Men en annan jättestor milstolpe är nog att kunna ge boken åt min mamma.

På kvällen firade maken och jag vår åttonde bröllopsdag några dagar sent. Jag hann sticka mig in på Akademen för... tänk om... och där var hon! Maresi - och alla mina andra romaner som ännu finns i tryck (Arra var på en hylla högre upp). Dessutom på ett skilt bord! Jag klappade lite på omslaget och gick sen iväg och åt en underbar middag med ännu underbarare vin serverade av underbaraste Pascal på Copas Y Tapas.



2014-09-11

Nytt poddavsnitt!

Idag kom det upp ett nytt avsnitt av Fantastisk podd! Grupp Finland, det vill säga Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo, Jenny Wiik och jag, diskuterar researchens betydelse när man skriver fantastik. Och som vanligt är vi fabulösa. Lyssna!

Studio Hbl

Igår gav jag min första intervju om Maresi. Det blev Studio Hbl som hade den äran. Jag fick träffa Peppe Öhman som hastigast, och själva intervjun sköttes av Janne Strang, som får 100 poäng för att han inte en enda gång tog ordet "fantasy" i sin mun. Vet ni hur ovanligt det är? Jag undrar om jag någonsin förr fått prata om bara boken, på sina egna meriter, inte som en del av en genre. Däremot klarade jag ju inte av detsamma, utan använde termen både en och flera gånger... Helt miljöskadad, tydligen.

Hos Peppe finns ett foto från sessionen, jag visar vänligen upp alla mina tänder för Janne, tydligen i tron att han är tandläkare. Senare idag borde inslaget dyka upp på Studio Hbls sidor. Håll utkik där!

EDIT: Här finns en direktlänk till inslaget.

2014-09-10

Kartor

Maresi har förresten väldigt fina kartor. Första gången en av mina böcker har riktigt äkta fantasy-kartor :-P

Här är den ena, som en liten teaser! Boken finns nu att beställa t.ex. på Adlibris.


2014-09-09

Bokmässan 2014

Vet ni, snart är det bokmässa i Göteborg! I år får jag åka, och ser oerhört mycket fram emot det. Dessutom ser jag fram emot att få träffa just DIG där! Så här ser mitt schema ut i år:

26.9 Klockan 10.30
Arenan
Att bygga ett eget universum
Maria Turtschaninoff har nu kommit till tredje fristående boken i sitt fantasyuniversum. Denna gång heter huvudpersonen Maresi och tar sin tillflykt till Röda klostret. Författaren går grundligt till väga när hon bygger sitt universum och delger oss nu en del av sina byggstenar.
Intervjuare Janina Orlov

26.9 Klockan 14.30
Arenan
Att bygga ett eget universum
Maria Turtschaninoff har nu kommit till tredje fristående boken i sitt fantasyuniversum. Denna gång heter huvudpersonen Maresi och tar sin tillflykt till Röda klostret. Författaren går grundligt till väga när hon bygger sitt universum och delger oss nu en del av sina byggstenar.
Intervjuare Janina Orlov

27.9 Klockan 10.00 – 10.45
Seminarium 45 min.
Flickbilden i Fantasy
Den nya ungdomsfantasyn som Hungerspelen, Legender från Lavora och Engelsforstrilogin har alla kvinnliga huvudpersoner. Hur har kvinnobilden förändrats i fantasylitteraturen? Ger fantasygenren större möjlighet att tänja på gränser och vara nyskapande och fri från stereotyper? Och är det dags att sluta prata om "starka kvinnor"? Möt Maria Turtschaninoff, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg i ett samtal med Johanna Koljonen.
Intervjuare Johanna Koljonen

27.9 Klockan 14.30
Arenan
Fantasy = verklighetsflykt?
I USA är dystopierna de bästa och mest kritiska samtidsskildringarna. Vad är det som lockar i dystopier och fantasy här hos oss? Kan de fungera som samhällskritik och hjälpa oss att få syn på missförhållanden här och nu?
Intervjuare Janina Orlov

27.9. Klockan 16 signering i SF-bokhandelns monter.

2014-09-08

Maresi!!

Hon är här! Hon är verkligen, äntligen här!



Först hälsade hon traditionsenligt på Sookie.


Sen på sina två systrar.



Titta så snygg själva boken under skyddsomslaget är!



Och kartorna!



Det här är dessutom första gången jag hållit i den finska utgåvan före den svenska.

Mer än två och ett halvt år efter att jag började skriva boken är den här. Och nu kan folk läsa den. Folk kan läsa den!! Iiik!

Fantastik i Åbo

Om knappa två veckor är det dags för Fantastik 2014 i Åbo! Jag har äran att vara hedersgäst, så jag är på plats under hela dagen. Så här ser schemat ut (Sorry, får inte bort den vita bakgrunden):

12.00 Dörrarna öppnas

12.30 Välkomsthälsning
12.30-13.00 Fantastisk podd: I Tove Janssons skugga
Följ med då författarna Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff och Jenny Wiik bandar in ett nytt avsnitt av poddsändningen Fantastisk podd.

13.15-14.00 Forska i det fantastiska?
Doktorand Jakob Löfgren berättar om fantastikforskning vid Åbo Akademi och presenterar sitt eget forskningsområde som behandlar fans av Terry Pratchetts Discworld.

14.15-15.00 Möt hedersgästen Maria Turtschaninoff
Författaren Maria Turtschaninoff läser från sin nya bok, intervjuas av bibliotekarie Lisa Nylund och besvarar publikens frågor. Möjlighet till signering av böcker efter programpunkten.

15.15-16.00 Digital magi
Illustratören Jenny Wiik berättar om sin utställning vid biblioteket och hur hon går till väga för att illustrera science fiction och fantasy.

16.15-17.00 Nordiska science fiction- och fantasyfilmer - mer än bara Iron Sky
Religionsvetaren och filmforskaren Sofia Sjö presenterar sina favoriter bland nordiska fantastikfilmer.

17.15-17.45 Det här gillar vi! - Tips om allt möjligt fantastiskt
Paneldiskussion där panelisterna ger tips om science fiction- och fantasyverk de gillar speciellt mycket. Verken kan vara böcker, serier, filmer, musik, teater, spel, ja fantastik i vilket format som helst! Med i panelen är Maria Turtschaninoff, Kenneth Lindholm, Mia Franck och Vilgot Strömsholm, som ordförande fungerar Ben Roimola.

18.00 Dörrarna stängs

Så om du bor i Åbo, eller känner dig sugen på en dag full av bra fantastikrelaterat program, kom förbi! Platsen är alltså Studio-salen, Åbo stadsbibliotek.

Och jag sitter och väntar på dagens post, som borde föra med sig ett ex av Maresi...

2014-09-05

Så blev Maresi till: Del 5

Jag trodde alltså när jag lämnade in manuset i november att nu var det klart, nu skulle det bara språkgranskas och korrekturläsas. ("Bara", jo jag tackar förresten.) Men i januari fick jag ännu en omgång kommentarer. Inte många, men ändå viktiga. Jag var lite otålig - jag hade just påbörjat det jag nu jobbar med (vad det nu sen är...) och hade svårt att dra mig ur den världen och tillbaka till Maresis. Men jag var (och är) oerhört tacksam att jag har en så engagerad redaktör. Hon låter mig verkligen aldrig komma undan med något mindre än det allra bästa jag kan prestera.
Så jag filade vidare. Två år efter att jag påbörjat boken lade jag sista handen vid texten.

Sen följde ännu en mycket noggrann språkgranskning för mig att gå igenom, det tog största delen av mars i anspråk.

Och sen, sen var min del av arbetet med Maresi nästan slut. Jag läste igenom den finska översättningen och svarade på översättarens frågor, jag deltog i arbetet med omslaget, jag läste och gav förslag på katalog- och baksidestexter, jag läste korrektur, jag diskuterade kartor med grafikern... Och ännu i augusti fixade vi med det sista innan boken gick i tryck.

När jag gör skolbesök får jag ofta frågan hur länge det tar att skriva en bok. Som synes av den här serien inlägg så beror det på vad man avser. Jag skrev på manuset i nästan ett och ett halvt år innan jag sände det till förlaget - men jag skrev ju inte hela tiden. Och sen var det över ett halvt år av redigering efter det. Ändå var det inte helt färdigt.

Maresi har på många sätt varit en mycket annorlunda berättelse att arbeta med. Historien utspelar sig i samma värld som Arra och Anaché, men är mer småskalig och intim. Den är nästan en tredjedel av Anaché i omfång. Historien har lärt mig arbeta långsamt, noggrant, vägande varje ord på guldvåg. Maresi är min första jag-berättare och jag har verkligen tyckt om henne. Allt annat i berättelsen må ha förändrats, men Maresis röst har ledsagat mig, stadig och ivrig och helt hennes egen. Det var först när jag satt i manusdiskussion med min redaktör som jag insåg: av alla mina huvudpersoner hittills är Maresi mest jag. Kanske därför står hon mig så nära. Och det känns mycket, mycket spännande att nu släppa ut henne i världen. Jag hoppas ni kommer att tycka lika mycket om henne som jag gör.

För nu är hon er. Idag kom boken från tryckeriet.

2014-09-04

Så blev Maresi till: Del 4

Maresi genomgick många redigeringsvändor. Fler än något av mina tidigare manus, om jag inte missminner mig. Detta trots att det var kortare än de två föregående böckerna. Men för varje redigeringsrunda växte det lite i omfång. Det är ofta så för mig: jag brukar inte behöva mörda några älsklingar, utan jobba med det där eviga tålamodet: stanna längre i stunden. Inte rusa framåt. Andas. Tillföra närvaro och detaljer.

I min Journal of a Novel (den anteckningsbok jag gör dagliga anteckningar i under varje manusprocess) skrev jag då jag påbörjade den första omgången redigeringar, som jag gjorde i augusti 2013:

Det känns nu superbra att vara igång igen. Till att börja med hade jag mycket inre motstånd och var nervös, men nu känns det bra. Texten är bra. Men jag ser också hur jag kan göra den bättre, både enligt kommentarerna men också utöver dem.

Visst gick det upp och ner också med redigeringen, men överlag rullade den på mycket lättare än vad själva skrivprocessen gjort. Jag hade roligt medan jag redigerade, eftersom jag kände att texten hela tiden var på väg åt rätt håll. Och att det var ett hantverk jag ägnade mig åt, ett jag så småningom börjar bli bra på.

I slutet av augusti sände jag in den redigerade versionen. Den gick också till mitt finska förlag Tammi, där min översättare läste och skrev ett utlåtande som inte är av denna världen. Plötsligt var Maresi ute i världen, folk läste och hade åsikter. Det kändes märkligt.

Men jag fick en omgång feedback till av min finfina redaktör, vilket var helt väntat, och 2013 använde jag november inte till att delta i NaNoWriMo utan till att redigera. Nu handlade det verkligen om finslipning. Jag vägde ord på guldvåg, jag funderade på hur jag kunde förstärka motiv och teman. Men det gällde också rent praktiska saker, som namn på karaktärer och att de var på fel plats vid fel tidpunkt. Framför allt fanns det en "problemscen" som fått röd flagg genom alla omgångar av samtliga läsare. Den jobbade jag mycket med.

Jag fortsatte att kämpa med min otålighet och mitt motto genom redigeringen var "Det måste få ta den tid det tar."

Under redigeringsprocessen fick jag också om och om igen flera idéer till både en prequel och en sequel som dykt upp redan under skrivandets gång. Och kunde därmed plantera lite saker i själva texten, och kände mig oerhört smart och tillfreds med just det.

26.11.13 skrev jag ut manuset och skickade in det. Nu var det bara språkgranskning och korrektur kvar.

Trodde jag. Men så var det ju inte.

2014-09-03

Så blev Maresi till: Del 3

Det var nog den långa pausen som räddade Maresi. I nio månader skrev jag ingenting på just den berättelsen. Jag tänkte inte heller på den, inte aktivt. Men djupt därnere i mitt undermedvetna mullrade kugghjulen på. Saker komposterades. Frön grodde. Och i februari 2013 hade jag fått såpass mycket distans till det hela att jag började se var jag gått fel. Att jag försökt tvinga fram en viss sorts historia, istället för att låta Maresi berätta sin. Jag hade också skrivit av mig behovet av att skriva något lätt, roligt och kort i andra texter jag jobbat med.

Maresi är min första bok i första person, och det annorlunda berättarperspektivet förde med sig helt nya utmaningar, som inte var helt lätta att lösa. Men jag började se hur jag skulle kunna tackla dem. Och jag började se vad historien egentligen handlade om. Det var inte alls vad jag från början trodde.

Det jag fick lov att lära mig under processen med att skriva Maresi var tålamod. Det är ett ord som dyker upp om och om igen i mina blogginlägg och i min Journal of a Novel. Jag kände mig som en snigel ibland. Jag är usel på tålamod, men det här var ett helt annorlunda projekt jämfört med mina tidigare böcker. Maresi var en historia som måste få växa fram långsamt. Det gick inte att jaga fram och räkna ord, utan det gällde att vara lyhörd, försiktig, känslig för nyanser. För första gången har jag suttit och verkligen filat på en enda mening i flera timmar. Jag har njutit av det, men det har också varit mycket frustrerande. Många gånger har jag tvivlat och tvekat.

I mars 2013 skrev jag ut en första version. Vågade och orkade inte riktigt ta itu med den på allvar förrän jag i slutet av april åkte till Visby för att skriva i 11 dagar. Och där, där lossnade det på allvar. Där kunde jag ge mig texten hän så som den krävde. Jag funderade, bearbetade, skrev om. Och skickade till en betrodd läsare, som gav tummen upp, men också kom med bra kommentarer. Så jag fixade och skrev om.


En av de sista dagarna i maj var jag så färdig jag kunde bli på egen hand. Jag skrev ut manuset och sände det till förlaget. Och i början av juni fick jag besked: Manuset var antaget.

2014-09-02

Så blev Maresi till: Del 2

Jag skrev på Maresi hela våren 2012. Redan från början gjorde jag en hel del research, främst om myter och symboler som har med kvinnlighet, gudinnedyrkan och liknande att göra.
Mycket tidigt fick jag problem. Jag hade nyss lämnat in manuset till Anaché, min hittills längsta bok, som hade stora, mörka teman och var tung och komplicerad att skriva. Nu ville jag skriva något lätt och trevligt, gärna för yngre läsare. Men berättelsen drog åt ett helt annat håll. Den ville inte alls bli lätt och trevlig. Tvärtom. Den blev mörkare och mörkare. Jag kämpade emot. Och så började en dragkamp, som jag förlorade i maj 2012.
Jag körde helt fast med historien, och visste inte hur jag skulle ta mig ur det hörn jag skrivit in mig i.
En annan orsak till att jag körde fast var nog också att jag inte hölls inne i historien tillräckligt. Det gick t.ex. en hel månad under våren då jag inte alls jobbade med manuset, av olika orsaker. Då föll jag ur det så mycket att jag började titta på det utifrån, och värdera om det var bra, dåligt, dugligt. Det är döden för mitt skrivande. Jag får inte alls tänka på om det är bra eller dåligt eller hur andra kan tänkas se på det. Jag måste skriva på, vara sann mot berättelsen och mig själv och inte några tänkta förväntningar.
Men jag får verkligen inte heller försöka bestämma målgrupp eller ton innan jag skrivit klart en första version. När skall jag lära mig det?!

Min låsning blev total och jag var rädd för att den här historien nog inte skulle gå att rädda. Jag skrev annat. Jag koncentrerade mig på att vara med i virvelvinden som var Anachés utgivning. Jag försökte låta bli att tänka på Maresi, som låg där och väntade på mig. Väntade på att få sin berättelse berättad så som den verkligen var, inte så som jag ville att den skulle vara.

Det tog nio månader innan jag tog fram manuset igen. Det är den längsta paus jag någonsin haft mitt i arbetet med ett manus.

2014-09-01

Så här blev Maresi till: Del 1

Nu är det bara några futtiga dagar tills Maresi borde komma från tryckeriet. Jag tänkte att det kunde vara roligt att ägna några blogginlägg åt hur berättelsen riktigt blev till. Fast det är min kortaste bok på länge, är det samtidigt den krångligaste bok jag skrivit.

Först hade Maresi arbetstaggen Nummer fem, innan jag gav boken en titel och började tagga den som Maresi (för den som själv vill, och orkar, läsa genom inläggen). Och nog har jag tvivlat på den här berättelsen. Och nog har jag haft ångest. Och nog har jag jobbat.
Men! Vi tar och börjar från början. Med början.

Jag började skriva på Maresi i januari 2012. Fast egentligen hade det börjat redan före det.
I januari 2007 såg jag en fotouställning på Tennispalatset med bilder från det heliga berget Athos. Jag får ofta idéer av fotografier, så också den gången. Jag gjorde en del anteckningar. En av dem rörde det här med att bara män är tillåtna på Athos. Jag ville vända på det och tänkte mig en klosterö där män är förbjudna. Under våren samma år skrev jag diverse texter som utspelade sig i detta kloster. Häftet var rött. Samlingen texter fick arbetsnamnet Det röda klostret. Det namnet hängde kvar. Senare visade det sig att det fanns inte en utan flera orsaker till att klostret faktiskt hette så. I övrigt ingår inga av de texterna i Maresi. Det var bara de där viktiga övningarna jag måste göra först, för att hitta stället, mythoset, personerna.

Lite senare skrev jag en (opublicerad) novell med titeln Dörrar. Den utspelade sig också i detta kloster. Det var en av de första texter jag skrivit i första person, och den röst jag hittade i den novellen lämnade mig inte ifred. Jag tyckte verkligen om den rösten. Jag ville veta mer om personen bakom den.

I januari 2012 började jag leka med rösten och miljön. Jag gjorde research. Såg på satellitbilder av ön Athos och andra öar. Letade upp foton, topografikartor och liknande. Ritade egna kartor. Funderade. Sammanställde anteckningar från olika anteckningsböcker och dokument. Och i slutet av månaden erkände jag för mig själv: Jag har nog börjat på något nytt nu. Den 31.1.12 påbörjade jag min Journal of a Novel för det som kom att bli Maresi.