2014-08-28

Bismak av rädsla

Jag njuter väldigt mycket av mitt externa arbetsrum just nu. Att få komma hit, bort från hemmets rådd och måsten, är verkligen en ynnest. Jag har fått ha hela huset för mig själv de senaste veckorna, dessutom. Det är tyst och lugnt. Utanför mitt fönster är det fortfarande lummigt och grönt, men trädet precis vid husväggen har några orange löv. Rönnbären lyser röda på den lilla plantan invid tallstammen. Snart skall jag koka en kopp te, tända mitt inspirationsljus och fortsätta skriva på den nya rösten. Efter mitt skrivpass igår funderade jag mycket på den personen, på vem hon är och vad hon behöver och vill. Kom fram till många bra saker, saker som tyvärr gör att jag måste stryka en del av det jag skrev igår och i förrgår. Men det gör inte så mycket. Det viktiga är att jag fortsätter att röra mig framåt. Jag vågar dock inte tänka framåt. Det här projektet kommer att bli så enormt, och har redan så många delar, att jag har en bismak av rädsla i munnen varje dag. Tänk om jag inte får ihop det? Tänk om jag skriver i ett drygt år och sen går det inte att få ihop en fungerande berättelse av alla dessa disparata bitar?

Men, jag vet ju att jag inte får tänka så. Inte nu. Att det inte finns något alternativ till att fortsätta jobba. Jag får inte ta ut problem i förskott, utan måste ägna mig åt att lösa de problem som uppstår nu. Var sak har sin tid. Tids nog får jag tampas med att bygga en helhet.

Jag vet att jag klarat det förr. Men det är inte nån tröst, lika lite nu som det varit de senaste gångerna.

Så: Inte tänka framåt. Lufsa på i ullstrumporna. Det är mitt motto.

4 kommentarer:

  1. Hörru. Ifall man skriver nån bit som inte funkar i helheten så är det ju ett problem sen nångång. För man ska ju ändå ägna sig åt massiv omskrivning sen. Och de ickefungerande bitarna, man behöver dem också, för att veta vilka som funkar. Fast du vet ju det här. Ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tänk om det inte blir nån helhet alls av alla bitarna? För det är ett väldigt fragmenterat projekt, detta. Inte ett kronologiskt berättande, som förr.
      Men men. Som sagt. Egentligen skall jag inte tänka på det alls...

      Radera
    2. Broar. Om de så är fallfärdiga mellan öarna, bra att inse att man kan göra såna sen. Om de behövs. Ibland kan man liksom bara slänga folk från ö till ö. Du kan det, du är jättestark och kan kasta bra.

      Radera