2014-05-20

Sprickorna i paradiset

En skrivresa som den till paradiset Leros går inte att sammanfatta med några hundra ord. Men jag vill skriva lite om sprickorna, och vad de lärde mig.

Jag reste till ön med resterna av en förkylning. Resan fick den att blomma upp igen, och en kväll och en dag missade jag på grund av att jag mådde så uselt. Sen piggnade jag till, bara för att få blixthuvudvärk en halv dag av en solskenet under en underbar båtresa vi företog. Och på slutet fick jag, ahem, "turistmage". Så jag var riktigt frisk exakt en dag. Det är klart att det kändes bittert. Jag missade mycket umgänge med de andra, till exempel. Många fina kvällar. En hel skrivsession med vår ledare Monika Fagerholm. Ensamma promenader. Shopping. Simturer i Medelhavet.

Men.

Jag skrev. Och jag skrev mycket. Och jag hittade en hel berättelse, som ingår i det nya jag jobbar med nu. Den gjorde att mycket annat föll på plats, en dag när jag satt och skrev sade det bara klick klick klick för så många pusselbitar lade sig tillrätta. När den sista morgonen grydde och jag var så matt att jag inte orkade ur sängen låg jag med datorn på magen och skrev. Sprickorna jag upplevde där i paradiset - min egen skruttiga hälsa, alla förfallna eller halvfärdiga hus som ön är full av på grund av det ekonomiska läget i Grekland, alla små helgedomar som var resta längs vägarna till åminnelse av de som dött i olyckor - alla dessa sprickor letade sig in i min text och gjorde den rikare och mer levande.

Och jag insåg, att ingenting annat egentligen spelar någon roll, så länge jag kan skriva. Då är allt värt det. Och den insikten gav mig en sådan känsla av trygghet och styrka att jag inte ens kan formulera det i ord.

Ett hus som aldrig blev färdigt

En park där ingen längre leker

Till minne av någon

En dörr ingen längre använder

2 kommentarer: