2014-05-30

Sann kärlek

Man tar en titt på sin fru som går omkring och gnisslar tänder som en drake i bur och gnäller på allt och alla. "Vädret är fel och inte får hon skriva och morr morr morr." Och istället för att tänka "vilken jobbig kärring" (vilket man i och för sig kanske tänker, men inte säger högt) så säger man, "Hördu, jag tar pojken med mig till min mamma och så kommer vi tillbaka i morgon kväll. Så får du skriva i lugn och ro i två hela dagar."

Vet ni, det är kärlek det. Att kunna se vad det är som felas den andra (brist på ensamtid, skrivtid) och sedan osjälviskt ge henne det, utan anklagelser eller missunnsamhet. Utan att tro att det där att hon jämt behöver vara ensam har något med en själv att göra, utan förstå att det nu bara är så hon är byggd.

Alla mina böcker är tillägnade min man. Också de där han inte är omnämnd i dedikationen.

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag lovar! Jag skall gräva ner mig helt i text.

      Radera
  2. Ja! Najs. Så glad jag blir av att höra om sådana partners, som kan inse vad det verkligt viktiga är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Tyvärr lär det vara rätt sällsynt, speciellt för kvinnor med ett kreativt yrke, att ha stöd hemifrån.

      Radera