2014-05-31

Couldn't top it

Igår var verkligen en helt fantastisk dag. Jag njöt för fulla muggar, och gjorde det jag ville, och skrev. Hittade något oväntat. Idag hade jag ytterligare en "gåvodag" att njuta av och skriva på.

Idag...

Idag vaknade jag med magsjuka.

Tjolahopp.

2014-05-30

Idag

Idag glömmer jag alla listor och måsten och fyller huset med syrener.
Idag sjunker jag in i tystnaden och svarar inte i telefon.
Idag pressar jag händerna mot mina kinder och känner att jag är här.
Idag lämnar jag datorn därhän och tar fram anteckningsbok och penna.
Idag dricker jag ett glas vin till lunchen och fortsätter skriva innan jag ens städat bort tallriken.
Idag ser jag inte att gräset behöver klippas utan kontemplerar äppelblom och akleja.
Idag frossar jag i böcker som inspirerar mig, som jag älskar, jag läser här och där, fröjdas och stjäl.
Idag går jag en lång promenad med hunden utan underhållning i hörlurarna och plockar nässlor och hör fågelsång.
Idag är jag egensinnigt blind för mina brister.
Idag känner jag livet i mig.
Idag är det ingen som stör.
Idag hittar jag ett nytt språk.

Idag är det jag och orden.

Sann kärlek

Man tar en titt på sin fru som går omkring och gnisslar tänder som en drake i bur och gnäller på allt och alla. "Vädret är fel och inte får hon skriva och morr morr morr." Och istället för att tänka "vilken jobbig kärring" (vilket man i och för sig kanske tänker, men inte säger högt) så säger man, "Hördu, jag tar pojken med mig till min mamma och så kommer vi tillbaka i morgon kväll. Så får du skriva i lugn och ro i två hela dagar."

Vet ni, det är kärlek det. Att kunna se vad det är som felas den andra (brist på ensamtid, skrivtid) och sedan osjälviskt ge henne det, utan anklagelser eller missunnsamhet. Utan att tro att det där att hon jämt behöver vara ensam har något med en själv att göra, utan förstå att det nu bara är så hon är byggd.

Alla mina böcker är tillägnade min man. Också de där han inte är omnämnd i dedikationen.

2014-05-29

Helg-gnäll

Warning: Rant.

Alltså. Jag blir galen på alla dessa idiotiska helgdagar under våren. Nu är det igen en röd dag på en torsdag. Och vårt dagis har i vanlig ordning stängt inte bara idag utan också på fredag, precis som för ett par veckor sedan. Före det var det påsk, och fem dagar ledigt. Eller, "ledigt", hur man nu tar det.

Mitt jobb bli oerhört upphackat av det här. Veckor där jag vet att jag bara får jobba tre dagar känns det som att jag inte kan komma in i skrivandet över huvud taget, så dit far en hel arbetsvecka. Den tredje denna vår. Jag blir så vansinnigt frustrerad. På Leros lyckades jag skriva, sedan dess har det inte alls gått. Det kommer också allt mer av det där "andra" in och distraherar, det som hör till jobbet men inte är själva skrivandet, och jag klarar just nu inte av att hålla allt det andra kort och prioritera det kreativa. Då halkar jag så mycket efter med allt möjligt administrativt som också är viktigt.

Jag tycker absolut att det är viktigt att barn får vara hemma från dagis ibland och inte bara förvaras där året om. Men jag skulle vilja att dessa lediga dagar gick att ta ut när det passar familjen och inte när det passar samhället. Till exempel när det passar in i föräldrarnas jobb, eller när det är fint väder, och inte som nu när det plötsligt är höst ute och man går omkring inomhus och trampar varandra på nerverna. Ja ja, det begriper jag väl att det samhälleligt inte funkar så. Men jag önskar att det gick.

Slutgnällt för idag.

2014-05-28

Jag och så en massa kändisar

Snart är det Bokmässa i Göteborg. Det är fyra månader dit, kanske ni nu invänder. Jaja, petitesser. Fyra månader går i ett huj! Speciellt när man har så mycket fint att se fram emot. Som mitt lilla seminarium med Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Ni vet. Dedär som skrivit Cirkeln-trilogin. Vi skall bli intervjuade av Johanna Koljonen. Ni vet. Hon som igår intervjuade Neil Gaiman i Stockholm. Det kommer med andra ord att bli one degree of separation mellan mig och Gaiman.
Alltid smakar det lite fågel.

Alltså, jag måste verkligen anstränga mig och försöka hitta på något smart att säga i det sällskapet.

Seminariet har rubriken Flickbilden i fantasy och är på lördag kl 10. Boka din resa till Göteborg redan NU!

Ta en titt på hela seminarieprogrammet här.

2014-05-27

Fri

Jag har jobbat så intensivt med att läsa igenom den finska översättningen av Maresi att jag glömt bort att blogga. Men nu blev jag just klar!
När jag läste den stora uppgörelsen fick jag gåshud. Och när jag läste slutet blev jag lite fuktig i ögonen. Man får ett annat perspektiv på sin text då man läser den på ett annat språk. Jag tror att det här är det bästa slut jag skrivit.

Nu är jag äntligen fri att fortsätta skriva. Fast nu är det just långhelg och dagis stängt to-fre. Och sen är det snart dags att läsa korrektur... Kanske jag hinner få lite gjort förr det.

2014-05-23

Lägger på ett kol

Oj vad roligt det är att fira att en väns bok kommit ut! Vädret var det bästa och sällskapet likaså. Men jag fick en tillsägelse också. Min redaktör var på festen och hon sa i raka ordalag att nu får jag sätta sprätt på med min genomgång av den finska översättningen. Den svenska texten kan inte layoutas före jag är klar, för jag gör ändringar i den medan jag läser den finska. Att se sin text på ett annat språk är nämligen ett ypperligt sätt att hitta fel i den som man blivit blind för på det egna språket. Jag läser bara så långsamt på finska (och så var jag sjuk&på resa) så jag har halkat efter. Nu tar jag mig i kragen och sätter fart på. Jag kommer säkert att läsa finsk översättning hela helgen.
Tur att man kan göra det ute i solen.

2014-05-22

Supertorsdag

Idag är ingen vanliga dag. Nej! Idag är det releasefest för Maraminne, den andra delen i Mia Francks mörka fantasytrilogi. Det betyder att efter arbetsdagens slut skall jag dra på mig en klänning och sätta mig på tåget in till hufvudstaden.

Dessutom är det torsdag, vilket betyder ett nytt avsnitt av Fantastisk podd! Nu är det Grupp Finlands tur - Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff och Jenny Wiik diskuterar språk i fantasy.

Nu skall jag försöka rida på denna wave av awesome och skriva något bra, också. Eller helst ens skriva nåt, punkt.

2014-05-21

Skrutt

Det går inte alls lika bra att hoppa rakt in i en historia här hemma som på Leros. Så ytterst märkligt.

Hittade denna i skrivbordslådan på jobbet. Det är visst ett tag sen jag öppnade den lådan.


Tjong rätt in i texten

Idag försöker jag återskapa det intensiva "dyka huvudlöst in i en text utan att veta var man skall landa och lita på att det ändå går vägen" som jag upplevde på Leros. Jag är på mitt externa arbetsrum, och har tänkt sitta här hela dan och skriva. En mulen dag som inte ens lockar en ut - perfekt.

Så, ja. Inte så mycket annat. Nu skall jag koka en kopp te och fortsätta.

2014-05-20

Sprickorna i paradiset

En skrivresa som den till paradiset Leros går inte att sammanfatta med några hundra ord. Men jag vill skriva lite om sprickorna, och vad de lärde mig.

Jag reste till ön med resterna av en förkylning. Resan fick den att blomma upp igen, och en kväll och en dag missade jag på grund av att jag mådde så uselt. Sen piggnade jag till, bara för att få blixthuvudvärk en halv dag av en solskenet under en underbar båtresa vi företog. Och på slutet fick jag, ahem, "turistmage". Så jag var riktigt frisk exakt en dag. Det är klart att det kändes bittert. Jag missade mycket umgänge med de andra, till exempel. Många fina kvällar. En hel skrivsession med vår ledare Monika Fagerholm. Ensamma promenader. Shopping. Simturer i Medelhavet.

Men.

Jag skrev. Och jag skrev mycket. Och jag hittade en hel berättelse, som ingår i det nya jag jobbar med nu. Den gjorde att mycket annat föll på plats, en dag när jag satt och skrev sade det bara klick klick klick för så många pusselbitar lade sig tillrätta. När den sista morgonen grydde och jag var så matt att jag inte orkade ur sängen låg jag med datorn på magen och skrev. Sprickorna jag upplevde där i paradiset - min egen skruttiga hälsa, alla förfallna eller halvfärdiga hus som ön är full av på grund av det ekonomiska läget i Grekland, alla små helgedomar som var resta längs vägarna till åminnelse av de som dött i olyckor - alla dessa sprickor letade sig in i min text och gjorde den rikare och mer levande.

Och jag insåg, att ingenting annat egentligen spelar någon roll, så länge jag kan skriva. Då är allt värt det. Och den insikten gav mig en sådan känsla av trygghet och styrka att jag inte ens kan formulera det i ord.

Ett hus som aldrig blev färdigt

En park där ingen längre leker

Till minne av någon

En dörr ingen längre använder

2014-05-19

Tillbaka till verkligheten

Hemma från Leros. Har massvis jag skulle vilja skriva om resan, om paradiset och sprickorna i paradiset. Och så skulle jag vilja fortsätta att rida på inspirationsvågen (den sjunde vågen!) och skriva, skriva, skriva. Men nu har jag en liten patient hemma från dagis, och jag underhåller honom med film så att jag får det mesta administrativa gjort hastigt här på morgonen. Så alla långa rapporter, och alla skrivarextaser, får vänta till en annan dag.

Några foton får ni ändå.






Det här var vår lilla by. Helt perfekt.

2014-05-11

Mors dag

Detta är den första morsdagen som jag inte tillbringar med min son. Men medan jag är i Grekland får han vara mycket tillsammans med sin farmor och sin mormor. Därför vill jag denna morsdag skriva lite om det finaste min mamma gett mig.

När jag var liten fick hon mig alltid att känna att jag duger precis som jag är. Trots att hon inte följde dagens råd att aldrig säga att ett barns teckning är fin, för då blir ju prestationen det viktiga, så blev resultatet aldrig det som det varnas för nu: att barnet bara känner att det duger om det presterar. Jag visste att mamma tyckte att allt jag gjorde var fint - och att jag var bra, också om jag inte gjorde ett skvatt. Jag har alltid varit en överpresterande flicka som velat vara duktig, men jag tror ärligt att det ligger mer i min egen natur (och kanske i samhällets förväntningar på hur flickor skall vara) än något jag fått med mig hemifrån. Det finns en grundtrygghet i mig som gör att även om folk sårar mig, eller tycker att jag gjort nåt dumt eller dåligt, så påverkar det inte min självbild. Jag blir ledsen, kanske skäms jag, men jag tycker aldrig att jag själv är dålig. Och när jag talar med vänner så inser jag att detta inte alls är en självklarhet. Hos många finns inte den trygga bas att stå på som jag fick med mig hemifrån.

Så idag på Mors Dag vill jag tacka min mamma för att hon lärde mig tycka om mig själv. Måtte jag kunna lära min son detsamma. Med en sån skatt i ryggsäcken kan man tackla nästan vad som helst då man beger sig ut i världen.

2014-05-09

Dagen före

Väskan står packad på golvet i mitt arbetsrum. Resnerverna pirrar. Ute är det kallt och grått och regnigt. Snart sitter jag på en grekisk ö med dator och anteckningsbok och värme och solnedgångar och vin och oliver och andra skrivande människor och skrivinspiratör extraordinaire Monika Fagerholm. DET KÄNNS INTE HELT FEL.

Jag bloggar, om jag kan. Bilderna kommer mest på Instagram skulle jag tro, eftersom det är enklast, följ mig gärna! (Jag har samma användarnamn överallt, mitt efternamn.) Men mest tänker jag känna mig saligt avskuren från omvärlden och skriva, skriva, skriva.

2014-05-08

Boklös

Avresa om två dagar!! IIIIIK. Idag insåg jag att jag, på grund av förkylningen, missat en väsentlig del av planeringen inför resan: Jag har ingen bok att ta med. Jag har naturligtvis en halv miljon böcker här hemma, men ingen given: oläst, pocket, inte för tjock, inte för tunn och naturligtvis mycket bra och spännande. ARGH hur skall jag lösa detta?!

2014-05-07

Nästan men inte hela vägen

Min fina peppning funkade inte riktigt. Nå, kanske jag är pikulite friskare idag än igår: jag hann plocka och packa lite här på morgonen innan jag måste lägga mig. Men nu är det sängläge en stund igen. Suck.

2014-05-06

So over this förkylning

Nä vettni. Nu har jag vilat tills jag tråkat ihjäl mig, och sett allt som finns på youtube. Plus att jag har jobb som måste göras, väskor som måste packas och en son jag vill tillbringa tid med innan jag reser söderut för att skriva i en hel vecka. Nu måste jag vakna frisk och pigg i morgon.

Att kunna läsa mellan raderna

Mortified Nation fick mig att gräva fram mina gamla dagböcker. När jag letade efter tonårstidens böcker fick jag en i min hand från tiden då jag just träffat min blivande man. Jag läste en sida och kom plötsligt ihåg hur ofattbart berusande lycklig jag var då - under flera år. Den första kärlekens rus räckte väldigt länge i vårt fall - eller, det trodde jag i alla fall. Vid lunchen idag frågade jag min man om han var lika lycklig som jag, då.
"Well, I wasn't unhappy."
Sen skrattade vi i tio minuter åt hur förfärlig han är. Jag sa att det är tur att han har en så förstående hustru, annars skulle han vara väldigt mycket in the dog house för närvarande.

(Jag måste lägga in en disclaimer: Han är en kärleksfull och underbar man. Han är bara inte så bra på att sätta ord på stora känslor. Men jag förstår vad han menade.)

2014-05-05

Mortified

Dagens räddning har varit Mortified Nation på Netflix. En dokumentär om en show som nu finns över hela USA som går ut på att vanligt folk läser ur sina tonårsdagböcker. Underbart, varmt, roligt, rörande. Vi är alla likadana innerst inne: sköra och ensamma och längtande och fina. Jag kan inte nog rekommendera dokumentären. Och nu vill jag göra nåt liknande här - samla ett gäng som kan läsa dagböcker, brev, sångtexter och annat material från barn- och ungdom. Vore inte det fint?

Snörvel

Jag fick ont i halsen på fredag och igår kväll kom snoret. I natt var en sån där klassisk förkylningsnatt då ALLT gör ont. Nu tar jag helt ledig dag och försöker inte ens göra nåt vettigt och så hoppas jag innerligt att jag börjar må bättre i morgon. På lördag morgon skall jag nämligen flyga på en länge efterlängtad skrivinspirationsresa till den grekiska arkipelagen... Jag *måste* bli frisk tills dess. MÅSTE.

Tipsa mig gärna om roliga videon jag kan underhålla mig med under sängliggardagen.