2014-03-26

Tiden går fort då man har roligt

Jag har just tillbringat sex timmar på mitt kontor och tiden har bara rusat iväg. Jag har inte skrivit något - inte något på själva historien alltså. Men jag har funderat, och planerat, och skissat, och läst lite i Wonderbook med pennan i högsta hugg, och hittat nya ingångar och vinklar och berättelsen har förgrenat sig och fått djup - det har känts som om jag ritat på papper med såna där vattenlösliga pennor, vet ni, en liten krumelur bara, och så idag droppat vatten på och vattnet har fått färgen att sprida sig i slingor över hela papperet. Hur slingorna hänger ihop är än så länge ett mysterium, och jag har på känn att de kommer att bli allt fler, allt längre och allt slingrigare. Historien lever och andas. Personerna har börjat röra på sig. Jag väntar med spänning på vad som kommer att ske härnäst.

En av de bästa sakerna med att få jobba här på kontoret är att här är jag bara författare. Här förväntas inget annat av mig. Jag är inte mamma, husägare, hustru, dotter eller något annat. Jag får gå helt och fullt upp i mitt arbete och glömma att äta lunch och sen slänga i mig några surskorpor med philadelphiaost medan jag läser och antecknar för att inte få blodsockerfall.

Snart är det dags för mig att bli mamma igen, och hämta på dagis, och komma ihåg att jag har en hund också, och kanske ta både hund och barn på en promenad ut i våren. Jag skall bara göra några anteckningar om antagonisten först.

2 kommentarer:

  1. Ljuvligt! Och Wonderbook är verkligen en nyttig och inspirerande bok! Får mig att längta efter att skriva mer... Och redigera!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har jag tyckt att jag haft svårt att få något ut av den, men just nu fungerar den utmärkt som inspirationskälla.

      Radera