2014-03-25

Tankar kring digital demens och kvarglömd telefon

Bland det bästa jag gjort på länge för mitt skrivande var att glömma telefonen hemma igår. Jag stängde också av nätet på datorn medan jag skrev och njöt av att vara onåbar - när har jag senast varit det? Det kändes så ovant, och så befriande - och ändå är det bara några år sedan det var norm. Det är hemskt så snabbt man vänjer sig vid detta att ständigt vara uppkopplad. 2000 ord blev gårdagens resultat - också något jag inte uppnått på länge.

Mycket lämpligt står det i dagens Hbl om digital demens, en väldigt intressant artikel jag gärna skulle länka till men den verkar inte ligga uppe. Följande citat hade verkligt hög igenkänningsfaktor: "Vi har svårt att koncentrerar oss mer än några minuter i taget och hoppar över till Facebook en stund för att kunna koncentrera oss några minuter till." (Juhana Kokkonen, lektor i digital information)
Just så där fungerar jag. Min koncentrationsförmåga har försämrats otroligt mycket, framför allt sedan jag skaffade smarttelefon. Jag hör egentligen till gruppen människor som helt klart inte borde ha smarttelefon. Kokkonen igen: "När vi lär oss använda en teknik börjar vi dessutom tycka att den är väldigt viktig." Just precis. Och: "Vi borde komma på en teknologi som inte stjäl hela vårt liv, en sådan vi är herrar över, inte slavar under." Detta var ju ursprunget till min nätfasta i februari. Och jag är redan precis lika fast igen. Men jag känner alltmer att jag vill befria mig. Min kreativitet lider av detta slaveri. Enligt artikeln kan ständig uppkoppling leda till att den högra hjärnhalvan, den kreativa delen, blir underutvecklad på ett sätt som kan jämföras med skallskador!

Igår beslöt jag mig för att inte använda datorn alls efter att jag kommit hem från mitt externa arbetsrum. Visst, jag kollade saker på telefonen, men jag blev inte sittande framför Netflix eller något annat på kvällen när sonen somnat. Jag läste ViLäser och en bok, jag planterade narcisser och primulor, jag skrev dagbok och jag lade mig halv tio. Och sov jättegott i nio timmar - vilket för mig är oerhört mycket. Kanske min dåliga sömn kan kopplas ihop med mitt splittrade sinne och min överdrivna skärmtid? Inte omöjligt alls.
Jag tänker fortsätta med denna stränga regim. Telefonen har jag nog med mig idag, men den får vara på tyst hela förmiddagen. Datorn är bannlyst efter jobbdagens slut (fast några räkningar måste jag betala).

För det handlar ju inte om att det är något fel på teknologin i sig. Det poängterade jag redan i samband med nätfastan. Men sättet jag använder den på är helt skevt.

4 kommentarer:

  1. Intressant! Jag lider av precis samma problem, jag flyr undan koncentrationen genom att kolla facebook och bloggar fast jag borde redigera koncentrerat. Men det har blivit bättre: jag hänger inte alls mer i bloggvärlden på samma sätt som förr efter att vi började dra ur modemet med jämna mellanrum under dagens lopp. Och just redigerade jag elva kapitel på raken (ja, kapitlen är jättekorta, men ändå) bara för att jag stängde av wifi:n på datorn. Fast sedan ville jag kolla upp en språkgrej på nätet, kopplade på internet igen och här sitter jag nu. Hmpf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så starka krafter som påverkar oss också, det är svårt att kämpa emot - jag har läst att varje gång vi får ett mejl eller ett meddelande på FB frigörs små mängder dopamin - det är på riktigt beroendeframkallande alltså.
      Det är fånigt att en sån liten sak som att stänga av wifi på datorn kan hjälpa - jag skrev just koncentrerat i en timme (1500 ord) och jag vet inte NÄR jag senast jobbat så länge utan att ens kolla på telefonen en enda gång. Detta måste jag fortsätta med!!

      Radera
  2. När jag skrev min gradu så hade jag en bärbar dator med externt nätkort. Jag lämnade kortet hemma och for till uni och skrev. Jag hade vissa tider då jag fick kolla nätet, men däremellan var det enda jag kunde distrahera mig med att lägga patience, och inte ens jag med skrivkramp orkar hålla på med det mera än en halvtimme-timme eller så... Jag skrev upp sånt som jag skulle kolla online, så att jag inte skulle råka ut för det där som Malin beskriver. Det funkade faktiskt ganska bra.

    Det tar ganska länge att komma in i flow och för varje gång man bara lite klickar in sig på nåt eller kollar tfn så avbryts det.

    Om någon vill läsa mera om koncentration och internet så kan jag varmt rekommendera Nicholas Carrs The shallows. What the Internet is doing to our brains. Intressant bok om hur vårt beteende och våra hjärnor förändras. Läs mera t.ex. här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Vi måste värna om vår högra hjärnhalva!

      Radera