2014-01-15

Sista valsen med Maresi?

God morgon! Kylan har ritat vackra solfjädrar av frost på mitt arbetsrumsfönster. Nu skall jag dyka in i redigeringen av Maresi. Först trodde jag att det skulle kännas jobbigt att se på det manuset igen, men det gör det faktiskt inte. Det är så lite kvar nu, och jag är perfektionist: det måste bli riktigt, riktigt bra.

3 kommentarer:

  1. På tal om redigering, har du några bra tips för hur man vet när man är "färdig" och redo att låta texten gå sin väg, så att säga?

    Hur brukar du känna efter redigeringen, är du nöjd med texten eller blind för de fina delarna med den? Har själv färdigställt och redigerat noveller senaste veckorna och har svårt att stänga av den kritiska blicken.

    Och brukar du vara nervös inför själva släppet och att se texten i sin färdiga form som bok?

    Nyfiken. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menar du när är jag färdig med en text så att jag kan låta någon annan se den? När jag känner att nu kommer jag inte längre med den på egen hand. Nu behöver jag någon annans perspektiv. Först nån betrodd läsare, sen är det dags för ett par varv till innan jag sänder till förlaget.

      När det gäller det där med att vara nöjd - det går ju i vågor, och så är redigeringsomgångarna så många. Ibland känns det skräp, ibland kan jag se det som är bra (och hur jag skall få det skräpiga att bli bättre, vilket är det viktiga). Men riktig distans till en text får jag ofta först långt efter att boken kommit ut. Då kan jag mitt i allt befinna mig på nåt skolbesök, läsa högt ur senaste bok och inse: det var ju inte så tokigt det här! När det gäller Maresi, t.ex., så tycker jag om mycket (speciellt huvudpersonen och hennes röst), men jag har fortfarande svårt att se helheten, hur den fungerar. Då får jag lita på branschfolket som säger att den gör det.

      Nervös inför själva släppet? JA! Tidspiraten som ju kom nyss vågar jag inte alls titta i! När en bok är nytryckt är jag livrädd för att hitta fel.

      Radera
  2. Ja, precis - när man känner att man törs lämna den vidare till en betrodd läsare. Redigeringen är ju en så underlig process, känns som man ifrågasätter hela sitt koncept och tvivlar, men så kommer de där stunderna, ofta när man fått lite distans till berättelsen som du säger, där man faktiskt ser det fina i den och inser varför man satt och petade i texten tills man såg i kors. :)

    Redigeringen är svår men det är väl där man ser riktigt vad man har åstadkommit.

    Ser fram emot Tidspiraten och Maresi! :)

    SvaraRadera