2014-12-31

Olyckan

Året, som varit så fint på många sätt, slutade riktigt, riktigt eländigt. De senaste två dygnen har varit bland mina värsta som mamma.

I måndags var fyraåringen ute i pulkabacken med sina kusiner. Hans åttaåriga kusin föll på hans huvud och vår lilla pojke slog sönder munnen fullständigt. De två övre tänderna söndrade nedre läppen och tyngdes samtidigt upp i tandköttet. Han blödde kopiöst och vi skyndade till Ekenäs - i Karis finns inte längre någon jour på HVC (vad gör de som inte har bli, jag bara undrar?). Inga stygn behövdes, men efter läkaren fick vi gå till tandläkaren och hon konstaterade att pojken kommer att förlora åtminstone ena, antagligen båda, framtänderna. Och det finns inget vi kan göra nu, utom vänta.

Måndag kväll var fruktansvärd. Vi fick inget smärtstillande åt honom från HVC, och fick inte i honom något alls, varken flytande panadol eller vätska. Han var svullen, kunde inte tala och vågade inte ens dricka något - efter att ha blött, gråtit och dreglat hela dagen var han helt uttorkad och olyckligt törstig men det fanns inget vi kunde göra för honom.Vid tvåtiden på natten fick hans far i honom små bitar isglass och sen lite saft.

Nu sköter vi en sjukling som bara kan få i sig flytande föda med spruta in i munnen. Släta soppor, tunn yoghurt och gröt är det som gäller. Hans föräldrar har också tappat aptiten. Något nyår firar vi inte. Tandläkaren sade att det är mjuk mat i två veckor som gäller, men jag tror det blir längre än så. Dagisstarten 7.1. får vi se om den blir av. Tur att jag har det jobb jag har och kan stanna hemma. Men nu får pojken ohälsosamma mängder film och TV, jag läser så mycket sagor jag orkar, vi spelar spel och försöker underhålla honom. Men amerikakusinernas födelsedagskalas i morgon får vi hoppa över, för sonen kan varken leka eller äta. Och snart åker de tillbaka till USA, men vi får tyvärr låta bli att umgås med dem, för leka nåt där man kan slå till munnen går ju inte. Patienten som i två dagar var mycker tapper börjar nu bli retlig, vilket jag kan förstå. Det blir inte riktigt det mysiga jullov vi tänkt.

Och mitt hjärta blöder var gång jag ser den sönderslagna munnen, mer än jag med ord kan beskriva.

2014-12-28

Livräddning

Hittade det här citatet idag och kände att ja. Just så. Och nästa år skall jag fortsätta rädda mitt liv.


“I read the way a person might swim, to save his or her life. I wrote that way too.” ~ Mary Oliver

2014-12-27

Julen! Julen!

Jul! Massor med mat! Gran! Presenter! Huset fullt av folk! Det har varit roligt, och sonen har njutit otroligt mycket av att leka med kusinerna från USA och nu talar han dessutom engelska, hux flux. Precis som vi hoppats på. Snön kom dagen före julafton, till kalifornienfamiljens stora glädje. Inte mycket tid att blogga då jag är värdinna och upptagen med att laga mat, men jag måste rapportera vilka fina klappar jag fick: en fotobok med inscannade gamla bilder och släktutredning av både min mammas och pappas släkt, kastrull, böcker, fickkalender, kokbok och en Firefly-t-skjorta med texten Shiny. Och den här steampunk-teleskop-kompassringen.

Min man känner mig mycket väl. (Också Firefly-sjortan, Cary Elwes As You Wish - memoarbok från inspelningen av The Princess Bride och en Peter S. Beagle-novellsamling var alla från honom. Han vet hur nördig jag är...)

2014-12-20

Betydelsen av en mening

Flera av er har undrat vad det här "three-book deal" egentligen betyder. Är det Maresi samt Arra och Anaché som det engelska förlaget köpt?

Nej, det är alltså frågan om det som vi nu kallar för "The Red Abbey Chronicles", det vill säga "Krönikor från Röda klostret" och det är tre böcker som hänger ihop, men som utgör mer av en cykel än en regelrätt trilogi. Det innebär, att Pushkin Press köpt Maresi samt två kommande böcker. Nummer två är det jag arbetat på i snart ett år, för det har jag också levererat ett synopsis till min agent, så förlagen agenturen förhandlar med vet vad det är frågan om, på ett ungefär. Men trean, den har jag levererat exakt en mening om. Och det är ungefär exakt vad jag själv vet om den berättelsen, också.

Och ja, det är rätt coolt att ha sålt en bok baserat på en enda mening :-)

(Fast det är ju bara halva sanningen. Den boken är ju såld på Maresis meriter, såklart.)

2014-12-19

Ny baksida

Den första upplagan av Maresi på svenska sålde ju slut för ett tag sedan, och igår fick jag själv äntligen en uppsättning ex av nytrycket. Framsidan är densamma, men det finns en signifikant skillnad på baksidan :-)


2014-12-18

Året som gick

Dags för min årliga tillbakablick! Jag gör den redan nu för mitt jullov har börjat och jag kommer inte att blogga så tätt under julen.
2014 har i sanning varit ett år utan motstycke framför allt professionellt. Jag har aldrig skördat sådana framgångar, fått sådan feedback eller så fin synlighet. Tack, 2014. Bra jobbat. 2015 har sannerligen nåt att försöka leva upp till.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Ja då! Vunnit Finlandia Junior och Svenska YLEs litteraturpris. Sålt flera utlandsrättigheter. Varit med om att starta en podd. Gett ut ett läromedel (Tidspiraten). Varit hedersgäst på en con.
Vilka länder besökte du?
Grekland i maj för skrivinspirationsresa till Leros, och Göteborg i september för bokmässan, och Norge i november för en skolturné som av förekommen anledning avbröts mitt i :-)
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
2014 har varit ett så lysande år att det nog inte går att överträffa, varken professionellt eller privat. Lite bättre hälsa för min familj är det enda jag kan önska mig som 2014 inte bjöd på.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Dagen då jag fick veta att jag vunnit Finlandia Junior och satt fast i den lilla staden Halden i Norge och inte visste om jag skulle kunna komma hem till utdelningen. Det var en fantastisk fin och fantastiskt stressig dag på samma gång.
Största misstaget?
Jag säger precis detsamma som de senaste åren: Det har nog varit missar i familjelivet: snäsighet, ilska, sånt. Usch. Mammamissar, mest.
Och sen några tillfällen där jag önskar att jag stått på mig och sagt NEJ.
Bästa köpet?
De nya dörrarna!! Och en del snygga klänningar :-)
Vad spenderade du mest pengar på?
Huslånet, mat. I övrigt i år faktiskt hemmafix, tror jag: dörrar och hissgardiner.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
O ja! All underbar läsarfeedback jag fått på Maresi. Folk har sagt så oerhört fina saker om boken att jag egentligen inte kan ta in allt. Och allt kring boken: de fantastiska recensionerna, priserna, att den sålt så bra, och att min agentur sålt boken till fyra nya länder.
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?
Nyckeln, Minkriket, The Underground Girls of Kabul t.ex.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Överlag mycket glad och tillfreds. Sommaren utgjorde en svacka pga närståendes dåliga hälsa (man ser det här på bloggen, för jag slutade blogga).
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mer böcker! Jag tror inte jag nånsin läst så få böcker som i år. Jag täcks inte ens erkänna hur få. Det är skam och skandal. Där måste jag absolut bättra mig.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Samma svar som tidigare år: Ätit mindre socker. Slösat mindre tid online. Och blivit mindre arg...
Favoritprogram på TV?
BoJack Horseman (Netflix), New Girl, Master Chef Australia.
Bästa boken du läste i år?
Bring Up the Bodies av Hilary Mantel var nog fantastiskt bra. Och så CastleWaiting I&II.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer god hälsa i familjen.
Något du önskade dig och fick?
Ja, många saker. Det har nog varit en långvarig och hemlig dröm att få utkomma på engelska. Och nu har jag fått den drömmen uppfylld! Det är smått otroligt.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja. Att någon jag älskar skall få vara helt frisk.
Vad fick dig att må bra?
Stuglivet. Skrivandet. Min familj.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Får jag inte svara på för min man :-) (Men egentligen var det Bradley Cooper.)
Vem saknade du?
Liam. Pappa. Min syster som jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja.
Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få hållas frisk. Att jag skall kunna fortsätta försörja mig och familjen som författare. Att jag skall kunna skriva bra i vår, eftersom jag fredat våren för skrivande.


2014-12-16

Skiffy and Fanty-episode out!

I had the honor to be a guest on the Skiffy and Fanty Show recently, together with some of the heavy names in Finnish fandom. I have managed to listen to the episode, although it was unusually painful to hear myself speak English (never have I hemmed and hawed so much), and it's a fantastic collection of great tips on Finnish fantasy and SF. And the Skiffy and Fanty Show supports the Finnish Worldcon bid! Yay!

2014-12-15

World English Rights!

Today I have som insanely good news to share! My agency, the Elina Ahlback Literary Agency, has sold the world English rights to Maresi in a three-book deal with British Pushkin Press!

This is what Adam Freudenheim, Publisher and Managing Director at Pushkin Press has to say about Maresi: I was blown away by Maresi, quite simply. Maria Turtschaninoff has written an incredibly original, vivid and gripping story with appeal not only for YA readers but far beyond. And embedded in the story is a passionate feminist voice that I strongly believe will resonate with a wide variety of readers, young adult and adult alike. I've no doubt that Maresi and The Red Abbey Chronicles as a whole will become a classics of the genre."



More info, and some spoilers about the upcoming books, here.

Bokutmaning

Jag fick en bloggutmaning av Michaela! Jag har på känn att jag kanske svarat på de här frågorna förut, men det spelar ingen roll! Jag svarar ändå olika var gång :-)

1. Vilken bok önskar du att du hade skrivit?Just nu önskar jag att jag skrivit och ritat Castle Waiting för du skulle jag veta hur det går! Som det nu ser ut blir det ingen fortsättning, och jag måste få veta hur det går för alla personerna.
2. Vilken bok är du glad att du inte har skrivit?Nå ingen egentligen. Även vissa dåliga har ju kammat in en massa pengar... Och samtidigt: nog är det flera jag är glad att inte har mitt namn på omslaget.
3. Vilket är ditt bästa bokminne?Att som barn sjunka in i en av alla biblioteksböckerna jag lånat under sommarlovet, kanske medan regnet smattrar mot plåttaket...
4. När började du skriva egna berättelser?Som femåring.
5. Vilken romanfigur önskar du fanns på riktigt?Klockarback lill-Fia från Tulavall.
6. Vilken fiktiv värld önskar du fanns på riktigt?Earthsea av LeGuin. (Fast i hemlighet är det nog Narnia.)
7. Pappersbok vs. ebok – hur tror du att det blir i framtiden?E-böckerna kommer nog, men speciellt barn- och ungdomsböcker kommer att leva kvar som pappersböcker.
8. Föredrar du att läsa böcker på originalspråk eller översatta till svenska?Jag läser engelska böcker på originalspråk, i övrigt översättningar.
9.Vilka är dina bok/skriv-relaterade mål för 2015?Få färdigt det manus jag påbörjade för ett år sedan.
10. Vilken är din högsta bok/skriv-relaterade önskan för 2015?Jag har i år fått uppleva så otroligt fina saker att jag knappt har nåt kvar att önska mig. Nu hoppas jag främst på skrivro, faktiskt. Och att Archipelacon i juni blir helt lysande.
Sen hade Michaela några bonusfrågor:
  1. Vad betyder skrivandet för dig? Allt, faktiskt. Utan att skriva vet jag inte vad jag tänker.
  2. Vad googlade du senast (skrivrelaterat)? En grej jag inte får avslöja riktigt än :-)
  3. Plotter eller pantser? Alltså noggrann synopsis eller skriva på fiilis? Mestadels på fiilis, men med lite planering emellan. Och alla böcker har kommit till på olika vis. En del mer planerade än andra.
  4. Bästa stället att skriva på? Har varit mitt arbetsrum i Karis. Men även min mammas pyttestuga på 8kvadrat i Österbotten är ett mycket bra ställe.
  5. Vad vill du skriva om tio år? Det vet jag inte, annat än att jag vill skriva. Och att jag hoppas jag är bättre om tio år än idag.
  6. Bonus: fråga något av dig själv och svara på det! Maria, vad skulle vara en julkatastrof? Så glad att du frågade! Om jag inte fick någon bok i julklapp, såklart.

2014-12-13

3

Meanwhile, på Akademen:


2014-12-11

Program

Ursäkta stillheten på bloggen men det händer rätt mycket nu.

Ikväll är det Världens minsta bokmässa och våra käraste julsånger på Karelia i Ekenäs. Alla författarna drar en egen allsång (min värsta mardröm, sjunga på scen!), det är glögg och julstämning i caféet och så blir det bokförsäljning och signering. Författare på plats är Merete Mazzarella, Peter Sandström, Mårten Westö, Mia Franck, Tomy Karlsson, Pia Ingström och jag.

På lördag är det hela två evenemang i Helsingfors. Först Lue mulle-jippot i Sanomahuset. Klockan 12 deltar jag i en paneldebatt på finska om barnbokens betydelse tillsammans med Anni Sinnemäki, Paula Noronen, Jaakko Lyytinen, Milena Komulainen och  Nina Karjalainen. Moderator är Baba Lybeck.

Sedan är det Nylands litteraturförenings årliga författarmatiné på Arbis 14-16. Medverkande är Henrika Andersson, Anna Gullichsen, Agneta Rahikainen, Märta Tikkanen, Ursula Vuorenlinna och jag.

2014-12-08

Minkriket

Jag brukar inte recensera böcker.

Dels känns det märkligt att recensera mina kolleger. Dels har jag blivit en läsare som det är hart när omöjligt att göra nöjd, sen jag själv började skriva professionellt. Jag klarar inte längre av att uppleva texten utan analyserar sönder den. Tänker på vad som fungerar och vad som inte fungerar, varför, hur man kunde ha gjort annorlunda osv. Det krävs mycket till för att jag skall glömma författarögat och bara vara en läsare igen.

Därför är detta inte en recension. Detta är ett jubelskri.

Karin Erlandssons Minkriket är en bok jag ärligt talat inte väntade mig att tycka om. Det är inte fantasy (och jag läser mycket lite som inte är fantasy med behållning) och boken handlar om minkfarmare. Men Karin är min vän, även om vi inte setts mer än två minuter på bokmässan på flera år. Så jag ville läsa boken. Och fy fan vad jag är glad över att jag gjorde det.

Jag har inte läst en rad i boken med författarögon. Omedelbart sög den knivskarpa gestaltningen och de äkta, verkliga människorna tag i mig. Jag läser nuförtiden oerhört långsamt - men Minkriket läste jag nästan ut på en dag. Jag har fortfarande några sidor kvar, men jag är övertygad om att de inte kommer att göra mig besviken. Vilka detaljer denna berättelse bjuder på. Vilken observationsförmåga. Vilken sanning. När har jag senast läst om människor som känts så levande, så verkliga? Alla är de värda att älskas, i sin otillräcklighet. Den utspelar sig på en liten österbottnisk ort, och jag har rötter i Österbotten - det gjorde att även om jag är en utomstående kan jag känna igen mig i så mycket.

Men egentligen kan jag inte analysera denna bok. För det gjorde jag inte när jag läste den. Jag bara läste, och levde mig in, och njöt. Jag vet att Karin arbetat med boken i många år, men det förvånar mig inte alls. En sådan här roman är inget man slänger ur sig på en förmiddag. Aldrig i världen skulle man tro att detta är en debutroman. Det är en mogen författares verk och den är värd att vinna alla pris jag kan komma på.

Köp den. Läs den. Ge den i julklapp. Du kommer inte att ångra dig.


2014-12-05

Julkalender

Plötsligt vill jag väldigt mycket skriva en julkalender/julsaga. Med mysterier och hemligheter och värme och hjärta och skurkiga vuxna och hemliga gångar och snö och julstämning och falluckor och skatter och riddare och slott och EXTRA ALLT,

Klättrandet fortsätter...

Nu är den finska översättningen av Maresi på plats nummer 18 på Adlibris. Hon är alltså i topp 20! The suspense. Hur högt kan hon klättra före jul?! Aaaa!

Men jag försöker lugna ner mig och inte tänka på det. Eller på att vi eventuellt har icke-längre-standardstorleks dörrar här hemma, och att dörrbytarprojektet kan tänkas bli enormt svårt och dyrt om också dörrkarmarna måste bytas ut. Sonen fick ledigt från dagis idag (höstterminen börjar tynga på och det är väldigt motigt att gå till dagis om morgnarna) och tillbringar dagen med sin far hos sin farmor. Jag har ett virtuellt författarbesök med två skärgårdsskolor och så har jag tänkt försöka börja på julstädningen lite försiktigt. Och kanske kanske baka saffransskorpor.

Men.

Först skall jag ta denna lediga morgon i besittning med nyskrivna ord.

2014-12-04

Topplistor

Detta är hösten då allt möjligt händer mig som aldrig hänt förut. Nu ligger Maresi till exempel på finska Adlibris top-100-lista.

Det betyder, att just nu säljer Maresi bättre än den finska översättningen av The Fault In Our Stars (plats 29). Det är förvisso en bok som funnits på listorna hur länge som helst. Men hej, jag tar vad jag får :-)

Priser i all ära, men aldrig i mitt liv trodde jag (helt på allvar) att jag skulle skriva en bok som säljer.

Jag vet att det blir rätt mycket skryt nu. Men det är nu allt händer. Sen kommer det inte att hända nåt på evigheters evighet. Jag kommer att sjunka in i skrivbubblan och medieglömskan (och där trivs jag ändå bäst) och nästa bok utkommer först om flera år, om jag har tur, och med den vet man ju inte alls hur det går. Så jag njuter för fulla muggar nu, aj att jag njuter. Jag måste ju tanka upp för alla de där lugna, stilla månaderna som jag hoppas kommer.

2014-12-03

Maresi goes German

...och efter förra inlägget har jag nu glädjen att berätta att Maresi fått ett hem i Tyskland på Heyne Verlag - samma förlag som ger ut t.ex. George RR Martin, Philip Pullman och Neil Gaiman. Hon är i gott sällskap, med andra ord :-) Och apropå pengar är detta det första utlandsavtal jag gjort som på riktigt ger lite klirr i kassan.

Om jag förstått rätt satsar man på att eventuellt få ut boken nästa höst. Och eftersom jag fått denna fråga angående översättningar förr, så: Det är den svenska originalversionen översättningen utgår från.

Nu skall vi tala om det mest förbjudna

Om det finns en fråga jag alltid  får i skolorna är det "Hur mycket förtjänar du?" Alternativt "Blir man rik på att skriva böcker?" Och den frågan vill ingen nånsin svara på. Det är fult att prata pengar. I Finland i alla fall.

Ändå, eller kanske just därför, tycks alla just nu vara mest intresserade av vad jag kommer att göra med prispengarna. Man förväntar sig storslagna inköp, lyxiga resor och jag vet inte vad. Det skall vara guldkant på vardagen. När jag säger att jag skall köpa nya innerdörrar möts jag av stön. Och jag kan förstå det. För någon som har en månadslön låter det säkert helt absurt att sätta prispengar på nåt så osexigt och trist.

Låt mig förklara. Det är visst dags att snacka pengar.

I vår familj lever vi med mycket små marginaler. Jag har ett arbetsstipendium, visst, men efter betalda avgifter utgör det omkring 1200e i månaden (minns inte exakt hur mycket just nu). Som jämförelse kan man ta att en statlig anställd i snitt får 3683e i månadslön. Inom den privata sektorn är medianlönen 3100 euro. Jag har ju heller inga förmåner, så som arbetshälsovård, lunchsedlar osv. Dessutom har jag de senaste åren varit den som huvudsakligen försörjer familjen. Förutom stipendiet förtjänar jag lite på skolbesök och dylikt, samt det jag får från själva böckerna. Men betänk att den inkomsten kommer en gång om året. Du får ett förskott då boken kommer ut, och sedan redovisas royaltyn en gång per år. Och skriver du på svenska, för ungdomar, som jag, så är marknaden i Finland mycket liten. Jag har sålt relativt bra - ändå är det jag förtjänar på en bok inte ens i storleksklassen två månadslöner för en normalt arbetande person (och den summan får jag ju alltså utspridd över flera år).

Jag skriver inte om detta för att klaga. För jag är verkligen inte missnöjd! Inte alls. Detta är en livsstil jag valt, medvetet. Den innehåller så mycket annat än pengar: flexibla arbetstider, mycket lite stress, tid för familjen, tid för mig själv. Dessutom utför jag ett jobb jag verkligen älskar. Jag skulle inte byta för alla månadslöner i världen. Jag hade faktiskt månadslön en gång, jag kunde ha fortsatt som journalist och haft en mycket stadigare ekonomi, men det var inte det jag ville med mitt liv.

Men för att få det att gå ihop rättar man munnen efter matsäcken. Vi bor inte i Helsingfors utan i Karis, vilket minskat våra boendekostnader något osannolikt. Vi prioriterar inte materiella ting och resor och nya bilar. Det leder till vissa saker. Som att vårt hus är helt trevligt, men allt annat än fint. Och dörrarna, fanérdörrarna från 1981, de har börjat släppa i limningen. Så de sitter ihop med tejp. Och papperspersiennerna som de förra ägarna lämnade kvar, de sitter ihop med tejp de med. Ända tills nyligen satt vårt soffbord också ihop med (silver)tejp. Sen köpte jag ett nytt (begagnat).

För mig är det guldkant att få köpa nya innerdörrar och inte längre ha dörrar som sitter ihop med tejp. Det är något jag inte skulle ha råd med annars. Jag kanske till och med slår på stort och köper nya persienner! Men den allra största och finaste guldkanten, den är att jag nu vet att jag har möjlighet att fortsätta skriva. Jag behöver inte heller ta på mig så mycket undervisningsjobb och annat, som alltid splittrar mig och stör skrivandet, utan jag kan freda skrivtiden. Det är lyx, det.
Men idag skall vi se på nya dörrar.

2014-12-02

Varför karaktärer stretar emot - den vetenskapliga förklaringen

Det senaste avsnittet av Writing Excuses är ett av de intressantaste någonsin. Och en sådan glädje det är att lyssna på någon så uppenbart superintelligent som Cory Doctorow. Vilken vokabulär! Men han använder inte sin intelligens på ett snobbigt utan ett mycket lättillgängligt och sympatiskt sätt. Han har till exempel en mycket plausibel vetenskaplig teori om varför författare upplever att deras karaktärer agerar som av sig själva - och varför det ibland känns som om de inte alls vill göra det författaren försöker få dem till. Själv har jag alltid förklarat det med "magi", men Doctorows tes låter mycket mer trovärdig.

Fast lite mindre härlig.

2014-12-01

Ny upplaga!

Och så fick jag veta att det finns 31 ex kvar i lager av svenska Maresi! Ny upplaga är på väg. Ni har väl hört att det är årets julklapp, va? ;-)

Podcast in English!

Igår deltog jag för första gången i en podcast på engelska! The Skiffy and Fanty Show gjorde ett avsnitt om finsk fantastik och fandom och Tero Ykspetäjä, Jukka Halme, Janos Honkonen och jag diskuterade med Julia och Shaun. Jag, som talat engelska varje dag i snart fjorton år, var faktiskt ganska nervös och sökte ord och stammade och hummade ovanligt mycket. Men roligt var det! Och som vanligt insåg jag hur mycket bra fantastik det finns som jag är helt obekant med, och hur mycket jag missar för att min finska lästakt är så långsam. TBR-högen växer...

2014-11-29

NaNoNähä

NaNo har jag gett upp med helt. Har inte skrivit sen före Norge och nu blir det nog inte av på ett bra tag. Men drygt 13 000 ord fick jag ihop, och huvudsaken är att det nog är ord jag inte hade skrivit om det inte var för NaNo. Dem är jag glad över - huvudsakligen för att jag inte läst igenom dem än...

Nu hoppas jag på skrivro från början av januari någon gång.

2014-11-28

Julkalender

De första åren jag och min man var tillsammans gjorde han julkalendrar åt mig. Ett år var det ett runt torn med bilder i varje lucka, ett år en paketkalender, ett annat en traditionell bildkalender osv. Hur underbart var inte det? Inte undra på att jag gifte mig med karln.

Nu sitter han på golvet i sitt arbetsrum och sorterar sina gamla legon för att göra en lego-presentkalender åt vår son. Det blir riddare, en trollkarl, en prinsessa med svärd, en kvinnlig Robin Hood, knektar, en hästdragen vagn och en drake. Han letar i den enorma lådan och gör förtjusta utrop. "Har jag en lego-Chewbacca också!" Legobitarna rasslat omkring.

Det är bland de underbaraste ljud jag hört. Och den här kalendern kommer att skänka mig ännu mer glädje än de jag själv fick.

Suomeksi!

Förresten så intervjuades jag i samband med Finlandia Junior-priset för det finska radioprogrammet Kultakuumee. Det blev en intressant intervju i en spännande ljudmiljö./
En ole monta kertaa antanut haastattelua suomeksi, mutta viime viikolla Lisa Enckell haastatteli minut Kultakuume-ohjelmaan. Suomen kieleni on hieman ruosteinen, valitettavasti, mutta jotenkuten se kuitenkin sujui :-)

Linkki tässä.

Översättningar

Idag läser jag den engelska provöversättningen av Maresi och har nöjet att berätta att min agentur nu sålt rättigheterna till Rumänien! Så Maresi finns snart i Finland, Sverige, Danmark och Rumänien. Första gången en av mina böcker översätts till ett språk jag inte kan läsa!

2014-11-27

Throwback Thursday

Idag sätter jag mig på tåget för att åka till Hfrs, luncha med en kompis och sen vara med i Efter Nios TV-soffa (men programmet sänds inte idag). I Throwback Thursday-anda delar jag med mig av en länk till ett inlägg från 2011 där jag svarade på en bunt frågor om skrivande - det är ganska roligt att se tillbaka på hur jag svarade då. Bland annat svaret på fråga 10 - då hade jag ännu inte skrivit Maresi eller kört fast med henne...

2014-11-26

Är det mycket nu?

Pust.
Alla frågar om det är mycket nu.
Och det är det, men på ett sätt som det är mycket svårt att sätta fingret på. Egentligen inte så väldigt många uppdrag eller saker som jag måste göra, eller som känns som konkreta saker. Men en oändlig mängd mejl att besvara. Intervjuer att ge. Gratulationer att besvara. Arvoden att förhandla om. Samtal. Reseräkningar att göra. Klänningar att välja till TV-soffa. Allt möjligt och omöjligt.
Ja, och så har jag fått hela den engelska provöversättningen av Maresi att läsa igenom, det ser jag fram emot men måste lägga åt sidan tid för.

Samtidigt längtar jag tillbaka in i skrivbubblan. Jag trivdes så bra i den här i början av november. Jag började hitta mina personer, deras röster. Rytmen i texten. Men man kan inte bolla allt på en gång, så är det bara.

2014-11-23

NaNotAtAll

...men skriva hinner jag ju inte alls :-)

2014-11-22

Akademen idag

Idag kan man träffa mig och Maresi på Träffpunkt Akademen kl 12.30! Först för en intervju med Inger Ruotanen, sedan signerar jag. Välkomna!

2014-11-21

Min Maresi, hon gick och vann

Jag kom hem från Norge två dagar tidigare än beräknat. För Maresi vann Finlandia Junior. Och det är så stort och märkvärdigt att jag inte riktigt kan ta in det. Jag är glad, och stolt, men mest känns det som att det sker någon annan. Maresi, hon är där ute i världen och får pris, och jag är väldigt glad för hennes skull.
Här är ett kort klipp från prisceremonin och här är en kort notis med klipp på Hbl. Och här är mitt tacktal.

Suomen kirjasäätiö, kära vänner:
Viimeiset viikot olen ollut hyvin ylpeä ja onnellinen. Romaanini Maresi on ollut ehdokkaana viiden loistavan kirjan rinnalla, on ollut kunnia olla heidän seurassaan. Haluan kiittää Johanna Vuoksenmaata jolla oli vaikea päätös tehtävänään. Kiitos myös Suomen kirjasäätiölle, ja valiolautakunnalle: Helena Sederholmille, Riitta Kähköselle ja Anne Moilaselle joilla oli iso urakka tehtävänään.

Idag är det en speciell glädje för mig att som finlandssvensk och representant för en minoritet få emotta Finlandia Junior-priset. Det är ett bevis på att den finländska litteraturen lever och mår bra på två språk. Jag är också glad i egenskap av fantasyförfattare. Världen börjar få upp ögonen för det vi fantasyfantaster vetat länge – att fantasy är ett litterärt redskap som ger oss en möjlighet att utforska vår egen värld på ett nytt, spännande och gränsöverskridande sätt.

Att vara författare beskrivs ofta som ett ensamt arbete. Men bakom en färdig bok står så väldigt många andra än bara författaren.
Jag är ett tack skyldig till alla dem som gått före mig. Som gav mig stora läsupplevelser på mitt modersmål när jag var barn, och som lärde mig vad god litteratur är och hur ett gott språk ser ut.  Författare som Irmelin Sandman Lilius, som dessutom visade mig att det går att skriva fantasy, om flickor, på svenska, i Finland.

Jag vill framföra mitt varmaste tack till alla de som på olika sätt stöttat mig under skrivprocessen och sedan hjälpt Maresi komma ut i världen. Jag har fått ekonomiskt stöd från olika håll, för både arbete och arbetsrum. För någon som skriver på svenska, för unga läsare i Finland, är detta stöd en förutsättning för litterärt arbete.
Mina förlag Schildts&Söderströms, Tammi och Berghs – tack till er som trott på mig och den här – och nu tar jag F-orden i min mun – feministiska flickboken. För det är en bok om flickor, för flickor, i alla åldrar. Anna Warras och Saara Tiuraniemi, ni är ett dream-team och den bästa hejarklack en författare kan önska sig!

En gång i världen skickade jag in alldeles förfärligt dåliga manuskript till Söderströms förlag. Trots att jag blev refuserad tog Sara Ehnholm Hielm sig tid att inte bara läsa alstren utan också ge mig konstruktiv kritik. Dessutom sade hon något helt avgörande för att jag skulle orka fortsätta: ”Jag tror att du kan bättre.” Hon har varit min redaktör för fem böcker nu och det är en ynnest att få samarbeta med någon som ger mina texter så mycket uppmärksamhet och kraft och som alltid lika finkänsligt men bestämt pekar på svagheterna. Sara tror – nej, hon vet att jag ofta ”kan bättre”. Lyckligtvis är jag för det mesta klok nog att lyssna på henne.

För någon som skriver på det mindre nationalspråket är det mer än viktigt att ha en bra översättare – det är en nödvändighet för att nå ut. Jag har haft en enorm tur som fått en yrkesskicklig och passionerad översättare i Marja Kyrö. Hon har gett mina ord liv på finska och fått dem att flyga. Kiitos, Marja.

Ett stort tack till mina läsare, både unga och äldre, som läst Maresi och tagit henne till sig. Jag är så glad att boken överskrider alla åldrar och gränser och når läsare av alla slag. Ni har skapat er en egen Maresi, och ingenting kunde glädja mig mer.

Och sist min familj. Min mamma, vars benhårda tilltro till mig gett mig den bästa grund man kan stå på i livet. Min syster Alexandra, som betyder mer för mig än hon anar. Mina barn, som håller mig medveten om vad det är som verkligen betyder något här i livet. Och min man, som är mer än en skapande, skrivande kvinna kan be om.
Jag är er alla oändligt tacksam. Kiitos.




2014-11-15

Norge nästa!

Igår kväll satt jag hela kvällen och tydde kartor över Norge. I morgon bär det iväg, nämligen: fem dagar skolbesök i trakterna kring Oslo. Jag har namn på skolorna, och på hotellen, men inga adresser. Så jag googlar. Och googlemapsar. Hur ta sig från tåg till hotell, från hotell till skola, från skola till tåg till nästa hotell osv osv. Vilket äventyr jag skall ge mig ut på! Första gången som jag talar inför elever som inte talar samma språk som jag och som inte kan läsa mina böcker på sitt eget språk. Det är Föreningen Norden som sedan några år ordnat nordiska författarbesök i norska skolor. Syftet är att öka kunskapen om skandinavisk och nordisk litteratur bland skolelever. Ett utmärkt initiativ!

Det blir nog inget bloggat från resan, men jag skall instagramma och twittra åtminstone ibland. Och förhoppningsvis också skriva, men vi får se. Skolbesök + resor kommer att betyda en ganska urvriden författare.

2014-11-14

Ondskan undflyr

Jag var väldigt gung-ho i morse: här skulle skrivas! Massor! Men sen råkade jag ut för ett dilemma.

Den här antagonisten jag har. Vad är det hen håller på med? Vad är planen? Var är ondskan?

JAG VET INTE.

Och det är ju något av ett problem.

2014-11-13

Pepp

En orsak att faktiskt registrera sig på NaNoWriMos hemsida: man får en pep-talk av t.ex. Tamora Pierce. Bara en sån sak.

Nä inte idag

Idag vill jag bara inte. Nåt. Skriva. Jobba. Vara nyttig. Alla de där sakerna som glor på mig från att-göra-listan - och alla jag inte lagt dit än, som att städa. Skrev ingenting igår, så nu ligger jag tusen ord efter, och genast känns det motigt värre att alls komma igång igen.

Jo en sak vill jag: sticka. Men ingenting annat.

2014-11-12

Maresi i Ny Tid

Maresi har förresten recenserats i Ny Tid. Det är en av få recensioner skriven av en man, och det är alltid intressant att se det lite annorlunda perspektivet. Nyttigt, också. Jag inser även att Maresis läsare kan delas in i två kategorier: de som tycker att början är för långsam och att det tar för länge innan man kommer till all action. Och de som älskar just den biten och vill dröja i den mycket längre än jag låter dem göra. Själv vet jag ju varför jag gjort just så: jag ville kontrastera klostrets trygghet mot det som händer sedan. Men det är spännande att se hur olika läsare reagerar på det.

Virtual reality

Idag har jag gjort mitt livs första virtuella författarbesök, till en lågstadieskola i Lahtis. Jag befann mig alltså i Enterprise här hemma och eleverna satt i sitt klassrum i Lahtis och vi kommunicerade via datorn. Det gick bra men tekniken strulade till det lite på slutet, vilket naturligtvis var tråkigt men inget man kan göra mycket åt. Eleverna hade förberett frågor vilket jag alltid uppskattar mycket. Och min hund gjorde naturligtvis en cameo!

Men herreduminskapare så jag var SLUT efteråt! Är fortfarande, faktiskt. Jag spände mig tydligen så just på grund av tekniken, och för att det var en så ny (och rätt enväga) form av kommunikation. När vi var klara och jag skickat lite mejl etc efteråt och sen såg på väggklockan var jag övertygad om att den börjat gå fel - jag kunde inte tro att den var så mycket redan. Jag var säker på att den var minst två timmar mindre.

2014-11-11

Noras Mathilda

Medan jag ägnar denna regniga tisdag åt att skriva kolumn och sen försöka skrapa ihop mina tusen ord, bli intervjuad för lokaaalradion och gå på Pilates tycker jag ni skall följa med Noras NaNo-projekt: en historia om dagen i november. Hennes fantasi känner inga gränser och hon har hittat på en helt underbar följetong med fristående historier som ändå hör ihop. Läs om Madam Mathilda här!

2014-11-10

Benbitar

Det är måndag och jag har skrivit drygt 1200 ord och gjort undan en del adminjobb och kokat och ätit linssoppa och övat inför ett virtuellt författarbesök. Snart skall jag ut med hunden också, hej och hå. Jag skulle gissa att jag nu är över 60 000 ord in i manuset, tanken svindlar. När jag tänker på kvaliteten på texten svindlar det också rätt kraftigt. Nu när jag trampat på för att få ihop mina tusen ord om dan har jag ignorerat sånt som stil, ton, språk och gestaltning. Det är bara storyskelett för hela slanten. Det kommer att bli en plåga att läsa, sedan. Men jag försöker att inte tänka på det nu, utan fokusera på att det viktiga är att få ihop det där skelettet. Sen kan jag se om delarna passar ihop eller om ländkotorna sitter fast vid knäskålen och nyckelbenet vid skenbenet. Gör de det (mycket sannolikt) så blir min uppgift att hugga av och stuva om. Och sen börja klä det med muskler och hud och allt det där.

Men nu alltså: peta dit alla delar som behövs så skelettet hålls upprätt.

2014-11-08

NaNo vecka 1

NaNo har varit en utmärkt spark i baken för mitt skrivande. Jag har skrivit också då jag verkligen inte haft lust. Jag har skrivit på tåget. Jag har skrivit på kvällen (nåt jag sällan gör). Och jag har skrivit sex dagar av sju - dagen då Maresi blev nominerad skrev jag faktiskt inte. Saldot för veckan är 7287 ord, och eftersom mitt mål är 1000 ord om dagen är det fint. Fast eftersom jag kommer att vara bortrest och gärna skulle ha en marginal är det inte idealiskt. Det bryr jag mig egentligen inte så mycket om - det viktiga är att jag kommit igång ordentligt igen.

2014-11-06

Finlandia Junior!

Idag blev det då offentligt: Maresi är Finlandia Junior-nominerad i sällskap med fem andra väldigt fina böcker. Hurra för den finländska barn- och ungdomslitteraturen!

Så här skriver juryn om Maresi (i år finns motiveringarna tyvärr bara på finska):

Taidokkaasti tarinoitu moniin aisteihin vetoava ja dramaattinen kertomus matriarkaalisesta yhteisöstä, tyttöjen turvapaikasta, jonne on paettu vanhoillisten uskomusten jäykkää ja uhkaavaa maailmankuvaa. Tästä mieleenpainuvasta ja hurjasta jännitysfantasiasta voi löytää yhtymäkohtia nykykulttuurienkin tyttöjen ja naisten todellisuuteen.
Kahden tytön kasvutarinassa on paljon kiehtovia myyttisiä ja rituaalisia aineksia. Tieto ja opiskelu antavat päähenkilölle voimaa ryhtyä muuttamaan maailmaa. Sama tahto tarttuu lukijaankin.

Här finns en bild på alla oss nominerade och en kort radiointervju med mig. Den andra finlandssvenska nominerade är illustratören Linda Bondestam, en av mina äldsta vänner. Jag är i lysande sällskap, och jag kan ärligt säga att jag redan känner mig som en vinnare. Det är en oerhörd ära att få bli nominerad till detta pris, ur hela den digra barn- och ungdomsboksutgivningen i Finland.
Jag har firat idag med en lång och ljuvlig lunch på Strindberg (noggrant dokumenterat på Insta) med mina två förlag, och sen med att köpa två nya klänningar. För det kände jag mig värd just idag!

2014-11-05

En fattig men glad jävel

Nyligen publicerades skatteinformationen för höginkomsttagarna i Finland i pressen. Jag läste och häpnade igen över hur mycket folk förtjänar. Vad gör de med alla pengarna? Jag är vansinnigt naiv, jag vet.

Två personer har nyligen sagt åt mig att mitt arbete låter så idealiskt. Sitta hemma och skriva i underbar ensamhet. Och det ÄR ju världens bästa jobb. Faktiskt. Jag är min egen chef och bestämmer arbetstakt och pauser, och jag slipper sitta på tidsödande möten som inte leder nånvart. Dessutom är det för det mesta stressfritt, och idealiskt att kombinera med att ha barn. På morgonen: ingen stress med att föra till dagis. Vi brukar ligga i min säng, sonen och jag, och läsa böcker. Just nu är det Vem skall trösta knyttet? och Vad tror du att det hände sen? som skall läsas varje morgon. Sedan stiger vi upp och äter frukost i lugn och ro - pocherat ägg på avocadosmörgås har varit de senaste veckornas melodi. Allt kan ske ganska långt på barnets villkor och jag tror att han blivit väckt högst fem gånger i sitt fyraåriga liv.

Sonen gör korta dagar på dagis, för jag kan ändå inte skriva i åtta timmar (jag är ingen Isabel Allende som skriver tio timmar om dagen, sex dagar i veckan). När han är hemma har jag nästan aldrig nåt kvällsjobb som kräver min uppmärksamhet, utan jag kan vara en närvarande mamma. Eftersom han kommer hem tidigt (halv fyra) hinner vi alltid laga mat från grunden utan att det är stress eller nån hinner bli panikhungrig. Jag kan nästan alltid med lätthet ta ledigt under alla lov (och vårt dagis har många och långa).

Det enda minuset är ju att jag förtjänar under eller kring minimilön. Men det är ett minus jag just nu är mer än villig att leva med.

2014-11-04

Apostlahipstern

Jag insåg häromdagen att jag nog varit något av en NaNoWriMos apostel i Svenskfinland. Många har sagt åt mig att de börjat NaNoa för att jag talat så varmt för det. Och NaNo är faktiskt en av de få saker som jag varit bland de första med att upptäcka. I allmänhet är jag alltid sist med allt. Ofta går jag mer eller mindre i lås om något är väldigt populärt - Harry Potter blev jag så misstänksam mot pga hypen att jag började läsa serien först efter att tredje eller fjärde boken kommit ut.

Men två saker har jag varit, om inte först så åtminstone tidig med:

1) NaNoWriMo som jag hoppade på tidigt 2000-tal (minns inte exakt när faktiskt), när deltagarantalet fortfarande uppgick i tiotusentals och inte hundratusental.

2) John Green. Nu är ju John Green och hans The Fault In Our Stars på allas läppar och i Hollywood och han och brorsan Hank kan leva på sitt internetimperium. Men jag var med från början, I januari 2007 beslöt bröderna att under ett år enbart kommunicera live, per telefon eller per video och lade upp videona online i projektet Brotherhood 2.0. Jag hittade dem i mitten på januari. Så jag är en original nerdfighter, och är till och med omnämnd i en tidig video, men nu är hela nerdfighteria alldeles för stort och pop för mig och jag är en typisk hipster som inte vill vara med mer nu när alla är där.

Men det är de enda två saker jag varit först med i mitt liv.

2014-11-03

Belöningen

Redan nu har NaNo "paid off". Igår, igår hade jag verkligen inte velat skriva. Jag hade krabbis och var trött och gjorde dessutom en massa annat. Men. Ska man så ska man. Så jag använde en timmeslång tågresa till att skriva mina 1111 ord som det blev. Bra text? Knappast. Nej, ganska säkert att det blev dåligt. Men texten rörde sig framåt. Alldeles lite. Kom till en viktig punkt. Jag får ett helvete i redigeringen sen, men so be it. Om jag inte skriver nu har jag ingen text att redigera. Så jag trampar på.

Idag är jag ovanligt utvilad, och har mycket skrivtid, så idag skall jag försöka skriva mer än 1000 ord så jag har ett förråd att ta av då jag är bortrest.

2014-11-02

Dag två

Vet ni varför NaNo är bra för mig? För att det är bara genom att skriva som jag kan komma fram till vad texten handlar om. Jag har fastnat i att tänka på texten för mycket och jag kommer inte fram till några lösningar. Men så fort jag börjar skriva ger jag texten en chans att leva och andas och växa av sig själv. Och det är så det blir allra bäst.

2014-11-01

NaNo dag ett!

Det är den första november - dags för NaNoWriMo! Jag vaknade före resten av familjen, plockade fram latopen och skrev 400 ord innan de steg upp. Måste hitta en lucka till under dagen, men det skall nog gå! Till exempel under stunden då sonen får se på tecknat för att det är lördag morgon. Då brukar jag passa på att städa. Men nu får huset gro igen, för nu skall jag skriva.

Men det blir lite fusknano för mig i år (igen). Två av reglerna är ju
1) Att man skall skriva en ny story från början till slut
2) Att den skall vara minst 50 000 ord

Och jag tänker använda NaNo till att lägga ord till mitt existerande manus, och jag tänker inte ens satsa på 50 000. 30 000 blir lagom. Orsaken till att jag ändå tänker "delta" är att jag behöver den där sparken i ändan. I höst har jag plockat och petat med manuset, gjort research och planerat och tänkt och angstat, men jag har skrivit mycket lite. Nu måste jag komma igång igen, och NaNo kommer att fungera som min motor. Lyckas jag skriva 30 000 är det 1000 ord om dagen, varje dag, vilket de facto är helt rimlig arbetstakt för mig. Men fem av dessa dagar är jag bortrest, så jag får försöka kompensera under de övriga.

Vem är med i år? Låtom oss peppa varandra!

2014-10-31

En dag att minnas

Det var en mycket speciell dag för mig idag. En sån där som det är lite svårt att landa efter. Att få äta lunch hemma hos någon jag beundrar, som format den jag är och mitt författarskap... Det var stort. Och så fick jag med mig hem detta.



Aderton signerade böcker.
Fattar ni? Aderton signerade böcker. Fick jag. Av Irmelin Sandman Lilius
Och så fick jag se huset. Fullt av böcker och konst. Och denna hemliga dörr. Jag måste få en sån till mitt arbetsrum. Bara måste.



Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra av kvällen. Läser några böcker, antagligen.

Vem skulle du bjuda på middag?

Idag är inte alls en vanlig fredag. Å nej. Idag är jag bjuden på lunch till min idol. Det är stort, det. Lite för stort. Jag kommer att säga nåt idiotiskt och ha skämsångest hela helgen.

Har du inte läst något av Irmelin Sandman Lilius så skall du göra det NU. Börja med Fru Sola-trilogin, till exempel. Och ta sedan Bonadea.

2014-10-30

Årtal och ordning och reda

Idag gör jag en tidslinje. En detaljerad sådan. För jo, så intrikat och massiv är den här berättelsen. Jag måste hålla reda på åldrar och ordning på när saker byggs och vem som anländer när och hur och vem som föds och dör... Det är en massa årtal. Och det är bra att ha den här tidslinjen framför mig. Jag börjar långsamt se strukturen lite tydligare. Kanske det kan hjälpa mig bygga en ingång in i texten... och in i NaNo... Vi får se.

2014-10-29

To NaNo or not to NaNo?

Pust, jag hittade textsnutten. 1800 ord. Det betyder att jag hittills har nästan 49 000 ord på det nya projektet. Det är totalt crazy, eftersom det känns som att jag är helt i början av det - och då har jag mer råmaterial än Maresi är lång...

Nu är jag mycket, mycket frestad att skriva nästa 50 000 inom ramen för NaNo. Då skulle jag ha 50+50 tusen ord när november är slut, vilket är ca 2/3 av hela manuset (grov gissning). Det skulle kännas hemskt skönt att ha kommit så långt på vägen. Men jag vet, det ÄR en dum idé. Av många orsaker. Under NaNo skall man ju egentligen skriva något helt nytt från början till slut. Och jag har kommit fram till att mina texter inte mår så bra av att håsas fram. Jag menar, de första 50 000 orden har tagit mig tio månader att skriva. Men just därför vill jag ju sätta lite fart på. Och jag är hemskt trög just nu. vill inte komma igång alls. Hittar på ursäkter och allt det där. Med NaNo: No excuses.

Samtidigt: jag skall till Norge på en veckolång skolturné i november. Inte kommer jag att skriva då. Och som sagt, detta är inte ett for-fun-projekt. Detta är the real deal. Jag vill inte riskera att förstöra texten genom att pressa fram den.

What to do, what to do... Jag älskar ju NaNo och communityn och feelisen av att vansinnesskriva ihop med några hundra tusen andra människor världen över.

En annan rolig grej: Min agentur kommer att översätta hela Maresi till engelska, i försäljningssyfte. SÅ JÄVLA COOLT! Om inte annat kan mina vänner och släktingar i USA äntligen få läsa något jag skrivit.

2014-10-28

Dålig start

Jag har tagit mig an Det Nya igen. Inte har jag skrivit nåt, men jag har läst igenom anteckningar och planer. Det tog mig två timmar. Nu borde jag säkert läsa igenom de 47 000 ord jag skrivit på själva texten också. Men jag är alldeles för stressad över att en text, som jag skulle kunna svära på att jag skrivit, helt har försvunnit. Borta, puts väck. VAR ÄR DEN??

2014-10-27

De svåraste frågorna

Jag måste ännu ge en shout out till de fantastiska elever som intervjuade mig på Louhi-scenen på söndag. Två flickor från Kallion ilmaisutaidon lukio ställde vansinnigt intelligenta och knepiga frågor - på svenska! - och en tredje flicka reciterade två avsnitt ur Maresi, ett på finska och ett på svenska. Ingen fråga om "varför skriver du fantasy" här inte. Istället plockade de upp teman som Jais självskadebeteende (något inte jag själv, än mindre någon recensent eller journalist, reflekterat över) och frågan om jag tror att man kan bli lycklig efter att ha upplevt så svåra saker som flickorna i Röda klostret gjort. Och vad är lycka för mig? HA! Där fick jag minsann något att bita i. TACK ska ni ha för mässans svåraste frågor!




(Tack Sara K för bilderna!)

Den sociala introverten drar sig tillbaka

Ute stormar det. Inne sitter jag och är lugnare än på länge. Nu är höstrumban över. Igår var den sista mässdagen av den sista mässan. Inga fler intervjuer är inbokade, och bara några få skolbesök. I november skall jag på en veckolång skolturné i Norge, men det är långt dit. Igår, när jag kom hem från Helsingfors och kröp ur mässdressen och in i mina mjuka sköna hemmabyxor och en urgammal fleecetröja andades jag djupt in, och sen ut, och slappnade av.

Det har varit oerhört, otroligt roligt med alla dessa möten och fester och framträdanden. Och nu är jag väldigt trött. Jag är en social introvert - jag tycker om att umgås med folk, men i små doser. Och jag måste vila upp mig ordentligt mellan varven. Nu skall jag göra just det. Krypa in i min asociala bubbla och mest bara umgås med familjen. Och skriva. Jag skall trappa ner* på min närvaro i sociala medier - jag har spammat FB och Twitter och Insta med så mycket jagjagjag att jag mår lite illa. Blogga kommer jag att fortsätta med, men nu kommer den att handla mer om skrivande igen. Jag har ju tagit en paus från det under den mest intensiva perioden av utåtriktad verksamhet, och först var det skönt. Men den sista veckan har jag bara längtat efter att få sätta tänderna i projektet igen. Alltså, jag bävar samtidigt för det. Jag är full av tvivel: är det här rätt projekt? Kommer det att gå vägen? Får jag ihop det? Kommer nån annan än jag tycka att just dessa människors historia är intressant? Men jag längtar  efter det alldeles oerhört.

På skrivbordet framför mig står en bukett blommor jag fick vid prisutdelningen. Jag gläds över det som varit, och jag gläds över att nu få lufsa omkring och strunta i mässdress och lockar som skall hålla hela dagen och bara vistas bland orden. Det är ändå där jag är mest hemma.





*Men inte försvinner jag helt

2014-10-26

Radio, podd och sista mässdagen

Idag kan man höra mig på två ställen samtidigt: I världspremiären av det nya programmet Bokmagasinet på Radio Vega kl 16.20, med anledning av priset, och på KirjaKallio-scenen på bokmässan 16.30.

Dessutom skall vi spela in två nya avsnitt av Fantastisk podd idag. Det skall bli härligt att få sitta och frossa i shop-talk med de fina kollegerna Mia Franck, Jenny Wiik och Hannele Mikaela Taivassalo. Men de avsnitten får ni vänta lite på. Ett skall sändas i november i alla fall, och kommer att handla om NaNoWriMo.

2014-10-25

Pris!

I några veckor har jag vetat om nåt och inte fått berätta om det för NÅGON och det har varit Mycket Svårt! Men igår klockan 17 blev det offentligt: jag får Svenska YLEs litteraturpris 2014! Priset delades ut på bokmässan. Jag är så oerhört tacksam och glad, både över den vackra prismotiveringen, och över det faktum att priset för första gången gick till en ungdomsbok som Maresi. Det finns inte många pris som inte är uppdelade i en kategori för "riktig" litteratur och en för barn- och ungdoms och det känns extra fint att få vinna just ett pris som är för all litteratur.


Så här lyder den enväldiga juryn Tuva Korsströms prismotivering:

”Med Maresi krönikor från Röda klostret lägger Maria Turtschaninoff ytterligare en underbar dimension till den mytiska värld hon skapat i sina tidigare fantasyromaner Arra och Anachè. Ön Menos med sina medelhavsdofter och fågelskrik är en kvinnornas tillflyktsort och ett centrum för uråldrig kunskap. Berättelsen om Maresi och hennes klostersystrar har klara paralleller också till dagens kvinnoförtryck och kvinnokamp, vilket gör den till en både dramatisk och aktuell ungdomsroman.”

Jag var med i nyheterna igår också, intervjun finns i detta klipp vid ungefär 22 minuter.

2014-10-23

Bokmässajee!

Aj aj att det var roligt att få prata om världsbyggandet idag på Södergranscenen! Förresten, för alla de som inte kan eller vill ta sig till bokmässan i Helsingfors - Arenan livestreamar allt program på just Edith Södergranscenen. Till exempel morgondagens programpunkt kl 11, då Mia Franck, Henrika Andersson och jag samtalar med Janina Orlov om fantasy som verklighetsflykt och en hel del annat. I morgon skall jag riktigt njuta av bokmässan - se andras programpunkter, shoppa böcker, vimla lite på matmässan nästgårds och ha mig. Ända till kvällen. Idag hade jag brått, eftersom jag skulle hem och föra sonen på fyraårskoll på rådgivningen. Den gick finfint, och han är hela 110cm lång!

2014-10-22

Den osynliga litteraturen - gissa vilken?

Idag utkom Bokextra, bilagan Hbl årligen ger ut i samband med Helsingfors bokmässa. Det är alltid en tidning fullspäckad med intressanta intervjuer, författarporträtt, recensioner och boktips.

I år finns summa en barnbok omnämnd i hela tidningen. Susanne Ringell tipsar om Nalle Puh i uppslaget om historiska böcker. Med andra ord: hela den finlandssvenska barn- och ungdomsboksutgivningen är fullständigt osynlig i årets litteraturbilaga.

Det är så deprimerande att det är en sån jävla kamp hela tiden. Att det aldrig är självklart att barn- och ungdomslitteratur är likvärdig med övrig litteratur. Att den aldrig får den uppskattning och respekt som den förtjänar. För vet ni vad? Vi har en fantastiskt fin barn- och ungdomsutgivning i det här landet. Böcker av mycket hög kvalitet för läsare i alla åldrar.

Parallellt med detta osynliggörande går hela tiden debatten om varför barn och unga inte läser. Varför månne? För att barn- och ungdomslitteratur (som alltid buntas ihop på ett synnerligen problematiskt sätt, så också av mig nu i detta inlägg, läs mer om Lisa Bjärbos smarta tankar kring detta i samband med Augustpriset) ofta "försvinner" på just det här sättet. Får hålla till på bokmässornas minst besökta dagar och de små scenerna. Inte syns i bilagorna.

Och det som inte syns - hur skall det hitta sina läsare? Hur skall någon veta om att det finns? Vi som skapar denna litteratur kämpar som djur för att sprida den och göra den synlig. Men vi kan bara göra en del. Och allt arbete för det tar bort från den huvudsakliga sysslan: att skapa. Läs mer om Maija Hurmes tankar kring detta i hennes ypperliga inlägg på FIBULs blogg.

2014-10-21

Researchfasen

Jag bara läser och läser. Researchböcker. Går till bibban för att hämta en jag beställt och hittar sex till. Gläds åt vilken underbar uppfinning bibliotek är. Men undrar när jag skall hinna läsa allt detta. Alternativt: när skall jag hinna skriva om jag ska läsa allt detta? Gör anteckningar, dricker te och fortsätter läsa.

2014-10-20

Mässdags igen!

Detta är bokmässeveckan! Helsingfors bokmässa, alltså. Här är mitt schema:

Torsdag 23.10 kl 11 på Edith
Att bygga ett universum
Maria Turtschaninoff har nu kommit till tredje fristående boken i sin fantasyvärld. Nu är huvudpersonen Maresi som tar sin tillflykt till Röda klostret. Författaren berättar hur man bygger upp ett universum.
Intervjuare: Janina Orlov

Efteråt signerar jag i S&S monter

Fredag 24.10 kl. 11.00 på Edith-scenen 
Fantasy = verklighetsflykt?
I USA är dystopierna de bästa och mest kritiska samtidsskildringarna. Vad är det som lockar i dystopier och fantasy här hos oss? Kan de fungera som samhällskritik och hjälpa oss att få syn på missförhållanden här och nu? Tillsammans med Mia Franck och Henrika Andersson.
Intervjuare: Janina Orlov

Söndag 26.10. kl 16.30 på KirjaKallio-scenen pratar vi om Maresi. Jag tror programpunkten är på finska, men är inte helt säker: ett år har de utmärkt väl förberedda eleverna från Kallion ilmaisutaidon lukio intervjuat mig på finska och ett år på svenska.

Sånt! Kom gärna och säg hej!

2014-10-19

Icke piffigt

Ibland drömmer jag om hus. Ett som skulle vara vackert. Vid havet. Inte en åttiotalsskolåda som vi nu bor i. Sen ser jag på vackra hus vid havet och skrattar ihjäl mig (bittert) över priserna.

Sen tänker jag att nå men kanske man kunde fixa det hus vi har så det blir lite finare. Byta ut de mörkblå tapeterna i sovrummet som stört mig sen vi köpte huset. De gör ett norr-rum ännu kallare och mörkare. Ny persienn i fönstret. Snygga nya skåpdörrar till garderoberna. En säng som inte knarrar varje gång man andas. En ny byrå, en som inte är från Ikea där varje låda faller i små bitar. Nån skojig taklampa. Få det vackert och inbjudande. Blanda nytt och gammalt och fräscha färger och bra ljussättning. Så där som de där inredningsbloggarna kan. Göra små stilleben som UnderbaraClara. Jag kan bli vansinnigt avundsjuk på bloggare som renoverar och inreder och fixar.

Men jag kan inte sånt. Har ingen aning om hur man gör. Kan inte fynda. Och hur kombinerar man så där piffigt? Inte har vi heller råd med nya skåpdörrar och att låta tapetsera om. Och att göra allt själv? Släpa ut alla möbler, riva tapeter i flera dagar, välja nya, försöka lära sig hur man tapetserar, gräla med maken, inse att man satt upp tapeten uppochner, beställt för lite och nu är sorten slut, hunden stiger i tapetklistret och nu är det klister över hela parketten, färgen som såg snygg ut i affären är hemsk i verkligheten, sonen gnäller om när det blir middag och ritar sen med tusch över femhundraeurostapeten, den nya sängen ryms inte in genom dörren och designerkuddarna är obekväma och släpper ludd - nej jag blir trött bara jag tänker på det.

Jag häller upp ett glas rödvin och ser på Master Chef istället.

2014-10-18

Tårtprojektet

Detta har jag sysslat med de senaste tre dagarna. Mitt första försök med sugarpaste och att över huvud taget täcka en tårta med annat än grädde. Bara för att ni skall få skratta lägger jag in en länk till den kaka jag hade som modell (jag följde dock helt annat recept). Inte särskilt likt. Men jag är faktiskt helt nöjd ändå. För ett första försök duger det. Och den blev god!


2014-10-16

Trögt

Ack ack. Det går lite trögt att jobba med höstlovsledigt (och födelsedagsfirande) barn. Jag gör nog sånt där kringjobb som mejl och beställda noveller och sånt, men det upptar ärligt talat inte så mycket tid. Men skrivandet. Det går det sämre med. Jag har i och för sig hållit det på sparlåga under den mest hektiska delen av hösten, med mässor och intervjuer etc. Men nästa vecka är Helsingfors bokmässa och efter det är det nog dags att sätta gasen i botten igen. Tyvärr känner jag att jag ramlat ur skrivandet ganska ordentligt igen. Jag läser researchböcker (men också det i loj takt), och gör nån liten anteckning ibland, men drajven är borta. Jag kan inte hitta motivationen, helt enkelt. Den enda som finns just nu är a) jag har stipendium, alltså är detta mitt jobb och jag måste utföra mitt jobb, drajv eller ej, och b) om jag inte skriver är jag olycklig. Men passionen för själva historien har slocknat. Hur blåser man liv i den igen?

Hunden på bilden har inget med gnällspiken i texten att göra. Hon är bara söt.

2014-10-15

Författarbesök - hur gör man?

Häromdan bad jag er ställa mig frågor, och Alexandra undrade om jag har några råd att dela med mig av till någon som snart skall göra sitt första författarbesök.

Det där har varit en av de svåraste sakerna för mig att lära mig - eftersom man måste lära sig det helt själv, det finns ingen manual, och när jag började med författarbesök kände jag inga kolleger att fråga om råd av heller. Så hur gör man ett bra författarbesök?
Först är det viktigt att tänka på publiken. Vem talar jag för? Vad är de intresserade av att veta? Hur länge skall jag tala? Försök tajma där hemma hur länge det tar dig att prata. Ha hellre extramaterial än för lite! Lämna plats för frågor, men ha något att prata om ifall ingen frågar. Men välj gärna att prata om något som du brinner för - då är du mest engagerad och kan dra med dig publiken.

Och sen så där lagom klichémässigt - var dig själv. Vad är viktigt för dig när det gäller skrivande/din bok eller vad det är du valt att prata om. Bjud på dig själv. Och tänk på att hur ointresserad din publik än kan verka (t.ex. en stökig högstadieåtta en fredag eftermiddag...) så finns där alltid den där ena lyssnaren som suger i sig vartenda ord. Tala till hen.

Ja och apropå publiken: om det inte kommer nån (annan än en pliktskyldig bibliotekarie/bokhandlare/din mamma) och du helst vill sjunka under jorden och önskar dig till bortre Westeros - tänk på att alla varit där. Alla. Det är bara att bita ihop, berätta det du tänkt för den där ena åhöraren och se det som en övning inför kommande gånger. Plus att den där ena som verkligen kommit är värd att få det bästa du kan ge.

Så här tänker i alla fall jag. Men kanske jag har några kolleger som tänker helt annorlunda - hör gärna av er i kommentarsfältet!

2014-10-14

Bromarflove

Det är skumt det här med höstlov. Jag tror hela tiden att det är söndag. Egentligen är ju varken jag eller min man lediga, vi bara får försöka bolla in jobbet mellan att ta hand om barnet bäst det går. Igår och idag har vi fått hänga hos sonens bästis med familj i Bromarf. I ett sjukt fint hus på sisådär 300 kvadrat. Se det är vad jag kallar sommarstuga. Vi har ätit gott och vandrat i en dimmig skog och suttit och pokulerat till sent på natten (= nästan tolv! Supersent för oss i alla fall) och barnen har lekt och grälat och lekt igen.

Och Bromarf är nog alldeles väldigt vackert. Jag hyser en nyväckt kärlek till stället i mitt hjärta.





Dessutom är det guld värt att få umgås med människor som det är så där märkligt enkelt att vara med. Man behöver inte krångla till det eller föreställa sig utan kan bara vara. Det är kanske därför jag har söndagskänsla - för att det var så uppfriskande och avslappnande dagar.

2014-10-13

Synopsis och bästisar

Höstlov eller inte, nu måste den här mamman avsluta sitt synopsis för agenten. I eftermiddag skall vi sen istället hänga med sonens bästis med familj. Det skall bli roligt! Min förhoppning är: barnen leker, de vuxna umgås.

Det är nog förresten underbart att en treåring kan ha en sån bästis. Varje gång han ritar sig och O håller de varandra i handen. Armarna bildar ofta en skyddande bubbla omkring dem.

2014-10-10

Fredag och inte så dumt

Jag skrev faktiskt nåtslags synopsis idag. Sen skickade jag det åt min man, som a) sysslar med marknadsföring, och b) skrivit en hel del synopsisar (?) eftersom han sänder manus till den engelskspråkiga marknaden där såna krävs. Han läste, och sa ja, det är en start, nu får du skriva nåt som säljer.

Sen gick jag en lång promenad med hunden (men den blev mycket längre än jag tänkt mig och efter en timme och tio minuter och lång väg kvar hem ringde jag maken och sa kom och hääämta). Men det var verkligen skönt att vara ute. Jag njöt av både färgerna och dofterna. Och lönnar är mina favorithöstträd.





Sen var maken och jag på gemensam shoppingrunda på loppis & i leksaksaffären (nästa vecka fyller sonen 4). Vi fyndade fodrade gummistövlar (sorry, de passade E Nora!) och en helt ny regnrock för
några slantar. Mycket bra. Sen satte vi oss på Serendipity och skrev. Också mycket bra.

Jag bakade äppelpaj och stekte köttbullar och kokade potatismos medan barnafadern byggde lego med barnet, och sen tog jag barnet och hans livs första godispåse på hans livs första biobesök. Det var  spännande. Och Mumin på Rivieran var en jättebra nybörjarfilm. Och stolen vippade upp och ner och det var mörkt i salongen! Men det mest spännande av allt var nog att det var mörkt också ute när vi kom ut. Sonen brukar ju lägga sig ungefär då, eller i alla fall inte vara ute längre den tiden. "Jag vill ta alla som vi känner och åka ut i mörkret" sa han drömskt i bilen. När vi kom hem måste vi stanna ute en stund så att han fick uppleva mörkret och kontrasten mellan mörker (vår trädgård) och ljus (gatulamporna på gatan). Och cyniska mamma tänkte "Vänta bara till vintern så får du nog uppleva mörker så det räcker"... Usch vad man är gammal och hemsk.

På det stora hela ungefär allt jag kan önska mig av en fredag.



Aj jo, filmen var också riktigt okej.

Synopsisstress

Idag skall jag få den där synopsisen skriven. Jag ska.

Fast jag är ju en upptäcksskrivande. Så det är lite svårt att skriva synopsis när jag inte vet vad som skall hända.

2014-10-09

NEJ - jag övar på det

Ett av de drag hos mig jag tycker minst om är att jag är så behagsjuk. Jag vill så gärna att alla skall tycka om mig. Och jag tror naivt att alla är snälla och trevliga. Sen när nån visar sig vara en skitstövel blir jag så förbluffad att jag inte kommer mig för att bli arg, utan blir bara artigt besvärad och obekväm. Arg blir jag först senare, när jag inser vad personen sagt/gjort. Jag önskar att jag lärde mig säga ifrån! När folk är fräcka, inkräktar på min integritet, övertalar mig att göra sånt jag inte vill.

NEJ det är inte okej att du talar till mig så där!
NEJ det är inte okej att du gör så där!
NEJ jag vill inte le på bild!


Jag hoppas det växer bort när jag blir äldre. Jag ser fram emot att vara gammal och skita i vad folk tycker.

2014-10-08

Tyst och stilla

Jag vet inte riktigt vad jag skall blogga om. Mina dagar just nu går faktiskt mest åt till att bli intervjuad och fotograferad, och det låter så sjukt självupptaget att skriva om det. Redan den där meningen får mig att rysa av obehag. Annars läser jag bara bra böcker (research för pågående projekt) och lyssnar på regnet mot plåttaket och är nöjd med tillvaron. Inte heller mycket att skriva om.

Har ni några frågor? Jag svarar gärna på vad som helst. Jag kan vara ert orakel för dagen!

2014-10-07

Sagotanten får smäll på fingrarna

Om morgnarna när sonen kryper ner hos mig i sängen vill han alltid att jag berättar en saga. I morse berättade jag om en flicka som gick ut för att söka sin lycka och på vägen räddade en prins från en drake. Nästan-fyraåringen: "Mamma, kanske det borde vara en prinsessa?"
HUU.
Jag ser det nu som min uppgift att berätta icke-könsstereotypa sagor varje morgon i en månad.

(Fast man kan ju se hans önskan som lite queer, jag menar, flickan räddar prinsessan. Och det vore ju bra. Men tyvärr tror jag inte det var det som låg bakom.)

(Flickan hittade sedan lyckan hos en pojke med en liten stuga och gäss. Detta var sonen mycket besviken på. "Varför var lyckan där?!" He got me there. Jag får bättra mig.)

2014-10-06

Måndag med grått och guld

Igår var dagen då vårt enda fruktgivande äppelträd valde att braka omkull. Idag är dagen då jag skall skriva kolumn, göra ett antal reseräkningar, fila på synopsis (who am I kidding, jag har knappt börjat på det) och betala räkningar. Samt mota ännu en begynnande förkylning i grind. Och grått är det också.

Men jag är faktiskt på ganska gott humör, trots ovanstående litania. Fick igår av en vän mig tillsänt en mycket positiv recension av Maresi ur ÖT. Jag är fortfarande helt överväldigad av mottagandet boken fått. Den här hösten får jag leva på resten av mitt liv, tror jag.




Och förutom allt administrativt som jag skall syssla med idag har jag en oerhört fascinerande självbiografisk roman att läsa, som är research för pågående projekt. It's all good!

2014-10-03

Bokkalas och bokmässa

Ursäkta tystnaden. Jag har besökt fyra skolor på två dagar under Bokkalaset här i Raseborg, och jag är helt slut. Botar utmattningen med hemlagad pizza och rödvin. Och glass. Och chips.
Måste tanka energi, eftersom jag i morgon skall hasta vidare till Åbo bokmässa. Där står jag dels i Finlands svenska författareförenings monter några timmar, dels diskuterar Janina Orlov och jag Tove Janssons troll under rubriken Vid min svans! kl 14.30 på Fiorescenen. Hoppas vi ses där!

2014-10-02

Bonusavsnitt om Tove Jansson - eller?

Nu finns det ett BONUSavsnitt av Fantastisk podd uppe! Vi bandade in LIVE under Fantastik 2014 i Åbo. 
"Skriver de finlandssvenska fantastikförfattarna i Tove Janssons skugga? Eller står de på hennes axlar, eller spirar de i hennes trädgård?
Maria Turtschaninoff, Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik, det vill säga Grupp Finland, talar om Tove Jansson, och försöker låta bli att tala om Tove Jansson och tala om skuggor och farligheter istället."

Fredad vår

Jag fattade ett beslut igår efter att jag bloggat om höstens program och såg sådär svart på vitt hur mycket det är, och hur det omöjligt går att kombinera med att skriva: våren fredar jag. Jag har tackat ja till en grej i mars, men nu säger jag nej tack till allt annat - jag måste prioritera skrivandet. Vill man kan man boka mig för hösten 2015 istället.

2014-10-01

Kaos

Ja och under tiden gror smutsen fast i hörnen, klädhögarna på alla lediga ytor i sovrummet växer, i kylskåpet växer underligt färgade odlingar och skåpdörrarna får man inte öppna för då ramlar allt ut.

Andas. Andas.

Lite mycket nu

Den här hösten, alltså.
I morgon och på fredag skall jag besöka skolor inom ramen för Bokkalaset tillsammans med Henrika Andersson. På fredag kommer också Helsingin Sanomat och intervjuar mig (!). Dessutom skall jag skriva ett synopsis. På lördag skall jag tala om Tove Jansson tillsammans med Janina Orlov på Åbo bokmässa (14.30). På måndag har jag deadline för en kolumn. Sen har jag en liten andningspaus innan det blir höstlov från dagis (en hel VECKA!) och jag får vara lekledare här hemma för en uttråkad fyraåring (han fyller fyra under lovet). Sen kommer en novelldeadline, Hfrs bokmässa (skall uppträda i tre dar), poddbandning, ansökningar, ordmässa i Lovisa, FIBUL-uppträdande i Lovisa, virtuellt författarbesök, skolturné i Norge på en vecka, bibbabesök i Hangö... Och sen är det december. Och SEN har jag inget mer, inget stort i alla fall.

Ibland får jag stanna upp och påminna mig själv om att andas.

Våren måste jag freda, inser jag. Annars kommer jag aldrig att hinna skriva.

2014-09-30

Inköp

Jag köpte lite böcker på mässan, mest åt sonen. Åt mig själv köpte jag Zelda vs. Patriarkatet och så två anteckningsböcker.

För jag har ju bara 23 oanvända i hyllan.


Men de kostade bara 30kr styck! Då måste man ju slå till, eller hur?

Sen lyckades jag alltså med konststycket att köpa kläder på mässan. En tröja och en klänning från Jumperfabrikens monter. Klänningen var inte ens till salu, utan bara där som exempel på vad de har i affären. Jag provade den. Den satt som gjuten. Sen tiggde jag om att få köpa den tills den snälla expeditens hjärta smalt :-) (Jag visste ju inte om jag skulle hinna till deras butik i Göteborg.)