2013-12-13

Same same som alltid

Nog är det märkligt. Man filar och filar på ett manus och har det att läsas först av en testläsare och så filar man lite mer tills man tycker att NU kan jag inte få det här bättre längre, och så får två till läsa. När man får tillbaka texten och börjar gå igenom den igen känns det som om man inte redigerat alls. Grovt tillyxad, oslipad, massor kvar att förbättra...

Men man ser också möjligheterna. Hur den kan bli ännu bättre. Det känns bra.

Stark déjà vu över detta...

2 kommentarer:

  1. Snart. Om några omgångar till så har du potential att bli en sån som när den färdiga boken kommer så skriver du om den, alltså skriver i marginalerna vad du skulle ändra sen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, när den kommer ut vågar jag inte läsa den alls på några år :-)

      Radera