2013-12-02

Hemma med sjukt barn

Lite tyst på bloggfronten. Ett väldigt fint och mysigt veckoslut avslutades igår kväll med sonens första spysjuka. Jag har redan en längre tid i mitt stilla sinne tagit i trä eftersom vi klarat oss ifrån det i tre hela år, men nu var det alltså dags. Han är inte väldigt sjuk, har kastat upp bara två gånger och så diarré såklart, men trött och aptitlös. Väldigt förvånad blev han efter första spyan: "Vad var det som kom ur munnen mamma? Var det karallelskpråå (=karleska pirågen)?" Den andra skötte han med bravur i hinken vi ställt intill hans säng. Det tycker jag var duktigt av en så liten.

Men det är en stillsam hemmadag idag som gäller: vi har sett på SVTs julkalender (jag älllskar den så här långt, höll på att skratta ihjäl mig åt "hon är redan kvart över kotte") och The Polar Express som var ganska lagom för en känslig treåring, bara på ett ställe fick jag snabbspola framåt. Och mamma grät på slutet - jag är så jäkla lättmanipulerad av amerikanska snyftarfilmer.

Och jag är glad att jag ingenting har som måste bli gjort, jag känner noll stress över att bara tassa omkring hemma i morgonrock och koka blåbärssoppa och krama sjuklingen. Inga deadlines väntar, inga viktiga mejl rasslar in. Jag har inte hunnit påbörja något nytt skrivprojekt som skulle rycka och dra i mig. Under helgen städade vi, röjde undan tvättberget och jag bakade jultårtor och saffransskorpor så jag har till och med tillfredsställt huslighetsbehovet. Sonen skötte tajmningen bra, måste jag säga.

2 kommentarer:

  1. Skönt att ni har det bra trots kräksjuka! Vi har klarat oss sedan förra vintern så vi tar i trä allt vad vi kan.

    Julkalendern är riktigt fin, gillade också det fina soluret. Och lilleman bara tjatar om stjärnan som försvann. :)

    Krya på er och hoppas ni vuxna klarar er från sjukan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vafföö är där ett hål?" frågar E om stjärnan som slocknade. Och han förstår helt klart Stellas predikament - "Är hon helt ensam?" frågar han gång på gång.

      Radera