2013-11-23

Och

När jag började skriva hade jag en återkommande tic som jag fick åtgärda i mina texter: en enorm förkärlek för att börja meningar med ordet "och". Jag har de facto inte helt blivit kvitt den än, men nu behöver jag inte en redaktör för att hitta och-meningarna, utan jag rensar bort dem själv vid den första genomläsningen.

På sistone har jag läste en hel del gamla bilderböcker högt för sonen, framför allt av de där med gyllene rygg ni vet? Dem läste mina föräldrar högt ur också när jag var barn. Och vet ni vad (sic)? Det är ju därifrån det kommer! Var och varannan mening börjar med "och"! Det är så illa att jag redigerar språket medan jag läser, så att inte sonen skall drabbas av samma åkomma som jag.

2 kommentarer:

  1. Jag har lite samma åkomma men skyller på Bibeln. Inte för att jag är så oerhört bibelsprängd men för att jag därmed kommit att förknippa och-andet med en viss tyngd.

    Men visst är det roligt att gå i sin barndoms spår och förstå varför man blev som man blev. För en tid sedan läste jag "Måns och Marie om vintern" och insåg att det nog var därför jag förr ansåg att vintern i praktiken var över efter nyår.

    U.J.

    SvaraRadera
  2. Ha men just det, Bibeln också! Bilderböcker och Bibeln...

    SvaraRadera