2013-10-30

Ansiktsblindhet

Jag har insett att jag lider av ansiktsblindhet. Jag har nog alltid gjort det, men det blir värre med åldern. Eller så är det helt enkelt så, att ju fler människor jag träffar i olika sammanhang, dess tydligare blir problemet.

Jag är inte så illa drabbad som somliga, som inte alltid känner igen sitt eget ansikte i spegeln. Men då folk befinner sig i fel sammanhang slår ansiktsblindheten till, eller då jag under en dag träffar väldigt många nya människor. Som under en konferens. Då kan jag presentera mig för samma person pånytt, utan att känna igen ansiktet och förstå att vi redan träffats. Jag berättar samma saker för samma person. Jag kopplar ihop fel person med fel fakta. Namn skall vi inte ens tala om. Jag har försökt med olika minnesregler, men det funkar sällan - eftersom jag inte minns ansiktena.

Redan i skolåldern hände det att jag träffade en människa på Sverigebåten som jag visste att jag kände, men jag kunde inte placera varifrån det var. Jag var artig men vag men tänkte sedan att jag måste gå fram och fråga vem hon var - en mamma till en kompis? Som tur hann hon gå innan jag frågade, för senare samma kväll kom jag på att det var en lärare från min skola. Sammanhanget var fel, alltså klarade min hjärna inte av att göra rätt koppling. En annan gång, på en sommarteater, träffade jag en äldre kvinna och tänkte att nu skall jag inte bara låtsas att jag vet vem hon är - bäst att fråga, rakt och ärligt, "Varifrån känner vi varandra?".
Ridå - det var en släkting. Avlägsen, men dock. Hon blev väldigt sårad.

Därför går jag nu ut med det här. Det kan vara bra att upplysa folk om att jag inte är disträ, eller ointresserad eller oförskämd. Jag är väldigt bekymrad över att folk skall ta illa upp, bli sårade eller arga. Jag försöker verkligen mitt bästa, men du får väldigt gärna hjälpa mig på traven om vi möts, och smyga in någon liten vink om vem du är och var vi träffats förut. Det behövs nämligen ofta bara en liten puff för att min hjärna skall klicka och kunna göra de rätta kopplingarna. Det är ju inte så att jag glömt dig. Bara ditt ansikte.

10 kommentarer:

  1. du är inte ensam. har samma problem och har en känsla av att osäkerheten inför att inte känna igen någon bara gör det värre.

    SvaraRadera
  2. Aaa, det heter ansiktsblindhet, nu kan jag joina den klubben! Men du brukar ju minnas mig. I alla fall har jag fått den uppfattningen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men Anna, en gång kom jag ju inte ihåg dig!! (Fast tur att du har glömt det...)

      Radera
  3. Jag har samma problem med namn. När jag tränade flicklag i fotboll var det inte namn de hade utan "du med röd mössa" "hej du där" osv. Tog ett par år innan jag lärde mig namnet på alla i laget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Namn skall jag inte ens försöka mig på. Men du kom i alla fall ihåg att flickorna var i ditt lag :-)

      Radera
  4. Det är jättebra att du säger det här. Jag tror inte du är ensam i din åkomma och jag önskar (även utan ansiktsblindhet) att folk kunde smyga in hänvisningar till när man såg dem senast ifall det var länge sen eller bara ytligt. Det hade besparat mig också en massa dumt. Det blir ju gärna så när man träffar mängder av människor på samma gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tydligen en så vanlig åkomma, av kommentarerna här och på FB, att du är den enda som INTE lider av det :-)

      Radera
  5. I hear you, sister. Det är väldigt jobbigt att vara ansiktsblind, även om jag inte heller hör till de värsta. Men jag svär på att det blir värre med åren :-( Det är svårt att veta, ska man låtsas om ingenting eller säga direkt hur det är? Oftast brukar jag försöka småprata och hoppas att det klarnar, fast för det mesta sker det först på natten "- ahaa!" På senare tid har jag också börjat nämna det oftare i förbifarten, t.ex. att folk jag går en kurs med inte ska bli sårade om jag inte känner igen dem när kursen är slut. Jag hoppas att det ska hjälpa.

    Jag bloggade om min ansiktsblindhet i våras (länk här) och länkar i det inlägget till en väldigt intressant podcast om ämnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länken! Den podden måste jag försöka lyssna på nån gång.

      Radera