2013-09-18

Trouble with Tangled

Kvällens film blev Tangled (Trassel, antar jag att den heter på svenska). Maken och jag bänkade oss i soffan framför datorn & Netflix. Vi är båda Disneyfans sen barndomen, även om jag i vuxen ålder gått över till Pixar och missat de flesta av Disneys filmer. Men Trassel har jag hört en del gott om, och nu när det går så lätt att se på saker på Netflix så.

Och jeez louise vilken obehaglig story. På riktigt. Vi övervägde att sluta titta efter tjugo minuter eller så. MILD SPOILER ALERT härifrån framåt. Jag vet inte om det är för att vi fått barn eller för att det varit så väldigt många fall de senaste åren med män som låst in unga kvinnor i källare i åratal, men det var bara helt hemskt med prinsessan som från spädbarn blir inlåst i ett torn, psykologiskt misshandlad och tror att kvinnan som håller henne fången är hennes mor. Hur skall hon någonsin kunna bli hel efter en sådan uppväxt?? Man ser det ju redan i hennes skitzoida reaktion då hon lämnar tornet. Jag var tvungen att fortsätta titta för att få nån slags resolution, men eftersom det var Disney togs ju dessa mörka stråk inte alls i beaktande sedan, i upplösningen.

Dessutom borde Rapunzels ögon ha varit minst 20% mindre. Jag fick obehag varje gång det var närbild på hennes ansikte. Det såg ut som om nån tagit en kniv och förstorat hennes ögon.



Maximus var det bästa i hela filmen. Det var en sådan där sak som man som berättare kan studera: hur har de gjort en icke-talande, icke-mänsklig karaktär till den mest levande och mest relaterbara i hela filmen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar