2013-09-12

Med pennan i högsta hugg

Jag var verkligen lite nervös när jag började läsa manuset. Aldrig förr har jag kastat mig in i en berättelse så där genast då jag fått idén - jag låter alltid idéerna jäsa till sig några år innan jag känner mig redo för att skriva. När jag tänkt tillbaka på vad jag skrivit så har det känts mer än lovligt tunt.

Och tja, visst märker man att det inte föregått mycket planering. Karaktärerna är, åtminstone till en början, mycket otydliga. Det börjar med en sorts storyline som sedan övergår i en annan, och jag har också försökt klämma in lite för mycket av allt möjligt i berättelsen. Det finns en massa ologiskheter och jag skriver i marginalen Men varför händer detta?? Jag har inte kommit långt i genomläsningen ännu så jag kan inte säga hur den övergripande bågen är, men jag kan slå mig i backen på att det inte är mycket till just båge utan snarast en berg-och-dalbana.

Däremot sitter en hel del annat redan ganska bra: stil, ton och rytm. Det finns ett driv i texten. Och en av grundidéerna känns originell och värd att arbeta vidare på. Så hurra! Jag ser ett värde i att fortsätta med texten.

Bara att läsa vidare, med pennan i högsta hugg.

Och sen, i eftermiddag, skall jag på årets stora förlagsfest. What to wear, what to wear...

5 kommentarer:

  1. Du sa det. What to wear.
    Men bra med idén.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och när det inte bara är klädesplagg som måste väljas. Utan skor. Och väska. Och hårprydnad. Och...
      (Jag misstänker att jag ägnar detta mycket mer tid och nojor än du...)

      Radera
    2. Nej Maria. Det gör du inte. Jag har nu ett par byxor. Det är vad jag har. Men skor? Väska? Eller förresten, du ägnar det mer tid än jag, jag skiter i hårprydnaderna. Det är det som skiljer oss åt.

      Radera
  2. Jag tycker att Maria enbart ska ha hårprydnad och Mia inget annat än byxor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle sannerligen bli en lite annorlunda fest...

      Radera