2013-09-30

Mild panik

Vi har ju sällan bråttom på morgnarna. Jag skall jobba men behöver inte vara på nån viss plats nån viss tid, så våra morgonritualer kan skötas i lugn och ro då jag för sonen till dagis. Men idag hade jag ju faktiskt en tid att passa, vilket var ovant för oss båda. Precis när vi skulle klä på ytterkläderna kom jag på: han måste ju på pottan först!

Det gick han med på, utan större protester. "Mamma inte titta", sa han. Nejnej, du får vara ifred. Jag tog på kappa och skor medan han skötte sitt i badrummet. Sedan kommer han springande, stolt som en tupp. Utan en tråd på kroppen. "Titta mamma, nakupelle!"

DEN känslan.

Dag 1 av BUK

Första dagen av Barnens och De Ungas bokkalas avverkad. Nuförtiden betraktas det väl närmast som en skymf att tala om välartade barn, men jag tycker inte alls att det är nåt negativt med ordet - tre årskurser mycket välartade barn lyssnade på mig i tur och ordning idag i Katarinaskolan i Karis. Uppmärksamma och frågvisa. Mer kan jag inte önska mig.

Men hur gör lärarna detta dag ut och dag in?? Efter tre lektioner var jag helt slut och måste ta en tupplur.

2013-09-29

Söndagslista

Lånar en såndära bloggfrågelista av Peppe. Känns lagom i bloggväg på en söndag.

Glädje: Trevligt besök på Slow food-marknaden i Fiskars. Fick med mig allt möjligt gott hem. Majskolvar, pumpa, honung, praliner, köttfärs av glad ekoko, landeskinka och semlekross.

Förväntan: Har nåt jag väntar på besked om. Fylld av förväntan.

Outfit: Just precis nu hängiga bruna verkkare, orange top och grå tröja (fin upptill tack vare Fiskarsbesöket men jeansen tar jag av så fort jag kommer in).

Jobb: Inget på en söndag. Men i morgon börjar en intensiv jobbperiod med sex dagar bokkalas, fem dagar skolturné.

Hopp: Att jag inte skall bli förkyld de närmaste två veckorna. Make that den närmaste månaden.

Träning: Faktiskt ja. Jag joggade.

Humör: Tillfreds. Utvilad, mätt och varm. 

Borde: Just idag finns inga borden. Medan jag, sonen & mormor besökte matmarknaden städade maken förrådet och satte upp en kökslampa som väntat där i ett år ungefär. Så nu är det mesta på borde-lustan gjort. Fast kanske kratta löv i trädgården?

Dåliga samvete: Fräste åt min mamma. Fy på mig.

Framsteg: E gör många framsteg språkligt. I dag under hemresan från Fiskars pekade jag ut några kor. Sonen som satt i baksätet och såg på de foton mommo tagit på marknaden sa "Hör du mamma, vi tittar på foton nu."

Vilja: Klara av den närmaste stressiga månaden med många resor utan att E lider för mycket.

Miss: En dam på marknaden visade upp en påse med torkade äppelskivor och jag sträckte genast fram en hand och plockade åt mig en skiva. Det var inte ett smakprov.

Ord: Igår sa E "villovägar".

Låt: A-Has Take on me fick mig att sprinta sista biten hem idag när jag joggade.

Saknad: Söstra mi.

Beslut: Vi kom just överens med maken om vem som för/hämtar E till dagis de närmaste dagarna. 

2013-09-27

Päronkaka

Till kvällsmat idag bakade jag Underbaraclaras päronpaj. Den var riktigt god, men jag skulle nog inte kalla något som saknar kombinationen pajdeg/fyllning för paj. En vanlig kaka är det, men enkel att laga och alldeles god. Däremot blev den väldigt söt. Päronen är i sig ju så söta att ihop med den söta kakan och den söta flädergrädden blev det lite för mycket. Om jag gör den en gång till blandar jag nog lite rivet citronskal i smeten för att balansera det hela.


Fredagsfemman

1. Favorit-te just nu: Jasmine White Monkey
2. Jag vill skriva en läsebok! Nu bums på momangen! Kan inte nån beställa en av mig?
3. Jag behöver hitta en raffig röd klänning på loppis.
4. Det finns en Jules Verne jag inte läst! I min egen bokhylla! Fyrahundra mil på Amazonfloden.
5. Veckans favoritord: Aviatik.

2013-09-26

My other half

Min man bloggar sedan en tid tillbaka. Ibland skriver han snälla saker om mig. Resten av tiden fattar jag inte hälften av vad han skriver. Han beskriver sin blogg som "performance art". Jag beskriver den som the insane ravings of a lunatic. Vilkendera det än är så varning för starkt språk och en mycket twisted sense of humor.

Den dyrbara tiden

Det här kommer att låta som humblebrag och för det ber jag om ursäkt på förhand.

Jag lyssnade häromkvällen på senaste avsnittet av Writing Excuses. Där fick panelen en fråga som löd ungefär "Vad tycker du nu som etablerad författare att är svårt som inte var svårt i början av din karriär?"

Brandon Sanderson svarade något som jag kände igen mig mycket i. Han sa att det svåraste nu är att hitta tid att skriva. Han trodde aldrig att han skulle säga det, men nu är han så efterfrågad till kongresser och annat att han ibland är hemma bara en vecka i månaden.

Jag är inte ens i samma sfär som Sanderson, men ändå är det just vad jag känt på sistone då jag också här på bloggen talat om att känna mig splittrad. Då jag skrev de första böckerna visste ingen vem jag var och ingen brydde sig. Jag kunde skriva i lugn och ro. Nu är jag efterfrågad i skolor och på mässor och evenemang, jag drar kurser och workshopar och deltar i kongresser och konferenser och sitter med i författareföreningens styrelse. Allt det här är oerhört roligt och oerhört viktigt för min karriääär. Men det är mycket svårare att hitta tid och ro för att fokusera helt och hållet på skrivandet. Det är ju inte bara då jag besöker en skola eller drar en kurs som det är tid bort från skrivandet utan det är allt kring som splittrar fokus - mejl fram och tillbaka, passa in saker i schemat, planera besöken/kursen, delta i möten, skriva och posta kontrakt och avtal, skriva utvärderingar, vara nervös.

Lyxproblem, o ja. Men samtidigt något som jag aldrig tänkte på då jag började skriva, och kanske därför kan vara intressant att höra om för någon som planerar en framtid som författare.

När man inte är i Göteborg

Vad jag gör medan ALLA ANDRA är på bokmässan i Göteborg:



  • Tar itu med omskrivningarna av Nummer fem
  • Städar huset
  • Går på skördefest på dagis
  • Städar dagis
  • Går på zumba
  • Drömmer om att ha tid att genast börja med den där nya idén som gror i min skalle (nu måste jag redan döpa den i taggarna, det får bli retro-historien för jag vet inte i vilken ordning alla dessa olika projekt blir av)
  • Handlar mat
  • Köper fodrade gummistövlar åt sonen
  • Bloggar

Hon är jag

Jag fick en viktig aha-upplevelse igår under manusmötet när redaktörs-Sara beskrev berättelsens huvudperson. Den här gången har jag skrivit in mer av mig själv i huvudpersonen än någonsin förr. På många sätt är hon jag. Det kan förklara varför jag tycker så mycket om henne...

Men tänk att jag är så trög att det tagit så här länge för mig att inse det. Sara såg roat på mig och sa "ja det har vi andra som läst nog fattat för länge sedan".

2013-09-25

Ingen vanlig onsdag

Idag har varit en bra dag. Jag har fått styrsel på mycket som planlöst skvalpat omkring i skallen på mig. Jag var på manusmöte med bästaste redaktörn på bästaste cafét och fick en ny omgång kommentarer på texten. De var av den där bra sorten där jag genast fattade varför detta måste ändras och åtminstone delvis redan kan börja skönja hur jag skall gå tillväga. Men en del klurande blir det också. Dessutom fick jag bolla idéer för kommande projekt med redaktören också och det kändes väldigt bra.

Ett av mina favoritställen i Helsingfors.

Sedan lunchade jag med fina skrivande vänner och insåg att jag i en av dem har en mycket bra resursperson för just ett av de kommande projekten. Nån som kan tipsa mig när det gäller research och peka mig i rätt riktning. Hurra! Nu känner jag mig riktigt ivrig över att ta itu med den idén. Fast det finns en del texter som måste bli klara först.

Sen köpte jag den här fantastiska anteckningsboken på Pocket Shop och där jag träffade trevliga bokbabbel-Jessica. Med andra ord: en bra dag.




2013-09-24

Det är jag som vinner till sist

Nä men nu kom jag ju på vad det var jag skulle blogga om! Jag har just läst ut Merete Mazzarellas Att berätta sig själv om att skriva om sitt eget liv. Hon citerar många författare i boken, bland annat Christer Kihlman som inser att han som författare har makt över de människor som skadat honom:

Ni finns till för mig. Vad ni än är och vad ni än gör och vad ni än föreställer och vad som än sker med er, det använder jag, alltsammans, utnyttjar som lera, som gips, som brons, som målarfärg, människomaterial, att forma och knåda och gestalta och tydliggöra.
Det är jag som vinner till sist. Det är ni som förlorar till sist.

Mazzarella menar att Kihlman är en föregångare till Carina Rydberg, Maja Lundgren och Felicia Feldt och därmed ett exempel på den hämndlitteratur som Mazzarella ställer sig tveksam till. Det kan så vara, men jag läser in mycket mer i det han skriver.

Det behöver inte alls handla om hämnd. Det handlar om att bearbeta. Om att få äga sin egen berättelse. Så där har jag tänkt då jag stött på motstånd, svårigheter, ångestfulla relationer. Jag kan skriva om det. Jag kan ta det svåra, och göra det till mitt. Det kan bli material. Och jag skriver ju fullständigt fiktivt (eller gör jag?), ingen hämndlitteratur alls, ingen kan känna igen sig i mina fantasyromaner.

Men det är jag som vinner till sist.

Tisdag och sånt

Idag skall jag ta den nya datorn tillbaks till Expertti så de får ta sig en titt på den. Den har nämligen inte funkat som den ska från början utan stänger av sig själv hela tiden och nu påstår datorn att den inte har ledigt minne kvar... Voj suck. I övrigt har jag övergett manusläsningen för tillfället. I morgon skall jag få ytterligare kommentarer på det antagna manuset, och så fort jag fått dem kommer jag ju att vilja sätta tänderna i omskrivningen. Istället har jag ägnat dagarna åt att förbereda mig inför Barnens och de ungas bokkalas nästa vecka, samt skriva diverse kolumner och krönikor som har deadline lite längre fram i oktober då jag kommer att vara alltför upptagen för att skriva något alls.

Och så har jag Pilates på eftermiddagen.

Det här blev ju ett i sanning rafflande inlägg.

2013-09-23

Con-tips

Alexandra undrade i en kommentar om jag kan ge lite tips till någon som går på sin första con. Nu är jag ju själv en con-novis med bara två Finncon under bältet. Kan ni inte hjälpa till och samla ihop era bästa tips i kommentarsfältet?

Mina tips kommer här:
- Bring cash för allt du kommer att vilja köpa
- Våga prata med folk! Gå fram och säg hej!

Speciellt ni som har erfarenhet av Swecon från förr är välkomna med tips, jag behöver dem också. Kör!

BUK 2013

Barnens och De Ungas Bokkalas har annars en fin hemsida med allt program samlat. Check it out! Nästa vecka brakar det loss. Jag skall besöka fem skolor på fem dagar...

2013-09-21

Två lördagar

Bara en vecka emellan dessa bilder. De första tre tagna förra lördagen, de sista tre idag. Fina dagar, båda två. Förra lördagen var vi på stugan.




Och idag gick sonen och jag på promenad runt Pumpviken med blueberry pancakes som matsäck. E cyklade, jag joggade med. Hunden sprang och skällde på allt.




Meningen med marknader

Igår var vi alltså till Ekenäs höstmarknad. Och NU förstod jag äntligen vad en höstmarknad är till. Inte att köpa äppel och lingon och vitlöksflätor och dammsugarpåsar, som jag förr trodde. Nej. Den är till för att en mor fullständigt skall få skämma bort sin son. Minidonuts? Jamen visst! Du vill åka karusell? Och mini-tåg, och bumpercars? Såklart du får, älskling! En överprissatt ballong? Varsågod!

Det var roligt att följa med hans glädje, och i två och en halv timme orkade han gå omkring utan vagn. Knappt tre år gammal, jag tycker det är bra. I morse då jag vaknade hörde jag honom också räkna till tjugo på engelska. Och han säger ord som "trottoaren", "intressant" och "ringblomma". Idag då jag stekte blueberry pancakes till lunch fick jag höra "tack tack mamma laga maten" säkert fyra gånger.

Ibland måste man få hänfalla till klichéer. Han är vår lilla solstråle.

2013-09-20

Swecon-programmet!

Programmet för Swecon 18-20-10 är uppe! Tre hela paneler får jag delta i, och det ser ut att bli intressanta diskussioner.


Urban fantasy (Panel), Fri 20:00 – Fri 21:00, Stora scen
  • John Berlyne
  • Marianna Leikomaa
  • Nene Ormes
  • Maria Turtschaninoff

    Hurra! Äntligen får jag åter delta i en panel med Nene. Senast var det i Lund 2012.
Finlandssvensk fantastik (Panel), Sat 17:00 – Sat 18:00, Lilla scen
  • Johan Anglemark (M)
  • Mia Franck
  • Hannele Mikaela Taivaissalo
  • Maria Turtschaninoff
  • Jenny Wiik
I traditionen från Tove Jansson och Irmelin Sandman Lilius har det kommit en rad unga fantastikförfattare i Finland som skriver på svenska. Fyra av dem samtalar med Johan Anglemark.

Ungdoms-SF & -fantasy (Panel), Sat 19:00 – Sat 20:00, Lilla scen
  • Maths Claesson
  • Peter Ekberg
  • Elin Holmerin
  • Eva Holmquist
  • Emily Ringborg (M)
  • Maria Turtschaninoff
Vad vill ungdomar läsa? Vilka recensioner får ungdomsböckerna? Respekteras ungdomsfantastik mer än vuxenfantastik?


Dessutom finns det massvis med paneler jag absolut vill lyssna på. Det ser ut att bli en jätteintressant con!

Mer info om årets Swecon Fantastica kan du hitta här. Visst ses vi väl där?


Jag, en världsvan diva

Idag har jag skärpt mig och är ganska nöjd med min lurviga lilla blogg och min småstadstillvaro. Jag menar, idag skall jag leva vilt och galet, hämta barnet tidigare från dagis så vi kan fara på HÖSTMARKNAD i Ekenäs! Woo! Party time. Det är årets evenemang, har jag förstått. Lokalradion rapporterar ju live därifrån vareviga dag. Det regnar också, för riktigt maxstämning.

Före det skall jag boka flygbiljetter online - det känns alltid lite världsvant - till Lund, dit jag skall på en nordisk konferens om läsfrämjande. Jag har till och med blivit Finnair Plus-medlem, så nu samlar jag flygpoäng. Hur debonnair* som helst. Snart är jag som Clooney i filmen Up in the Air. Och! Glamour skall det bli idag också. Gratis facial på Salong Wellness idag! Såg ett erbjudande i tidningen förra veckan och nappade genast. Gratis lyx är aldrig fel!

Om jag bara kunde klämma in lite Val Kilmer också skulle detta ju vara en helt perfekt dag. Kanske han är på höstmarknaden?


* Hur är det möjligt att detta ord inte finns i SAOL? Nu vet jag inte om jag skall stava det debonnaire eller debonair eller...

2013-09-19

Nytta&nöje

Mina fina bloggläsare förtjänar ett stort tack för uppmuntrande kommentarer på förra inlägget. Ni får en blombukett - plockad i grönsakslandet! Jordärtskocka är både vackert och gott.


Ocool

Idag är en sån där dag då jag tycker att alla andra skriver coolare bloggar än jag. De lever coolare liv och tänker djupare och coolare tankar. De bor i LA och träffar Val Kilmer, de uttrycker sig poetiskt och djupsinnigt, de har coola tv-jobb, de gör smarta och roliga podcasts.

Jag bor i en liten sömnig stad som Val Kilmer aldrig hört talas om, skriver om tecknade filmer och hushållsarbete, mitt jobb kan jag inte klaga på men just idag känns det inte särdeles glamoröst (regn, ensam med datorn, mumsar på salta nötter) och jag hör till dem som tänker att en podcast, det vore ju roligt att göra, men aldrig kommer mig för med. Och vad skulle jag ens tala om?

Lösningen är väl att sluta läsa bloggar för idag och istället läsa manus.

EDITED TO ADD: Och så folk som har nonchalant superdesignade snygga hem som detta. Mina IKEA-möbler kryper ihop och skäms bakom bergen av smulor och hundhår och fula plastleksaker.

2013-09-18

Trouble with Tangled

Kvällens film blev Tangled (Trassel, antar jag att den heter på svenska). Maken och jag bänkade oss i soffan framför datorn & Netflix. Vi är båda Disneyfans sen barndomen, även om jag i vuxen ålder gått över till Pixar och missat de flesta av Disneys filmer. Men Trassel har jag hört en del gott om, och nu när det går så lätt att se på saker på Netflix så.

Och jeez louise vilken obehaglig story. På riktigt. Vi övervägde att sluta titta efter tjugo minuter eller så. MILD SPOILER ALERT härifrån framåt. Jag vet inte om det är för att vi fått barn eller för att det varit så väldigt många fall de senaste åren med män som låst in unga kvinnor i källare i åratal, men det var bara helt hemskt med prinsessan som från spädbarn blir inlåst i ett torn, psykologiskt misshandlad och tror att kvinnan som håller henne fången är hennes mor. Hur skall hon någonsin kunna bli hel efter en sådan uppväxt?? Man ser det ju redan i hennes skitzoida reaktion då hon lämnar tornet. Jag var tvungen att fortsätta titta för att få nån slags resolution, men eftersom det var Disney togs ju dessa mörka stråk inte alls i beaktande sedan, i upplösningen.

Dessutom borde Rapunzels ögon ha varit minst 20% mindre. Jag fick obehag varje gång det var närbild på hennes ansikte. Det såg ut som om nån tagit en kniv och förstorat hennes ögon.



Maximus var det bästa i hela filmen. Det var en sådan där sak som man som berättare kan studera: hur har de gjort en icke-talande, icke-mänsklig karaktär till den mest levande och mest relaterbara i hela filmen?

Hur man löser hushållsproblem

Vid frukosten såg E sig omkring i köket. "Huset ganska råddigt. Mamma måste cleana lite."
Det såg verkligen ganska råddigt ut. Kladd och klott från äppelmoskoket igår. Burkar framme. Odiskad moskastrull. Diskmaskin som stod öppen och borde tömmas. Jag suckade och tänkte att nu blir det inte jobbat idag heller för att jag börjar med hushållsarbete istället.

Tills jag kom på en lysande idé.

Jag for till mitt ypperliga arbetsrum istället. Problem solved!

2013-09-17

Anaché i fint sällskap

Jag är, som sagt, inte den som hittar grejor först av alla. Denna såg jag alldeles nyss, trots att den är från juli. Visst är den fin? Klicka gärna för att få bilden lite större och kunna läsa alla titlarna. Cyndis inlägg hittar ni här.


What happened to the Star Wars that I used to know?

...eller så kan jag titta på sånt här istället. Hihi.
(Det är roligare om man sett originalvideon först. Och om man är nerd.)

Skrubba eller...?

Inatt höll nån hysterisk ekorre i väggen mig vaken. Och hunden drömde och gnydde och vankade sedan oroligt av och an. Så: inte mycket sömn, och huvudvärk på köpet. Mosig i skallen är en underdrift. Jag bälgar i mig te och försöker sortera allt som borde göras. En tupplur ligger nog på schemat. Men jag undrar: skall jag tvätta fönster eller läsa manus...?

Det givna svaret är ju: läsa manus. Men. När det alltid är det givna svaret leder det till väldigt småfingerskladdiga fönster. Och smulor i alla kökslådor. Och ett badkar i ständigt behov av skrubbning. Nån gång borde man prioritera annorlunda. Väl?

2013-09-16

Busy bee is not organised

Help vad många skolbesök som är på kommande i oktober. Tio stycken skolor skall besökas. Jag försöker bli en något mer organiserad person än jag normalt sett är, och sorterar info ur mejl och noterar kontaktpersoner och varje skolas specifika önskemål. Men inte är det helt lätt, inte. Jag hoppas jag inte råddar ihop dem sen när det gäller. Eller åker till fel skola på fel dag...

Hemma i orden

Jag har de senaste dagarna tänkt mycket efter att jag läst Hannahs inlägg om tacksamhet, och indirekt, lycka. Jag funderade också på liknande saker då jag i torsdags äntligen träffade Hannahs parhäst Anne (ursäkta Anne, du är ingen häst!) och vi talade om skrivande och Anne sa (ungefär) "Du lever drömmen". För det gör jag, och jag förstår att uppskatta det nio dagar av tio. Men det är inte för att författaryrket i sig är så farking fabulous. Det är ensamt*, och oerhört osäkert (Antar förlaget min nästa bok? Vad skall jag leva på nästa år? Tänk om ingen plötsligt vill läsa det jag skriver längre?), och ibland ganska enformigt. Jag förtjänar uselt och bor och lever så billigt det går. Det jag gör är ständigt utsatt för värdering, och det är en evig kamp att inte låta det påverka mig personligen.

Men. Orsaken till att jag lever drömmen är -

att detta är min dröm. Jag vill ingenting annat göra. Jag har hittat rätt. Att skriva känns meningsfullt, för mig. Jag vet att detta är min plats på jorden. Orden är mitt hem. Och därför är jag en så nöjd typ. Därför är jag tacksam och tillfreds, och därför är kanske andra som förtjänar tiofalt mer än jag och har prestigefyllda jobb inte så nöjda. För att de inte hittat just sitt hem. Jag förstår också att vara tacksam över att jag vet att jag hittat rätt. Alla har inte sådan tur.



*Fast jag råkar älska ensamhet.

2013-09-13

Helgpaus

Solen skiner över fredagen den 13. Den här helgen skall jag läsa manus, plocka svamp och vara ute så mycket jag kan. Återkommer på måndag!

2013-09-12

Med pennan i högsta hugg

Jag var verkligen lite nervös när jag började läsa manuset. Aldrig förr har jag kastat mig in i en berättelse så där genast då jag fått idén - jag låter alltid idéerna jäsa till sig några år innan jag känner mig redo för att skriva. När jag tänkt tillbaka på vad jag skrivit så har det känts mer än lovligt tunt.

Och tja, visst märker man att det inte föregått mycket planering. Karaktärerna är, åtminstone till en början, mycket otydliga. Det börjar med en sorts storyline som sedan övergår i en annan, och jag har också försökt klämma in lite för mycket av allt möjligt i berättelsen. Det finns en massa ologiskheter och jag skriver i marginalen Men varför händer detta?? Jag har inte kommit långt i genomläsningen ännu så jag kan inte säga hur den övergripande bågen är, men jag kan slå mig i backen på att det inte är mycket till just båge utan snarast en berg-och-dalbana.

Däremot sitter en hel del annat redan ganska bra: stil, ton och rytm. Det finns ett driv i texten. Och en av grundidéerna känns originell och värd att arbeta vidare på. Så hurra! Jag ser ett värde i att fortsätta med texten.

Bara att läsa vidare, med pennan i högsta hugg.

Och sen, i eftermiddag, skall jag på årets stora förlagsfest. What to wear, what to wear...

2013-09-11

Fjärilar och årets tredje text

Det regnar, robotdammsugaren surrar och jag har printat ut manus nummer 3 för i år. Lite crazy känns det faktiskt. Alla tre har ju inte helt skrivits i år, inte alls. Men ändå.

Egentligen skulle jag vilja skriva något nytt. Det känns som så länge sedan jag fick sitta och hitta på - vilket är helt fånigt, eftersom jag skrev manuset ifråga ("Småstadsberättelsen") i maj månad i år. Det beror naturligtvis på att jag tog skrivledigt hela sommaren och nog saknar den där första förälskelsefasen då man fritt får fabulera och allt är möjligt. Men om det är något jag lärt mig under mitt skrivande liv är det: Avsluta. Påbörja, bearbeta, avsluta. Först när det är avslutat går jag vidare. "Avslut" kan ju betyda många saker, och inte alls nödvändigtvis publicering. Det handlar om att känna sig färdig, och än så länge ligger jag bara i startgroparna med denna text. Så nu skall jag, med lite nervösa fjärilar i magen, se vad det riktigt är jag slängde ihop i maj.

2013-09-10

Antologin Naken

Idag är den officiella utgivningsdagen för antologin Naken som jag medverkar i. Den går att köpa t.ex. på Schildts&Söderströms hemsida. Boken handlar om sorg.

Ni som läser här får lite rabatt också - 
skriv "NAKEN" under "kampanjkod" så dras några euro bort från summan. Förlaget har samma porto i Sverige och Finland.

Den essä jag skrev till antologin är den svåraste text jag skrivit. Och antagligen den viktigaste. Och den jag kommer att kommentera allra minst. För det jag vill ha sagt, det har jag sagt i texten.


2013-09-09

Wien

Tillbaka från Wien! Och hemma med sjukt barn. Nå, han hann gå fyra veckor på dagis innan första förkylningen kom, det är ganska hyfsat tycker jag. Vi skall mysa massor idag, baka äppelpaj, läsa mina gamla Bamse från 80-talet och se på något tecknat. Just nu spelar han ett bilspel på iPoden och jag har passat på att svara på jobbmejlen som kom då jag var bortrest. Jag är annars jätte restriktiv med "screen time" men jag tycker att man får göra undantag då man är liten och sjuk och hängig och inte orkar leka ute.

Okej, så Wien. En trevlig stad, men som stad betraktad inte något jag föll pladask för. Inte så där som Paris... Som resa var det ändå en fullträff. Det var så härligt att få umgås med sin bästis i tre hela dagar. Vi konsumerade kultur, mat och prat, och hann med lite shopping också.

Några plock ur repertoaren:

Operan

Hofburg, detalj

Hofburg, port

Naturhistoriska (som jag ville se men vi hann inte med allt)

Till vänster skymtar Konsthistoriska som vi såg första dagen


Tavla av Hans Holbein som finns som karaktär i Wolf Hall som jag slukade i somras

Vermeer

Brueghel blir avmålad
Tårtdags - på anrikt café där Sachertårtan inte ens var god!!

Schnitzlarna gick inte av för hackor

Schönbrunn

Schönbrunn från andra hållet

Restaurangen på vårt hotelltak - Wienna by sunset

2013-09-04

Adjö adjö gott folk

Nu blir det lite tyst på bloggen några dagar, för nu drar jag till Wien. Jag och min BFF skall fira att vi känt varandra i 20 år och konsumera kultur och sachertårta tills det kommer ut genom öronen. Jag ser fram emot det något oerhört! 25 grader lovar meteorologen. Uteserveringar! Shopping! Klimt och andra mästare! Och hotellfrukost sen. Hotellfrukost!!!

Fast det var svårt att säga hej åt sonen på dagis i morse. Väldigt svårt. För mig alltså. Jag brukar kunna resa ensam utan större problem, men nu måste jag säga på klassiskt mammavis att jag saknar honom redan.

Om skrivprocessen

Kugge undrar i en kommentar till mitt förra inlägg lite kring hur jag gör när jag skriver. Eftersom det är något jag skrivit ganska mycket om här på bloggen och det känns pinsamt att upprepa sig själv, så hänvisar jag till exempel till de inlägg jag skrev om hur Anaché blev till. Del ett, två, tre, fyra, fem och sex.


2013-09-03

Fullständigt menlöst inlägg

Hej! Hjälp, jag borde blogga något. Men i morgon åker jag på girlpowerresa till Wien, och idag vill jag bli färdig med ändringarna i Saga, så att jag kan skicka manuset till testläsarna innan jag reser. Så jag har inget fiffigt att komma med. Öh. Vill ni fråga något?

2013-09-02

Tycker inte om

Jag tycker faktiskt inte om att ha ny dator. Med Windows 8. Jag tycker inte om att vara tvungen att lära mig allt från början. Att klura ut hur man laddar ner bilder från kameran skall inte behöva ta 20 minuter. Jag tycker inte om det här regnet. Jag tycker inte om att jag glömt att jag har möte i Hfrs idag. Jag tycker inte om att jag bara går upp i vikt. Alla bloggare just nu skriver om hur man skall strunta i vikten och köpa nya kläder istället. De har uppenbarligen gränslöst med pengar. Det har inte jag. Jag tycker inte om att jag på fredag kom ihåg att jag har deadline för en kolumn idag. Jag tycker inte om att den nya datorn kraschar och att den verkar långsam fast den skulle vara så kraftfull och snabb. Jag tycker inte om allt möjligt idag. Men vad jag tycker om är min söta son. Han ritar så här fint nuförtiden (två år och tio månader gammal). Jag har bestämt att det betyder att han är ett konstnärligt geni.


2013-09-01

Fantasi i radio

Idag beger jag mig tillbaka till min gamla arbetsplats, Radio Vega. Men denna gång är jag gäst i en direktsändning, inte värd. Programmet heter Pia och Peter, och vi diskuterar - fantasi! Så oväntat :-)

Programmet sänds 10-12 men kommer också att finnas på webben.