2013-06-20

Sommarlovet börjar...

I morgon börjar sommarlovet. Sju veckor ledigt. I trädgården blommar pioner och syrener, dagliljor och blodnäva. Regnet trummar mot plåttaket just nu, men i morgon skall det bli sol.

Jag har förberett mig inför lovet genom att beställa The Ocean at the End of the Lane. Häftad. Och en billighetsupplaga av Jane Austens brev. Jag har massvis med olästa böcker. Jag skall till Muminland och Finncon, förhoppningsvis också till Åbo Medeltida marknad och till Svartå bibliotek för att samtala med Märta Tikkanen (30.7.!). Den närmaste tiden skall vi hänga med amerikasläktingarna, jag skall sy en prinsessklänning åt Es äldsta kusin och visa dem hur man firar en äkta finsk midsommar. Det skall bli sill, nypotatis, snålsoppa och kalleskaviarknäckebrödssmörgåsar i långa banor. Jag har försökt förklara för E vad sommarlov är, han har nog inte fattat det riktigt än.

Bloggen stänger inte men blir nog mycket sporadiskt uppdaterad den närmaste tiden. Ha en fin midsommar och en skön sommar allihopa!

2013-06-19

Meanwhile, in London

Idag bloggar jag inte här. Idag blir jag istället intervjuad på engelska för första gången, på londonlottas blogg!

2013-06-18

Inte så dumt

Jag håller på och läser den finska översättningen av Anaché (jaja, fortfarande) och vet ni vad? Det är inte en så dum historia. Bra gestaltning. Bra dramatisk kurva.
Ett och ett halvt år och ett annat språk. Så länge tar det tydligen tills jag får lite distans till min egen text.

2013-06-17

Trångt i skallen

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om hur jag när jag var yngre hade en stark önskan om att skriva, och att jag visste att jag nog kunde hantverket men att jag kände att jag inte hade några idéer. Och hur jag sedermera lärt mig odla och kultivera idéerna så att jag nuförtiden har hur många idéer som helst.

Jag är tacksam för det. En av de saker som inte oroar mig i mitt författarskap är att idéerna skall ta slut. En massa annat bekymrar mig nog, men inte just det.

Men det är nästan en plåga ibland. Idéerna är så många att de trängs där inne i mitt huvud och alla insisterar på att få komma ut, få plats på papperet och bli berättade. Jag undrar om det inte är en av orsakerna till att jag haft så bråttom. Det känns som om huvudet skulle sprängas om jag inte släpper ut idéerna nugenastpåstubinen. De knuffas och tävlar om vem som kan ropa högst. Jag har svårt att hålla reda på dem alla, jag står med en visselpipa i munnen och försöker sortera dem och räkna dem men de vimsar självsvådligt omkring och struntar blankt i mig och mina organisationsförsök.

Det gör också det väldigt svårt att hålla paus i skrivandet. För det som händer då är att de verkar tycka att min skrivpaus är ett ypperligt tillfälle att föröka sig. Det dyker upp nya idéer. Det bara bubblar i skallen på mig. Eftersom jag vandrat i en idéöken vet jag vilket lyxproblem detta är, men det är ändå lite jobbigt.

Få se hur länge jag lyckas med att hålla denna paus...

2013-06-16

The Ocean at the End of the Lane

Så nu funderar jag på vilket det bästa sättet är för mig att understöda den kämpande unga författaren Neil Gaiman. Skall jag köpa hans nyaste bok som hårdpärm för 17e från Adlibris, eller vara sparsam och köpa den häftade för 10,40? Ljudbok kunde vara något för hängmattan, 21,90 och då är det författaren själv som läser. Har hört att han har en trevlig engelsk accent.
Han måste ha ont om stålar, den där Gaiman, för det finns också ett lite dyrare alternativ: En signerad special edition för 108.80. Kanske jag borde slå på stort och stöda honom i hans gryende författarskap på det viset.

2013-06-14

Hipster princesses

Här är er underhållning för veckoslutet. Gotta love it.

2013-06-13

Martrådar

Jag har läst en bra bok nyligen.

Den heter Martrådar. Den är skriven av Mia Franck.



Det är inte helt lätt att beskriva Martrådar. Såhär står det på förlagets hemsida:

I en rättvis värld skulle Matilda, eller Mati som hon kallas, ha blivit en av världens bästa fotbollsspelare. Björknäs stad har höga förväntningar på sin stjärna. På alla sina stjärnor förresten, för det är god jordmån i Björknäs för speciella talanger. 
Men världen är inte rättvis. 
Matis syster tar livet av sig och allt förändras. Världen rämnar, en avgrund öppnar sig. 
Ändå handlar inte den här boken om att dö, den handlar om att fortsätta leva. Om att förändras och föra ett dubbelt liv. Dröm och mardröm blir på riktigt. Sakta förvandlas Mati till en hämndlysten mara som flätar martovor åt Björknäsborna. Den utåt sett idylliska staden som säger sig ha flest soldagar i landet visar sig också ha många trådar för sin mara att knyta. 
Stadens skuggsida har haft gott om tid att växa sig stark. 
Vem vågar somna med en mara i trakten? 

Men det är bara halva sanningen. Boken handlar om mycket mer än Mati. Den handlar om en liten stad. Den handlar om det som trängts undan. Den handlar om människor och deras motiveringar och drivkrafter.

Från första sidan kände jag att jag kunde slappna av. Det här är ingen debutbok. Det här är en bok skriven av ett proffs. Stilen, tonen, allt sitter där. Jag behövde inte vara nervös över att det skulle vara dåligt. Inte en enda sekund.

Matis magi är inte den lättaste att som läsare komma in i. Det är ingen dålig sak. Det här är en bok som kräver något av sina läsare. Framför allt kräver den att vi skall vara villiga att se att människor inte bara är på ett visst sätt. Människor är komplicerade varelser, inte svartvita, också de som vi lätt kategoriserar som "onda". Det får vi som läsare se samtidigt som Mati lär sig det. Över huvud taget är detta en berättelse som inte är svartvit, där det inte serveras enkla lösningar. Inget är riktigt som man tror att det är. Först tror man att det bara handlar om Mati som blir en Mara, men så småningom vidgas berättelsen. Mati-Maran är inte sådan hon först verkar vara, och det är ingen annan i historien heller. Franck slänger in falska spår och glitterverk för att lura och förleda. En riktigt marig författare. Hela Björknäs är i fara, en fara som lurat i århundraden och nu åter väcks. Vem som är vän och vem som är fiende är inte gott att säga. När boken är slut har kampen bara börjat.

Martrådar är absolut den starkaste debut jag läst sen Kaj Korke-ahos Se till mig som liten är. Jag rekommenderar den varmt som sommarläsning. Eller höstläsning. Läsning året om, faktiskt.

2013-06-12

Tumskruvarna fram

Nu har jag fått min feedback!
Först sa redaktörn allt det snälla. Jag kan inte återge det här utan att rodna, men hon tyckte bland annat väldigt mycket om berättarperspektivet. Det är en förstapersonsberättare som hon tyckte var mycket konsekvent genomförd - och som inte kändes som en modern berättare i en fantasyvärld, utan rösten passade in i miljön och stämningen, och det var ju bra.  Jag är själv så förtjust i min huvudpersons ton.

Sen kom kritiken. Det var nästan ingenting. Men så är det ju också ett kort manus. Det fanns några små kommentarer som hade att göra med några klumpiga meningar, vissa teman som kunde förstärkas, lite hur viss information presenterades, sånt. Allt mycket enkelt att åtgärda.
Utom en sak.
En stor, dramatiskt viktig scen med emotionella konsekvenser - den fungerar inte. Det sa testläsaren, och jag skrev om lite, men tydligen inte tillräckligt för nu sade redaktör och lektör samma sak. "Den fungerar dramaturgiskt men inte betydelsemässigt" sa redaktörs-Sara och jag förstår precis varför. Jag kan bara inte se hur det skall åtgärdas. Det blir den stora utmaningen med denna omskrivning - hur skall jag få scenen att fungera. Där har jag något att fundera över i sommar.
Sen vill Sara ha lite mer hemskheter och sorg. Saker skall få kosta lite mer helt enkelt. Jag vet. Jag tycker om mina karaktärer för mycket, jag vill beskydda dem. Men nu får jag väl plocka fram tumskruvarna...


Kritikresa

Idag sätter jag mig på tåget och åker in till stan för att få feedback av min redaktör! Det skall bli så roligt. Hon är dessutom bra på att ge kritik: först stryker hon medhårs, sen slår hon till med släggan. Så skall det göras.

2013-06-11

Så här firar jag

Jag firade det positiva beskedet med att använda min dyrbara arbetstid (sonen är hos dagmamma bara 4,5 timmar) till en lång promenad med hunden runt Billnäs. Insöp syrendoft, lupindoft och allmän sommardoft. Njöt av att ha friska ben att gå med och en näsa att dofta med.




Plockade en jättebukett med lupiner med mig hem. Vem behöver importerade rosor?!


Sen lagade jag en jättegod lunch, en variation på ett Jamie Oliver-recept. Jag stekte baconbitar en stund, sen rörde jag ner hackad vitlök och färsk timjan. Strimlade nykål och stekte med en stund, hällde sen på en skvätt grönsaksbuljong och lät koka ca 5 minuter. Rörde ner kokt penne-pasta och åt med massor med nyriven parmesan. Gott!

På så vis firar jag en bokantagning. Living on the wild side... Jag tror jag ännu skall slå på stort och unna mig lite garn till en filt av virkade mormorsrutor! Eller är det att leva alltför vilt och farligt?

Det blev ett JA!

Bok nummer fem är antagen av förlaget.

Jag är GLAD!

Det skall bli "viktiga ändringar" säger redaktörs-Sara varnande. Något annat hade jag inte väntat mig heller. Jag kan bara komma till en viss punkt på egen hand, sedan behöver jag förlagets skarpa ögon till hjälp. Jag är inte rädd att ta itu med omskrivandet, tvärtom, jag ser fram emot det. Jag tycker om att fila och putsa tills berättelsen är så bra den bara kan bli.

Min femte roman, hörni! Det känns bra, det här.

Ikväll korkar jag nog en flaska rosé.

Tempo

Jag kom häromdagen på att jag skrivit tre manus på ett och ett halvt år. Okej, inget av dem är speciellt långa, och två är ännu i sånt skick att de behöver mycket redigering, men ändå. Jag känner också att jag rusat fram. Att jag har bråttom. Försöker verkligen vara produktiv, få mycket skrivet, jag räknar ord och stressar framåt. Det syns också i texternas första versioner, jag får alltid lov att lugna ner tempot när jag skriver om, låta saker ta tid, vila i scenerna mer.

Jag vet inte varför jag har så bråttom. Kanske har det något med arbetsstipendierna att göra: jag känner att jag måste göra skäl för pengarna, ha något att redovisa vid årets slut. Kanske är det något annat, något med min personlighet. Men jag tror, att jag med nästa text skall försöka ta det riktigt lugnt. Till och med ha som mål att skriva så långsamt som möjligt. Skriva varje dag ändå (för annars är det ju inte att skriva utan att undvika att skriva) men försöka dra ut på processen. Göra den långsam, lugn och njutningsfull. På något vis ser jag också för mig en vuxenroman (fantasy, såklart). Kanske. Kanske enligt en av de där strukturerna jag bloggade om...?

2013-06-10

Strukturer

Hittills när jag skrivit har jag inte varit speciellt intresserad av berättelsens struktur. Jag har haft en intressant karaktär, en historia jag vill berätta, och så har jag berättat den ganska rakt upp och ner. Formen har, förutom språket naturligtvis, inte fått så mycket av min uppmärksamhet.

Men för en tid sedan bloggade jag om att jag fick en idé till en struktur. Och igår fick jag en till. Det handlar verkligen bara om ett spännande sätt att berätta en berättelse, utan att jag ännu har en aning om vad det skulle handla om eller vilka karaktärerna skulle vara. 

Det är intressant! Jag undrar om det betyder att jag har vuxit lite som författare? Att jag nu vill utmana mig själv, pröva på något nytt, något som kräver lite mer av mig. För båda strukturidéerna är svåra. Jag vet inte hur jag skall kunna skriva dem. Men jag är nyfiken på att försöka. Det intressanta är att jag tror båda lämpar sig bäst för vuxenfantasy. Alltså något jag, tekniskt sett, inte prövat på ännu. Spännande spännande. Kanske nästa projekt...

Finncon-programmet

Jag är mycket stolt och ivrig över att få presentera mitt Finncon-program för i år! Jag deltar i följande diskussioner:

Fantastinen Suomi (Pannuhalli fr 13-14)
Sini Neuvonen (PJ), Annukka Salama, Elina Rouhiainen, Maria Turtschaninoff
Kuinka Suomi toimii tapahtumapaikkana fantasiassa? Kuinka fantastinen Suomi luodaan?

Fantastik på båda sidor av Östersjön (Watti-Kela fr 15-16)
Ben Roimola (PJ), Sara B Elfgren, Mats Strandberg, Hannele Mikaela Taivassalo, Karin Tidbeck, Maria Turtschaninoff
Deltagare byter erfarenheter som fantastikförfattare på båda sidor om Östersjön.

Finlandsvensk fantastik? Ja tack! (Watti-Kela fr 17-18)
Ben Roimola (PJ), Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff, Jenny Wiik
Fyra finlandssvenska författare presenterar sina senaste böcker och diskuterar författarskap
överlag.

Question of YA (Puristamo lö 11-12)
Sara B. Elfgren, Magdalena Hai, Jukka Laajarinne, Mats Strandberg, Maria Turtschaninoff
Why YA? What is YA nowadays? Why is it so popular right now? For whom is it meant? Where is it going to? What next?


Titta titta - Karin Tidbeck! Sara och Mats! För att inte tala om våra finlandssvenska fantastiker - Mia, Jenny och Hannele Mikaela. Gissa om jag är full av förväntningar!
Jag har förstått att programmet är spikat till 99%, så vissa förändringar kan fortfarande förekomma. Det har redan skett några sen jag fick förfrågningarna om div paneler, bland annat skulle en författare delta i YA-diskussionen som nu inte gör det. Jag har redan börjat läsa hennes bok och jag ångrar det inte trots att jag nu inte får diskutera med henne - boken är mycket speciell. Mer om den senare. Det jag nu borde försöka hinna läsa är mina finska kollegers böcker - jag är, som jag erkänt tidigare, skamligt oinsatt i finskspråkig fantastik.

Men alltså: FINNCON! Se till att inte missa det! 5-7.7. på Kabelfabriken!

2013-06-09

Etertystnad

Det kommer att glesna med inläggen under sommaren märker jag. Åtminstone soliga helger. Denna helg har vi varit på stugan och städat undan lite i bastuns omklädningsrum (muskacka osv) men mest slappat i hängmattor, solstolar och på stranden. Sköööönt. Men inte väldigt bloggningsbart.

2013-06-07

Fantasy FTW

Jag får då och då förklara för olika människor varför jag älskar just fantasy, och varför jag skriver fantasy. Jag har haft olika svar, men på kursen den här veckan lät jag deltagarna göra en skrivövning som oerhört elegant illustrerade vad det är som tilltalar mig, och så många andra, med fantasy.

Först fick deltagarna skriva i femton minuter om en ung människa som är i konflikt med en auktoritet. Texten skall vara helt realistisk.

Sedan fick de skriva en text om samma person, men i en fantasyvärld, där personen är i konflikt med en auktoritet - samma eller en annan.

Varje text belyste olika aspekter av vad fantasy kan tillföra en text. I flera av dem var det som stod på spel helt enkelt större än i den realistiska texten. En flicka hotas att kastas ut från bussen, för att sedan sättas i land från ett skepp på en hotfull ö med drakar. En ung person har pangat ett fönster med en boll, för att i den andra texten ha haft ihjäl det enda djur som kan hjälpa familjen hitta vatten.

I flera texter kom en av styrkorna med ungdomsfantasy fram - en ung i vår värld har ofta väldigt lite makt, medan en ung i en fantasyvärld kan ha mycket större påverkningsmöjligheter. Vi fick se en pojke från elevrådet tala med kostymklädda gubbar, för att sedan tala inför en stor församling och plädera för en halvras mänskliga rättigheter. En flicka grälade med sin pappa och upplevde att alla ville bestämma hur hon skulle tycka och vara, för att i fantasytexten ha magiska krafter och vara den de vuxna ville ha något av.

En text illustrerade fantasyns allmängiltihet på ett oerhört tydligt sätt. En pojke ville studera till ingenjör medan hans pappa ville att han skulle bli imam. I fantasyversionen ville han bli magiker och hans pappa att han skulle bli präst. En text som kan kännas kontroversiell eller som kan läsas som att den enbart handlar om muslimsk fanatism kom plötsligt att handla om all slags fanatism och blev något som människor världen över kan relatera till.

Fantasy är allmängiltigt och talar med ett språk folk från alla nationer kan förstå. Fantasy vänder på maktpositionerna och ger de maktlösa möjligheter att resa sig. Fantasy gör oddsen svårare och insatserna större. Och sist men absolut inte minst: Flera av kursdeltagarna (och jag) ansåg att fantasyversionen av texterna kändes spännande och lockade till vidare läsning på ett helt annat sätt än de realistiska.

2013-06-06

Trädgårdsdagar framför mig

Det blev en bra workshop! Tre intensiva dagar av fantasyskrivande och snackande. Framför allt vill jag ge en eloge till kursens unga deltagare som modigt bjöd på sig själva, kommenterade allas texter och släppte loss fantasin. Jag hoppas jag stöter på er i framtida skrivsammanhang!

Nu börjar mitt "nästan-sommarlov". Det här var mitt sista regelrätta jobbuppdrag. Vid midsommar börjar den riktiga semestern, och det finns en hel del jag skall göra innan dess, men till det hör inte att skriva. Nej. Jag skall läsa böcker jag måste ha läst innan Finncon och andra evenemang, jag skall läsa min mans YA-manus, jag skall (äntligen) komma igenom den finska översättningen av Anaché. Läsa läsa läsa. Jag hoppas på fint väder och möjlighet att avverka det mesta av detta läsande ute i trädgården.

Jag börjar NU med översättningen. If you need me I'll be in the hammock.

2013-06-03

Kursdags!

Eventuella kursdeltagare som läser bloggen: frukta icke. Jag kommer idag, fullpumpad med mediciner och nässpray. Men det är kanske bäst att låta bli att krama/skaka hand med mig för tillfället.

Vi kommer att ha en bra kurs, det känner jag i min (värkande) kropp! Jag ser fram emot alla kreativa texter jag kommer att få lyssna till.

2013-06-01

Sniff

Alltså, jag vet att det är fånigt att gnälla över en förkylning. Men när syrenerna blommar borde man inte behöva missa en enda timme av deras ljuvlighet. Dessutom var det här en ovanligt slug och listig förkylning som slog till inom loppet av två timmar - igår kl 14 mådde jag prima, kl 16 var jag helt täppt i näsan och hade ont i halsen. Inte skall det få gå till så! Det skall börja killa lite i halsen först så att man kan sätta in en motattack. Nu blev jag dundersjuk på en gång. Ligger i sängen och snyter ut hjärnan och på måndag skall jag dra skrivworkshop! Helsicke också.