2013-05-31

BANG i mål

Hej och hå. Här går det undan. Skrev just slut det första, superjättegrova utkastet till småstadsberättelsen. Den som jag påbörjade den 29.4. och hade fått den första idén till nån vecka innan det. Så här fort har det aldrig gått från idé till färdigt första utkast förr. Ganska roligt att en gång prova på att köra hårt och se vart det leder.

Detta är alltså en kort barnbok som just nu stannar på strax under 22 000 ord. Det jag nu har är ett skelett som jag skrev mest för att se om handlingskurvan håller. Får jag ihop en dramatisk båge, har jag idéer nog, vart bär det? Det bar ända till slut, men nu börjar det riktiga jobbet. Vanligtvis bygger jag mycket mer på karaktärerna först innan jag skriver, den här gången är de flesta mycket skissartade. Nu får jag ta itu med att lägga kött på benen, och över köttet hud och hår och naglar och fräknar och ögonfransar. Jag måse researcha platser och lokalhistoria. Jag måste utveckla relationer och ge berättelsen djup och resonans och helt enkelt få den att leva. Men det är roligt att redan nu ha ett skelett med fungerande leder och fina vita knotor.

Och först tar jag nog lite ledigt från skrivandet, gott folk. Nästa vecka är det nämligen fantasyskrivworkshop!

Feministiska funderingar

Redaktör'n har påbörjat läsningen.

Gulp.

Jag begraver mig i ny text, GoT, Martrådar och Tähtivaeltja. Börjar få en överdos av nakna bröst, dock. Inte från Martrådar men från de två andra. Jag tror, att förutom flickebarnen har man mitt i säsong 2 av GoT fått se samtliga kvinnliga karaktärer nakna eller halvnakna, utom Catelyn, Brienne (men hon är ju ny) och så Theons syster, vad hon nu heter, men henne har det istället kletats på. Aj jo, Ygritte också, men hon kan ju inte gärna klä av sig så kallt som det är - och hon pratar om sex hela tiden istället. Den enda kvinnliga karaktären av vikt som ännu inte alls sexualiserats är Catelyn, men hon är istället Modern med sort M. Lite lessen blir jag.

Och sen introducerar Tähtivaeltaja mig för den serievärld som jag hittills inte känt till så bra och... ja. Mer lättklädda sexualiserade kvinnor. Om man säger så.

Det får mig att tänka på denna eminenta analys av våld mot kvinnor i spelvärlden. Små barn skall inte titta på denna video. Som vanligt rekommenderar jag att ni klickar vidare till youtube för att se på videon eftersom den klipps av i min blogglayout.

2013-05-30

Dagens leverans

Dels kom de här idag:


Och dels de här:


Jepp, jag har, sent omsider, blivit medlem i Helsingin Science Fiction Seura. Detta innebär att jag får alla årets nummer (två hittills) plus ett gammalt nummer efter eget val. Jag valde naturligtvis det nummer som innehåller en recension av Helsingin alla. :-)

Jag har verkligen negligerat finsk fandom och fantastik något skamligt hittills. Nu skall jag göra bot och bättring.

En riktig trotjänare


Får jag presentera: min trotjänare Charlotte. Så heter hon, min röda Tunturi-cykel som jag sparade ihop till själv och köpte som tolvåring. Ja, jag har en cykel som är 24 år gammal. Hon är nästan rostfri, har tre växlar och fungerar utmärkt. Nå, jag måste pumpa däcken innan varje  cykeltur, så helt i toppform är hon kanske inte längre. Idag när jag cyklade förbi en cykelaffär i stan kom jag på att jag kanske kan göra något åt saken, så jag frågade om de kunde byta innerdäck, jag misstänkte att de helt enkelt murknat efter 24 år, och det kunde de på stubinen. Men sen hittade de också ett hål i bakre ytterdäck (inte konstigt att jag alltid får lov att pumpa) och fick lov att byta det också. 54e kostade mig kalaset, och det var för att jag valde ett punkteringsfritt bakdäck. Endast det bästa är gott nog för Charlotte. Som annars heter så efter spindeln i Charlotte´s Web. Jepp, alla mina ting och husdjur har alltid fått namn efter bokfigurer...

När jag cyklade hit till arbetsrummet efter Charlottes lilla renovering var det en ENORM skillnad på att cykla henne. Så mycket lättare! Jag behövde inte alls ta i lika mycket som förr. Med lite tur kan jag ha henne i 24 år till, bara jag kommer ihåg att hon kan behöva lite TLC då och då.

2013-05-29

Kvinnan och pennan i Svartå

När ni planerar sommarprogram, boka in den 30.7. kl 18 i era kalendrar. Då uppträder jag och Märta Tikkanen (!!) på Svartå bibliotek under rubriken "Kvinnan och pennan". Alla samtal med Märta blir alltid oerhört intressanta, så det här är något ni inte har råd att missa.

Ut i vida världen

Manuset är utskrivet. Snart åker det ner i ett kuvert och sedan vidare till en postlåda.

Vad gör man sen? Skåla känner jag inte för att göra förrän jag vet vilket dess öde blir. Det känns, som alltid, som att sända iväg sitt lilla barn ut i stora världen. Inget man alltid är odelat glad och lättad över. Nervös är ett ord som dyker upp men som jag försöker jaga bort.

Jag tror jag skall köpa några blommor till trädgården. Och kanske äta en glass i eftermiddag, som ett lite försiktigt firande. Men i övrigt: fortsätta skriva.

2013-05-28

Dagens lista

Det är sjukt så produktiv jag hunnit vara idag. Detta är nämligen på inget sätt mitt normaltillstånd. Jag har

  • Joggat
  • Fixat på en novell
  • Skrivit 1700 ord på nya manuset
  • Ätit mellanmål och sett på ½ avsnitt GoT
  • Åkt tåg till stan, läst igenom Anachés finska översättning på tåget
  • Ätit sushi och läst Martrådar
  • Varit på möte
  • Suttit på station och druckit is-chai-latte och läst Martrådar
  • Åkt tåg hem och läst vidare på översättningen
  • Lekt med sonen, fått i honom kvällsmat, tänderna borstade och i säng (och satt på en maskin tvätt)
Och klockan är bara åtta! Kvällen är ung. Ung nog för ett avsnitt till av GoT :-) Och sen mer Martrådar, tror jag.

Sömn å sånt

Jag börjar misstänka att en del av mina sömnproblem beror på att jag överskattat mitt sömnbehov. Jag har alltid varit en sån som behöver åtta timmar sömn. En riktig sömnmedelmåtta har jag varit. Men jag tror inte att jag är det längre. Inte alla nätter, i alla fall. Ofta verkar jag klara mig utmärkt på bara sex timmar, ifall dessa varit timmar av obruten sömn. Som i natt, då jag för en gångs skull somnade som en klubbad säl, efter att ha suttit ute och njutit av nya verandan till halv elva på kvällen och kom i säng elva. Sen vaknade jag 5.25. Det kändes lite okristligt tidigt att stiga upp då, så jag drog mig en timme, men sen var det upp och på med joggingskorna och runt Pumpviken med en tjock, flåsande hund lufsande efter mig. Nu är klockan åtta och jag har hunnit springa, duscha och inta en långsam frukost med tidningsläsande. Redo för dagens arbete! Det är rätt trevligt att inte behöva sova så mycket, egentligen.

2013-05-27

Arbetsglädje

Just nu är det roligt att jobba. Att fixa det sista på nummer fem innan jag sänder in det. Att skriva på det helt nya, det som jag ännu inte vet riktigt vad det är eller vart det är på väg, bara att det hittills varit lätt och roligt att skriva på. Under skrivretreaten läste jag igenom de 20 sidor jag hade, och skrev ca 3200 nya ord. Hittills under våren har det inte gått så här lekande lätt minsann. Så jag passar på och njuter - arbetsglädje är verkligen inte fy skam.

2013-05-26

Det kom en retreat

Jag skulle kunna skriva en massa bildtexter, men bilderna talar ganska långt för sig själva. Mat, maskrosor, getter, te, skrivande, promenader, fantastiska miljöer, vin, prat, skratt, ord ord ord = de senaste två dagarna.


















2013-05-24

Helgplaner

Gårdagen som ett tag hotade bli en riktig eländig dag av vältrande i självömkan avslutades med middag på bästa restaurangen i sällskap av bästa mamman med den bästa hovmästaren som gav mig en påse med myntaplantor och jordärtskockor från sin egen trädgård. Dessutom fick jag snälla kommentarer på mitt förra inlägg. Allt känns redan mycket bättre.


I morgon blir det skrivretreat, precis som förra året. Jag skall få den sista detaljfeedbacken på krångelmanuset. Jag skall skriva vidare på det nya manuset. Jag skall dricka vin och beklaga mig över avslag. Jag skall prata skrivande tills jag storknar, och äta gott, och spela Mölkky på sniskan.
Precis vad jag behöver just nu.

2013-05-23

Avslagen

Det är roligt att berätta om när det går bra. När böcker blir antagna, när stipendier fås och priser vinns, när recensioner är positiva och inbjudningar till mässor droppar in.

Det är mindre roligt att berätta om när det inte går så bra. Så det gör jag sällan. För jag är feg, tror jag. Och lite fåfäng. Jag vill nog inte att folk skall veta om mina misslyckanden. Men de finns ändå.

Den här våren har varit en avslagens vår. Avslag på stipendieansökningar, avslag på seminarieansökningar, avslag avslag. Det känns motigt. Först kan jag ta det med en axelryckning, men när motgångarna fortsätter är det inte så lätt att låtsas som det regnar. Det är svårt att tro på sig själv efter en tid, svårt att tro att man duger till något (tydligen inte till att skriva ansökningar i alla fall). Det känns trist att inte bli inkluderad i samarbeten, i sammanhang. Jag får en lessenklump i magen.

Men det som aldrig får påverkas är skrivandet. Vad folk tycker om mina böcker, eller om mig som författare, eller för all del om mig som person, får aldrig aldrig påverka vad jag skriver. Varken att jag skriver eller hur jag skriver. Jag får bli ledsen, jag får bli besviken och arg, bara jag sen sätter mig vid datorn igen och skriver vidare.

För i grund och botten handlar mitt skrivande inte om yttre godkännande. Bekräftelse är trevligt, nej, ljuvligt! Jag älskar att bli bekräftad! Men orsaken till att jag skriver ligger inte där. Jag skriver för att jag måste, för att det är det enda sätt jag kan vara i världen på. Det är mitt sätt att bearbeta, att förstå, att ge innehåll och ett inre värde. Jag kan inte påverka vad andra tycker, hur beslutsfattare besluter. Allt jag kan göra är berätta mina berättelser så bra jag bara kan. Lessenklumpen i magen får snällt följa med och kanske slinka in i texten nånstans. Och ofta kommer jag ut på andra sidan berättelsen och mår bättre än då jag försiktigt tassade in.

2013-05-22

Väderlek och mat

Varför förknippar jag all väderlek med frosseri?

Nu när regnet öser ner kommer jag på mig med att tänka att nu borde man steka plättar eller baka nåt gott. Så att man kan mysa inne. När det är varmt och soligt tycker jag att man bara måste få äta glass ute i det gröna. Framför en brasa då höstvindar ylar passar det så bra med varm kakao med rom i. I hängmattan, gungad av en sommarvind, vill jag äta kex och läsa. På vintern när det är kallt måste man få vräka i sig choklad, för då är det ju så mörkt och trist. Och så vidare och så vidare. Det här är ett mönster som är hemskt svårt att bryta och som jag inser att jag redan håller på att lära vidare åt min son.

Hur skall man komma ur det här?

Mera nörderier

Den som känner sig manad får gärna sticka en sån här tröja åt mig. Fast grön.

Just sayin'.

Löpning

Idag sprang jag min vanliga runda. Den jag sprang förra sommaren och hösten - men senast i september/oktober nånting... Deprimerande hur dålig kondis jag nu igen har. Jag intervallspringer - går en minut, springer (heffaklumpjoggar) en - och jag fick återigen fuska mig fram och ett par gånger gå två intervaller i följd.

Men jag kom iväg i alla fall. Nu skall det åter bli en vana. Och jag fick dofta på häggen...

2013-05-21

Bra novell om den osynliga kvinnan i scifi

Här finns annars en James Tiptree-novell tillgänglig att läsa gratis! Väl värt det, också. Lägg speciellt märke till titeln på novellen när du läst klart.

More Finncon

Jag blir inbjuden till fler spännande Finncon-paneler. Jag är så ivrig att det inte är klokt! Vilka människor jag skall få träffa! Och jag vill träffa dig också, visst kommer du? En gratis internationell con på Kabelfabriken, 5-7.7. Be there!

Men huu så många böcker jag måste läsa innan dess. Det ser ut att bli en shoppingrunda på Adlibris för lite semesterläsning...

Fejar i hörnen

Idag är en putsdag. Jag började med att putsa arbetsrummet här hemma så jag inte storknar för allt damm och alla pappershögar. Och nu skall jag putsa manuset: dra det genom stavningskoll och formatering  På helgen skall jag få några sista kommentarer av min testläsare, och sen, sen... Iväg med rubbet!

2013-05-20

...fast kanske ändå?

Och så kommer man till slutet av manuset, och man ser att det går alldeles för fort, men man ser också vad man skall göra åt det: stanna i stunden, inte håsa vidare så förfärligt, och man skriver till, och det blir faktiskt bra, och man kommer till de sista styckena, och man får lite tårar i ögonen när man läser, och känner sig ganska fånig men i hemlighet lite lite stolt.

Man fick till det.  Trots att det såg mörkt ut under många långa månader. Ett manus. Med början och slut. Som inte är helt oävet ändå. Och sen inser man att efter en stavningskoll och formattering blir det dags att visa det för förlaget. Och sen får man lite ont i magen igen.

Aldrig färdigt

Det är lustigt. Man putsar och filar på ett manus, gör det så bra man kan på egen hand innan man låter en testläsare se det. Sen när man sitter och skriver om det enligt testläsarens kommentarer hittar man massor med saker man borde ha sett tidigare: uttryck som sitter fel i en fantasytext, ord som glömt sig kvar mitt i en mening från någon omskrivning, klumpiga uttryck. Och sen, när man lämnat in till förlaget och om texten blir antagen vet man att man vid nästa genomgång kommer att hitta ännu fler misstag.

Med "man" menar jag i detta fall eventuellt "jag".

2013-05-19

Söndagssol

Förkylningen den förkylningen, den ger inte med sig. Men jag skall ut i trädgården idag i alla fall så länge det är fint väder. Jag har väntat på detta för länge för att inte njuta nu. Barnet sysselsätter sig själv hur behändigt som helst med lite vatten, några koppar och en pinne. Och det finns så mycket att göra! Jag har ju inte ens sått än. Men näsan skulle få sluta rinna och halsen sluta värka :-(

2013-05-18

Idol på scen

Idag skall jag packa in sonen i bilen och åka på hans första stora konsert: Skolmusik! Min bästis Hanna, som också är Es gudmor, skall stå på scen och dirigera körer. Det finns ingen E beundrar som Hanna. När hon kommer på besök skall han visa alla sina leksaker för henne, allt han kan göra, hur snabbt han kan springa, alla sånger han kan sjunga. Hans legogubbar åker alltid "hem Hanna" på besök. Sitter vi i bilen frågar han längtansfullt om vi inte är på väg till Hanna. Idag skall han få se sin idol på scen! Det är en lång konsert, så vi får se hur sprattelgubbens tålamod räcker till.

2013-05-17

Back in business

Förkylningen biter sig kvar, men nu har jag klarat av skolbesöken utan att helt tappa rösten eller hosta lungorna ur mig, så nu vågar jag sätta mig med omskrivningen av manuset igen. Jag är så ivrig! Det känns härligt att tro på det. Härligt att ha fått lite nytt perspektiv tack vare min superba testläsare. En testläsare skall göra just det hen gjorde: stryka lite medhårs, berömma, och sen peka på det som inte funkar. Då kan såna här känsliga själar som jag ta till mig kritiken :-)

Jag måste bara passa på och berömma eleverna i Winellska innan jag sätter igång och jobbar. Igår hade jag dem att göra skrivövningar, och det är sjukt hur kreativa de är. De skulle skriva en text om något de hade på sig som var magiskt och jag fick höra om magiska strumpor som gav bäraren en förbindelse med den som bar det udda parets andra strumpor, magiska kontaktlinser som gav bäraren förmågan att se andar, skor som magasinerade glädje och mycket annat. Jag fick till och med lov att stjäla en av elevernas idéer (från mitt förra besök). Så inte bara kreativa, utan också generösa!

2013-05-15

Bloggtorka

Det blir lite tyst på bloggen ett tag. Jag försöker uppdatera, men är förkyld och hes och har flera skolframträdanden, samtidigt som jag halkar efter med allt annat som borde göras, och blir stressad av allt det ogjorda samtidigt som jag absolut borde vila för att bli frisk. På veckoslutet skall jag på Skolmusik och lyssna på bästis som dirigerar, jag vill verkligen vara frisk till det! För att inte tala om att the husband fyller år.

Vi hörs när jag mår bättre!

2013-05-14

Spock&Spock

Nerdgasm.

Nerdens försvarstal

Sängliggande. Förkyld. Rösten sviker, och jag har flera timmar av skolframträdanden både på onsdag och torsdag. Så jag försöker hålla käft och vila. Inte för att det hjälpt, förkylningen har hängt med över en vecka men blev plötsligt sämreigår kväll.

Om ni inte redan sett den så ta några minuter och se Wil Wheaton tala om varför det är awesome att vara nerd.

2013-05-10

Nä nu!

Detta. Gör. Mig. Så. ARG!


Vackra, fina, starka, MODIGA Merida skall omdesignas så hon passar i Disney-prinsessmodellen... Hon liknar ju inte ens sig själv längre.

Läs mer här.

Depression i roliga bilder

Hej, här är nåt muntert för er fredag! Ett skitbra inlägg om depression. Med serier. Jag har många bloggvänner som kämpat med det här. Kram på er alla!
(Utan att kleta mina känslor över er. Hoppas jag.)

Insert lämplig rubrik här

Så jag är som sagt usel på titlar. Titlar och rubriker. När jag jobbade som journalist hade jag alltid jättesvårt att ge rubrikförslag på mina texter. Här på bloggen vållar mig inläggsrubrikerna mest huvudbry.

Idag funderar jag på titeln på "nummer fem". Manuset har haft ett arbetsnamn, men det är uselt. Funkar inte. Så nu funderar jag på andra alternativ. Och det är ursvårt. Den enda titel jag kommit på hittills som ens är hygglig är en sån fantasystereotyp att den bara inte går att använda. Hur kan man ha så bra fantasi som jag ändå har, och inte kunna komma på en vettig titel?!

Jag är rädd att det går som vanligt: förlaget får hjälpa mig med namnet på boken. Så gick det med De Ännu Inte Valda och Underfors. Ja, de enkla namnen, Arra och Anaché, dem har jag faktiskt lyckats komma på helt själv.

2013-05-09

Malin på besök!

Idag gästas bloggen av Malin som just utkommit med sin andra barnbok, Irene och sedelsugen. Den är illustrerad av Joanna Vikström Eklöv och vår E är helt fascinerad av boken. Han är 2½ så den är egentligen lite för svår för honom men han vill ändå så gärna lyssna till den fast koncentrationen sen snabbt tryter. "Seedesuuge!" säger han och vill att vi hämtar den, om och om igen. Han sitter länge och tittar på bilderna av alla karaktärerna. Pekar på dem och så skall jag säga vad de heter. Varje gång vi kommer till Bengta-Louise stannar han upp. "Tyckää om" säger han ömt. Skurken Viktor Tyr tycker han ser lessen ut.

Jag bad Malin berätta om just hennes karaktärer. Det finns många i boken, och framför allt många i olika åldrar. Varsågod, Malin!

Inför mitt besök här hos Maria fick jag frågan om hur jag gör när jag skapar mina karaktärer. Jag har faktiskt aldrig analyserat just den delen av skrivprocessen förr. Antagligen eftersom jag har så mycket lättare för att hitta på huvud- och bipersoner än för att exempelvis fundera ut en komplicerad intrig innan jag skriver ner den.

Ända sedan barnsben har jag haft en svaghet för att fundera på ensamma, kufiska och ofta gamla personer. Jag kan inspireras otroligt mycket av att vistas bland okända människor som beter sig egenartat. Som den bilkörande kvinnan i Florens som stannade vid ett rödljus och sög intensivt på sin tumme medan hon väntade. Eller de två farbröderna som möttes i en hårdhänt omfamning med ryggdunkar och klassiska utrop som ”Tjenare gamle gosse, hur är formen?” Eller varför inte den övervintrade hippien i fyrtioårsåldern jag blev så fruktansvärt imponerad av när jag var sjutton - hon hade mittbena, oändligt långt och stripigt hår, utsvängda jeans och man såg att hon var på riktigt, ingen kopia. Eller den danska kvinnan på busshållplatsen som stolt visade upp ett fotografi av sin gravida bästis. Som var spritt språngande naken. Nyfikenheten på människor och hur och varför de beter sig som de gör följer med även när jag skriver.

I både Patrik och Pensionärsmakten och Irene och sedelsugen är persongalleriet ganska långt detsamma. Där finns mesiga Patrik, farmor som är cool i smyg, de övriga krokiga eller udda eller mäktiga pensionärerna, elaka mobbar-Irene samt den blåsta ärkeskurken Bi-Keps och hans bovgäng. Det är svårt att gå på djupet med alla karaktärer i en barnbok på dryga hundra sidor. Så även om skurkarna onekligen är ett intressant pack så är det dem jag känner sämst. Deras liv utanför Bi-Keps verkstad är något jag gärna skulle undersöka, för ibland smälter de ihop till en grå massa där jag inte riktigt har koll på vem som är vem. Å andra sidan blir deras konturer tydligare ju mer jag skriver. Exempel: i en tidig version av Irene och sedelsugen visade det sig att skurken Max är väldigt intresserad av trädgårdsböcker och att han inte riktigt har en uppfattning om hur den hederliga världen fungerar. Den infon försvann i den slutliga versionen av manuset, men finns kvar i mitt huvud (och i några undanskyfflade dokument på datorns hårdskiva). Och ju mer sådan här osynlig information jag samlar på mig, desto trovärdigare blir karaktärerna, gissar jag. Oanvänd text är aldrig onödig.

Tack för att jag fick hälsa på här hos dig! Tidigare i veckan har jag besökt Mia (skrifva.blogspot.com), Amanda (amandas.papper.fi) och Jessica (bokbabbel.com). Min sista anhalt, i morgon, är Janina (bladdrabladdra.blogspot.com). Titta gärna in och läs vad jag har bloggat om hos dem!

2013-05-08

Kvällsblues

Trött som en... trötter sitter jag och väntar att klockan skall bli läggdags. Från sonens rum hörs sporadiska ilskna rop "Kommää kottittii leilåå!" (=krokodil och lejon) som protest mot att det är läggdags. Jag läser Queen Victoria's Book of Spells och den finska översättningen av Anaché.

Min eminenta redaktör, som uppenbarligen har mer klassisk bildning än jag, är i Visby just nu. Vi missade varandra precis. Hon skriver på FB att hon drabbats av Stendahls syndrom. Efter att ha googlat det inser jag att det är precis vad man får i Visby. Jag sitter här och tänker på att just nu är det solnedgång där. Och så suckar jag lite inombords och ser ut över vår ostädade trädgård och vårt ostädade badrum och vårt ostädade... Ja, ni förstår.

Vart barkar det här?

I natt har jag knappt sovit alls och så vaknade sonen 5.45. Detta har resulterat i att jag gör allt bakvänt och avigt, trots att jag inte (ännu) känner mig jätte trött. Jag har

- släppt ut hunden då jag hämtade in tidningen, men sen glömt att jag gjort det, med resultatet att hon rymde och jag fick panik-klä på mig och sonen och fara ut och leta efter henne
- glömt att mata henne innan jag for på jobb (maken sov och gör det nog senare, men ändå)
- vimsat omkring, glömt varför jag kommit in i ett rum osv, lagt ifrån mig saker jag sen genast behövt
- försökt låsa bildörren med hemnyckeln
- glömt mobilen hemma

Undrar vad mer som skall hända idag, klockan är bara nio än...

2013-05-07

OKEJ!

Ni måste se den här fantastiska dokumentären om den svenska poptidningen Okej. Speciellt om ni som jag upplevt åttiotalet. Det är en välgjord dokumentär och en unik walk down memory lane. Bara soundtracket ger mig rysningar! Vilket galet årtionde det var. Helt sjukt. Och underbart.

Finncon 2013

Det har annars hojtats om årets Finncon lite här och där. Så nu måste jag på att hojta att jag också skall vara med! Programmet spikas om någon vecka, men jag säger så mycket att det är två mycket, mycket spännande paneler jag får delta i. Med riktiga stjärnförfattare. Jag är redan pirrig av tanken på att få möta en författare jag beundrar men inte träffat förr!

Min hemläxa är att hinna läsa något av Aliette de Bodard (en av hedersgästerna) innan Finncon (5-7.7.).

2013-05-06

Arbete och saknad

Jag sitter i mitt arbetsrum med testläsarens kommentarer och begrundar hur jag skall tackla omskrivning nr 2. Det känns bra. Bra kommentarer, saker klickar och faller på plats i mitt huvud. Solen skiner, fåglarna sjunger, barnen leker i parken utanför.

Men o så jag saknar havet. Horisonten. Saknar.

2013-05-05

Magi i fantasy

Jag skulle säga några ord om Mistborn och Brandon Sanderson.

Jag lånade boken på Almedalsbiblioteket i Visby, och hann inte läsa klart den (jag parallell-läste den, Ormringen, Betvingade och den sista Tiffany Aching-boken), så det jag nu skriver baserar sig på ungefär de första 50-60 sidorna. Jag har alltså lyssnat mycket på Sanderson i podcasten Writing Excuses och blivit nyfiken på hans böcker. Han skriver episk fantasy av tegelstensformatet och har talat en del om sin syn på magi i fantasy. Mycket av det han sagt har låtit vettigt i mina öron: att författaren bör känna till hur magin fungerar, veta begränsningarna osv. Rätt långt detsamma Orson Scott Card skriver i sin bok om att skriva fantasy och sf. Jag har till och med använt mig av Cards exempel då jag dragit workshopar och kurser.

Sanderson har hittat på ett relativt unikt magisystem för sin Mistborn-trilogi. Vissa individer kan påverka den metall som finns i deras kroppar, omvandla den till magi. Detta har de naturligtvis upptäckt och utnyttjar genom att inta metaller, för att få mer kraft. Låter rätt coolt, tycker jag.

Men när jag läser boken känns det alldeles för gimmicky. Det är ett trick, och det förtar all magi med magin. Och jag inser, att det här är inte sån magi jag tycker om i fantasy, och därmed inte sån fantasy jag tycker om. Det finns inget sense of wonder. Le Guin, Jo Walton, till och med Pratchett i Tiffany Aching-serien förklarar inte hur magin fungerar. Det finns nån slags logik men det är mer av en... berättelsens logik. Historien hänger ihop, magin blir aldrig för kraftfull, den kan missbrukas och så vidare, men den förklaras inte. Och så förederar jag min fantasy. Jag inser också att det är så jag själv skriver och så magin ser ut i alla mina böcker.

(Sanderson har skrivit en del om sin syn på magi i fantasy t.ex. häroch här.)

2013-05-04

Hemma igen

Så är jag tillbaka i vardagen igen. Glorious vardag! Igår kändes det lite ovant att sitta vid matbordet och äta fiskpinnar och makaroner med sin egen familj. Jag kunde knappt äta, satt mest och såg ömt på sonen som då och då sa "miss mamma" (alltså sakna mamma) och till sist satt i min famn och matade mig med makaroner. Han har klarat sig jättefint utan mig och hemkomsten var odramatisk (fast han var så glad att han applåderade), men nog har han saknat mig lite också. Och jag honom!

Idag har vi gjort allt möjligt vanligt på tumis han och jag: gått på loppis och köpt en blå traktor, köpt penséer till trädgården på torget, suttit på café och ätit syltmunk och beundrat fiskar i akvarium, köpt mat och grälat ett par gånger. Precis som vanligt. Och det har känts underbart, just allt det vanliga.

Speciellt som min hemresa var så glamorös. Jag hängde nämligen med Maria Montazami på Arlanda. Hon hade grå Converse, ganska otippat, och köpte mängder med godis. Med hem till LA, antar jag. Reste med en ung man, en son kanske? Och jag skrattade inombords över det faktum att jag nog var den enda från Författar- och översättarcentret som skulle ha känt igen henne... Jag var den enda där som såg på Simpsons på kvällarna, om vi säger så.

En norsk författare som reste hem samtidigt som jag sa att hon lämnar en bit av sig själv kvar på varje ställe hon reser från. Jag känner tvärtom. Varje ställe jag varit på bär jag med mig. Visby är som en hemlig skatt i mitt hjärta, som jag kan ta fram och njuta av när jag vill.


2013-05-02

Skrivrapport och sista dagen i Visby

Dagens antal ord: 956
Sammanlagda antalet ord: 13 023

Jag erkänner: Det är svårt att jobba idag. Sista dagen, solen skiner, det är varmt glassätarväder, alla ruinerna i stan har öppnats för sommarsäsongen och jag vill bara gå omkring och pussa Visby. I början av veckan hade jag hopp om att nå 15 000 ord innan jag reste hem, nu orkar jag inte ordstressa. Jag fick dessutom ju feedback på "nummer fem" igår och nu kliar det mest i fingrarna att återgå till den texten och fixa och fila. Nu, med testläsarens hjälp, tror jag på den igen. Jag tror att med lite fingertoppskänsla, flit och skarpsynthet får jag nog till det här manuset. Och det känns underbart efter månader av tvivel och vacklande.

Men för att skriva om nummer fem behöver jag mer än en dag, jag behöver flera dagar på mig att hitta ut ur det manus jag nu påbörjat och in i det gamla igen. Det är avigsidan med att börja på något nytt så fort något är färdigt - för det där "något" är ju sällan "färdigt".

Så jag bestämde mig för att sluta stressa och äta hallonpaj med vaniljsås utanför Almedalsbiblioteket istället. Jag njuter av mina sista timmar i Visby. Jag har, än en gång, förlorat mitt hjärta till den här staden. Den är som ingen annan.







2013-05-01

Freak out!

OMGOMGOMG testläsaren har redan läst och skickat kommentarer OMG jag går på högvarv. Skall läsa igenom mejlet flera gånger i natt (sova kan jag ändå inte) och redan kliar det i fingrarna för att börja skriva om (de fingrar som inte krampar redan av att skriva det här blogginlägget, alltså).
Nu skulle jag behöva en vecka till här i Visby. Shit.

Men jag saknar nog lilla skruttebollen därhemma väldigt mycket vid det här laget.

Skrivrapport

Ord hittills idag: 2003
Ord sammanlagt: 12067

Tar det lite piano idag. Och stretchar och rör på mig. Tror jag fått koll på antagonisterna nu. Skönt.

Upp till bevis

Nåja. Nu blir det intressant. Jo Walton skriver på sin blogg att hon kan skriva 10 000 ord på vilken historia som helst - sen blir det upp till bevis. Lite så känner jag också. Hittills har det gått ok, men det har rullat på i nåt slags galet rus och jag har planerat väldigt lite. Till exempel vet jag fortfarande inte rikitgt vad det är antagonisterna vill, och nu börjar jag komma till en punkt då jag snart måste veta det. Så nu är jag nyfiken på hur mina sista två skrivdagar här i Visby kommer att  gå.

Dessutom har jag inte riktigt varit snäll med mina axlar och händer, jag kände det igår. Jag körde verkligen slut dem så att jag inte ens kunde blogga, och det värkte en hel del i händer och armbågar i natt. Jag måste vara lite mer försiktig. Jag skall inte ha som mål att skriva 4000 ord idag, om inte annat så för kroppens skull.

Dessutom är det riktigt vackert väder idag. Sol och inte så blåsigt som det varit den sista tiden. Så trots den där begynnande förkylningen skall jag nog ut och njuta. Jag åker ju hem på fredag... Buhuu.


Mur i kvällssol, snart lämnar jag dig.