2013-04-13

Skolbesökens ABC

Okej, så jag fick frågan: Hur gör du skolbesök?

Det här är en av de där sakerna jag som författare fått lära mig helt själv. Efter första boken kom de första förfrågningarna - vill du besöka vår skola? Ja gärna, svarade jag, men tänkte: Och göra vaddå? Det finns liksom ingen handbok i det här.

Så småningom har jag utformat ett program som jag varierar, beroende på om det är låg- eller högstadier jag besöker (gymnasier har jag hittills bara besökt en enda gång), och beroende på vad skolan har för önskemål. Ibland ligger tyngdpunkten på min väg till författare, ibland på någon viss bok och ibland på att prata om kreativitet och skrivande med eleverna, då ofta kombinerat med skrivövningar. Grunden är ändå densamma. En mycket söt fråga jag fick i Hyvinge igår var "Du verkar veta vad du skall säga och väldigt säker", vilket ingen annan frågat om förut. Jag skrattade och sa att jag ju har gjort det här flera gånger förut, så jag vet vad det är jag vill berätta om (jag använder inte ens längre några papper), men nervös är jag nog lite varje gång. För man vet aldrig vad det är för grupp man möter, hur väl förberedda de är, hur intresserade. Alla skolklasser har inte varit så uppmärksamma och frågvisa som gårdagens grupp.

En del författare har med sig instrument och spelar och sjunger, andra dramatiserar något med eleverna. Jag har inga av de förmågorna så jag fokuserar på det jag kan: skrivande, kreativitet och mina egna erfarenheter. Ofta är eleverna också intresserade av det konkreta arbetet: hur blir en bok till? Får jag själv göra pärmen, välja titeln, bestämma vad boken kostar? Om jag får många frågor kan jag styra in diskussionen på det som eleverna verkar vara intresserade av. Därför är frågor bra.

2 kommentarer:

  1. Tack Maria. Lite som jag tänkte att du gör. För man får ju anpassa sig enligt publiken förstås, även om man planerar grejer i förväg. Det lätta och roliga är väl den intresserade publiken. Men hur mycket står man på huvudet för den ointresserade? Viss vana hjälper väl, antar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lärt mig detta: I varje grupp, hur stökig och ointresserad den än verkar, finns det den där ena som lyssnar. Som tar till sig allt jag säger. Även om jag inte kan hitta hen med blicken, så vet jag att hen finns där, stjärnögd och ivrig. Det har jag insett då det varje gång, också efter "dåliga" uppträdanden, kommit fram en glitterögd ungdom och velat prata, berätta om sina skrivardrömmar, ställa fler frågor.

      Jag har lärt mig att tala till den stjärnögda, hur ointresserade alla andra än verkar.

      Radera