2013-04-28

Från idé till berättelse

Emmelie frågade hur jag gör för att förvalta en idé till en historia.

En idé är ännu ingen berättelse. En idé är en idé. Den kan bli en del av en historia, men är ännu inte det. Innan jag börjat skriva på allvar trodde jag länge att en idé är en idé till en hel historia, med början mitt och slut. Jag satt och väntade på att sådana idéer skulle komma flygande som stekta sparvar i mun på mig.

Märkligt nog hände aldrig detta.

Så småningom började jag förstå att en idé är en yttepytte del av en historia. En idé kan vara ett namn. En spännande plats - eller en del av en plats, en dörr kanske. En stämning, en smak, en tänk-om-tanke. Jag lärde mig att samla på dem alla, ta till vara varenda idé utan att bedöma om den är bra eller dålig. Allt tar jag tillvara, som en ekorre som gömmer nötter här och där inför vintern. Så småningom börjar somliga av de här idéfröna gro. De vecklar ut blad och skjuter ut rötter. De blir lite större, lite mer omfattande. Och så småningom kan det hända att jag börjar se att den här idén, och den här och den här, de hör egentligen ihop. De är delar av samma historia, eller för att fortsätta med fröanalogin, de växer i samma lund. Ofta tar det länge för idéerna att gro, ibland flera år. Myllan de ligger i måste gödslas och bli näringgsrik.  Därför är jag lite misstänksam mot den berättelse som nu mest pockar på att bli berättad - den allra första idén dök upp för bara några veckor sedan. Resten har tillkommit på bara en dryg vecka. Fortfarande är det ju bara ett skelett, ett magert ett, men det finns nästan alla bitar som behövs. Nu måste jag bara lägga till kött och hud och hår och sånt. Vi får se om det lyckas, eller om berättelsen måste få gro ett litet tag till. Det kan hända att jag försökt pressa processen genom att placera groddarna i växthus och att det inte är bra.

Nu har jag blandat mina metaforer friskt, hoppas du fick nåt slags uppfattning om vad jag menar i alla fall :-)

1 kommentar: