2013-03-01

Tålamod

Jag behöver lära mig tålamod.

Jag är mycket, mycket dålig på det. Jag vet nog om det när jag skriver, men det blir extra tydligt när jag syr. Att det blir så mycket bättre om jag bara har tålamod att ta det lugnt och vara noggrann. Om jag tråcklar före jag syr. Om jag mäter en gång extra för att vara säker. Men det är svårt. Det ligger inte alls för mig. Jag är en hafs-slafs-såskopp. 

Jag ägnade t.ex. gårdagen åt att skriva om en nyckelscen. Jag visste vad där borde finnas med, hurudan stämningen måste vara osv. Men när jag skrev orkade jag inte koncentrera mig nog för att själv komma in i rätt stämning. Det borde vara mörkt, dramatiskt, lite skrämmande. Sånt tar tid att bygga upp. Och nu bara kastade jag mig in i scenen och tog mig ingen tid alls. Jag såg hur torftig texten blev. Men jag tänkte bara "äh, det fixar jag sen". 

Ofta gör jag ju det. Fixar sen, alltså. Men vore det inte enklare att ta sig lite tid från början? Att ha lite tålamod? För det finns ju alltid en liten risk att jag inte fixar sen. Att jag tänker äh, det är helt bra som det är. Och det är de ställena redaktörs-Sara sen hittar. Markerar med röd penna och skriver: här går det för fort.

Så dagens övning blir att titta på scenen igen. För mitt rastlösa jag vill egentligen hafsa vidare genom texten. Jag vill bli klar med alla fixningarna så att jag kan skriva nytt. Men det nya kan jag inte skriva bra om jag inte blir helt på det klara med vart texten är på väg. Så: tålamod. Tålamod att putsa. Tålamod att andas djupt och känna efter. Tålamod att låta det ta den tid det tar. Vart är det jag har så bråttom, egentligen?

5 kommentarer:

  1. Men jag har en annan metod: man kan göra saker snabbt från början, och det blir skit i många år, men så småningom gör man också RÄTT från början och blir en fenomenal arbetare som dessutom har fart på eftersom man har haft det hela tiden.

    Som med tråcklande och nålande. Jag avskyr sånt. Istället för att göra det har jag sytt fel så många gånger att jag fattat HUR man klarar sig utan att nåla eller tråckla (alls, jag tråcklar ALDRIG). Så nu syr jag ganska bra. Snabbt. Utan att sätta tid på de tråkigaste delarna.

    Men det kan förstås hända att du syr jätteavancerade grejer. Det gör inte jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du varken nålar eller tråcklar? Wow! Jag syr nog inte komplicerade saker (t.ex. kläder med ärmar, där är det bra att tråckla) men jag hatar, hatar, HATAR att sprätta. Om det blir för mycket sprätt i ett projekt blir jag sur och kastar hela sömnaden i väggen och överger den sedan. Så jag har insett att det är bättre för mig att nåla och tråckla lite - annars blir mina projekt aldrig färdiga.

      Lite detsamma tror jag det är med skrivandet.

      Radera
  2. Har man tålamod att tråckla, så har man tillräckligt med tålamod för vad som helst. Trodde inte att det fanns folk som tråcklat efter det obligatoriska i grundskolan. Ful fart med maskinen bara. Nålar använder jag nog oftast. Men det kan räcka med några vid olika vändpunkter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menade förstås full fart. Men det är väl just ful fart jag sysslar med.

      Radera
    2. Jag har INTE tålamod att tråckla, men det skulle ofta bli så mycket bättre om jag gjorde det, försöker jag säga. Och nån axdelsöm tråcklar jag nog fortfarande.

      Radera