2013-03-18

Recensionsilska

Läser recensionen av Johanna Holmströms nya roman i Hbl.
Blir arg. Varför, varför är det alltid så att när en recensent är missnöjd med något i en "vuxenroman" jämförs den med en ungdomsroman? Jag citerar: "Romanens <...> inriktning på händelser snarare än reflexion ger den ett drag av ungdomsbok eller filmmanuskript som gör den en aning flack. Det leder till att karaktärerna ges mer yta än djup."

Ja ja. För ungdomsböcker är ju alla platta och utan djup. Bara yta. Jaja.

Suck.

5 kommentarer:

  1. Suckade över samma sak. Djupt. Igen. Dessutom undrar jag ifall man faktiskt, indirekt, kan påstå att böcker för vuxna skulle vara inriktade mer på reflexion än på händelser. Nä förresten, jag undrar inte. Det är bara slentrian att säga att ungdomsbok och förvånande nog också filmmanus ska stå för platthet. Nä. Blä för slentrianmässiga formuleringar som inte säger nånting annat än att djup och platt är väldigt relativa uttryck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man suckar så man blir helt utan luft.

      Jag skulle ha länkat till den svenska diskussion som nyligen fördes kring detta, men kunde inte hitta den just nu.

      Radera
    2. Det finns mer än en svensk diskussion kring detta. Jag har läst minst 4 debatter i olika omgångar som handlar om det och jag har inte läst alla utan de som förts under 2000-tal och nån från 1990-tal. Har också skrivit nån artikel. Dessutom Mr E. har varit inne på ämnet förr.

      Radera
    3. minna lindeb18 mars 2013 11:17

      Vi tycks ha ärtat upp oss över samma gåbbe idag.
      Herr obducent har slaskat av sej sina latexhandskar och slängt dem bland inälvorna.
      Må liket resa sej och följa hans skugga

      Radera
    4. Jo det har funnits många diskussioner, jag vet. Men jag tänkte på en nyss - antagligen under 2012.

      Ärtorna växer! Snart kan vi äta groddsallad.

      Radera