2013-03-15

Anúna

Ikväll var jag på Anúnas konsert i Tempelplatsens kyrka. Anúna är Irlands nationalkör. Konserten fick mig att reflektera över några saker.

1. Ingen accent är lika mysig som den irländska.

2. Jag skulle verkligen vilja kunna irländska/gaeliska (vilken är den korrekta termen? Själva talade de om "irish").

3. Den första sången fick både mig och maken att känna oss som i en Tolkien-filmatisering. Alver! Dvärgar!

4. Den sista sången fick oss att tänka på Monty Python. Det var en jätteviktig fin sång, men texten var Pie Iesu Domine som används i The Holy Grail...

5. Alla irländskor har underbar hy.

6. Jag vill åka till Irland igen.



P.S. Jag har köpt mer tyg...

4 kommentarer:

  1. Skriver under, skriver under! Åtminstone punkterna 1,2 och 6.

    (Gaeliska är ju i princip rätt, men det finns olika dialekter inom gaeliska så man brukar åtminstone tala om Irish Gaelic och Scottish Gaelic. I synnerhet när det gäller den skottska varianten måste man nästan använda hela benämningen, för Scottish kan också användas om skotsk engelska, medan jag misstänker att man inte använder Irish om irländsk engelska i samma utstreckning. Men på svenska har jag någon gång hört ordet iriska om irländsk gaeliska... Hälsningar från en engelskastuderande nu bara :) Och irländsk gaeliska är hursomhelst min favorit...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själva använde de genom hela konserten bara benämningen "irish" när de avsåg språket.
      Har du bekantat dig med språket? Är det svårt?

      Radera
    2. Ok.

      När jag var i Skottland via studierna fick vi en föreläsning om skotsk gaeliska, så det är ju inte så mycket precis. Vad jag nu fick ut av det är att det var svårare än jag hade väntat mig. (Så har jag nog nån gång på egen hand försökt lära mig uttala nån sångtext på iriska, men det är nog också rätt svårt, stavningen är regelbunden (har jag hört) men bokstäverna motsvarar inte ljuden på ett sätt som känns alldeles förväntat för en svenskspråkig.)

      Radera
    3. Det jag reagerade på under konserten var att det inte lät som något annat språk, tyckte jag. Väldigt egenartat! Och då blir jag ju genast nyfiken.

      Radera