2013-03-31

Mellanrapport från påskstängd blogg

Saker jag gjort hittills i påsk:

Begrundat varför någon som Neil Gaiman sålt sin själ till BlackBerry.

Läst massor så här långt: Min första positiva Terry Pratchett-upplevelse (The Wee Free Men), Gail Carrigers Själlös, Barbro Lindgrens Hälsningar från lilla Sparveln, Guy Gavriel Kays Offerträdet (hittills påbörjad).

Åkt skidor för första gången på omkring 20 år. Utan att ramla omkull!

Börjat planera fantasyskrivworkshopen i juni.

Varit ute i solen varje dag.

Tvingat något motvillig son att påskpyssla.

Fått sovmorgon varje dag i och med att överjordiskt snälla mormor tagit nätterna med barnbarnet!

Sluppit laga mat en enda gång.

Ätit mer än lovliga mängder choklad.

2013-03-28

Paus med plats för choklad

Bloggen har påskstängt! Jag vilar upp mig, läser kopiösa mängder, äter choklad och njuter av solen. Vi ses igen i april!

2013-03-26

Fantastiska nyheter!

Jag har det oerhört stora nöjet att berätta, att min man just undertecknat ett kontrakt med The Corvisiero Agency!

HAN HAR EN LITTERÄR AGENT!! För sitt romanmanus!

Jag spricker av stolthet.

Turnérapport

Jag har de senaste två dagarna varit på en mini-skol- och biblioteksturné i Korsholm. Jag vill speciellt tacka Karperö skola som hade välförberedda elever och engagerade lärare. Klass fem var glad, pigg och kreativ och gjorde mitt skolbesök till ett sant nöje! Tack!

2013-03-25

Exempel ur Tidspiraten

Idag får jag bjuda er på två uppslag ur Tidspiraten! Det är alltså frågan om ett läromedel för lågstadiet, årskurser 5-6. Läroplanen täcker allt från förhistoria till revolutionens Frankrike. Jag blev anlitad för att skriva en skönlitterär textbok - något som varit en utmaning, men en rolig sådan.

Resultatet blev, kanske inte helt överraskande, en tidsresa. Med en skurk, två barn, en hund och en tidsmaskin vid namn Herodotos.

Här är två exempeluppslag ur boken. Den kommer att ha mycket interaktivt material på nätet; bland annat kommer varje förstauppslag till ett nytt kapitel att ha en bild som finns på nätet och som man kan klicka på och få veta mer om de detaljer som syns på bilden. Om man klickar på den nedre bilden borde det gå att få texten till läsbar storlek.





2013-03-22

Barnfantasy rules

De senaste två böckerna jag läst är båda barnböcker. The Dragonfly Pool av Eva Ibbotson och Enchanted Glass av Diana Wynne Jones. Inte bara är de barnböcker utan också två författare som jag läste som barn, och som formade en stor del av min syn på fantasy (Ibbotson har skrivit fantasy, dock är detta en bok som inte direkt är fantasy men har drag av alternativ historia).



Båda böckerna är väldigt typiska för sina författare. Enchanted Glass har mycket av det jag som barn älskade så i Howl's Moving Castle: lite romantik, mycket magi, äventyr, dråpligheter, förväxlingar osv. The Dragonfly Pool å sin sida har en hjältinna med hög moral och råg i ryggen, lite humor, brittisk internatromantik, vänskap och ett starkt budskap om samarbete och fred. Nu när jag som vuxen ser på Ibbotsons böcker är hennes bakgrund som flykting från Tyskland till England något som speglas i många av böckerna. Hon står alltid benhårt på barnets sida, mot en vuxenvärld fylld av våld, plumphet, fantasilöshet och hårda, obegripliga regler.

Av dessa två var Enchanted Glass nog min favorit. För att... magin, antar jag. Wynne Jones har ett sätt att hantera magi som är helt oemotståndligt. Det är vardagligt, direkt, lite råddigt och obegripligt och mycket, mycket charmigt. Ibbotsons bok tappade fokus ibland och virrade bort sig i lite väl långa sidospår som iofs var helt relevanta för handlingen men som utforskades i lite onödigt stor detalj. Jag tappade koncentrationen emellanåt. Enchanted Glass å andra sidan har jag sträckläst. Det kändes riktigt som att vara i slukaråldern igen.

Det som tilltalar mig så mycket med barnfatasy är, ärligt talat, att allt får fixa sig på slutet. Alla får bli lyckliga, gifta sig, bli rika eller vad som nu behövs. Det får ordna upp sig, helt enkelt, och jag finner det ibland alldeles oerhört tillfredsställande. Inga öppna slut, ingen ambivalens. Raka rör och happy ending. Ibland behöver jag en riktigt stor dos av det, som motvikt till denna värld. Barn behöver det nog också, tror jag. Alla skulle må bra av lite Wynne Jonesisk magi ibland.

Pirateri

Solen skiner, fåglarna sjunger och jag filar på småtexter till läromedlet Tidspiraten. Boken skall utkomma i höst och jag är mycket, mycket nyfiken på hur den tas emot. Det är verkligen en ny och annorlunda läromedelssatsning. De elever som hittills fått smaka på texterna har varit väldigt positiva. Hoppas skolorna också är det!

Vad tycker ni om titeln? Jag kanske borde ge några smakprov ur texten här på bloggen, förresten!

2013-03-21

Mer om följetongen

Hej, följetongen finns ju i sin helhet på webben! Här finns alla delarna, och här är en direktlänk till min text. Det finns frågor till också! Det tycker jag är lite skoj. Dem hittar du här.
Slutet på följetongen skall alltså eleverna själva skriva.

Soffa&saga

Nu skall jag göra det som blivit något av en ritual: medan sonen sover dagssömn lägger jag mig på soffan med en kopp te och Enchanted Glass av Diana Wynne Jones. Hon är för mig förkroppsligandet av mysig barnfantasy. Nu bara slukar jag boken, sen skall jag försöka analysera hur hon gör för att skapa sån sympatisk magi och så omedelbart berörande karaktärer.

Medan jag syr lyssnar jag å andra sidan på Jo Waltons Among Others. En fantastisk, gripande barndomsskildring med älvor och magi som krydda.

Följetongen

Glömde ju helt att puffa för att  min del av följetongen var i tisdagens Hbl! Den lär ingå i andra tidningar också men inte alltid på samma dag.

2013-03-20

Smygande osäkerhet

Jag skrev ut manuset i morse. Inte för att läsa riktigt än, men så det är gjort. Dubbelsidigt utskrivet ser det så tunt ut. Är det något att ha? Vet jag vad jag sysslar med? Jag känner mig väldigt osäker inför den här texten. Speciellt med tanke på hur mycket tid den tagit, tid som jag kunde ha ägnat till att skriva något annat, något bättre. Ja, det vet jag ju inte om jag hade lyckats med, men så där spinner min hjärna runt och runt.

För drygt nio år sen beslöt jag mig att säga upp mig från min icke-existerande tjänst på YLE (long story) och börja frilansa så att jag kunde satsa mer på skrivandet. För sex år sen kom min första roman ut. Inklusive den boken har skrivit sju romaner, varav fyra publicerade och åtminstone två med hopp om att bli publicerade (den tredje är ett nanoprojekt som nog mår bäst av att permanent glömmas bort). Jag försöker klamra mig fast vid det. Vid att a) jag borde ju vid det här laget veta vad jag håller på med och b) jag borde inte känna att jag slösat bort tid. Jag har nog åstadkommit en del. Det är bara det att jag ständigt jagas av en känsla av att jag kunde ha gjort ännu mer.

2013-03-19

Vila och jobb

Manuset vilar lite till. Jag behöver lite mer distans. Nästa vecka skall jag börja läsa igenom det. Under tiden storstädar jag huset till våren i små bitar, gör tråkiga men nödvändiga saker som skattedeklarationen och så skall jag börja sy en ny klänning. En blå :-)

2013-03-18

Recensionsilska

Läser recensionen av Johanna Holmströms nya roman i Hbl.
Blir arg. Varför, varför är det alltid så att när en recensent är missnöjd med något i en "vuxenroman" jämförs den med en ungdomsroman? Jag citerar: "Romanens <...> inriktning på händelser snarare än reflexion ger den ett drag av ungdomsbok eller filmmanuskript som gör den en aning flack. Det leder till att karaktärerna ges mer yta än djup."

Ja ja. För ungdomsböcker är ju alla platta och utan djup. Bara yta. Jaja.

Suck.

2013-03-15

Anúna

Ikväll var jag på Anúnas konsert i Tempelplatsens kyrka. Anúna är Irlands nationalkör. Konserten fick mig att reflektera över några saker.

1. Ingen accent är lika mysig som den irländska.

2. Jag skulle verkligen vilja kunna irländska/gaeliska (vilken är den korrekta termen? Själva talade de om "irish").

3. Den första sången fick både mig och maken att känna oss som i en Tolkien-filmatisering. Alver! Dvärgar!

4. Den sista sången fick oss att tänka på Monty Python. Det var en jätteviktig fin sång, men texten var Pie Iesu Domine som används i The Holy Grail...

5. Alla irländskor har underbar hy.

6. Jag vill åka till Irland igen.



P.S. Jag har köpt mer tyg...

2013-03-14

A very trippy walk down memory lane

Jag såg en bild från en tecknad serie av idag och reagerade på att den är för barn och att flickorna i den var minst sagt avklädda. Det fick mig att tänka på Jem and The Holograms. Någon annan som såg den tecknade serien under åttiotalet? Jag kom inte ihåg så mycket utom tunnaren och att det var ett flickband vars antagonister hette The Misfits. Så jag fick för mig att googla serien för att se hur karaktärerna var klädda.



Naturligtvis finns alla avsnitten på Youtube... Jag såg på det här. Och wow. Vilken trippy storyline! Med mordförsök och grejor. Okej, Jem&gänget är mer påklädda än dagens glitterälvor, men jag betvivlar starkt att man kunde göra fullt så våldsamma serier för småflickor idag. Sångerna är så banala att det inte är sant. Men det som för mig var mest intressant var att se just hur karaktärerna var sminkade och klädda. För jag minns, att när jag var sådär tio år var de det finaste jag kunde tänka mig.

The Dream Dress

Klänning nummer fyra är klar. Och jag är så stolt.






Jag har haft roligt medan jag sytt, för första gången på många år. Jag har insett att jag kan mer än jag tror. Att jag kan lösa problem som uppstår, helt på egen hand. Ingenting gick riktigt åt skogen, modellen passar och storleken blev rätt. Jag älskar verkligen den här modellen. Jag insåg dessutom att jag har en riktig tyllunderkjol, sydd för en långklänning jag inte längre ryms i. Så den kan jag korta av och använda till den nya klänningen för den där riktiga 50-talslooken.

Jag kan knappt vänta tills jag får börja på nästa klänning!




P.S. Dödade jag bloggen med mammaskrytinlägget? Jag har inte fått en enda kommentar sen dess...

2013-03-13

Diverse braiga saker

Idag har jag sytt och lyssnat på en av de där fatala Audible-böckerna jag blev tvungen att köpa efter att ha blivit medlem av misstag. Jag kunde lyssna direkt från datorn i och med att jag satt stilla och tråcklade (jepp, tråcklade) och sprättade rynktrådar och sånt. Boken i fråga är Among Others av Jo Walton och den är bra. Mycket.

Även sömnaden gick bra. Ikväll skall jag fålla. I morgon får ni se bild. Jag har haft så roligt medan jag sytt. På fredag skall jag äntligen få komma till en stor tygaffär, jag har väntat och längtat så!

2013-03-12

Nyttan av en god promenad

Lite sol syntes så jag tog hunden på en långpromenad idag. Lyssnade på skriv- och fantasypodcasts och oj så det var bra för skallen. Det är nåt med kombinationen motion & lyssna på folk som talar om kreativitet som får igång mina tankar. Det är inte alls det att de talar om nåt som ens nuddar vid mitt skrivande/mina skrivproblem. Det är ... jag vet inte ens. Det handlar kanske bara om att få nya impulser, som får mina egna synapser igång. Nu var det nån som talade om en bok och nämnde att det ju är en ungdomsbok. Och mitt i allt insåg jag, att den berättelse jag nu skrivit på kanske behöver en sequel. Och att DEN uppföljaren de facto kunde vara en kombination av denna idé och en annan idé jag idisslat i några år. Sen fick jag den där varma, fluffiga känslan jag får när saker faller på plats. När det klickar.
Shiny.

Sen fick jag två idéer till. Hihi.

The End

BAM!

Så blev jag färdig. Med det första utkastet. Mycket snabbare än jag trodde. Lite för snabbt. Som ni kanske anat från tidigare inlägg blev den här historien mycket kortare än väntat. Och mycket MYCKET kortare än mina senaste böcker. Jag vet ännu inte om det är bra eller illa. Nu måste texten få vila lite, och sen läser jag den från början. Sen får vi se. Håller den alls? Behöver den mer kött på benen? Just nu har jag ingen aning. Men slutet, det jag just skrev - det håller. Det vet jag. Ett starkt slut. Ett bra slut, som inte går för fort. Ja jäklar, ett av mina bästa, vågar jag påstå.
Det är allt som kommer före slutet som är mer tveksamt.

Minnet & skrytet

VARNING: Detta inlägg handlar enbart om barn. Närmare bestämt mitt. Som såklart är världens gulligaste, och ett geni.

Igår ville E bara äta blåbär till mellanmål, rakt ur frysen. Jag konstaterade att våra blåbär, tack vare smoothieälskaren, för en gångs skull håller på att ta slut (vanligtvis sparar jag och sparar på dem så att jag har flera liter kvar då den nya säsongen börjar). "Vi måste plocka mera bär sen i sommar", sa jag. "I skogen."
"Skogen", sa E fundersamt. "Pocka samp. Sätta kojj."
Han kommer alltså ihåg att vi i höstas, för ett halvår sedan, var ute i skogen och plockade svamp i korgen. Då hade han ännu inte ens ord för något annat av det han nu sade, än korgen.
Utvecklingen från litet hjälplöst knyte till en människa med minnen och ord går nästan skrämmande fort.

Igår hade han också suttit och bläddrat i sin fars The Economist.Sett en bild av ett barn i Afrika, någon rapport från ett svältområde. "Bebi gååta. Ont masu. Lessee. Sätta påstää på", sa han mycket bekymrat. Tänk att man som så liten kan uppfatta sådana nyanser.

Lite mer skryt: han kan också flera färger (gult, blått, grönt, pink), vilket man ofta kan först som fyraåring, och så känner han igen bokstaven Ö med stor tydlighet (ibland kan han också M och A men Ö är den enda han själv pekar ut i nya texter han ser) och siffran 6 ("numbää six" säger han alltid). Han "räknar" till tre, one too fwee, men han kan ju nog inte räkna antal på riktigt, det är bara en ramsa. Och så har fantasin tagit fart på allvar nu och han kan göra en liten klump av modellera och säga att det är Daddy och så skall jag prata med Daddy. Dessutom vill han äntligen äntligen höra på mina sagor nu! Och ber att få höra dem pånytt och pånytt...

Pust, sådär, färdigskrutet för idag. Ibland måste man som mamma bara lätta lite på trycket.

2013-03-11

Följetongen

Jag har helt glömt att uppmärksamma att följetongen jag varit med och skrivit satt igång! I dagens tidning fanns avsnitt 2, skrivet av Peter Sandström. Nästa veckas avsnitt är skrivit av Monika Fagerholm, sedan följer Kaj Korkea-aho och sen kommer min text! I en dagstidning nära dig. Om du läser finlandssvenska dagstidningar i Finland.

Måndagspiggelin

Idag har jag haft lite flow på allt jag gjort. 1800 ord på manuset - BAM. Trista adminjuttur jag skjutit upp avklarade - BAM. En maskin tvätt - BAM. Pasta carbonara till lunch (med äkta pancetta) - BAM.

Där ser man vad hela 6 timmar ostörd sömn (tack sömntabletterna) kan åstadkomma. Om jag fick sova 8 timmar skulle jag säkert vara ostoppbar...

Resten av dagens BAM skall användas på att fortsätta på nya klänningsprojektet. Och att leka med sonen.

2013-03-09

Nästa projekt

Trean är klar. Jag orkar inte modella den idag, men den är också en enkel klänning. Hittills har jag sytt knapp- och dragkedslöst. Men nu! Nu skall jag utmana mig lite! Nästa klänning ser ut så här:



Jag tänker ändra på halslinningen. Tyget är såklart också ett annat. Sen ser jag om jag skall göra underkjolen eller inte.

2013-03-08

Visuellt handikappad

Jag har hamnat i ett logistiskt problem. Vad ligger var, hur ligger platser i förhållande till varandra och höjdskillnader och annat knepigt. Just nu önskar jag väldigt, väldigt mycket att jag hade förmågan att rita. Så att jag kunde se hur det skall/kunde se ut, och lösa det här kvistiga problemet. Det är avgörande för handlingen, men jag kan inte visualisera det! Argh.

Kort fantasy?

Dagens fråga:

Får en fantasyroman vara kort?

Jag menar nu inte en riktad till barn, utan unga vuxna/vuxna. Genrekonventionene verkar ju vara att fantasy, även icke-episk sådan, måste vara ganska lång. Om inte annat så för att man som läsare måste hinna komma in i den andra världen. Hur kort är för kort? (Hur långt som är för långt kan vi ta en annan gång.)

Diskutera, please!

Kvinnodagssysslor

Denna kvinnodag tänker jag:

- Skriva

- Skriva vissa småtexter som ännu behövs för läromedlet Tidspiraten

- Njuta av de vackra ord om Anaché min finska översättare mejlade mig som kvinnodagshälsning

- Sy färdigt min tredje klänning med min kompetenta mors hjälp

- Titta på resor till Visby (har fått vistelsestipendium för att skriva där i vår!!)

- Ha räkfrossa med närmaste familjen & mamma/mommo. Hemlagad majonnäs!

- Kanske, om orken räcker till, sent ikväll ta ut mönster till fjärde klänningen...

2013-03-07

Sprättfobi

Äh, var på vippen att få klar klänning nr 3 på en enda dag, men så blev det fult vid ärmhålet (för tjockt tyg?) och jag gav upp. Jag tror att jag kanske måste lämna bort ärmarna i den här modellen - men då måste jag sprätta... Uääää.

Sen pinade jag mig igenom nästan hela Mr&Mrs Smith i nåt slags anfall av självplågeri. Hela klarade jag ändå inte. Förfärligt dravel.

Klänning 2

Hurra! Det gick jättebra att jobba på hemmakontoret. Nu belönar jag mig med att sy!

Och så här ser klänning nr 2 ut:
 (please ignorera vinterbenen som är så vita att de nästan är lila)





Hemma

Idag bestämde sig maken och jag för att ha cafékontor hemma. Sol genom fönstret, brasa och te.


Quite nice, som omväxling.
Och plusset med detta är, att om jag jobbar riktigt duktig först så får jag sy på klänning nummer 3 sen :-)
(Bild på nr 2 senare idag.)

2013-03-06

Lukas is out, everyone else is in

Klänning nr 2 är helt klar men jag lyckas inte få en vettig bild. Är dock Mycket Nöjd.

Igår diskuterade maken och jag att Harrison Ford meddelat att han är intresserad av att delta i de nya Disney-Star Wars-filmerna. Och att hur känns det för Lukas när alla i det gamla gradet är villiga att delta så fort han själv var borta ur bilden? Makens teori är att han skrattar ända till banken, men jag vet inte. Det är ju ändå hans kreation. Hans vision. Hans brainchild. Som han sedermera förstörde, ja. Men ändå.

Och så idag läser jag att Carrie Fisher också säger ja till en ny film. Wow. Är de on board allihop nu?

Snigelns dag

Snigeln masar sig fram, lämnar slemmiga spår. Jag glömmer vad jag planerat, läser igenom mitt enparagrafssynopsis, inser att jag´avvikit från planen, blir frustrerad. Annat kommer emellan, Tidspiratens sista knyckar, tyginköp, klänningssömnad. Återvänder till texten, skrapar mig i huvudet, tycker det är dött och platt. Inget LIV. Hallå, vakna!
Snigeln drar in sina horn i skalet, väntar på en bättre dag.

2013-03-05

Vitaminer

Det går snigellångsamt med manuset. Jag är ingen snigel. Jag är en gepard! Morr. Jag har svårt att anpassa mig till den långsamma takten. Blir nedstämd. Varför skriver jag det här, egentligen?

Sen öppnade jag mejlen i morse. Hade fått ett mejl av en trettonårig läsare som skrev att Anaché var en av de bästa böckerna bästa hon någonsin läst och hon skulle just börja på Arra. Hon undrade om jag håller på att skriva fler böcker som utspelar sig i samma värld. Hon sa att hon var beroende av den.

Tack, snälla läsare. Det var just den vitamininjektion jag behövde. Här skall skrivas!

Min första på tio år

Här är nu då klänningen jag sydde förra veckan! Inget märkvärdigt alls, en trikåklänningen för trädgårdsliv på sommaren. Men jag är både stolt och nöjd! Nu är snart klänning nr 2 klar!


Fantasyworkshop

Om du känner ett sug efter andra världar, om du älskar att läsa och skriva fantasy - välkommen på fantasyworkshop på Axxell i juni! Upplägget är detsamma som förra året: kursledare är jag och Åsa Stenwall Albjerg, men i år är workshopen hela tre dagar lång! Mer av allt: skrivuppgifter, teori och bra snack.
Workshopen välkomnar både unga och vuxna deltagare. Vi har haft en mix på våra kurser från 13 till 63 och det har fungerat ypperligt.

2013-03-04

Firefly wrap-up

Igår såg vi det sista avsnittet av Firefly. Tur att vi har filmen Serenity kvar osedd.

Whedon ja. Han är mycket mycket bra. Mycket. Men hans mörker är ofta liiite för mörkt för mig. Det faller just precis på fel sida. Jag vet aldrig när jag sätter mig ner för att se ett avsnitt om det kommer att vara fartfyllt och underhållande eller så creepy att jag knappt kan titta och har svårt att sova efteråt.

Jag antar att det är hans styrka. Att han aldrig är förutsägbar. Men det är lite too much för mig ibland.

2013-03-03

Antiklimax

Jag var så peppad efter att ha fått klänningen klar igår (jag skall nog lägga upp en bild) och ville genast sy nåt nytt och fixade och trixade med mönster - men när jag i morse började lägga ut dem på tyget hade jag inte tillräckligt. Och trots att jag har skåpet fullt av tyg har jag inte tillräckligt av NÅGOT för att sy en klänning. Bara topar. Och jag vill inte haaaa toppar, buää.

Snopet.

2013-03-02

Resa med stil

Titta, Orientexpressen kommer till Stockholm!! Vilket tillfälle det vore, att åka på romantisk resa med maken genom Europa.
Om man hade 10 000e extra, alltså...

Skammen

Idag var hela familjen bjuden på italiensk brunch. Underbar mat. Jag är proppmätt fortfarande. Men samtidigt dras jag med hemska skamkänslor.

Papporna satt och höll ett öga på barnen pratade de religion och politik. Under tiden stod mammorna och diskuterade

1) Litteratur
2) Vikt
3) Träning
4) Kläder
5) Skvaller
6) Pyssel
7) Heminredning

Bra att vi inte pratade smink också. Det enda på den där listan jag är stolt över är litteraturen. Jag måste också påpeka att de flesta samtalsvalen var mina. Jag känner mig som en sån kliché! Lilla hemmafrun ungefär. Vad är det med mig??

Det enda jag måste säga är att egentligen är det hemskt nedvärderande att, som jag, kalla det för "pyssel". Varför inte tala om hantverk istället? Det har en helt annan konstnärlig pondus. Visst är det hantverk vi sysslar med när vi syr, väver och gör tvålar? Visst?

Nu skall jag sy lite. Sen skall ni få se bilder på klänningen.

2013-03-01

Hopar och ror

Min första dag tillbaka på FB och jag kommer omedelbart ihåg varför jag tyckte att jag behövde en paus... Det är ett jäkla träsk som jag fastnar i för hur lång tid som helst. Fick verkligen pröva min självdisciplin idag.

Men till slut lyckades jag jobba rätt bra ändå. För att öva mig i tålamod läste jag gårdagens scen högt för mig själv. Då kunde jag inte stressa igenom den. Jag putsade på den och gick sen vidare och skrev en ny scen som behövdes efteråt, och fick totalt ihop 1221 ord. Sen filade jag på en annan gammal scen och sen strök jag 2800 ord... Men sånt är det. Ett hopande och roende. Och jag fick till en sån där AHA-stund, en där jag plötsligt insåg att en viktig persons namn faktiskt passar in i det tema som nu utkristalliserat sig i berättelsen. Namnet har varit med från början men nu ser jag att det har betydelse - och att det antagligen är mer än bara ett namn.
Såna stunder, när saker jag inte ens varit medveten om plötsligt klickar, dem skriver jag för.

Tålamod

Jag behöver lära mig tålamod.

Jag är mycket, mycket dålig på det. Jag vet nog om det när jag skriver, men det blir extra tydligt när jag syr. Att det blir så mycket bättre om jag bara har tålamod att ta det lugnt och vara noggrann. Om jag tråcklar före jag syr. Om jag mäter en gång extra för att vara säker. Men det är svårt. Det ligger inte alls för mig. Jag är en hafs-slafs-såskopp. 

Jag ägnade t.ex. gårdagen åt att skriva om en nyckelscen. Jag visste vad där borde finnas med, hurudan stämningen måste vara osv. Men när jag skrev orkade jag inte koncentrera mig nog för att själv komma in i rätt stämning. Det borde vara mörkt, dramatiskt, lite skrämmande. Sånt tar tid att bygga upp. Och nu bara kastade jag mig in i scenen och tog mig ingen tid alls. Jag såg hur torftig texten blev. Men jag tänkte bara "äh, det fixar jag sen". 

Ofta gör jag ju det. Fixar sen, alltså. Men vore det inte enklare att ta sig lite tid från början? Att ha lite tålamod? För det finns ju alltid en liten risk att jag inte fixar sen. Att jag tänker äh, det är helt bra som det är. Och det är de ställena redaktörs-Sara sen hittar. Markerar med röd penna och skriver: här går det för fort.

Så dagens övning blir att titta på scenen igen. För mitt rastlösa jag vill egentligen hafsa vidare genom texten. Jag vill bli klar med alla fixningarna så att jag kan skriva nytt. Men det nya kan jag inte skriva bra om jag inte blir helt på det klara med vart texten är på väg. Så: tålamod. Tålamod att putsa. Tålamod att andas djupt och känna efter. Tålamod att låta det ta den tid det tar. Vart är det jag har så bråttom, egentligen?