2013-02-14

Utbyte och låsningar

Oj vad det är skönt att komma iväg hemifrån och sina egna ensamma grubblerier ibland och prata med andra fiffiga, trevliga, skrivande människor. Det är balsam för själen att få höra att andra också kämpar och tvivlar. För o vad jag tvivlar nu. Alldeles förfärligt tvivlar jag. Berättastruktur, handling, premiss... Allt är svagt. Jag tycker väldigt mycket om huvudpersonen, så mycket att jag ville ge hen en egen röst och skriver därför för första gången i första person. Men se då stöter jag ju på en massa berättartekniska problem jag inte hade räknat med. Jag vill ju utmana mig själv, prova på sånt jag inte gjort förr och lära mig nya saker om mitt hantverk. Men kanske jag nu tagit mig an mer än jag klarar av?

Och hur skall jag veta om detta går att rädda eller om jag bara borde ge upp?

Alltså, jag vet ju svaret. Genom att arbeta. Genom att försöka skriva vidare. Och se vad som då händer. Jag kan ju inte veta sanningen om den här texten innan jag har hela texten att utvärdera. Det är ju det där med att en dålig sida text kan man fixa, men inte den oskrivna sidan. Men jag är så låst, jag ser inga möjligheter längre, bara fel och problem.

Äh, slutgnällt för idag. Tack för att ni orkade lyssna en stund.

5 kommentarer:

  1. Jag tycker det låter som det ska då. Allt är svagt. Sen blir det bättre när man arbetat. Också jag-berätteler blir det.

    SvaraRadera
  2. Åh ja! Hurra för oss, för samtal och för att det genast känns bättre när man får mötas och tala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte sant! Man behöver komma ut ur sin egen bubbla ibland. Hoppas du blev klokare efter Julias feedback!

      Radera
  3. Absolut! Det är härligt att få samtala om text. Mera sådant!

    SvaraRadera