2013-02-19

Trubbel & Freud

Jag fortsätter stampa på stället med manuset. Jag har talat och talat om det med min tålmodige man, och det enda vi egentligen kunnat komma fram till är att jag har för många olika idéer inklämda i ett och samma manus. Jag försöker berätta för många olika historier. Jag måste rensa och skala. Men det hjälper mig tyvärr inte med min plot. Alls. Allt går för snabbt, för enkelt, och jag får inte personerna från plats A till plats B, C och D på logiska vis.

Jag känner tydligt i min ryggmärg att ett av de grundläggande problemen är att jag har så dåligt tålamod. Jag har inte tålamod att bena ut detta nu, jag har inte tålamod att vänta ut sanningen. Jag vill sätta igång NU, jag har bråttombråttom, jag har ju stipendie, nu måste jag skriva! NU! Alla dessa dagar då jag bara läser och tänker känns inte som om jag använt dem till jobb. Jag gillar ju att kvantifiera mitt skrivande, helst i antal skrivna ord per dag, och det straffar sig nu.

Det värsta är att jag inte alls kan komma ihåg hur jag gjort med de tidigare böckerna. Hur blev de egentligen till? Hur löste jag problemen med dem? För det fanns problem, det kan min man vittna om (jag gnäller tydligen en hel del inte bara här på bloggen utan hemma också...). Men det är som om jag inte har någon som helst erfarenhet av bokskrivande från -

ah. Där skrev jag något sant. En freudian slip, if you will. Jag måste sluta tänka att jag skriver en bok. Jag kan inte tänka på slutprodukten. Jag måste fokusera på berättelsen, här och nu. Vad den vill. Inte vad det skall bli när det är färdigt.
Lättare sagt än gjort. Dags att sluta jåma och gå och försöka istället.

11 kommentarer:

  1. Tag upp saken med någon annan än din man. Någon som kommer helt utifrån. Eller sätt dig ner och skriv en novell istället och lämna ifrån dig eländet för en tid. Kunde gärna läsa en kort novell på svenska så här på sidan om. Publicera den fast här på din blogg.

    Gör något helt annat. Plötsigt kommer du att vakna en natt och märker att hej... där är svaret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju bara det att jag har låtit texten vila i nio månader och hoppats på just det där, att problemen skall lösa sig av sig själva om jag skriver nåt annat emellan (vilket jag gjorde), men inga underbara läsningar har ploppat upp. Jag är rädd att hårt arbete är enda lösningen.

      Hela historien började som en novell... Kan det vara ett av problemen? Jag vet inte längre.

      Radera
    2. "underbara lösningar" skall det ju stå...

      Radera
  2. Om historien började som en novell. Skriv den då. Skriv novellen. När den är färdig kan du börja se om du kan ta något av det som finns till romanen. Kanske du är helt inne på fel spår?

    Kanske problemet är att när trollkarlen skapade tidsportalen och draken flög igenom den och krockade med flygplanet borde kanske även hjälten ha flygit genom samma portal och inte hamnat på Saturnus och där blivit krigsherre. ROTFL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men novellen är ju redan skriven! För länge sedan. Den hade bara så mycket potential. Tyckte jag då. Men kanske jag hade fel...

      Radera
  3. Uff vad jag plötsligt känner igen mig. Alltså i det där med att sitta och tänka på nånslags slutprodukt i stället för att fundera på vad man egentligen håller på med. Jag tror jag ska gnälla hos nån. Det låter väldigt lockande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det farligaste man kan göra för skrivprocessen - tänka på slutprodukten. Men det är så svårt att komma bort från det!
      Att gnälla är bra. Det är det man har familj och bloggar till. Men någon gång måste man sluta gnälla och ta sig i kragen. Den biten är inte min favorit.

      Radera
  4. Går det att dela på den då? Du skriver att där finns så många historier. Kanske det är olika historier. Om du tvinnar på dem var för sig kanske de ändå går i hop i slutet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag höll på att skriva att nä, problemet är att det liksom är en helt annan historia som vill tränga sig på.

      Men din fråga väckte en idé... Något som kanske kunde... Ja. Hm. Måste gå och fundera lite nu.

      Radera
  5. Känner också igen mig. Jag tycker att det går så långsamt och det som kommer ut är mest trams som inte bidrar till historien. Försöker tänka att man måste våga skriva skit för att kunna skriva bra... Och att det alltid är lättare att ändra än att skriva nytt. haha, men vissa dagar hjälper det inte att tänka så :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med till 100% men på sistone har jag suttit så fast att jag inte ens kunnat skriva skit. Jag försöker komma loss såpass att jag alls kan skriva...

      Radera