2013-02-18

Måndagsgnäll

Jag har just avlämnat sonen till hans mormor för barnvaktande och sitter på bibban för att skriva. Känner hur jag eventuellt håller på att få ett dunderanfall av nässelutslag och har naturligtvis inte mina mediciner med mig. Så jäkla typiskt. Och nu vet jag inte om det bara är torr vinterluft kombinerat med paranoia, eller om det verkligen är ett anfall. Skall försöka koncentrera mig på texten och glömma att det kliar, men det är svårt. Speciellt som jag var skitnervös för dagens jobb även utan stressande exem...

4 kommentarer:

  1. Spring efter meducinerna hördu, rask promenad.
    Jag blev skraj när nässlorna anföll småtting som blev röd och svullen.
    Otrevlig maktlöshet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara det att jag är här och de (receptbelagda) medicinerna är långt borta. Mycket typiskt. Det har inte blivit värre iaf men kliar fortfarande.

      Nässelutslag är hemska! Och speciellt skrämmande första gången man får dem och inte begriper vad det är.

      Radera
    2. Ja. Huj. Blev så ledsen över att småtting reagerade på sitt marsvin... med lite hjälp från extra kloka djurmänniskor löste det sej dock trots att hälsocentralen skrek NEEEEEj.
      Men tji fick dom. Nu är småtting symptomfri och kan pussa sitt marsvin och gosa hur mycket hen vill U T A N NÄ S S L O R.

      Ps. Blev otroligt glad över din brevsskrivarvecka. Så djupt och fint det gläder när man hittar en vacker hälsning! Kom gärna och hälsa på. Vi har dock inneboende zoo med hundratals djur så meduciner bör inhaleras innan man stiger över tröskeln.
      Vår djungel är en sevärdhet...

      Radera
    3. Mina nässelutsslag är helt o-djurrelaterade. De kommer på grund av atmosfäriska störningar. Eller något annat obegripligt. Tur att marssvinet fick stanna! Jag är mycket nyfiken på djungeln och E kommer att älska de hundratals djuren.

      Radera