2013-02-11

Måndagsångest

Idag tar jag mig an det avbrutna projektet från förra våren. Jag är fruktansvärt nervös. Så nervös att jag varit på dåligt humör hela veckoslutet. Det är nio månader sedan jag alls såg på projektet sist. Det är en alldeles för lång tid. Jag vet inte ens var jag skall börja: jag har anteckningar överallt, för hand och utskrivna från datorn och jag har två datorer med olika dokument och olika versioner av alla dokument och vilka är de senaste? Jag är alldeles för oorganiserad för att få lämna ett projekt vind för våg så här länge. Hur skall jag hitta tillbaka in i det igen? Tänk om jag inte kan? Jag har tänt mitt rosa inspirationsljus och nu är jag paralyserad av skräck. Det är inte ett dugg lättare bara för att jag gjort det här några gånger förut.

När jag kom till mitt arbetsrum i morse låg i alla fall en väldigt trevlig överraskning och väntade på mig instucken under dörren. Mitt första brev under Month of Letters!


Det skall jag svara på ikväll. Men nu: mer skrivångest.

4 kommentarer:

  1. Bara du vänt och vridit på dokumenten ett tag så fixar du det. Det är ju det att man måste börja bara. Mycket jobbigt. Men det ordnar du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det där börjandet. Som är så svårt. Argh.

      Radera
  2. Ut i kriget bara! Jag hejar på dig. (Hälsn. En som aldrig själv får tummen ur.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne. Jag brukar nog aldrig ge upp. Jag bara gnäller så inihelvitti :-)

      Radera