2013-02-22

En lång lovsång till en man och en restaurang

Jag har ju puffat för Torrefazione här på bloggen men av någon anledning inte puffat för den allra bästa restaurangen i Helsingfors. Min man och jag besökte den igår för att fira min födelsedag. Varje kväll där är en upplevelse vi aldrig vill att tar slut. Och det beror bara delvis på maten och minst lika mycket på Pascal.

Pascal jobbade förut på La Petite Maison i Eira. Det var en fransk restaurang med underbar ambiance och god mat. Den var vår lilla hemlighet i Helsingfors, dit gick vi en gång om året eller så (för kvällarna där blev inte billiga) och låtsades att vi var i Frankrike. Vi förlovade oss där. Och det som gjorde kvällarna så speciella var hovmästaren Pascal. Han är ett proffs, han är rätt man på rätt plats. Han får oss alltid att känna oss speciella, välkomna. Hans rekommendationer när det gäller vin och mat slår aldrig fel. Jag får slänga några ord och fraser på franska med honom och känna mig internationell.

Sen stängde La Petite Maison plötsligt och oväntat. Och vi sörjde, men mest över att vi inte visste vart Pascal tagit vägen. E föddes och det var inte så hemskt aktuellt att springa på restaurang, men jag tänkte ändå mången gång på att det inte längre fanns något speciellt ställe för oss att gå till, där vi visste att vi blev så där väl omhändertagna. Tills jag på julen kom på att fråga Ts kusin, som jobbar i branschen och en gång jobbade tillsammans med Pascal, om han visste vart han tagit vägen. Och det visste han!

Pascal finns nuförtiden på Copas Y Tapas på Fabiansgatan. I januari tog vi oss genast dit - och där var Pascal. Lika varm och välkomnande som alltid. Jag är så himla lycklig, för nu finns det igen ett ställe dit vi kan gå och verkligen njuta av en restaurangkväll som inte bara handlar om maten utan om helheten. Igår var upplevelsen ännu bättre, för Copas Y Tapas samarbetar nu med Sami Tallberg som satt sin egen, unika prägel på maten. Igår njöt vi av tre tapas, följda av grågås med linser, barr av douglasgran, åkerbär och en fantastisk puré som jag nu glömt vad den var gjord på. Det var en perfekt avvägd rätt där alla komponenter kompletterade varandra utsökt. Och vinet Pascal rekommenderade matchade maten till 100% som alltid. Vi väljer aldrig vinet själva utan tar vad Pascal rekommenderar och det slår aldrig fel. Vi delade på en osttallrik och tog sen ännu efterrätt: T åt en jättegod Creme Catalan och jag tog en tapasdessert som visade sig vara tre olika saker: pistaschtorrkaka med chokladganache, kardemummapannacotta med lufttorkad persika och sen blodapelsin med rosensorbet och maräng. Den sistnämnda rätten fick mig att känna mig som om jag satt vid ett renässanshov. Till detta drack vi ett sött pinot noir gjort på lufttorkade druvor (Gramona Gra a Gra Pinot Noir, DO Penedès) som var så gott att det inte går att beskriva med ord.

Vill ni ha en riktigt speciell kväll, gå till Copas Y Tapas. Och för allt i världen, drick de viner Pascal rekommenderar. Och lämna dricks.

Maken köpte också Tallbergs bok om vilda örter.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar