2013-02-04

Dagens bokfångst

Jag tog sonen med mig till bibban. Som vanligt var draken i taket, utsikten från fönstret och soffan mer intressanta än böckerna. Jag lånade ändå med en bunt både åt honom och åt mig. Åt sonen tog jag bland annat denna, tänkte att den skulle passa inför morgondagen*:


Åt mig själv tog jag de här:


Jag blev jätteglad då jag råkade få syn på Levande skuggor. Jag tyckte jättemycket om ettan, Reckless och ser fram emot att sätta tänderna i den här. Inte för att jag inte har annat att läsa... Jag håller till exempel på med både Bannerheds Korparna och Bulls War for the Oaks.

*För mina svenska läsare: I morgon är det vår nationalskalds dag.

4 kommentarer:

  1. Mina varma gratulationer till den finska litteraturen.
    och en dämpad grymtning för jag lär inte få/hinna göra någon runebergtårta hemma det här året heller.
    (Går de att frysa förresten? För ett par år sedan lagade vi en hel sats och delade på tre personer. Det var... i mesta laget.)

    Kul med lite Mauri Kunnas också (för jag antar att det inte är denne som åsyftas med "nationalskald"). Det var tyvärr ett tag sedan vi såg så mycket av honom här nu (även om jag tror jag såg hans Robin Hoodbok fara förbi).
    Antingen beror det på att han framförallt inriktat sig på "finska teman" de senaste tio åren (Sju bröder, kalevala) eller också råkar jag bara komma från en trakt på vars bibliotek han var större än riksgenomsnittet. Kunskapen om och kärleken till hans verk är väldigt ojämnt spridd i min generation.
    (och rätta mig gärna om allt för jag vet extremt lite om författaren men tyckte mycket om böckerna jag fick tag i. "Hemma hos jultomten" var den här julens käraste återseende, som jag typiskt nog fick tag på först framåt nyår.)

    U.J.

    *Not för finska läsare som mot förmodan inte vet men undrar ändå: I Sverige har vi inga litterära helgdagar (även om vi gör vad vi kan för att införa påskekrim efter norsk förebild). Istället har vi sex veckors melodifestival.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är charmerande att vi har en nationalskald och att han fortfarande uppmärksammas. Sen kan man ju fråga sig om nationalskalden borde uppdateras ibland? Varför skall någon från 1800-talet få vara vår nationalskald i evigheters evighet amen?
      Jag har en gång i ett Runebergsdagstal raljerat lite kring hur en nationalskald skulle kunna tänka väljas idag - kanske genom en realityshow? Tio poeter instängda i ett hus i flera månader och tittarna får rösta?

      Kunnas kommer nog ut med nytt nästan årligen men jag vet inte om allt översätts till svenska.

      Jag skulle gissa att Runebergstårtor utan sylten och glasyren på går utmärkt att frysa in! Men jag har aldrig bakat själv - så goda är de inte att jag vill vara tvungen att klämma i mig en hel sats...

      Radera
    2. Det finns ganska mycket nyutgivet av Kunnas på svenska men det visste jag inte innan jag började söka efter det. Av någon anledning missar det radarn.

      Gör gärna ett försök till att sälja in det där till Yle. Jag skulle titta varenda minut! Fast det där med tv-omröstning måste förfinas lite. Det måste åtminstone kommenteras av fradgetuggande litteraturkritiker som senare gärna får visa sig vara släkt med någon annan tävlande. Och så måste det finnas någon sorts battle/kampelement mellan deltagarna som kan förebådas av repliker som "Nu kan inga alexandriner i världen rädda dig".

      Nationalskalder är en knepig femma. I Sverige har vi väl givit de flesta patriotiska skribenter foten vid det här laget. Här är det snarare ett vinnande koncept att vara kritisk till nationen (Strindberg, Moberg) och åtminstone här ser jag inget fel i det.
      Fast Runeberg är kanske en osedvanligt lyckat fall av nationalskald eftersom han verkat vid precis rätt tid. Jag tror att man kan få historiker att instämma i påståendet att han i viss mån skapat Finland - att han haft en icke obetydlig roll i den process som gjort ett folk och ett område till ett land. Men det hade givetvis inte funkat om inte hans texter svängde.
      För den som är rädd att man kommer att klamra sig fast vid honom för länge kan man väl däremot konstatera att ytterst få saker varar för evigt. I synnerhet i litteraturen. Det kommer en dag då han börjar kännas mossig på allvar och då blir han kanske "han med kakan" och därefter kanske bara kakan. Det kan komma snart och det kan dröja länge. Ingen vet.

      U.J.

      Radera
  2. Jag är väldigt förtjust i Mauri Kunnas. Har läst alla hans böcker för mina barn och de älskade att ligga på sängen på kvällen och titta på bilderna och spekulera. Var fanns Herr Hakkarainen? Vems ögon tittar fram under köksbyrån osv.

    Har alla hans böcker endera på finska eller svenska (min fru är finskspråkig).

    Men Runeberg som Nationalskald beror nog på att jag som litet tvingades läsa Fänrik Ståls Sägner. Vi skulle alla kunna citera en av dikterna i skolan.

    Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
    Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
    Hans hela värld var ärans fält,
    Där stod han glad, var han sig ställt,
    I eld, i blod, i frost, i svält;
    Han var min fader, han.

    Att på det viset. :D

    SvaraRadera