2013-01-12

Denna dagen, ett liv

Som lördag betraktad har denna dag varit en hit. Vi inledde dagen med ett besök till simhallen - sonens första. Vi var lite nervösa: skulle det gå bra? Skulle han bli skrämd av alla ljuden? Rädd för vattnet? Få ett raserianfall?

Det gick jättesuperduperbra. Han ällllskade det. Ingen rädsla för något alls. Inga raseriutbrott heller, lite arg var han nog då vi skulle åka men inget värre.

Sedan åt vi kinamat och sen körde vi hem och stjälpte en trött kille i säng. Alla tog en tupplur. Underbart.

Eftermiddagen har vi spenderat inne lekandes, läsandes och dansandes. Nu skall jag steka lite jätteräkor med mycket vitlök, smör och persilja och så skall vi äta dem med lantbaguette och sauvignon blanc (för de vuxna). Därpå blir det resten av Mary Poppins och mer dipp. Och sen tidig säng för den lille, och lite mer vin för mamma.

Jepp, om dagen fortsätter som hittills blir det 10/10.

Det kan kännas lite blogg-glansbildsvarning över det här inlägget. Men enda orsaken att jag skriver om detta är att det är ovanligt. Ingen är sjuk. Ingen har trotsat värre än vanligt. Vi har tydligen börjat hitta en rutin och lunk med sonen som funkar. Och det har tagit oss länge, det. Vi är två neurotiker som försöker komma underfund med hur man gör den här familjegrejen, och det har inte alltid varit så lätt. Därför är en dag som denna en gåva.

2 kommentarer:

  1. Hmmm. Kanske det är det glansbildsbloggarna handlar om. Egentligen. Hopplösa trotsungar å nerviga föräldrar, råddigt hus och sömnbrist. Och den där underbara dagen då allt funkar. Då skriver man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är möjligt. Åtminstone får jag lov att intala mig själv det...

      Radera