2013-01-31

Internetfastan börjar

Okej, så från och med i morgon försvinner jag från nätet. Jag kommer att kolla min epost EN gång om dagen, så vänta er inga snabba svar om ni mejlar mig. FB är off limits och jag kommer inte att läsa bloggar. Har det hänt nåt riktigt spännande i ert liv får ni gärna mejla mig/skriva ett brev istället :-)

Bloggen kommer inte att gå i ide utan den får leva som en fotoblogg - lite förklarande bildtexter är dock tillåtet. Jag svarar nog också på kommentarer.

Istället skall jag alltså skriva brev och dagbok. Och manus, såklart!

Ha en fin februari månad, skriv mycket både på dator och för hand och njut av att ljuset är på väg tillbaka!

Brev!

Jag har hela tiden tänkt att på fredag, då får jag börja skriva brev! Men så insåg jag att nej, det första brevet skall ju postas på fredag. Så jag kan börja skriva redan idag! Hurra!

Audibleframgång

Förresten, min man lyckades till sist ladda ner en av ljudböckerna till vår iPod via iTunes och sin Mac - på PC:n gick det inte... Så situationen är löst.

Mer frågor&svar

Urban frågade: Om du är på jakt efter fler frågor så är jag lite nyfiken på hur stor del av din hittepå-mat som går att laga. Mina erfarenheter den härskna mjölkens land (Island) får mig att tro att Kumis mycket väl skulle kunna vara äckligt men jag tvivlar på att det skulle vara alkoholhaltigt. (Detta är dock bara vad magkänslan säger - jag vet egentligen inte.)

När det gäller maten är det mesta inte alls påhittat, utan ofta bara lite omdöpt. Sätten att tillaga t.ex. ost och jäst stomjölk är direkt hämtade från den mongoliska kulturen. Kumis (den jästa mjölken) heter till och med just så. Idén till karimgal-kakorna å sin sida kommer från den nordamerikanska kulturen där indianerna gjorde liknande kakor för resebruk av fett, torkat kött och saskatoonbär. Just maten är jag noga med, den skall vara äkta för att läsaren skall få en känsla av autenticitet.

Samma gäller förresten hantverken. När Anachés familj gör nya gerrfiltar gör de på samma sätt som mongolerna. Det är med de riktiga detaljerna jag vill bygga upp en hel värld - och sen smyga in lite hittepå som kanske inte märks.

2013-01-30

Inventarier

Jag inventerade förresten nyss mina brevpapper och kuvert, så jag skulle veta vad jag har inför Month of Letters. Och jag har massvis med väldigt söta brevpapper från när jag var barn (och hade många brevvänner), vilket är tur för dem kan jag använda när jag brevväxlar med släktens yngre medlemmar. Det finns nämligen inte lika fina brevpapper längre. Utbudet är mycket smalt. T.ex. hittade jag inget gräddfärgat, tjockt, olinjerat brevpapper i vår fina pappershandel, och deras utbud är ungefär lika stort som Akademens. Jag köpte tecknepapper istället (vilket i och för sig är billigare).

Folk skriver inte brev längre. Och det är nog synd.

Dagens bokleverans

Idag fick jag äntligen hämta ett paket på posten som jag ivrigt väntat på:


Min första Pratchett! Äntligen gick War for the Oaks att få tag på igen! Och så Jagannath, boken alla talar om!

Dessutom besökte jag den lokala bok- och pappershandeln och bunkrade upp med papper och kort och annat för Month of Letters. Nu är jag redo för både den och internetfastan! Bara två dagar av nätsurfande kvar, oh no...

Mina många namn

Det kom in en fråga! Hurra, dagens blogginlägg är räddat.

Alexandra frågar: "Det vore intressant att höra hur du jobbar med namngivning i skrivandet, har du något bra sätt för att få namnen att kännas enhetliga och passande i den uppdiktade kulturen? Exempelvis som i Arra, med namn som Evia, Joala, Kard mfl (nu kom jag bara på kvinnliga namn rakt av) som jag upplevde som exotiska men samtidigt passande i sitt sammanhang.

Tänker du ofta i termer av symbolik vid namngivning?"


Namnen i Arra började alla med detta enda namn: Arra. Det dök upp för mig, fixt och färdigt. Det är dessutom, och detta tror jag inte jag avslöjat för någon förr, en homage till en fantasyhjätinna i en av mina favoritböcker. Pluspoäng om det är nån som vet vilken - själv avslöjar jag det inte!

Arra som namn satte sen tonen för alla andra namn i boken. Jag ville att namnen i den region Arra kom från, bland "allmoge", skulle låta liknande: korta, kraftiga och gärna en- eller tvåstaviga. Namnen på överklassen är sedan istället långa och blommiga, och har fler stavelser. Evendilana av Urundien har ett ganska typiskt klichéfantasynamn men det är avsiktligt: hennes far gav henne ett namn som skulle "klinga fint" och låta pompöst.

I Anaché var det lite likadant: Anaché hette så redan i ett tidigare, övergivet, manuskript där hon var en bifigur. Jag minns inte längre hur det namnet kom till, men jag tror det var på samma sätt som med Arra: Hon bara hette så. Och så skapade jag övriga namn med två saker i åtanke: de skulle låta som om de tillhör samma kultur som namnet Anaché, och de skulle gärna låta lite mongoliska. En del namn är direkt lånade från mongoliskan, andra är inspirerade av mongoliska namn eller ord. Yurok å sin sida heter så för att jag ville ha en skurk vars namn börjar på Y - för det låter elakt, tycker jag.

I övrigt tänker jag mer på hur namn låter än deras symbolik. Vilka associationer får vi? Vad låter hårt, vad låter mjukt? Det får heller inte finnas för många personer med namn som börjar på samma bokstav eller låter för lika i en och samma text, då blir läsaren förvirrad.

Jag ägnar namnen mycket omsorg. De är viktiga. I det "övergivna manuset" som jag snart skall ta upp igen kämpade jag länge med huvudpersonens namn, men hittade det sen till slut. Det måste ju, förutom att det skall låta bra och passa kulturen, också passa personen som bär det.

2013-01-29

Stillhet

Jaha. Det har varit ganska tyst här på bloggen de senaste dagarna. Dels för att somt jag håller på med kan jag inte berätta om än, dels för att jag är helt tom i skallen.

Jag kastar bollen över till er, kära läsare: finns det något ni skulle vilja läsa om? Ställ gärna frågor!

2013-01-28

Simförlust

Idag har jag inte fått så mycket gjort. Ingen ny novell skriven eller så. Mest bara väntar jag nu på Month of Letters och min internetfasta. Vaddå, att jag kunde börja redan nu? Nej, det skulle inte kännas rätt. Men på fredag, då smäller det!

Annars simmade jag en kilometer idag. Efter ett tag började jag snegla på två äldre väninnor som simmade i banan bredvid mig. De pratade hela tiden och höll samma takt som jag. Hur jag än försökte kunde jag inte simma fortare än dessa snacksaliga kvinnor, ca 30 år äldre än jag. Till sist gav jag upp.

Jag får visst träna lite mer.

2013-01-27

Glamour

Följande inlägg handlar enbart om glamour och flärd. Så alla som tråkas ut av ytlighet kan hoppa över följande! :-)

Jag har länge letat efter det perfekta röda läppstiftet. Jag är väldigt ljus i hyn så få röda färger klär mig. Dessutom är jag inte van vid att ha granna läppar, jag brukar använda bruna toner eller läppglans med bara lite pigment i, så varje gång jag provat ett rött läppstift har jag känt mig som en clown. Men till vissa av mina retroinspirerade klänningar skulle röda läppar passa perfekt.

Jag har tyckt om Cliniques Chubby Stix som är en kombination av läppstift, läppglans och läppomada. Jag har deras Whole Lotta Honey och Bountiful Blush  (ack dessa namn på kosmetika...) och eftersom de är så bra vågade jag mig nyligen på deras grannröda: Two Ton Tomatoe. Den är röd men ganska svag i färgen så jag känner mig inte så utklädd i den. Men om jag vill känna mig fin så behöver den nog en läpppenna, så igår tog jag mig till Stockmanns Beauty och frågade efter en läppenna i samma röda nyans. Clinique hade ingenting men hänvisade mig till Estée Lauder. Där hittade jag en penna i samma färg - och så föll mina ögon på ett läppstift: Red Tango.

Läppstiftet har perfekt röd färg för mig. Djup och kraftig men inte för grann. Inte för blåtonad och inte för orange. Lite mjuk, jag tycker inte om hårda röda färger. Underbar konsistens. Läppennan passar också till det läppstiftet.

Och jag känner mig så fin! Så oerhört glamourös och vuxen! Jag har varit på toppenhumör ända sedan dess. Förutom Chubby Stixen har jag inte köpt smink på över två år och det var så roligt att göra det. Nu känner jag mig inspierad att städa i sminkförrådet, slänga alla torra läppstift jag sparat sen tonåren (svimma inte!), putsa och sortera och ha bara några, men bra, produkter.

Ibland blir jag så väldigt glad över lite!

P.S. Sen gick jag bananas och köpte deras B&B créme också. Har inte provat den än. Återkommer med mer flärdrapport senare.

2013-01-25

Novellflow

Idag skrev jag ännu en novell. Och redigerade gårdagens lite lätt. Nu har jag på två veckor skrivit fyra noveller och en följetongstext, som ju på många sätt är som en novell.

Det är märkligt med noveller: när jag väl kommer in i rätt state of mind eller vad det nu är så kan jag alltid skriva flera på en kort tid, de bara flödar fram utan ansträngning. Men däremellan är det stört omöjligt för mig att skriva en endaste en novell. Och senast jag hade flow på just noveller var för flera år sedan. Så jag passar på nu!

Noveller är väldigt tillfredsställande att skriva. Jag ser resultatet snabbt, till skillnad från då jag skriver roman. Det känns verkligen som att idag har jag åstadkommit något: en hel novell (fast de blir bara kortare och kortare).

2013-01-24

Motiga dagar och goda råd


En fråga som jag tycker det är värt att dela med er och som jag fick i Grankullaskolan i måndags ställdes av en av lärarna: "Vad gör du när du vaknar en dag och inte har inspiration eller lust att skriva?"

Jag skriver ändå. Visst går det trögare om jag är ur form, men att sitta och vänta på inspirationen går inte. Då skulle jag vid det här laget ha gett ut en roman, inte fyra. Jag har 4-5 timmar arbetstid per dag, varav en del går åt till mejl och administrativa saker angående skrivandet, så varje timme är dyrbar. Jag har inte råd att sitta och tänka att neej, idag har jag inte lust. Jag plöjer på ändå så gott det går, och det går i allmänhet nog långsammare och jag är mer missnöjd med texten. Men, och det här är viktigt:

När jag läser manuset lite senare så kan jag omöjligt se vilka delar av texten som tillkommit under s.k. "flow" och vilka bitar som är resultatet av slitardagarna. Allt är lika bra eller dåligt.

Så detta är tips nr 2 till aspirerande författare: Att det känns motigt att skriva en dag eller många påverkar inte nödvändigtvis texten alls. Skriv ändå. Det är det enda sättet att få till stånd något.

Heureka

Igår satt jag och läste en bok framför brasan då jag med ens fick en idé. Nej, en IDÉ. Till en berättelse. Till hur den skall berättas. Men det är en så komplicerad och svår struktur (dock inte svår att läsa eller förstå, bara att genomföra) att jag inte riktigt kan greppa idén än. Få ner på papper ens hur jag menar. Idén svävar där framför mig, väldigt frestande, jag kan se att den är fin men jag kan inte se detaljerna. Än.

Det här är en sån där idé som jag tror måste få mogna länge. Flera år. Under tiden samlar jag på relaterade idéer. Samlar på allt som kunde höra ihop med den. Försöker få klartt för mig hur den ritkigt ser ut. Få en tydlig bild av det som just nu bara är en skimrande hägring.
Det är bra. Att det tar länge. För det här är en sån idé som jag inte är mogen att skriva om än. Den är för svår. För intrikat. Jag har inte rätt skill level än för att tackla den.
Men en dag skall jag tammetusan ha det. Det känns bra att ha något att sträva mot.

2013-01-23

Firefly. Firefly!!

Jag såg just första avsnittet av Firefly (pilotavsnittet?). För första gången.

Jag vet, jag vet. Jag fortsätter skriva när du slutat hosta upp kvällsteet.

Sådär. Bättre nu? Jag vet inte hur jag missat serien, men jag har varit rätt dålig på Joss Whedon-produktioner - Buffy såg jag också bara sporadiska avsnitt av. Dr Horrible såg jag, och älskade. Men Firefly.
Firefly!! Wow, pilotavsnittet alltså. Det borde jag se om och om igen som en studie i hur man etablerar karaktärer, bygger upp spänning, presenterar en värld utan massvis med backstory och framför allt: skruvar upp spänningen varv på varv på varv och just som tittaren tror att nu kan det inte bli värre så blir det ÄNNU värre. Huh huh.

Och nu vill jag ha en Joss Whedon is My Master Now - t-skjorta.

Helsingin alla x2

Fick just mejl om att det tas en andra upplaga av Helsingin alla.

Najs!

Vinterbilder

Igår blev min Pilatestimme annullerad, så jag gick på en riktigt lång vinterpromenad med hunden genom Billnäs istället. Jag har beundrat alla andras vackra vinterbilder på FB och bloggar, nu var det min tur att fota lite.







2013-01-22

Mer Audibleilska

Okej, nu är jag skitförbannad - jag hade fått tre "credits" under min tid som ofrivillig medlem, så innan jag krånglade mig igenom utskrivningsprocessen laddade jag ner tre ljudböcker. Och det är STÖRT OMÖJLIGT att ladda ner dem till telefonen. Det var ren svårt att ens få dem att spela på datorn, och till telefonen går det inte alls. Programvaran vägrar känna igen telefonen.
Vem f-n lyssnar på ljudböcker på datorn?! Det är ju när jag städar/promenerar med hunden/ligger bredvid barn som har svårt att somna som jag behöver en ljudbok.

AAAARGHHH.

Audiblevarning

Jaha. Nu har jag en gång av nyfikenhet loggat in på Audible för att bekanta mig med den, och för att det var bekvämt loggade jag in med mina Amazon-uppgifter. Amazon har mitt kreditkort. Nu har denna inloggning tydligen räknats som att jag har börjat prenumerera på tjänsten och en månatlig avgift har dragits från mitt kreditkort i två månader. OBS också att Audible inte debiterar en gång i månaden utan varannan, så att man inte märker det genast... Dessutom var det den svåraste spammigaste site någonsin att avprenumerera sig från.

Detta som en liten varning till andra.

Ny utmaning

Idag skriver jag följetong. Och hörni det är svårt. Jag skall plötsligt skriva om karaktärer någon annan skapat och som jag inte känner. Det får mig verkligen att inse hur karaktärsdrivet jag annars skriver. Jag vet ju inget om de här typerna som redan gjort allt möjligt i fyra avsnitt.

Men utmaningar är skoj. Det är ett helt annat sätt att skriva än vad jag är van vid. Och jag sätter min egen prägel på berättelsen... Hehe. Ber man mig med i ett följetongprojekt kan man inte vänta sig att vi håller oss till realism, minsann.

Viktigaste boken

Jag har fortsatt att tänka på elevernas frågor från igår. En fråga löd, om jag minns rätt, "Vilken bok av de du skrivit tycker du bäst om?" Den frågan har jag fått förut men då brukar jag skoja till det och säga: den som ännu bara finns i mitt eget huvud, för den har jag inte "förstört" genom att börja skriva. Nu formulerades dock frågan så att den gällde uttryckligen de fyra romaner jag ställt fram. Och jag omtolkade den så att av de fyra har kanske Arra känts viktigast, för det var i och med Arra jag började skapa min egen, icke-namngivna fantasyvärld. Den världen har sedan gett upphov till Anaché, och det manus jag jobbade med i våras och snart skall återuppta arbetet med. Den världen kan jag fortsätta att vistas i hur länge som helst. Därför känns Arra på många vis som min (hittills) viktigaste bok för mig, som författare. Däremot behöver den inte för läsaren kännas viktigast. 

Varje huvudperson har känt väldigt viktig för mig medan jag skrev. Sedan tar jag liksom farväl och sänder ut henne/honom i världen när boken är färdig. Så just nu känns M, huvudpersonen i det halvfärdiga manuset, som viktigast. Jag vet ju inte hela hens historia än. Jag måste få se vad som händer med hen. Hur hen klarar sig genom allt det hemska jag som vanligt slänger över hen...

2013-01-21

Varför fantasy - än en gång

En annan fråga som jag fick idag var den klassiska: "Varför skriver du fantasy." Och jag tänkte först dra till med min långa, filosofiska utläggning. Men sen insåg jag att det finns en så mycket enklare sanning:

Jag älskar fantasy.

Det kan tyckas självklart att man skriver det man själv älskar att läsa, men det är det inte. Ibland får man för sig att man skall skriva sånt som man "borde" skriva, för att det är fint/säljer/osv. Det är nog då man får skrivkramp och skrivandet blir ett tråkigt jobb. Och texterna, de blir tråkiga de med. Jag försökte under flera år i tonåren skriva realistiska texter (för fantasy kändes säkert lite barnsligt, eller nåt), och de texterna är ju så förfärligt tråkiga att inte ens jag själv orkar läsa dem. Jag skrev sådant som jag själv aldrig skulle ha kommit på att läsa, för jag trodde att det var så man måste göra. Jag är glad att jag hittade tillbaka till min kärlek, sagan och fantasin, sedan. Men det tog mig många år.

Mitt första råd till aspirerande författare skulle nog vara: skriv det du älskar. Då blir din skrivarbana oändligt mycket lättare, dina texter bättre och du blir en mycket gladare typ.

Glad idag!

Jag har just kört hem från ett skolbesök på Granhultsskolan i Grankulla. Jag mötte klasser fem och sex och det var nog av de frågvisaste elever jag någonsin pratat inför - underbart! Det är så mycket roligare med dialog än monolog. Dessutom var många av frågorna bra frågor, sådana jag inte svarat på förut och där jag fick tänka till ordentligt.

Den fråga som gjorde mig glad under hela hemresan löd ungefär så här: "Vad är det roligaste som hänt dig genom ditt skrivande?"
Och jag tänkte och tänkte. Det är ju så mycket roligt som hänt! Arras prisnomineringar och -vinst. Att få se fan art läsare gjort efter mina böcker. Att få underbara läsarkommentarer. Att sälja filmptionen på Underfors, kanske det var roligast? Eller att bli headhuntad av en agent? Eller att sälja min första utlandsrättighet? Eller att få lära känna alla trevliga författare jag mött? Eller kanske att få möta elever i skolor som med lysande ögon berättar att de läst alla mina böcker?

Men så kom jag på. Det roligaste som hänt är att det gått så bra för mina böcker att jag haft möjlighet att fortsätta skriva. För det är ju det enda jag vill göra.
"Är det roligt att skriva?" fick jag också svara på, och det kunde jag göra med ett stort leende. Ja, det är roligt. Det är det bästa jag kan tänka mig.

Jag är så glad över att jag blev påmind om det här. Ibland är det lätt att ta saker för givet. Tänk att jag har lyckan att få ägna mig åt det jag älskar!

2013-01-20

Buffy-love

Buffy-lovers, här är en rolig intervju med Amber Benson ("Tara"), som nuförtiden är författare.

Farliga flickscouter och tankar om böcker


En lite annorlunda reflektion.

I USA händer det alltsom oftast att författare vars bloggar jag läser eller som är mina internetvänner får sina böcker bannlysta i någon stat. Eller att föräldrar klagar på att deras "kontroversiella" böcker finns i skolbibban. Då handlar det kanske om att det finns en svordom med, eller en karaktär som inte är straight, eller liknande. Det verkar vara många amerikanska föräldrars värsta mardröm att deras barn får läsa något om en värld som är annorlunda än den föräldrarna vill att de skall växa upp i. Till exmpel går det nu runt ett informationsblad på nätet som räknar upp vad flickscouternas kakförsäljnings intäkter går till: bland annat att tonåriga flickscouter undervisas i sexuella rättigheter utan föräldrarnas tillstånd och att badge books (en scout skulle säkert veta vad de heter på svenska) nu skrivs om för att inkludera t.ex. "gay role models". Observera att denna information alltså cirkulerar på nätet för att få folk att låta bli att köpa småkakor av flickscouter.

Jag fick nyligen av en lärare höra att Anaché, som kanske riktar sig till 13-15-åriga läsare och uppåt, ingått i ett bokpris för femteklassister. Alltså 10-11-åringar. Och jag undrar om någon lärare läst igenom boken före den delats ut - eller om någon förälder fått kaffet i vrångstrupen. Här i Finland anses det nästan genomgående som något enbart positivt att barn läser. Oavsett vad de läser. Och oavsett om boken kan anses innehålla "kontroversiella" teman.

Och det, mina vänner, gör mig glad.

2013-01-19

Fyrk

Mer pengarfrågor ramlar in! Det är bra. Det anses ofta fult att tala om pengar. Att diskutera stipendier ens kolleger emellan kan vara lite hysch-hysch. Men vem skall man fråga om inte kolleger?

Alexandra undrar: "Om du har lust vore det intressant att höra lite mer om hur det fungerar med stipendierna, får författaren leta upp och söka dom själv? Är det hård konkurrens om dom? Måste man redovisa vad man har gjort "för pengarna"? Något jag har varit nyfiken på länge."

Ja, man måste som författare själv leta upp de stipendier som finns att söka. På finlandssvenskt håll finns en väldigt bra webbtjänst som samlar alla stipendier som finns att söka för olika konstutövare (och andra): Fyrk heter den (fyrk är finlandssvensk slang för pengar).
En hel del av författarens tid går åt till att hålla reda på vilka stipendier som just nu kan sökas och skriva ansökningar. Man skall skicka med arbetsprov och i vissa fall rekommendationer. Och sen komma ihåg att redovisa pengarna! För ja, i nästan samtliga fall måste man redovisa hur man använt stipendiet.
Konkurrensen är nog ganska hård, men det är väl lite olika med olika stipendier. Om en del är konkurrensen hårdare än om andra. Sen finns det stipendier som inte är öppna för alla att söka, som t.ex. författareföreningens som är öppna bara för medlemmar.
Hur det är i Sverige känner jag tyvärr inte till, mitt perspektiv är ju finlandssvenskt.

Dekadensen är total

Det här var förresten dagens hälsosamma frukost: Churrovåfflor.


Goda men sjukt söta. Lite för söta, nog.

Misslyckad tradition?

Idag försökte jag införa en ny lördagstradition (uppmuntrad av den fina simhallstraditionen från igår): brasa och saga. Tände en brasa, drog en madrass på golvet framför brasan och hämtade en hög böcker. Daddy läste lite ur The BFG. Men han höll på att somna när han läste (Daddy, inte sonen), så jag tog över. Eller försökte. E ropade "min", tog boken av mig och vägrade släppa den (Varför är det så ont om Q, ifall nån undrar). Sen "läste" han själv och sen ville han leka att han sov. Och sen ville han kravla över sin far och trycka sitt ansikte mot hans och ropa "Arne Alligator"!.

Att sån sagostund. Jaja, jag skall nog få honom att bli en sagolyssnare om det så sker med våld :-)

2013-01-18

En fråga om pengar

Lotta frågar i en kommentar om pensionssparande. Så detta blir ett rafflande inlägg om författande och ekonomi. Jag tycker de facto att det är ganska intressant och framför allt viktigt. En författare med ytterst ojämna inkomster måste, om någon, tänka på morgondagen.

Jag har alltid varit mer av en myra än en syrsa (fabeln, ni vet) och redan när jag var en 23-24 började jag pensionsspara. Märkväl att jag då hade en regelbunden, god inkomst - men det var som om jag kände på mig att det inte skulle hålla i sig... Jag sparade alltså i fonder, ganska blygsamt. Men på den tiden var lagstiftningen annorlunda och man fick t.ex. dra av sitt pensionssparande från skatten. Dessutom fick man ta ut det man sparat mycket tidigare än om man börjar spara nu - dvs man kunde gå i pension tidigare om man ville. Nu har lagstiftningen dessutom ändrat igen så att allt som sparas efter 1.1.2017 får man ta ut först då man uppnåt lagstadgad pensionsålder - dvs vad som nu sen är lagstadgad pensionsålder sedan när det blir aktuellt för mig. 75, kanske?

Sedan slutade jag som journalist och började författa på heltid och mina inkomster sjönk - och blev helt icke-pensionsgrundande. (Då var stipendier nämligen inte ännu pensionsgrundande.) Då höjde jag mitt pensionssparande. Nuförtiden är de större stipendierna sådana att man måste skaffa pensionsförsäkring på dem, så då jag har sådana så sparar jag ihop till pension - men all övrig inkomst jag har ger inget för pensionen (royaltyn, arvoden). Många författare lär ha egen firma och måste då alltså spara via den på nåt vis - jag vet faktiskt inte hur det går till. Mina inkomster är också för blygsamma för att jag skulle få ha en s.k. FÖPL.

Så jag sparar privat och hoppas att jag får många pensionsgrundande stipendier... Och på att jag kan skriva länge. Däremot beskattas inkomster man får som pensionär mycket hårdare än inkomster då du är "i arbetsför ålder" (åtminstone här i Finland), visste ni det? Så istället för att uppmuntra pensionärer att fortsätta jobba t.ex. delvis så gör man det så oattraktivt som möjligt. Istället höjs pensionsåldern. Jag blir inte alltid klok på det här samhället.

Ett annat liv

Det börjar se ut att bli en tradition det här: på dagmammans lediga dag packar sig familjen i bilen till simhallen och simmar en dryg timme. Traditionsenligt följs det sedan av ett trotsanfall av rang då den yngste inser att simhallsbesöket är slut. Förmiddagen avslutas med besök på kinarestaurangen där vi alla vräker i oss nåt friterat dränkt i sötsur sås. Och så sover mor och son i samma säng ett slag, hand i hand.

Så inget skrivet idag. Ikväll får familjefadern göra lite mac&cheese à la Jamie Oliver och så ser vi kanske på nåt tecknat och dippar. Sådana rafflande fredagskvällar har jag nuförtiden. Tänkte på det igår när jag pratade med Kaj som varit ute och festat spontant och var lite krabulantisk. Att ja just det, sånt gjorde jag också för ett tag sedan. Ganska länge sedan. Evigheter sedan...

2013-01-17

Torsdagen i korthet

Jag sitter på tåget och en blå skymning lägger sig över snön därute. Jag har varit av och an till Hfrs och lunchat med Kaj Korkea-aho och blivit intervjuad av eleverna på Soc&Kom om skapande. Jag är ytterst upplyft av lunchen: det är så roligt att få prata om skrivandets alla olika aspekter med en kollega som jag beundrar så mycket som Kaj.Vi hann beta av agenter, pensionssparande, stipendier och kommande projekt.

På tågstation fastnade jag i Pocketshopen (som vanligt) och köpte en bok jag länge varit nyfiken på: en biografi över Jerusalem av Simon Sebag Montefiore. En typisk inspirationsbok för mig.

Tågresorna har jag ägnat åt att skriva klart novellen jag påbörjade i tisdags. 1200 ord på resan in och 400 ord nu under hemresan - dels är jag trött och har huvudvärk, dels blev novellen färdig. Men som alla mina noveller blev den kort, bara 2307 ord .Får noveller egentligen vara så korta?

Särskild

Jag skaffade så många böcker under höstens mässor att jag legat efter med läsningen. Men igår kunde jag äntligen avsluta en mycket speciell bok: Särskild av Nene Ormes.

Särskild är den andra boken i serien om det sära Malmö. De sära är människor med märkliga och underbara förmågor - det är dem alla våra sagor om tomtar, troll, älvor och häxor egentligen handlar om. Det är alltså frågan om en urban fantasy jag känner ett visst släktskap med, efter att ha skrivit Underfors. Ormes bok är ändå mycket annorlunda än Underfors - och annorlunda än all urban fantasy jag läst. Trots att det händer massvis i både den första boken, Udda, och i Särskild, är tempot egentligen långsamt. Det är eftertänksamma böcker som långsamt, lager för lager, avslöjar den andra världen, den sära världen. Huvudpersonen Udda är sär (århundradets bästa ord för att beskriva de med magiska förmågor!) men har inte vetat om det förrän i den första boken, och vi får upptäcka allt i samma takt som hon gör. Och kanske är det fel att kalla henne huvudperson - lika mycket är det just den sära världen och det andra Malmö som är huvudpersoner. Jag vet inte hur många böcker Ormes planerat i serien, men jag har på känn att det kan bli mer än en trilogi. Det känns som att hon, precis som läsaren, gärna vill vistas i denna andra, magiska värld.

Bokens största styrka är i de vackra, sensuella beskrivningarna. "Hennes korta silvervita hår låg slickat längs huvudet på henne; kindben, nyckelben och senorna i halsen var så framträdande att de kastade skuggor" är en av mina favoritmeningar. Det här är en författare som, på finlandssvenska, inte "håsar" utan tar sig tid att uppleva det huvudpersonen upplever och beskriva det.

Jag väntar redan på nästa bok om Udda - för jag vill förtvivlat gärna veta hur det går!!


2013-01-16

Ingen skrivskalle idag

På grund av diverse hälsoorsaker kunde jag i natt inte somna (sonen sover dock fortfarande bra, inte så långa nätter som här ett tag men i 90% av fallen obrutet 10 timmar) utan låg vaken i många, långa timmar. Det gjorde att när sonen kommit iväg till dagmamman i morse sov jag till tio. Och eftersom han kommer hem efter tolv blir det ju inte mycket jobbdag kvar, då. Det känns snopet. Det har varit roligt, och befriande, att skriva noveller sådär lite planlöst. Efter alla romanmanus behöver jag rensa hjärnan. Nu skulle jag nog hinna skriva lite, men är helt groggy efter natten. I natt måste jag få sova, det är flera nätter sen jag sov ordentligt.

I morgon skall jag åka tåg, då hoppas jag att jag är pigg nog att skriva. Tåget är en av mina favoritskrivplatser.

2013-01-15

Mitt svarta svarta hjärta

Jag skrev klart första råversionen på novellen jag påbörjade häromdagen, och den blev rätt så mörk. Jag vill låta den vila innan jag filar på den, så jag började genast på en till. En spännande första mening dök upp i skallen på mig - jaa, den vill jag utforska! Det låter som en rolig premiss.

Rolig? Nej. Mörk och eländig. Den novellen ser också ut att bli svart som natten. Vad är det för fel på mig??

Klänningsdrömmar

Om jag hade en sömmerska skulle jag visa henne de här bilderna:



Source: tumblr.com via Gina on Pinterest


Source: pinleresl.com via Gina on Pinterest


Source: vintageous.com via Nene on Pinterest


Source: topvintage.nl via Gina on Pinterest


Och den här kappan, med hellång ärm:



Jag kontaktade faktiskt den person du tipsade om, Nora, men hon hinner inte :-(

Undran

Och vad skall jag blogga om idag, då?

2013-01-14

Sociala medier och jag

Jag hade en massa att göra här hemma i morse så jag kom iväg för att skriva rätt sent. Jag bestämde mig för att genast sätta mig på ett café där jag sedan kunde beställa lunch, för att förlora så lite skrivtid som möjligt.

Och vet ni, jag glömde telefonen hemma. Vilket ökade min produktivitet något ENORMT. Plötsligt kunde jag koncentrera mig mycket bättre på vad jag gjorde. Jag behövde (kunde) inte kolla FB och bloggar med tio minuters mellanrum (ja, jag är en patetisk junkie). På en timme skrev jag nästan 1600 ord på en novell. Och det var roligt.

Jag har tänkt att när jag deltar i Month of Letters i februari (please join!) så skall jag passa på att dra ner på min närvaro på sociala medier drastiskt. Mejlen måste jag fortsätta använda pga jobbet, men jag tänker kolla den en gång om dagen och stänga av uppdateringarna på telefonen. Jag skall hoppa över FB helt och ägna bloggar minimalt med uppmärksamhet. Den här bloggen kan jag inte överge, men den kanske kommer att se lite annorlunda ut - eftersom jag vill lägga min tid på handskrivna brev i februari så tror jag att jag gör något i stil med att bara lägga upp foton.
Jag är nämligen svårt beroende av två saker: socker och sociala medier. Och det är dags att bryta båda beroendecirklarna nu. Jag kollar verkligen FB minst femton gånger om dagen. Sorgligt och fånigt. Det gör att min koncentrationsförmåga blivit usel och skrivandet lider. Och när skrivandet lider, då är det dags att skrida till handling.

Luckan är bra

En bloggläsare tipsade om att mina böcker inte finns att få i den lokala bokhandeln. Och det är ju trist. Men nu finns de alla tillgängliga på Luckan istället! Så kipin kopin dit! Dessutom kan man ju lämna ett meddelande här på bloggen om man vill få något signerat, och så kan jag signera ett ex hos Luckan när jag har vägarna där förbi, och så är det bara att köpa det exet. Bra, va?

2013-01-13

Dagens glansbild


Churros! Ur senaste Glorian Ruoka&Viini. Goda, och inte så svåra att laga. Enligt receptet skall man dippa dem i varm choklad, men min man som vuxit upp med churros i Kalifornien vill ha dem med socker och kanel. Han var en lycklig man denna förmiddag...

2013-01-12

Denna dagen, ett liv

Som lördag betraktad har denna dag varit en hit. Vi inledde dagen med ett besök till simhallen - sonens första. Vi var lite nervösa: skulle det gå bra? Skulle han bli skrämd av alla ljuden? Rädd för vattnet? Få ett raserianfall?

Det gick jättesuperduperbra. Han ällllskade det. Ingen rädsla för något alls. Inga raseriutbrott heller, lite arg var han nog då vi skulle åka men inget värre.

Sedan åt vi kinamat och sen körde vi hem och stjälpte en trött kille i säng. Alla tog en tupplur. Underbart.

Eftermiddagen har vi spenderat inne lekandes, läsandes och dansandes. Nu skall jag steka lite jätteräkor med mycket vitlök, smör och persilja och så skall vi äta dem med lantbaguette och sauvignon blanc (för de vuxna). Därpå blir det resten av Mary Poppins och mer dipp. Och sen tidig säng för den lille, och lite mer vin för mamma.

Jepp, om dagen fortsätter som hittills blir det 10/10.

Det kan kännas lite blogg-glansbildsvarning över det här inlägget. Men enda orsaken att jag skriver om detta är att det är ovanligt. Ingen är sjuk. Ingen har trotsat värre än vanligt. Vi har tydligen börjat hitta en rutin och lunk med sonen som funkar. Och det har tagit oss länge, det. Vi är två neurotiker som försöker komma underfund med hur man gör den här familjegrejen, och det har inte alltid varit så lätt. Därför är en dag som denna en gåva.

2013-01-11

Naken ewok

Säsongens första tulpaner tronar på bordet. Dagens middag är inspirerad av senaste Glorian Ruoka&Viini: Till förrätt blir det saltgurka med honung och smetana, och sedan soppa med pelmeni. Jag hoppas menyn faller också familjens yngsta medlem på läppen (knappast går saltgurkan hem).



På tal om familjens yngsta - han har inträtt i nakenfasen. Så fort han kan drar han av sig alla kläder och blöjan. Sen springer han omkring och säger "ekrii ekrii" (vilket, som ni väl förstår, betyder "ewok". Vilket är vad vi kallar honom då han efter badet springer omkring i sin gulliga badhandduk med huva). Och så skall han leka att han sover på soffan, under täcke.



Glad fredag på er alla!

Fixdag

Nu har jag fixat undan alla morgonens administrativa grejor (skaffa försäkring av detta stipendieår, ring tandläkaren, betala räkningar). Nu är det dags att palta på sig lite kläder och promenera med hunden till arbetsrummet och städa det lite. Känns som att jag behöver göra det inför det nya arbetsåret. Senast jag dammsög där var i juni. Det blir ju inte speciellt smutsigt eller råddigt, men lite vill jag snygga till. Och sen skall jag försöka mig på att skriva nåt helt annat, helt icke-relaterat. En novell?

2013-01-10

I kön bakom Arra

Idag gjorde sonen och jag en liten utflykt till bibban. Han älskar bibban. Mest för att det är det enda huset i stan med hiss. Han vill trycka på knappen, och åka upp. Och sen gå ner för långa trappan. I själva bibban tycker han om draken som hänger från taket i barnavdelningen. Idag var han inte så intresserad av böckerna, men lånade en Arne Alligator-CD istället.
Jag däremot hittade en Maureen Johnson och en Katherine Paterson bland böckerna som bibban säljer bort. De måste ju få följa med mig hem. När jag köade för att betala för dem återlämnade flickan före mig en enda bok.
Arra.
Jag ville dra henne i ärmen och säga "Jag har skrivit den!". Men jag lät bli. Vill ju inte verka som en galen författarstalker. Det var första gången som jag haft den där "Någon läser min bok i offentligheten" -upplevelsen. Den karamellen skall jag suga på länge.

Etelä-Saimaa, I love you!

Min finska redaktör mejlade mig idag en verkligt fin recension av Helsingin alla. Jag hittade den sedan också på nätet.
Jag är alltid så glad då mina böcker uppmärksammas på finskt håll, det är långt ifrån givet.

Mercy Close

Igår läste jag ut Thge Mystery of Mercy Close, Marian Keyes senaste bok. Jag brukar gilla Keyes men hennes senaste två (The Brightest Star och This Charming Man) hörde inte till mina favoriter. Mercy Close är igen Keyes i högform: underhållande, rolig, omöjlig att lägga ifrån sig. Det finns dessutom ett mysterium, som titeln anger, och jag lyckades inte klura ut svaret förrän på sid 426 eller vad det nu var. Jag brukar vara alltför bra på att komma på twists och hemligheter i böcker och på film, så det var en glädje att bara få följa med berättelsen. Det fanns dessutom bara ett enda ställe där huvudpersonen inte såg det uppenbara, ni vet, där man blir irriterad för att ledtråden är så tydlig (eller ja, kanske två när jag tänker efter). Slutet knyts kanske ihop lite för prydligt, men det hör väl genren till.

Mercy Close tar dessutom upp ett svårt och tungt tema: depression, något Marian Keyes själv kämpat med de senaste åren. Det ger nog min läsupplevelse ett extra djup att veta att författaren verkligen vet vad hon talar om.
Läs gärna Keyes nyhetsbrev. De brukar vara väldigt underhållande och öppenhjärtliga.



2013-01-09

Shimmer

På några konstiga vändor på nätet hittade jag ett fantasyzine som heter Shimmer. Det är förunderligt bra.  Publicerar främst fantasynoveller av för mig helt okända namn. Jag håller på och läser det gratisnummer som ligger ute, och jag tycker att alla noveller jag läst hittills har varit välskrivna, annorlunda och ögonöppnande. Ta till exempel novellen A Painter, a Sheep and a Boa Constrictor som gör att jag aldrig kommer att kunna se på Lilla Prinsen på samma sätt igen. Novellerna påminner mig om Neil Gaiman då han är som bäst.

Jag funderar skarpt på att börja prenumerera på sagda tidskrift, men jag har ännu inte kollat om man kan få pappersversionen utanför USA. Och jag vill helst ha en papperstidskrift.

Diametralt motsatta jag

Jag vet att man som semi-offentlig figur inte skall kommentera vad andra skriver om en. Om inte annat så för att det verkar väldigt självupptaget. Men hej, vad är en blogg annat än en fiesta i självupptagenhet?

Jag har inom ganska kort tid läst två diametralt motsatta beskrivningar av mig som författare - alltså som personen författare. I en recension i höstas beskrevs jag som "etablerad" och jag hajade till. Etablerad? Jag? Jag som fortfarande känner mig ny och grön. Okej, jag har gett ut fem böcker varav fyra romaner, men det känns inte som nog för att vara "etablerad". Eller, inte som nog för att just jag skall känna mig etablerad.

Nyligen såg jag att läromedlet Tidspiraten, som jag skrivit och som utkommer nästa höst, har en egen sida hos förlaget. Där beskrivs jag som "ung och lovande". Hehe, mest roligt har jag åt att jag beskrivs som ung. Jag fyller snart 36. Inte är det gammalt, men inte är det nu särdeles ungt heller.

Från etablerad till ung och lovande. Två helt olika perspektiv. Var ligger sanningen?

Min egen ligger nog någonstans där emellan. Ung känner jag mig inte. Jag skulle inte säga att jag är "lovande" längre (kan man inte egentligen bara säga det om en debutant?) eller helt etablerad. Med lite tur är jag på väg att bli etablerad. Kanske om fem böcker till...? Kanske jag då känner att nu, nu är jag "erkänd, vedertagen, med tryggad ställning" vilket etablerad betyder. Fast å andra sidan - kommer jag någonsin att uppleva att jag har "tryggad ställning"? Knappast.

2013-01-08

Brevskrivarmånad

Oj, det här tänker jag absolut, absolut delta i! Month of Letters. Utmaningen: sänd ett brev/vykort varje dag under februari månad.

Jag älskar riktiga, äkta brev. När jag flyttade till Göteborg 1996 hade jag ännu ingen epost. Jag skrev flera brev om dagen: till pappa, till mamma, till lillasyster, till fammo, till mommo&moffa, till alla mina vänner, till gudmor, till mer avlägsna släktingar. Jag hade ingen TV och jag var en mycket fattig student: att ringa kostade alldeles för mycket. Mobiltelefon och textmeddelanden var okända begrepp. Jag har alltid tyckt om brevpapper, jag skrev med bläckpenna och jag fann lika stort nöje i att skriva som i att få brev.
På somrarna skrev jag brev från diverse olika sommarställen, jag skickade vykort från alla resor, jag skrev massor för hand. Också dagbok, något som med bloggen blivit lidande.

När jag flyttade från Sverige höll jag kontakten brevledes med mina studiekompisar: längst med min vän Irina. Tyvärr bröt vi brevkontakten för några år sedan då livet lade så tung börda på mig att jag inte orkade skriva brev. Nu mejlar vi och ses på FB istället. Det finns inte längre någon jag skriver brev till. Jag mejlar massvis, dagligen, men mejl ger inte samma tid för eftertanke. Mina mejl är dessutom mycket korta och koncisa, jag nästan teleggraferar. Jag har skalat bort allt onödigt till den punkt då jag är rädd att jag ibland är oartig.

Men nu! Nu skall jag skriva brev och kort igen hela februari! Kanske få någon ny brevvän på kuppen? Att kombinera Month of Letters med att skära ner på internetnärvaron vore inte heller dumt. Skulle klara skallen lite, har jag på känn. Min koncentrationsförmåga börjar bli dålig av all snuttifiering.

Vem joinar mig?


Begär

Jag gick upp 3kg över julen. Nu har jag slutat med sötsaker och bakverk helt sedan igår. Och OH MY GOD THE CRAVINGS. SUGAR SUGAR SUGAR I WANTS YOU.

Tumblr

Nu finns jag också på tumbr. För att, ja, jag försöker följa med min tid och allt det där. Än så länge händer där inte så mycket, men när jag väl lärt mig uppdatera från min telefon (av nån anledning får jag inte det att funka) skall det bli mer sprätt på stället.
Följ mig gärna!

Nya sovrutiner

Vår son har sovit mycket dåligt ända från födseln. Även nu då han blivit äldre och sovit bättre har han fortfarande vaknat halv sex-sextiden. Oavsett när man lagt honom. Minst en gång per natt har han vaknat, ofta mer. Och tio timmar är det maximala han sovit. Basta.

Tills sista veckan av jullovet. Plötsligt hände något. Han började sova långa nätter. 11-13 timmar.

Oftast vaknar han fortfarande vid sex men så fort han får komma bredvid oss i sängen somnar han om och sover en eller två timmar till. Ibland kan han vakna en gång under natten, antagligen på grund av en mardröm, men somnar genast om efter en kram.

I natt somnade han först 21 men sov till strax före 08. Jag själv vaknade ju av gammal vana där efter 6. Så sen kokade jag gröt, klädde mig, hämtade in tidningen, åt frukost medan jag läste tidningen och förberedde min lunch. Det kändes konstigt. Att ha så mycket tid för sig själv en morgon.

Att däremot få honom till dagmamman i vettig tid är plötsligt en utmaning.

2013-01-07

Mina planer för 2013

Här är lite av vad jag kommer att syssla med 2013:

- Jag deltar i ett projekt ordnat av Schildts&Söderströms och Tidningarnas Förbund som går ut på att sju författare skriver sju delar av samma berättelse. Följetongen är avsedd att användas i modersmålsundervisningen i högstadiet och gymnasiet. Följetongen kommer att publiceras i alla finlandssvenska dagstidningar i början av mars. Andra författare som deltar är t.ex. Kaj Korkea-aho och Monika Fagerholm.

- Jag skall göra några skolbesök i Grankulla och Vanda. Jag skall också besöka Nylands litteraturcirkel och Tölö bibliotek.

- Jag skall avsluta redigeringen och faktakorrigeringen av läromedlet Tidspiraten.

- Jag skall försöka avsluta manuset från förra våren, det jag kallat "nummer fem" här på bloggen. Kanske resa bort och ta en skrivretreat i min ensamhet något tag.

- Jag skall redigera klart nanowrimoprojektet.

- Jag skall försöka skriva lite fler noveller.

- Jag tror att Anaché kanske kommer ut på finska i höst.

- Och så vill jag väldigt gärna hinna börja på något helt nytt... Nummer sju? Eller var det det jag kallade nummer åtta? Vilket det nu blir, jag har råddat till det för mig själv med taggarna här på bloggen. (Jag hade någon gång tänkt mig en helt annan sexa, men den blev inte av och nu är väl nanowrimoprojektet egentligen nummer sex, även om det blev färdigt före femman... Klart som korvspad, eller hur?)

2013-01-06

Semesterslut

Sen i tisdags har vi varit på citysemester i den stora staden i väster, men idag kom vi äntligen hem. I morgon börjar jobbet och dagis igen. Jag är ganska stressad: jag har en massa inskrivet i kalendern för nästa vecka och jag vet att jag inte kan koppla av förrän jag åtminstone börjat beta av min att-göra-lista. Stressen har redan resulterat i sömnlöshet. Jag har haft semester i två veckor och det har varit skönt, speciellt roligt var det att spendera tid i stan där vi har nästan alla våra släktingar och vänner. Vi har varit otroligt sociala och jag tror att sonen tycker det är riktigt skönt att vara hemma igen. Han är inte van vid att flänga runt och beta av två visiter per dag så som vi gjort.

Jag tycker också det skall bli skönt att ta itu med jobbet på måndag. Stipendier skall redovisas, mejl besvaras, kontrakt förhandlas, manus redigeras och det kliar i fingrarna att ta itu med manuset från våren 2012. Jag har ex av danska Arra som väntat på mig på posten i någon vecka nu, och min Journal of a Novel för just det gamla manuset är försvunnen - jag hoppas att den hittas på arbetsrummet på måndag. Dessutom borde jag bygga om min hemsida och skriva ett blogginlägg om mina planer för 2013. Much to do, much to do.

2013-01-05

Ditt och datt

Det är lördag kväll, barnet sover, jag har kämpat med motsträvig text idag och nu läser jag Marian Keyes The Mystery of Mercy Close och misstänker att jag har en inflammerad axel. Ja och så äter jag Fanipala, smak: mintchoklad. Julens sanslösa frosseri har fortsatt, men vi har bestämt att på måndag, då är det slut, då skall den här familjen sluta vräka i sig socker.
Men det är inte måndag än.

2013-01-04

Bortkastade pussar

Man vet att man uppfostrat ett barn med starka egna åsikter då han, när mamma överöser honom med pussar, "torkar" bort dem med handen och ropar: "Puss! Nej, kasta bort!" och slänger pussarna i golvet. Han betraktar dem belåtet. "Sådär."

Jaja. Men mamma kommer att fortsätta tvångspussa dig så länge du lever.

2013-01-03

Tapastime

Nu sätter jag en fascinator i håret och går ut och äter tapas med maken för att fira att det är tolv år sedan vi träffades. Ser fram emot det! Vi skall prata skrivande, manus och nörderier. Det är så skönt att vi har samma intressen :-)

2013-01-02

Flärd flärd och rea flärd

Tog en sväng på reorna idag och lyckades med konstycket att bara köpa saker åt mig själv och inte en enda åt sonen - ett konststycke för en mamma. Det blev dessutom bara flärd! (Utom en nyttig yllemössa, men den var lite åt det flärdfulla hållet ändå.) Hårdekorationer på 50% rabatt eller mer visade sig vara min akilleshäl idag... Kom hem med, ahem, fem stycken. Enda smolken i bägaren var att en hårdekoration och en handväska jag köpte FÖRE jul nu var på 50% rabatt... Nå, jag blundar och förtränger.

Nu skall jag skriva lite, vadsomhelst, innan make&son kommer hem från den visit de varit på. Så att jag kan känna mig lite nyttig och inte bara ytlig.

2013-01-01

Anaché ihågkoms

Jag tröstar min urvridna hjärna med att jag ser Anaché på några blogglistor över årets bästa läsupplevelse. Det gör mig så glad, så glad.
Här och här.

Så trött att jag ser i kors

Efter att jag legat vaken i tre timmar på grund av raketerna, sonen vaknat kl 01.30 på grund av dem och sen igen kvart över två av bara farten slutade min kropp att ens försöka sova. När sonen vaknade igen kl 5.50 hade jag gärna haft en bunt hämndraketer att gå ut och skjuta i arla morgonstund.

Hämndlysten surtant, vem, jag?