2013-12-31

Välkommen 2014

På nyårsafton blir jag alltid, utan undantag, lite melankolisk. Tiden rinner så fort iväg och vad har jag åstadkommit? Vart tar livet vägen? Jag är alltså inte deppig men just melankolisk. Reflekterande. Jag ger inte så mycket nyårslöften men brukar nog fundera kring mina planer och förhoppningar inför det kommande året. So here goes:

Under 2014 skall jag försöka utmana mig själv mer. Stiga utanför min bekvämlighetssfär, för det är jag nämligen dålig på att göra. Det behövs för att föra in nytt syre och liv i min kreativitet, i den konst jag vill skapa. Jag fastnar så lätt i gamla spår och gör det jag alltid gjort, ser de sorters filmer och program jag alltid sett, läser böcker av författare jag tycker om i genrer som jag gillar, och undviker allt som skrämmer mig och gör mig osäker.
Jag skall försöka bli mer disciplinerad när det gäller hälsa och arbete, och snällare med min familj.
Jag kommer att misslyckas med allt detta, men det är väl föresatsen som räknas, eller hur?

2013-12-28

Lilla julrapporten

Vilken fin och lugn jul det varit! Jag har bara ätit, läst och umgåtts med familjen. Det har till och med blivit en oplanerad datorpaus. Jag har för en gångs skull haft större lust att läsa än att hänga på nätet. Dagis är stängt ännu en dryg vecka så min semester fortsätter, fast maken redan börjat jobba. Jag har inga planer för något alls, bara att hälsa på släktingar och vänner och kanske laga nån god mat på nyårsafton.

Jag märker att jag har svårt att samla tankarna ens för detta blogginlägg. Hjärnan är fortfarande på OFF. Och en enorm trötthet har drabbat mig de senaste dagarna. Jag som länge lidit av sömnsvårigheter skulle kunna sova, sova och sova lite till. Igår sov jag ca 8 timmar under natten, sedan sov jag en timmes dagssömn och på kvällen när jag låg på spikmattan dåsade jag till och från i 40 minuter. Ändå ramlade jag i säng före 23. Och nu, tio på morgonen, skulle jag gärna krypa tillbaks i sängen om jag bara fick för sonen... Ser redan fram emot dagens tupplur.

Vi hörs igen om några dagar när jag åter kan skapa en koherent tanke.

2013-12-24

God jul!

God jul på er alla fina bloggläsare! Nu försvinner jag in i en mat- choklad- och bok-koma på några dagar. Jag önskar er frid, fröjd och fabulösa gåvor.

2013-12-22

Dålighetslistan

Saker jag är dålig på:

  • Att rita. Jag är riktigt, riktigt dålig på det. Men jag har alltid beundrat dem som kan, och jag skulle kunna titta på någon som ritar bra nästan hur länge som helst.
  • Att sjunga. Tyvärr räcker mina konstnärliga talanger tydligen bara till att skriva.
  • Att fortsätta med en motionsform mer än 2-3 månader. Hur bra det än gått låter jag alltid vädret eller en förkylning sätta käppar i hjulen.
  • Att kontrollera mitt explosiva humör.
  • Att bete mig värdigt bland folk.
  • Att bry mig om och vara ambitiös med något annat jobb än skrivandet.
  • Tålamod.
  • Att komma ihåg att köpa diskmaskinstabletter.

2013-12-21

Julmatlagningslistan


Jullimpa, maltlimpa
Dadelkaka
Engelsk fruktkaka
Pepparkakor (& hus)
Saffransskorpor
Tryfflar och annat godis, fudge, mintknappar
Grava lax
Sillar (lime och koriander, äppel, kanske gin)
Norrlandsströmming
Svampsallad
Citronfromage


Min mamma och jag delar på matlagningen: hon gör en strömming, senapen, julskinkan, rocky road choklad, havreflarn och kålrotslådan. De andra lådorna köper jag.

2013-12-20

Fredag, fyra dagar före jul

Jullovets första dag. Julkalender, simning, hamburgare, tupplur, plättar, lek, middag, trotsanfall och gräl, sår på lilla fingret, plåster på, skype med farmor, kiss på golvet, dans och bus i soffan. En ganska bra lovdag, fast det julstädade huset är uppochned och jag har inte fått något alls gjort. Hunden får sin promenad nio på kvällen och jag orkar varken ta ner tvätt eller slå in klappar som jag tänkt. Men några spännande och mycket trevliga jobbmejl har jag i alla fall hunnit med :-)

2013-12-18

Mållinjen!

...och hon springer över mållinjen och publiken hurrar, det regnar konfetti, hon gjorde det, hon klarade det, vilken prestation!

Men mest av allt: printern samarbetade och skrev ut historien. Hurra! Den vill fortfarande inte scanna dock. Förstå nu sen sig på det. Så den får inte guldmedalj utan får nöja sig med silver.

NU ÄR DET JULLOV!

Deadline

Idag har jag deadline för redigeringen av "Sagan". Eftersom jag varit något distraherad den senaste veckan av husgäst och julförberedelser ligger jag efter i tidtabellen, så det är bara att fästa ögonen på skärmen, stänga av nätet och jobba.

Sen får vi bara hoppas att printern samarbetar när jag skall skriva ut det. Den har krånglat de sista dagarna och jag är rädd att den snart ger upp andan. Såklart. Den är den enda elektroniska grejen här hemma som inte dött det senaste halvåret.

2013-12-17

Långsamma morgnar

Det är nog en förbannad lyx att inte ha stressiga morgnar. Att kunna krypa ner i stora sängen med E när han vaknat och höra honom säga "Jag ropa för jag rädd miss gosa" följt av "Mmm, supermysigt". Och sen ligga där och prata och leka med rymdraketen jag byggt honom (eftersom han är besatt av rymdraketer nu då vi ser på Barna Hedenhös upptäcker julen) och sen springer han efter en bok och vi läser i lugn och ro Mamma Mu och Kråkans jul. Sen kokar jag gröt och duschar och han spelar lite på min telefon, äter sin gröt och sen ser vi tillsammans på sagda svenska julkalender. När han fått starta långsamt på det sättet är det sedan inga problem att klä sig och åka till dagis.
Lyx. Absolut ren och skär vardagslyx.

2013-12-16

Förtrollad av hantverk

Alltså, folk som kan göra saker med sina händer riktigt bra, utan att vara proffs eller göra det som sitt arbete, får min enorma beundran. Att folk i dagens värld fortfarande utför hantverk fyller mig med glädje. Hittade idag två bloggar med en sömmerska och en stickerska som får mig att gapa av hänförelse. Check out The Ivory Needles och Before The Automobile. Åtminstone den senare är, om jag förstår saken rätt, helt självlärd. Och hon syr sina egna korsetter for crying out loud. Så, så fina saker, och vintageinspirerade båda.

Gullös julbord

Ett litet tips så här i juletider: Gullö Gård har ett fantastiskt fint julbord. Det är en beställningskrog i vanliga fall, så nu lönar det sig att passa på. Julbordet har viltsmaker och t.ex. deras gravade hjortfilé och rökta älg var helt himmelska. Och romterrinen, mums!! Allt viltet är, om jag förstår rätt, från egna marker, och bären i sylten likaså. Stämningen är otroligt varm och fin och servicen glad och hjärtlig. Vi gifte oss på Gullö 2006 och i lördags var vi första gången där sedan dess. Vi åt tills vi sprack. Nästan.







De har ännu dukningar onsdag kväll och torsdag från kl 12. Priset var ytterst facilt och vår treåring, som är rätt matglad, åt gratis. Han slukade sjöfågelsfrikadeller, skinka och chokladdoppade dadlar med gusto.

2013-12-15

Årets bästa böcker

En söndag som började lite småskakigt blev just tusen procent bättre, då Helsingin Sanomat listar årets bästa böcker och kritikern Vesa Sisättö sätter Anaché på första plats!

2013-12-14

Sittplats

Jag är inte den som blir sugen på möbler. Jag köper nytt då det behövs en ny av något för att det gamla är sönder eller det behövs mer förvaringsutrymme eller en ny barnsäng osv. Men nu är jag plötsligt helt förälskad i Ikeas uppdatering av en 50-tals öronlappsfåtölj. Jag har ju ingen bra läsfåtölj att sjunka ner i, och denna skulle passa perfekt i mitt arbetsrum här hemma. Inte sant?


2013-12-13

Same same som alltid

Nog är det märkligt. Man filar och filar på ett manus och har det att läsas först av en testläsare och så filar man lite mer tills man tycker att NU kan jag inte få det här bättre längre, och så får två till läsa. När man får tillbaka texten och börjar gå igenom den igen känns det som om man inte redigerat alls. Grovt tillyxad, oslipad, massor kvar att förbättra...

Men man ser också möjligheterna. Hur den kan bli ännu bättre. Det känns bra.

Stark déjà vu över detta...

Funderingar kring nya Hobbitfilmen - med SPOILERS

Detta blogginlägg är smockfullt med spoilers. ALLVARLIGT! Läs inte om du inte sett senaste Hobbitfilmen.

Igår var det äntligen dags för The Hobbit del 2. Jag hade inte läst recensioner och gick med ganska nollställda förväntningar. Eller, helt nollställda var de väl inte – jag såg fram emot att få dyka tillbaka in i Midgård igen.

Men. Jag blev nog besviken. Mitt biosällskap tyckte tvåan var bättre än ettan men det tyckte inte jag. Maken såg filmen i onsdags och han var rent av uttråkad. Mitt problem var att det var så mycket som inte stämde. Jag skall försöka bena igenom vad det var.

Vi börjar med orcherna som hela tiden rör sig i dagsljus. What's up with that? Hela poängen med Uruk-hai var ju att de var en ”uppgradering” som kunde vara ute i dagsljus.

Den kvinnliga alven som var filmmakarnas eget tillägg till historien kan jag köpa. För ja, Tolkiens böcker är beklagansvärt kvinnobefriade. Jag kan inte annat än tycka att det är bra att bredda könsfördelningen lite. Men. När vi nu har en enda kvinnlig karaktär i hela jävla filmen, och hon är totalt kick-ass – varför används hon då för en kärlekshistoria??? Och läkande, vi skall inte glömma hennes omvårdande egenskaper... Kunde hon inte bara ha fått vara en kick-ass kvinnlig karaktär? Dessutom förstör romansen mellan en alv och en dvärg mycket av betydelsen av Gimlis och Legolas vänskap i Sagan om Ringen. Den var ju så unik, så oerhörd – och nu blir den plötsligt vardagsmat!

Beorn som björn i första bilden – maken och jag hade båda uppfattat honom som bara en annan warg. Plus att han såg fånig ut. Sorry, men det gjorde han.

Thorin säger ”ni har två minuter på er” - jag vet att Tolkien i just Bilbo använder ordet klocka, timmar och så, men jag tror det är en helt oavsiktlig anakronism (en jag fått se upp med i mina egna texter) och en man kunde ha putsat bort. Det gjorde så mycket annat i denna film för att få Hobbit.filmerna att bättre överensstämma med LOTR att det är fånigt att lämna kvar just en sådan detalj...

Ja och Legolas förresten. Herregud så han såg UT! Valley of the Dolls! Vad hade de gjort med hans ansikte? Han var inte ett dugg snygg längre utan såg bara artificiell och skrämmande ut. Usch. Kanske Orlando åldrats så mycket att de tyckte att han behövde en digital ansiktslyftning men resultatet var hemskt. Och scenen där han får syn på ”ledarorchen” (what's up med att det ALLTID måste finnas en ledarorch som är större och mer skrämmande än de andra och varför måste de bytas ut??) och plötsligt väljer att dra sitt svärd när han har fienden på flera tiotals meters avstånd – då han alldeles nyss skjutit orcher med pilbåge på trettio centimeters avstånd. Och bågen är ju hans weapon of choice! I så fall behövs en plantering först att han gjort av med alla sina pilar eller något. Legolas i filmen = en besvikelse.

Nora poängterade att humorn var borta, den som det finns så mycket av i boken, också i scenen med draken. Nu var draken bara skrämmande. Fast jag gillade annars draken, hur den såg ut och dess röst. Den humor som istället fanns var Jacksons egen slapstick (som inte var helt dålig), men Tolkiens smarta ”banter” var försvunnen.

Isflaken i vattnet kring Lake Town såg så trist fejkade ut.

Och Stephen Fry som Lake Towns härskare bara inte funkade för mig. Han bara var en utklädd Stephen Fry och föll helt ur hela världsbygget.

Varför fick inte dvärgarna sjunga i denna film?? Det fanns ju gudinog TID för det...

I scenen då dvärgarna försöker förgöra Smaug så var det väl koreograferat men kändes just det - koreograferat. Jag kunde medan jag tittade på det höra mötena de haft: Om Smaug gör si kan dvärgarna göra så, hur kan vi ge Bilbo en uppgift, vad finns i gruvorna de kunde använda sig av, blablabla. Dessutom kändes det så meningslöst då vi vet hur det går. Det vet vi ju filmen igenom då den baserar sig på en bok, men när det gäller extratillagt material blir det så oerhört tydligt.

Gandalf i en av burarna – skall han nu IGEN vara fången nånstans... (Och burarna överlag kändes väldigt Indiana Jones). Han känns så irriterande impotent. Och att införa Sauron sådär, hur funkar det med LOTR-filmerna där alla ju är superöverraskade över att han är tillbaka?

MEN för mig var det inte ett så stort problem att de försökte få The Hobbit att passa bättre ihop med LOTR än boken de facto gör. Som författare vet jag att man inte alltid vet vad det är man skriver. När Tolkien skrev The Hobbit hade han ingen aning om vart det hela var på väg. Han skrev en lättsam spännande barnbok som utspelade sig i den värld han höll på att bygga. Och när han sedan skrev LOTR visade sig berättelsen bli långt djupare och mörkare. Hade han kunnat hade han nog gått tillbaks och fixat en del av sina kontinuitetsmissar. Så mig stör det inte att filmmakarna jobbar för att passa ihop hela filmeposet bättre. Men det stör när de gör det dåligt.

Saker jag gillade:
Hur Smaug såg ut.
Hur vi fick följa med Bilbos växande beroende av Ringen. Bra jobbat av Freeman!
Den tolvåriga flickan i mig kunde inte hjälpa att hon tyckte om Tauriel. För att hon vill vara den där rödhåriga fräna hjältinnan...

Summering: Nä. Jag är besviken. Det här var inte den hantering av materialet jag hade hoppats på. Och jag skulle hellre ha sett en tretimmarsfilm av hela boken än tre stycken, så är det nu bara.

Kommer jag att se trean?
Såklart.

2013-12-12

Böcker jag inte glömt

Det har gått ett meme på nätet som går ut på att man skall lista de tio böcker som stannat kvar hos en långt efter att man läst dem. Här är ett slumpmässigt urval av mina, i ingen speciell ordning:

Anne på Grönkulla
Den oändliga historien
Trollkarlens slott
The Fault In Our Stars
Fragile Things
Bluebeard's Egg
The Red Garden Narnia-serien
Människor och fåglars vingar
Det lilla huset i den stora skogen
Sagan om Ringen

Det finns såklart fler, det här är bara de som kom till mig denna torsdagsmorgon. Dessa böcker, och vad det var som fick dem att göra intryck på min själ, är vad jag skall tänka på nu när jag tar itu med "Sagan". Jag skulle gärna vilja veta vilka era tio böcker är - lämna en kommentar med en lista eller länk!

2013-12-11

Lomogram

Jag har annars skaffat Lomogram-appen till min telefon. Eftersom jag inte kan få Instagram (Windows 7,2, inte 8, suck...). Och det är nog ganska roligt att leka med filter, effekter och ramar. Här en bild från gårdagens hundpromenad i Dönsby i snöyra.


En kommentar att leva länge på

Det har gåttt trööögt med redigerandet av "Sagan" idag. Vet liksom plötsligt inte hur man kommer in i en text igen. Surfar massor på nätet, kokar kakao, slösar tid. Samlar mig, bläddrar igenom manuset i jakt på kommentarer. På baksidan av en sida hittar jag plötsligt några kommentarer av den åttaåriga testläsaren. De avslutas:


Och mitt i allt blev det SÅ roligt att fortsätta arbetet!

Riktning! Styrsel!

Igår talade jag med fina redaktörn min om nästa manus och vad jag borde göra med det. Och nu har jag en plan! Och en deadline! Åh så bra det känns. Jag har haft svårt att ta itu med researchen för manuset som kommer efter det (ingen kan hålla räkningen eller koll på ordningen, jag veet, förlåt) eftersom detta nästan-färdiga-manus ("Sagan") funnits som ett hinder däremellan. Men nu får jag alltså ta itu med det igen. Jag får jobba! Mitt humör steg med 100% och livet återfick sin riktning.

2013-12-10

Året som gick

Jag brukar göra tillbakablickar lite senare i december, men eftersom jag har så lite att blogga om i övrigt just nu får dagens inlägg bli en tillbakablick på året som gick.
Det har varit ett riktigt fint år. Visst har det haft sina dalar, men många toppar också. 2013, jag skulle säga att du gjorde bra ifrån dig.
Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Ja, flera saker. Blev Alma-nominerad till exempel! Och fick ett svenskt förlag! Deltog i Swecon! Blev utgiven i en antologi! (Mycket bra julklappstips förresten. Köp köp!)

Dog någon som stod dig nära?
Nej, gudskelov inte i år.
Vilka länder besökte du?
Det blev visst bara Sverige i år. Men å andra sidan besökte jag Sverige hela tre gånger - Visby, Stockholm och Malmö/Lund. Nå, jag flög till Kastrup men det räknas knappt.
Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Inte för egen del, faktiskt. Just nu har jag allt jag kan önska mig. Nå, några professionella drömmar har jag ju. Men det känns nästan förmätet att önska sig mer än vad jag fått.
Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Veckan i oktober då jag fick veta att jag båda Alma-nominerats och fått ett svenskt förlag, samt ytterligare en sak jag ännu inte får berätta om, var nog en riktig dundervecka.
Största misstaget?
Jag säger precis detsamma som förra året: Det har nog varit missar i familjelivet: snäsighet, ilska, sånt. Usch. Mammamissar, mest.
Bästa köpet?
Den nya verandan var nog en bra investering. Den nya datorn som genast fick föras på reparation en mindre bra sådan...
Vad spenderade du mest pengar på?
Trista saker som huslån och ny bil. Därefter klänningar och böcker... Och datorn.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, mycket! Prisutdelningen på SLS i februari. Alma-nomineringen och att Maresi antagits av flera förlag. Men mest nog att en mig närstående person äntligen fått hjälp med sin hälsa och mår bättre än på flera år.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Olika barnsånger som E lyssnat på i perioder. Och Black Sabbaths The Wizard som E skall lyssna på varje morgon då vi kör till dagis... Själv lyssnar jag inte så mycket på musik.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Hösten har varit en riktigt uppåtgående kurva. Saker och ting känns bättre än på länge.
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit snällare med min familj, skrivit mer och rest mer. Jag är så bekväm av mig. Kanske läst mer böcker, när jag tänker efter.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Samma svar som förra året: Ätit mindre socker. Slösat mindre tid online. Och blivit mindre arg...
Favoritprogram på TV?
Just precis nu är det Master Chef Australia och How I Met Your Mother. Och så upptäckte jag ju Buffy och Firefly tidigare i år!
Bästa boken du läste i år?
Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Åt på restaurangen med Helsingfors bästa hovmästare.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer god hälsa i familjen.
Något du önskade dig och fick?
Ja, många saker. Hälsa i familjen, bokantagning.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja då. I våras fick jag nej och avslag på flera saker. Det var surt, men uppvägdes av en fin höst.
Vad fick dig att må bra?
Pilates. Att springa (den period i höstas då jag gjorde det). Visby. Choklad. Min son. Min man.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Får jag inte svara på för min man :-)
Vem saknade du?
Liam. Pappa. Min syster som jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja.
Mest stolt över?
Jag är nog skitstolt över Alma-nomineringen (jaja, mycket tjat om den). Och att jag klarade av att rädda det manus som blev Maresi, som jag satt så fast med i nio månader. Att jag hittat en slags professionalitet i mitt skrivande. Att jag lyckats bättra mig på de punkter i mammaskapet jag varit dålig på, även om jag fortfarande har en lång väg att gå.
Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få hållas frisk. Att min mans agent skall lyckas sälja in hans bok. Att jag skall kunna fortsätta försörja mig och familjen som författare.

2013-12-09

...tyst det är på bloggen, tip tap...

Någon form av stilla december-ro har lagt sig över min tillvaro och därmed bloggen. Jag har ingen deadline att jobba mot. Inga kolumner skall skrivas. Jag har skaffat nästan alla julklappar, huset är grundstädat. Det enda jag egentligen behöver göra är påbörja researchen för nästa bok, men det är en stillsam och behaglig sysselsättning: jag får samla på mig böcker. Och det är ju något jag älskar. Jag har också börjat baka julkakor och bröd och på andra sätt förbereda julen. Dessutom har vi en husgäst i tio dagar.

Inte så mycket att blogga om, med andra ord. Kanske jag måste börja fotoblogga istället?

2013-12-05

Rutinerna återvänder - för en dag

Barnet är på dagis. Huset är grundligt städat - till och med fönster och sofföverdrag är tvättade. Jag satt i morse och läste tidningen och drack mitt te i lugn och ro och blickade ut över blanka golv och mattor som ännu inte hunnit bli fulla med hundhår. Salighet! På mitt sybord och i en kasse på golvet väntar omkring 20 researchböcker. Jag har också hittat ett program på Arenan som jag måste se i researchsyfte. Inte hinner jag komma långt - i morgon är det ledig dag i Finland, självständighetsdagen, och vi får en amerikagäst som skall bo hos oss i tio dagar. Men lite skall jag nosa på materialet i alla fall. Jag skall också försöka hinna sortera foton på datorn, och så gå ut och få lite dagsljus tillsammans med hunden. Och så njuuuta av det städade huset.

2013-12-04

Kolumn

Hittills den här veckan har jag skött sjukling, julstädat (hurra!) och gjort pikulite research. Inte så bloggvärt direkt. Men ni kan läsa förra veckans kolumn i Västra Nyland - i den har jag nåt vettigt att säga.

2013-12-03

Lilla diktatorn

Smekmånaden är över - idag är det mindre mysigt att vara hemma med sjuklingen. Det är nog nåt virus han har för idag droppar näsan - och han är ARG. På allt. Hela tiden. Vill inte göra något av det mamma föreslår - baka, pyssla, rita - och jag får inte heller göra något. Han skriker ut kommandon och krav och är inte alls sig själv. Inget är bra, inget är roligt och ingenting kan man resonera kring. Suck. Hoppas han är frisk i morgon...

2013-12-02

Hemma med sjukt barn

Lite tyst på bloggfronten. Ett väldigt fint och mysigt veckoslut avslutades igår kväll med sonens första spysjuka. Jag har redan en längre tid i mitt stilla sinne tagit i trä eftersom vi klarat oss ifrån det i tre hela år, men nu var det alltså dags. Han är inte väldigt sjuk, har kastat upp bara två gånger och så diarré såklart, men trött och aptitlös. Väldigt förvånad blev han efter första spyan: "Vad var det som kom ur munnen mamma? Var det karallelskpråå (=karleska pirågen)?" Den andra skötte han med bravur i hinken vi ställt intill hans säng. Det tycker jag var duktigt av en så liten.

Men det är en stillsam hemmadag idag som gäller: vi har sett på SVTs julkalender (jag älllskar den så här långt, höll på att skratta ihjäl mig åt "hon är redan kvart över kotte") och The Polar Express som var ganska lagom för en känslig treåring, bara på ett ställe fick jag snabbspola framåt. Och mamma grät på slutet - jag är så jäkla lättmanipulerad av amerikanska snyftarfilmer.

Och jag är glad att jag ingenting har som måste bli gjort, jag känner noll stress över att bara tassa omkring hemma i morgonrock och koka blåbärssoppa och krama sjuklingen. Inga deadlines väntar, inga viktiga mejl rasslar in. Jag har inte hunnit påbörja något nytt skrivprojekt som skulle rycka och dra i mig. Under helgen städade vi, röjde undan tvättberget och jag bakade jultårtor och saffransskorpor så jag har till och med tillfredsställt huslighetsbehovet. Sonen skötte tajmningen bra, måste jag säga.

2013-11-30

Julmarknad & signering

Idag är det julmarknad i mysiga Billnäs. Solgårdens dagis är på plats med glögg, pepparkakor, lotteri, bakverk och hantverk. Vi har ett väldigt fint utrymme inomhus där man kan sitta ner och njuta av sin glögg! Välkomna. Dessutom är jag på plats och säljer och signerar mina böcker, på svenska ja suomeksi, mellan kl 10 och 12. Marknaden är öppen ända till 16.

2013-11-28

Must get organized

Nästa skrivprojekt kommer, researchmässigt, att vara mitt ambitiösaste någonsin. Jag kommer att få läsa in mig på mängder av litteratur. Jag ser redan fram emot det! Så mycket så, att jag igår kväll, mina ambitioner om paus mellan projekten till trots, började göra ett spreadsheet över tidslinjen. Att reda ut den kommer nämligen att ge mig en ingång till texten, det är jag säker på.

Detta projekt kommer också att kräva att jag är mer organiserad än jag någonsin varit förr. Jag har inte forskat och har inte erfarenhet av hur man håller koll på sina källor osv, men jag känner att jag eventuellt kommer att behöva ett kortsystem. Och för detta projekt kommer Scrivener att passa perfekt. Jag har redan samlat ihop böcker som kan vara till nytta ur bokhyllorna här hemma - nu borde jag bara röja plats i hyllan invid skrivbordet, så jag kan ha dem alla på samma plats (good luck with that!). Jag måste bli riktigt systematisk med mina anteckningar och inte ha dem i anteckningsböcker, på post-it-lappar och olika dokument på olika datorer... Nån som har några goda råd att dela med sig av?!

Nu inser jag att jag också måste skapa en tag för detta projekt. Det är inte riktigt lönt att numrera dem mer. Det som jag skall redigera härnäst har inte längre nummer utan heter ju "saga". Jag vet inte hur mycket jag vill avslöja om idén ännu i detta skede...

Men idag skall jag nog också göra det jag lovade mig själv igår: övningsskriva något kortare och friare. Bara för att jag tror det är nyttigt. Som broccoli.
Tur att jag tycker om broccoli.

2013-11-27

Tack Hangö

Idag behövde jag vädra hjärnan. Så jag tog bilen ut till Hangö och gick längs havet och lät mig bli helt genomblåst. Jag var tvungen att få sopa rent i alla vrår. Det har varit en intensiv process med Maresi, och det är snart två år sedan jag började skriva på boken. Nu är det snart dags att släppa in något nytt, men då måste jag göra plats för det nya också.

Att jag älskar havet! Bränningarna, lukten av tång, suset, ljuset, vinden, rymden. Jag kan inte få nog av det. Jag strövade omkring lite både längs stranden och inne i stan, tills jag genomfrusen satte mig på Café Regatta och åt lunch. Lyckades nappa åt mig en av de få sittplatserna på cafét (och i hela Hangö) med havsutsikt och satt i två timmar och åt, tänkte och skrev.



Väldigt god kaka! Dessutom fanns det jätte intressant litteratur på caféet, som jag kan tänkas behöva inför nästa projekt... Antecknade titlarna. Mycket bra.

Funderade på vilket nästa projekt riktigt skall bli. Jag skall redigera "Sagan", men vad sedan? Jag har ju bara tre projekt till som slåss om min uppmärksamhet. Eller egentligen fyra - nej, fem... Håh håh. Men besöket på caféet och litteraturen jag hittade där hjälpte mig lite på vägen.

Jag passade på att kolla om man kunde få sitta i ett hotellrum på Regatta nån dag och skriva. Jag menar, med den utsikten, och när det är lågsäsong. Och det kan man, för halva priset. Se det som dagens skrivartips. Fast de har stängt december-januari. Det är något oerhört lugnande med en sommarstad under lågsäsong. Så grå och tom och fridfull. Ett bra ställe att tänka på.

Dessutom finns det ett fint antikvariat. Där jag fyndade en ny Gunnar Widegren till den samling jag påbörjade som tonåring. Nummer 20 i ordningen.


Nu är jag redo. I morgon lämnar jag Maresi bakom mig och gör det jag bestämde mig för i Hangö: rensar hjärnkontoret med lite skrivövningar och eventuellt några noveller. Innan det är dags för det Nya.

2013-11-26

Alla sorter behövs

Men suck. Måste man alltid sparka på nån annan genre? Årets Finlandia Junior-vinnare, som skrivit något så efterlängtat och fint som en pojkbok (de behövs verkligen!) går åt fantasylitteraturen. Bland annat säger hon att fantasy gör litteraturen ensidig och att det behövs realistisk litteratur "som vem som helst kan identifiera sig med utan trollstav eller vampyrtänder".

Det behövs all slags litteratur. Varför måste man alltid ta tillfället i akt att klanka på andra genrer? Jag kan berätta att jag som barn hade väldigt svårt att identifiera mig med hästflickor och skilsmässobarn (fast jag var ett själv) och alla andra karaktärer i "realistisk barnlitteratur". Nej det var Ronja Rövardotter, och Bastian Balthazar Bux, och Lucy Pevensie som jag verkligen identifierade mig med. Dem förstod jag. Deras världar drog in mig i litteraturen. Men jag vet att det inte gäller alla barn! Jag vet att all litteratur behövs. Precis all! Pojkböcker och flickböcker och skräck och mysterier och sportböcker och fantasy och scifi och historiska böcker och hela den underbara mångfalden.

Så låt oss respektera varandra, och inse att vi alla bidrar med något värdefullt, okej?

Och vad sedan?

Sådär! Nu är manuset stavningskontrollerat och utskrivet. Jag jobbar ikapp med annat som säckat efter: stipendieansökning, räkningar, mejl. Men det känns ganska tomt. Efter en intensiv november i redigeringsbubblan - vad gör jag nu, liksom?

Aj jo, jag har ju nästa manus som väntar på redigering. :-) Men jag måste ta en liten paus emellan, tror jag. Ställa om hjärnan, helt enkelt.

2013-11-25

Med ens var jag färdig

Sonen däckade kl 19. Så jag tänkte att jag kan ju redigera lite.

Och plötsligt är jag färdig. Det är bara stavningskollen kvar. Och det blev bra, vet ni. Riktigt bra. Jag fixade massor. Enorma mängder. Kände i hela kroppen hur mycket bättre det blev. Allra sist, i epilogen, hittade jag dessutom en helt awesome plantering. En jag inte insett att finns där, men som kan användas för både en prequel och en sequel. Om jag vill :-)

Problemet nu är att jag är så uppjagad att jag inte kommer att kunna sova. I morgon firar jag både recensionen och slutet av redigeringen med att skåla i något alkoholhaltigt, känner jag. Det får bli något gott att äta också. Hur låter det med saffransrisotto med ugnsrostad pumpa och pancetta?

Helsingin Sanomat recenserar Anaché

Nordens största dagstidning, Helsingin Sanomat, har i dagens tidning en väldigt fin recension av Anaché. Milda himmel så glad jag är. För er som inte kan finska översätter jag inledningen. Vesa Sisättö skriver "Det är tur att jag läser ungdomsböcker i mitt yrke! Annars hade jag kanske missat finlandssvenska Maria Turtschaninoffs Anaché, och då hade jag gått miste om en av de bästa läsupplevelser jag haft på en tid."

Resten av recensionen kan du läsa här.

Det är oerhört fint att en översatt ungdomsroman lyfts fram så här på finska. Det enda jag ytterligare kunde ha önskat mig av recensionen var att just översättaren hade nämnts. Hon gjorde verkligen ett fint jobb. Tack Marja Kyrö!

Jag är inte vuxen

Jag är nog inte vuxen.

Jag menar, nog är jag ju det. Jag betalar mina räkningar i tid och städar på dagis och bakar när jag får gäster och går ut med hunden och pensionssparar och gör listor inför julen och allt möjligt ansvarstagande. Men en bekant länkade nyligen på FB till en lista över "världens 250 bästa filmer" (som var en rätt tvivelaktig kategorisering, men OK) och skrev att hen inte sett Star Wars, Star Trek, Disney eller Pixar för hen är "en grown-up". Nå, jag är säker på att det var lite skämtsamt sagt, men i alla fall.

I så fall är jag inte vuxen. Och inte vill jag bli det heller. Om det betyder att man inte får ha barnasinnet kvar, om det betyder att man inte förtjusas av det fantastiska och förunderliga, att man inte ser magin i vardagen, att det enda som är Riktigt Konst är sådant som bara skildrar smärta, svärta och ondska.

2013-11-24

Empati ger dig ingen fördel - eller?

Igår kväll kom det en intressant dansk dokumentär som skulle handla om barns hjärnor och dataspel. Den handlade nu sedan om barns hjärnor och våldsmma first-person-shooter-spel, men det var belysande ändå. Kontentan var att ja, våldsamma dataspel påverkar dem som spelar så att de är mindre empatiska och hjälpsamma och mer benägna att se vardagliga händelser som negativa eller hotfulla. De är också hela tiden "beredda". Detta nu i ett nötskal, och kanske studierna är ifrågasatta, vad vet jag. MEN det väckte två tankar i mig. Den första var att ja, sonen skall få spela spel men jag tänker nog vara noga med vilka. Och hur länge. (50% av danska niondeklassister spelar minst tre timmar dataspel om dagen. Huh huh.)

Men den ANDRA tanken var: Eller ja. Om alla andra i samhället omkring honom är våldsbenägna och ser främlingar som potentiella fiender (ett annat rön som presenterades): är det inte egentligen bäst att förbereda honom på en sådan värld genom att låta honom bli sådan själv?

Alltså, det är ju en sjuk tanke och det är klart att jag inte på riktigt skulle göra så. Men ändå. Vinner man längre något alls på att vara empatisk och hjälpsam? T sa att om man tänker så kommer samhället att kollapsa. Men det kanske det är på väg att göra? Och man vill ju ge sitt barn de bästa redskapen för att klara sig.

Lite lättsamma tankar såhär på söndagkvällen.

2013-11-23

Och

När jag började skriva hade jag en återkommande tic som jag fick åtgärda i mina texter: en enorm förkärlek för att börja meningar med ordet "och". Jag har de facto inte helt blivit kvitt den än, men nu behöver jag inte en redaktör för att hitta och-meningarna, utan jag rensar bort dem själv vid den första genomläsningen.

På sistone har jag läste en hel del gamla bilderböcker högt för sonen, framför allt av de där med gyllene rygg ni vet? Dem läste mina föräldrar högt ur också när jag var barn. Och vet ni vad (sic)? Det är ju därifrån det kommer! Var och varannan mening börjar med "och"! Det är så illa att jag redigerar språket medan jag läser, så att inte sonen skall drabbas av samma åkomma som jag.

2013-11-22

Världsbygge

Som avslutning på fredagen skall jag äntligen svara på Alexandras fråga i kommentarsfältet för nån vecka sedan. Så här undrar hon:

Jag är intresserad av världsbygge - det vore roligt att höra hur du har "upptäckt" och utforskat den värld du byggt upp där "Arra" och "Anaché" utspelar sig, genom skrivandet. 


Vad jag har förstått har du planer på fler berättelser som utspelar sig inom samma värld, fast på olika platser och i olika tidsepoker (eller har jag missuppfattat?). Jag har inte läst "Anaché" än, men i "Arra" upplevde jag att världen, samhället, mytologin och Lavoras historia (poesi, traditioner, konsthantverk) kändes gedigen och trovärdig. 
Eller, om man ska formulera det som en frågeställning - hur bygger man nya världar utan att ta med sig konventioner från sin egen värld? Hur skapar man något nytt och annorlunda, som ändå är igenkännbart och bekant? Intressant, det där. :)


Om jag alltså svarar på den sista frågan så tror jag inte man gör det. Eller jag gör det i alla fall inte. Jag tar nog med mig konventioner från vår värld, medvetet och omedvetet. Min speciella fantasynisch handlar inte om att skapa en annan värld som är så out there och annorlunda som möjligt. Tvärtom är det mycket som påminner om vår värld - men som sedan är lite annorlunda, just så mycket att man som läsare förhoppningsvis hajar till. Magin är naturligtvis en sån sak. Mitt syfte är ju att få läsaren att se på denna vår värld med nya ögon, inte att bara förundras över mitt märkvärdiga världsbygge. Jag har t.ex. inga väldigt märkvärdiga djur i världen (än, men det kan hända att något sådant dyker upp), jag har inga andra tänkande varelser än människor och samhällssystemen och klimaten påminner om våra.

Ändå är jag naturligtvis samtidigt ute efter att skapa något nytt och annorlunda. Det är klart. Annars vore det inte heller så stor idé med att skriva just fantasy.

Hur jag då gör? Jag lånar friskt från verkligheten. Jag är hela tiden nyfiken och öppen för impulser: jag ser på dokumentärer, jag besöker muséer och utställningar, jag lyssnar på föredrag, jag läser böcker. Överallt hittar jag spännande och otroliga detaljer om vår egen värld, som jag sedan lånar, vrider om, blandar ihop med något helt eget och till sist, förhoppningsvis, får något som är nytt och fräscht.

Och just precis nu, medan jag redigerar Maresi börjar jag se hur mina olika berättelser mer och mer griper in i varandra: Arra, Anaché och Maresi, och världen börjar bli allt mer fast i sina konturer. Planerade historier griper in i varandra, och i det redan skrivna, och saker faller på plats och ger mig rysningar av just det, så är det och så var det ämnat från början. Jag hade inte planerat den här världen i detalj när jag började. Allt jag hade var en stum flicka med trassligt svart hår i en stockstuga i utkanten av en by. Men världen har vuxit, och den lever och andas och den får mening och mönster och kanske den också snart får ett namn.

Ahh, in i bubblan igen

Jag skall försöka gå in i redigeringsbubblan idag igen, efter en dags paus. Jag har inte riktigt lika mycket tid till mitt förfogande, och inte lika fin utsikt, men jag hoppas på att ändå kunna uppnå den där rofyllda koncentrationen. Jag steg upp sex (till och med före sonen vaknat!) för att hinna få undan betalning av räkningar och annat trist innan jag hoppas på cykeln och cyklar till mitt arbetsrum. Vill inte blanda ihop det med redigeringen!

2013-11-21

Twist-problemet

Jag har skrivit om det här förut, om jag minns rätt. Mitt problem med twist-böcker, alltså böcker med en "men det var inte alls som du trodde!"-handling.

The problem: jag ser twisten komma på flera mils avstånd. Och det är nog tyvärr en yrkesskada. När alla skrev om Jellicoe Road skrev de om den fantastiska twisten - den såg jag från de första sidorna. När alla skrev om en annan bok som jag nu har glömt både författare och titel på, men där huvudpersonen visade sig vara mördaren - då tyckte jag att det var så uppenbart från första början, men eftersom alla talat om en twist så satt jag hela boken igenom och väntade på en annan twist. Som inte kom.

Nu har jag tagit mig an - eller försökt ta mig an - en annan bok som "alla" bokbloggare älskar: Gone Girl av Gillian Flynn. Efter att ha läst baksidestexten och två sidor tänkte jag att jaha, det är XX som är "twisten". Men sen tänkte jag att så lätt bara inte KAN det vara. Så jag läste vidare. Men innan jag kommit till sid 70 var jag övertygad om att min första intuition var rätt, och på sid 100-nåt var jag uttråkad, eftersom allt hittills stämde. Så jag erkänner: jag kollade slutet. Och ja, jag hade rätt.

Nu låter detta som humblebrag - det är det inte. Det är en yrkesskada, för min författarhjärna fungerar uppenbarligen på samma sätt som dessa författarhjärnor. Vi tänker kring tema och intrig på samma sätt. Det är inte så att jag är überintelligent, till exempel. När det gäller deckare kan jag aldrig, och jag menar aldrig, klura ut vem som är mördaren. För min hjärna funkar inte så, och jag skulle aldrig kunna skriva en deckare.

Till min glädje hittade jag en ny John Irving i Pocket Shopen idag. Med den kan jag bara njuta av berättelsen utan att fundera på twists hit eller dit.

2013-11-20

Bubblan är bäst

Att få sitta i ett alldeles tyst hus, med ett novembergrått stilla landskap framför mig och många många timmar med min egen text - det är bland det bästa jag kan tänka mig. Redigeringsbubbledagen började lite skakigt med Microsofttjafs som stal 50 minuter skrivtid och en hel del av själsfriden. Men silvermossiga äppelträd, dimsjok över Kyrksjön, flera koppar te och choklad lyckades återställa mitt inre lugn. Det hjälpte verkligen att utsikten är snudd på lika fin som från mitt fönster i Visby. Jag har jobbat i åtta och en halv timme med bara en timmes lunchpaus och en promenad på 20 minuter. Min plan var att läsa igenom manuset och se om allt fungerar, men jag har inte alls kommit så långt som jag tänkt mig, inte ens halvvägs. Det visar sig att det fortfarande finns massor att fixa. Personer som ser ner i golvet när de är utomhus, karaktärer som dyker upp och sedan försvinner ur texten helt och hållet, anakronistiska ord och så vidare och så vidare. Men det är väl som jag konstaterat förut: det här är en text som är långsam och eftertänksam och det får ta den tid det tar.

In i grottan

Idag är det du och jag hela dagen lång, Maresi. Jag skall grotta in mig på ett ställe där jag skrivit förut, men som inte är mitt arbetsrum, och så skall jag läsa igenom hela manuset för att se hur alla förändringarna nu sitter. Om det behöver göras ännu mer. Om balansen är precis rätt. Jag skall försöka mitt yttersta för att inte gå in på nätet alls, utom kanske om jag behöver göra research (eller tar en liten lunchpaus). Men helst skall det vara en nätfri redigeringsdag.

Det är Nora som är snäll nog att upplåta ett rum åt mig på sitt B&B då det idag kommer att vara för mycket liv och rörelse i Gardberg Center där mitt arbetsrum finns. Jag behöver tystnad och lugn för att kunna dra manuset omkring mig och glömma omvärlden. Jag jobbar inte alls på det sättet jämt, men just idag behövs det. Låter B&B:et bekant? Det beror på att vi haft skrivretreat där, två år i rad. Läs mer om vackra Dönsby B&B här och här och på hemsidan här.

2013-11-19

Min pappa

Idag är det tio år sedan min pappa oväntat dog. Tiden har gått så fort. Jag kan fortfarande känna hans stora, sträva hand hålla min. Jag kan höra hans röst, se hur han rörde sig när han gick. Mitt första minne av min pappa är hur han byggde en koja åt mig under matsalsbordet av sin stora ylleponcho från Peru.

Här är pappa och jag på picknick på Tjärholmen. Jag är en 4-5 år gammal, pappa är yngre än jag är nu.



Arbetsdagen randas äntligen

Vi hade en riktigt bra dag igår, sonen och jag. Minnas tips på förra inlägget inspirerade mig så att vi gick ut i skogen med picknickryggsäck, och i hela två timmar orkade treåringen med skogsutflykt. Fast vi gick inte så långt utan kom till bäcken och rinnande vatten, en pinne och en kotte är allt en treåring behöver för att vara lycklig. Hunden fick springa omkring och var nog nöjd hon också. Matsäcken åt vi i solen på ett berg, och efteråt sov vi båda dagssömn. På eftermiddagen sydde jag på en julklapp och han följde intresserat med vad jag gjorde, och så bakade vi semlor (svenska frallor). Men jag var så trött att jag slocknade före tio, och följaktligen vaknade fem. När sonen vaknade sex hade jag redan duschat. Nu bara väntar jag på att dagis skall öppna så jag kan sätta igång med allt arbete som väntar. Idag skall jag försöka komma igenom de sista punkterna på min redigeringslista, så att jag i morgon kan ta en riktig heldag och gräva ner mig i manuset, läsa igenom allt från början och se om det funkar och vad som ännu måste göras. Det skall vara ganska mycket liv och rörelse i morgon i huset där mitt arbetsrum är, så jag letar efter alternativa ställen att skapa mig en lugn skapande bubbla i.

2013-11-18

Saker som inte blir av

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag hade en lång att-göra-lista för idag - och så är dagispedagogen för Es grupp sjuk och han får stanna hemma. Tur att jag inte har något möte eller annat idag, men tyvärr mycket som borde göras.

Jag kan ta tillfället i akt och berätta om något annat som inte heller blir gjort. Kommer ni ihåg att jag hemlighetsfullt tipsade om att jag har ett projekt på gång med De Ännu Inte Valda, som ett svar på en fråga jag fick om boken fortfarande går att få tag på? Ja, av det blir det tyvärr intet. Jag hade ett fint projekt i startgroparna och återfick e-rättigheterna av förlaget. Men det hela stupar på att ingen, varken jag eller förlaget, kan hitta den sista elektroniska versionen av manuset, den som gick i tryck. Därav drar jag följande viktiga lärdom: jag måste få mitt digitala arkiv i skick. Med datorbyten, dålig namnsättning av dokument, kraschade datorer osv så har det helt enkelt försvunnit någonstans. Surt, men så är det.

Jag får lämna redigeringen och allt annat denna dag och hitta på nåt skoj för att få dagen att gå med sonen. Julpyssla något, kanske. Man har inte roligare än man gör sig. Bra pysseltips på saker man kan göra med en treåring mottages tacksamt.

2013-11-15

Mattliden, jag kommer gärna igen

Jätteroligt skolbesök! Abiturienter! Jag som är så van med högstadielever tyckte att vad är det här för vuxna i auditoriet. Fina grupper, bra frågor och jag fick ett stort fång rosor. Mer sånt!

2013-11-14

Maresi har sin egen takt

Ja! Jag kom igenom den värsta härvan! Löste problemet med antagonister på fel platser, fixade småsaker enligt marginalkommentarer och börjar nu se ljuset i tunnelns mynning. Det finns en hel del att göra fortfarande, men det känns hanterligt nu. Jag har haft ett mantra genom hela den här redigeringsprocessen: "Det måste få ta den tid det tar." Och det har hjälpt mot stressen. Speciellt just det här manuset är ett sådant som motsätter sig alla försök till att skynda på, håsa och stressa. Det har sin egen tid och takt och det måste jag respektera.

Kolumnen har jag skrivit nästan klar, en genomläsning i morgon bara och så skickar jag in den. I morgon skall jag dessutom besöka Mattlidens gymnasium och dels prata med två grupper abiturienter men också göra något helt nytt - prata om karriärsval som en del av studievägledningen! Författare, journalist och skribent via lite ovanligare vägar, det är jag det.

Ny dag, nya tag

Jag har sovit gott, solen skiner och idag känns det lite redigare i huvudet. Men så har jag inte börjat jobba än, heller... Först tar jag itu med kolumnen, sedan med Maresi. Diskuterade lite kring vissa av problemen med manuset över kvällsglöggen med maken igår och löste i alla fall ett av dem. Så då kör vi, då.

2013-11-13

Gråa hår med mindre

Alltså vilken redigeringsdag detta varit. Förutom de saknade anteckningarna så är mina karaktärer inte på rätt platser, alltså inte där jag behöver dem. Jag har försökt få reda i min egen mytologi. Jag har funderat och funderat vems blod jag skall använda. Jag har insett att en person måste byta namn, men jag kan inte komma på ett nytt. Jag har försökt reda ut vad, om ens något, som måste planteras i Maresi med tanke på the prequel. Jag har grubblat över tidslinjer och symbolik och kontinuitet tills jag svär att jag blivit gråhårig.

Och jag har inte kommit någonvart.  Vansinnigt frustrerande.

(Schh)

(Jag är egentligen inte alls här, men AAAARGH var har jag anteckningarna till den där prequel-idén?? Jag hittar inte dem någonstans och dit har snart halva dagen gått... Och jag har skrivit tre olika kolumnförslag och kan inte bestämma mig för vilket jag skall jobba vidare med. Och aldrig har en redigeringsprocess varit så här långsam och mödosam förut.)

Jag råddar till det för mig ytterligare

Igår kväll, läsandes Melting Stones på soffan, fick jag en idé. Först bara en abstrakt idé - "det där vore coolt". Men sedan, PANG - det där skulle passa in på den prequel-idé jag haft för Maresi. Och det, i sin tur, skulle kräva ytterligare omskrivningar av Maresi...

Argh. Som om inte den här omarbetningen var tillräckligt komplicerad som det är. Men varför göra det lätt för sig, eller hur? Nu har jag så många trådar i huvudet gällande omarbetningen, plus att jag skall lämna in en kolumn om två dagar som jag inte ens börjat på (men stort tack för era förslag!), och det är föräldramöte på dagis ikväll, så nu försvinner jag från nätet för resten av dagen. Jag får dyka upp tidigast någon gång sen kväll på bloggar, FB och Twitter igen. Ha en bra arbetsdag allihop!

2013-11-12

Hjälp mig skriva kolumn!

På fredag har jag deadline för en kolumn i tidningen Kirjailija/Författaren. Den skulle helst få handla om att någondera av mina specialområden: ungdomsböcker och fantasy.

Vilken sorts text skulle ni vilja läsa av mig? Rubrikförslag, ingångar, frågeställningar?

2013-11-11

Fail Whale

Ick, jag redigerade inte alls under helgen och idag har jag överhopats av mejl och samtal och admin-juttun som tagit hela förmiddagen och jag har ännu inte alls hunnit se på Maresi! Blir bara en snabbtitt på manuset idag, och det räcker nog egentligen ingenvart. Min egen National Novel Editing Month med redigering varje dag = epic fail.

En Författarblogg - vad är det?

Under mitt första dygn som twitteranvändare såg jag en tweet som gick ut ungefär på att tweetaren kände sig lurad då hen följde författarbloggar där författarna skrev om sina barn. För det var inte intressant.

Detta fick mig att tänka. Vad är en författarblogg? Är detta en sådan? Är det en författarblogg automatiskt om det är en författare som bloggar, eller är det något annat, en mer professionell hållning till bloggandet kanske, som definierar en sådan? Får en författarblogg inte innehålla annat material än sådant som berör skrivandet? Vem bestämmer vad som är en författarblogg? Det måste väl ändå vara författaren själv. Läsaren kan det inte vara.

Jag hade själv just skrivit om vårt farsdagsfirande här hemma och kände att det kröp i skinnet. Är min blogg en sådan blogg som gör tweetaren (twittraren?) besviken?

Jag är författare, ja. Jag skriver om mitt skrivande, mestadels. Men jag är ju faktiskt väldigt mycket mer än författare. Jag är mamma. Jag är hustru. Jag är finlandssvensk. Jag är Karisbo med hjärtat i Helsingfors. Jag är intresserad av mat, och skog, och stugliv, och böcker, och resor, och brevskrivning, och fester, och klänningar, och feminism, och jämställdhet, och fascinatorer och hattar, och steampunk, och bakning, och historia, och läsfrämjande, och sömnad. Jultokig är jag också. Det här är min blogg. Jag skriver om allt det som intresserar mig. Om en författarblogg bara innehåller skrivtips så är det här inte en sådan. Ingen av de författares bloggar jag följer är heller författarbloggar: Amanda och Neil Gaiman och Jenny och Mia och Peppe och Minna och Nene och Jenny Lawson och Mary Robinette Kowal och Malin och John Scalzi och Anna och J.S.Meresmaa och Karin och Jo Walton och Sara och Heidi och alla de andra. Alla skriver de om annat också. Annars skulle jag knappast läsa dem.

2013-11-10

Farsdag

Ute stormar och ösregnar det. Vi satsar stenhårt på innemys denna farsdag. Hittills idag har vi: spelat bilspel på iPaden, uppvaktat far med kort, målat riddarsköld, badat bubbelbad, ställt in en bit kött i ugnen för farsdagsmiddagen som skall bli pulled pork burgers, haft utflykt inne med äventyr och upptäcktsfärd och sedan picnic framför brasan med sagoberättande och grillad korv. Nu sover minstingen, far målar miniatyrer och mor ser på How I Met Your Mother och frossar i choklad. Kvar på programmet är att inviga riddarskölden och den riddartröja jag fyndade på loppis för ett år sedan, baka mud cake till efterrätt, avnjuta vad jag hoppas blir superba burgers (jag har aldrig gjort pulled pork förr) och kakan och sen kanske se lite på film. Treårstrotset har hittills idag hållit ganska låg nivå, jag har hållit mammagnället i schack och det ser ut att bli en riktigt bra farsdag. Ikväll skall jag tända ljus i lyktorna på gården för alla de pappor, mor- och farfäder som är borta.

2013-11-09

And I joined the dark side...

Mitt i allt for djävulen i mig och jag joinade twitter. För jag behöver ju verkligen ännu mer social media att förlora mig i, istället för att hinna ikapp med läsande och koncentrera på mitt skrivande. Typiskt redigeringsmånads-beteende?

Anyway. Jag heter @turtschaninoff *. Följ mig eller var en fyrkant.



*För jag är så sprittande originell.

2013-11-08

Snigelfart

Alltså det går lååångsamt det här. Tur att det ännu är några veckor till deadline. Det dyker upp motsägningar i texten, klumpiga gestaltningar, otydlig mythos.

Och då har jag inte ens börjat på de svåra sakerna idag.

Sanningens timme

Feedbacken jag fick igår av min testpublik på "Sagan" var intressant: Bra och relevant tema för målgruppen - men för svårt. Och lite för långt. Jag måste komprimera, skala av och inte lasta texten så full med allt möjligt "glitter" att läsaren inte vet vartåt hen skall titta.

I allmänhet är det motsatt feedback jag brukar få (från förlaget): brodera ut, låt det ta längre tid. Men det är länge sedan jag vände mig till så här unga läsare, och jag vill verkligen skriva för just den här målgruppen. Det behövs böcker för dem. Jag får ofta frågan om hur jag gör för att skriva för en viss ålders läsare, och svarar då alltid att jag inte tänker på målgruppen när jag skriver - då måste jag få skriva berättelsen som den vill bli berättad. Men nu, i omskrivningsfasen, kan jag tänka på målgruppen.

En del av mig vill "fuska" och helt enkelt ändra på huvudpersonens ålder och hävda att berättelsen vänder sig till lite äldre läsare. Men jag vet att det här temat är väldigt viktigt och relevant för den ålder som min testläsare är, och hen hängde inte riktigt med i svängarna. Så jag skall nog skriva om.

Men idag återgår jag till Maresi. Hon skall bli färdig först, innan jag tar mig an "Sagan".

2013-11-07

Dags för feedback

Igår lade jag mig kl 21. Jag var helt slut. Sov till fem, vilket gav mig åtta timmars sömn - massor för mig. Drog mig till sex. Sonen som är förkyld sov i 11,5 timmar, vilket är massor för honom. Nu är han hemma från dagis och vi har målat och pysslat (fingerfärg hamnar verkligen överallt) och snart kommer mormor och tar hand om honom medan mor och far är på jobb. Jag skall åka in till stan, gå på möte och lära mig om digitala arkiv - men framför allt skall jag få feedback på "Sagan" av både vuxen- och barnläsare! Mycket, mycket spännande.

Men jag misstänker att idag kommer jag inte att hinna arbeta på Maresi.

2013-11-06

Bättre och bättre dag för dag... eller?

Nu har jag skrivit om den där besvärliga scenen, och flyttat en bit till en annan scen. Men nu vet jag bara inte alls om det funkar... Scenen som blev kortare funkar bra, men den dit materialet flyttades är jag inte alls så säker på. Dessutom upptäckte jag en scen som i och med diverse omskrivningar helt har förlorat sin relevans. Hoppsan! Men det gick ganska lätt att åtgärda.

Jag tror inte att jag någonsin redigerat en text så omsorgsfullt och eftertänksamt som den här. Jag väger orden på guldvåg, läser om och om, läser högt för mig själv, funderar långt och länge på varje ändring. Det är en mycket annorlunda text jämfört med till exempel Anaché. Koncentrerad och förtätad. Det är intressant att jobba på ett nytt sätt. I min natur ligger det att vara snabb och lite hafsig, så jag får verkligen lägga band på mig. Det är nyttigt, tror jag.

2013-11-05

Idén som försvann

Jag väcktes klockan fyra i morse och kunde inte somna om. Medan jag låg i nåt slags halvdvala kom jag på en hel ungdomsmusikal, med premiss, karaktärer, förvecklingar och rubbet. Jag visste att jag borde stiga upp och skriva ner alltihop, men orkade bara inte. Sedan glömde jag att jag ens haft nån idé och kom ihåg det först när jag körde från dagis till mitt arbetsrum - men då var ju precis allt borta, först också att det gällde en ungdomsmusikal men den biten ploppade upp efter en stund.

När jag kom till mitt arbetsrum kokade jag en kopp te, satte mig ner utan att tända lampan och mediterade. Försökte gå in i mitt undermedvetna och dra fram idén. Först funkade det inte alls, men sedan dök ett brottstycke upp: en karaktär, hur hon såg ut och allt. Jag tog fram min anteckningsbok och började skriva. Men tyvärr är den här ena karaktären det enda jag tydligt kan minnas - jag kommer t.ex. inte alls ihåg vilken roll hon spelade i pjäsen. Jag har försökt rekonstruera det hela, men jag tror att det mesta är sådant jag "kom på" nu, och inte sanna minnen från i morse.

Jag hoppas mitt undermedvetna fortsätter jobba med saken under dagen, med lite tur dyker andra bitar upp an efter. För det var en bra och fräsch idé, tyckte jag åtminstone då under vargtimmen.

Och nästa gång skall jag stiga upp och anteckna.

2013-11-04

Har jag rätt eller är jag bara lat?

Nu har jag kommit till en av de besvärliga ställena i redigeringen. En scen där redaktören tycker att jag borde stryka en del saker och flytta andra till ett annat ställe i texten. Och jag vill inte. Det besvärliga ligger i att luska ut om jag inte vill för att det känns fel, eller om jag inte vill för att det känns jobbigt. Jag är ju nämligen i grund och botten väldigt lat, och väljer lätt det minsta motståndets väg.

Så nu sitter jag i mitt arbetsrum och glor ut genom fönstret på våta ekorrar som springer upp och ner för tallstammarna. Det känns annars bra att vara här igen efter en lång paus. Jag koncentrerar mig så mycket bättre här än hemma. Ingen disk och tvätt som högljutt ropar på mig. Bara jag och texten. Underbart.

Jag skall ta itu med scenen nu igen. Behövde bara en liten bloggpaus först.

2013-11-03

Helgnanoing (vilket ord!)

Jag gjorde det! Jag har faktiskt redigerat både lördag och söndag, trots bland annat en strålande halloweenfest lördag kväll och den därpå följande extrema söndagströttheten. Inte har jag jobbat särskilt länge någondera dagen, men that's not the point - poängen är att jag håller kontakt med texten varje dag. Och att jag följer nanowrimos principer om att helst skriva varje dag. Jag vill ju känna att jag är med på ett hörn!

2013-11-01

Första sidan

Idag har jag känt mig som en Riktig Författare. En sån där som filar på en mening i evigheter innan hen går vidare i texten. Jag har jobbat med manusets första sida hela förmiddagen. Ändrat en mening, glott ut genom fönstret, läst om stycket, strukit ett ord, funderat, tagit bort en halv mening och skrivit en halv till, läst stycket högt, glott lite till. Första sidan är så viktig. Den slår an tonen för hela boken. Den måste lova rätt saker på rätt sätt.

Jag är inte ens färdig med den än. Men nu måste jag äta lunch.

National Novel(s) Editing Month

Dag ett.
Varför känns det här plötsligt skrämmande?
Kanske för att det är en stund sedan jag arbetade med texten. Kanske för att det här är sista vändan med manuset. Det är ju egentligen inte alls sant: det skall ännu språkgranskas efter det här, och korrekturläsas. Men den sista riktiga redigeringsvändan är det nog (ta i trä). Och jag vill ju att det blir bra.
Men då finns det bara ett sätt att få det bra. Det är att sätta igång. Så då gör jag det.

Men först vill jag berätta vad hon heter. Min huvudperson. Antagligen kommer boken att heta efter henne, precis som Arra och Anaché.

Hon heter Maresi.

Hon har väntat på mig ett tag. Nu skall jag inte låta henne vänta längre.

2013-10-31

Det kom ett brev...

Nu känns det officiellt!


No Nano

Ja alltså, häromnatten fick jag dessutom en idé. En bra idé som kunde funka som bas för en nanowrimostory. Men jag står nog fast vid mitt beslut. Ingen nanowrimo i år för mig. Jag har så mycket annat som måste bli klart, och så tror jag att jag är lite för urvriden och slutkörd för att börja med ett stort nytt projekt redan nu.

Men jag tänker utnyttja Nanowrimo ändå. Det får bli min National Novel(s) Editing Month istället. Varje dag i november skall jag redigera på Nummer fem eller Saga. Eller skriva något, vad som helst: en kolumn, en övning, en idé. November får bli en slags kick-start på skrivandet, jag gör det till rutin igen. Jag skall försöka frammana den där andan och stämningen av intensivt arbete som Nano alltid för med sig, för det är ju egentligen den jag tycker om. Så att när Nummer fem är inlämnad  och Saga klar, då, då är jag redo att ta mig an nästa projekt, vad det än vara månde.

2013-10-30

November och längtan

På fredag blir det november.
November betyder Nanowrimo. Nästan varje år sedan jag upptäckte Nano (2006?) har jag deltagit. Men det blir nog inte så i år. Jag har deadline för manusredigeringen ("sent i november", så vackert). Jag vill fixa klart på "Saga"-projektet så jag kan plåga mitt förlag med ytterligare ett manus. Och jag är inte redo att skriva på mitt nya projekt än. Jag måste göra en hel massa research först. Men. Oj oj oj vad jag skulle vilja delta. Och oj oj oj så roligt det är att vara med. Du som kan, ta chansen och hoppa på. It's a crazy ride! 167 000 anmälda hittills i år... När jag var med första gången var det omkring 40 000.

Ansiktsblindhet

Jag har insett att jag lider av ansiktsblindhet. Jag har nog alltid gjort det, men det blir värre med åldern. Eller så är det helt enkelt så, att ju fler människor jag träffar i olika sammanhang, dess tydligare blir problemet.

Jag är inte så illa drabbad som somliga, som inte alltid känner igen sitt eget ansikte i spegeln. Men då folk befinner sig i fel sammanhang slår ansiktsblindheten till, eller då jag under en dag träffar väldigt många nya människor. Som under en konferens. Då kan jag presentera mig för samma person pånytt, utan att känna igen ansiktet och förstå att vi redan träffats. Jag berättar samma saker för samma person. Jag kopplar ihop fel person med fel fakta. Namn skall vi inte ens tala om. Jag har försökt med olika minnesregler, men det funkar sällan - eftersom jag inte minns ansiktena.

Redan i skolåldern hände det att jag träffade en människa på Sverigebåten som jag visste att jag kände, men jag kunde inte placera varifrån det var. Jag var artig men vag men tänkte sedan att jag måste gå fram och fråga vem hon var - en mamma till en kompis? Som tur hann hon gå innan jag frågade, för senare samma kväll kom jag på att det var en lärare från min skola. Sammanhanget var fel, alltså klarade min hjärna inte av att göra rätt koppling. En annan gång, på en sommarteater, träffade jag en äldre kvinna och tänkte att nu skall jag inte bara låtsas att jag vet vem hon är - bäst att fråga, rakt och ärligt, "Varifrån känner vi varandra?".
Ridå - det var en släkting. Avlägsen, men dock. Hon blev väldigt sårad.

Därför går jag nu ut med det här. Det kan vara bra att upplysa folk om att jag inte är disträ, eller ointresserad eller oförskämd. Jag är väldigt bekymrad över att folk skall ta illa upp, bli sårade eller arga. Jag försöker verkligen mitt bästa, men du får väldigt gärna hjälpa mig på traven om vi möts, och smyga in någon liten vink om vem du är och var vi träffats förut. Det behövs nämligen ofta bara en liten puff för att min hjärna skall klicka och kunna göra de rätta kopplingarna. Det är ju inte så att jag glömt dig. Bara ditt ansikte.

2013-10-29

Blubb i bubblan

Kort rapport från bubblan: det känns redan bättre. Jag har gjort just det jag bestämt mig för att göra: Skött allt möjligt administrativt som halkat efter under mina resor. Hasat omkring i fula men bekväma kläder och otvättat hår. Druckit mycket te. Grundstädat köket medan jag lyssnat på podcasts. Gosat väldigt mycket med sonen, som nu inträtt i treårstrotset MED KRAFT. Så han behöver extra mycket närhet och kärlek. Det känns bra att jag nu är hemma igen och kan ge det.
Idag städar jag vidare. Skriver en kongressrapport. Går på långpromenad med hunden. Tvättar lite byk. Och: det rycker redan i skrivnerverna. Jag tror det kan bli dags att plocka fram manuset senast i morgon. Kanske redan idag.
I morgon skall jag också blogga om min ansiktsblindhet.

2013-10-27

Insert pausmusik här

Den mest hektiska perioden under hösten är nu över för min del. Jag är urvriden som en trasa, trött på mina egna ord och på att klä mig snyggt och platta håret och vara offentlig. Nu måste jag krypa in i en liten bubbla och hitta lite balans igen. Bara hasa omkring i fleecetröja och otvättat hår några dagar. Återkommer när jag återhämtat mig.

2013-10-24

Lund

Hej från Lund! Jag sitter på café och väntar på att konferensen skall börja. Det råder milt höstväder, solen skiner och jag har ett ex av Wonderbook framför mig. Måste se upp så jag inte blir så uppslukad att jag glömmer konferensen.
Noterat i Malmö och Lund: väldigt många jackrusslar.
Skriver på mobilen så detta blir kort. Får svara på kommentarer när jag är hemma igen.
Nu skall jag läsa om att skriva fantasy!

2013-10-23

Sweden redux

Tack än en gång för era gratulationer! Det värmer hjärtat att ni är så många som gläds med mig. Med lite tur kan jag snart dela med mig av ytterligare en glad nyhet ;-)

Idag börjar sista etappen av den hektiska oktobermånad jag haft. Efter några dagar hemma flyger jag igen till Sverige - denna gång till Lund för en konferens om läsfrämjande som heter Unga läsare i Norden. Jag är där i egenskap av representant för Finlands svenska författareförening. Det är första gången jag "representerar" och det skall bli väldigt spännande. Dessutom hinner jag träffa min brevvän Nene en gång till, bosatt i Malmö som hon är. :-)

Hem kommer jag på fredag och på söndag har jag mitt enda framträdande under Helsingfors bokmässa - vain suomeksi tällä kertaa! Kl 10.30 intervjuas jag av gymnasielever på Kirja Kallio-scenen. Förra året var deras intervju den mest förberedda och genomtänkta jag någonsin varit med om, så jag ser fram emot årets version.

Och sen. Sen tar en ny period vid, utan tonvis med inbokat program. En period då jag har mer tid för familjen, och att fixa här hemma, och gå ut med hunden, och inte missa alla mina pilates och zumbalektioner.

Men framför allt: en tid då jag skall ta mig an den sista (?) redigeringsvändan med nummer fem. Jag ser SÅ fram emot det.

2013-10-22

Seriously Big News!

Jag har haft några veckor med riktigt lysande nyheter. Jag myser fortfarande över Alma-nomineringen. Men nu kan jag dela med mig av en nyhet som på sitt sätt är ännu större - framför allt har den större praktisk betydelse.

Jag har äntligen fått ett svenskt förlag! Roman nummer fem utkommer nästa höst även på välrenommerade Berghs. En dröm jag närt i flera år har slagit in och jag är himlastormande glad. Nu kommer boken att finnas tillgänglig i svenska bokhandlar! Jag fick träffa förlagschef Lena Andersson på Swecon och hon okejade att jag berättar nyheten. Beskedet fick jag förra veckan per telefon, då jag befann mig ensam på en skogsväg i Österbotten. Jag tror mina glada rop skrämde slag på allt djurliv på några kilometers radie.

2013-10-21

Sweconrapport

Åh vad jag haft roligt! Det som bäst summerar de gågna tre dagarna är ordet glädje. Jag har övernattat hos Sara Bergmark Elfgren ihop med Nene Ormes, Jenny Milewski och Karin Waller och vi har skrattat och druckit bubbel och pratat pratat pratat. Jag har mött massvis med fina läsare och författare och fått många nya vänner. Jag har lyssnat på intressanta och roliga och ibland mycket animerade paneldiskussioner. Jag har sovit lite, skrattat mycket och blivit fullständigt överväldigad av mängden böcker jag skulle vilja och borde läsa. Det känns alltid som en kliché att säga att huvudet snurrar av alla intryck men det är sant. Det kommer att ta flera dagar för mig att sortera dem alla.

Jag är ny när det gäller fandom, detta var min första con utanför Finland, men det som gör mig djupt berörd är hur välkomnande och varmt detta fandom är. Alla är så vansinnigt snälla och generösa och hjälpsamma. Dessa fina möten mellan människor från hela världen - det är mer än jag kunde drömma om då jag ensam satt och skrev på min första bok, inte visste om att fandom fanns och inte kände en enda annan människa som skrev fantasy/scifi. O du sköna nya värld!

Några bilder:


Hedersgästen Jo Walton intervjuas av Johan Anglemark. Jag hade turen att hamna vid samma fikabord som Jo. Jag berättade att jag tack vare hennes blogg för första gången i mitt liv köpt pu erh te.

Min första panel under Fantastika: Urban fantasy tillsammans med Nene Ormes, John Berlyne och Marianna Leikomaa. Fotograf Sara Bergmark Elfgren.

För mig var det här den mysigaste och roligaste panelen: Bronies! Tre underbara KTH:are krossade alla mina fördomar. Sånt är nyttigt.

Finland representerades med den äran av Hannele Mikaela Taivassalo i panelen om plot. Här tillsammans med Michael Cobley, Ylva Spångberg och Jo Walton.

Steampunk! Lavie Tidhar, Nene Ormes of the Blue Hair, Anna Davour och Tommy Persson.

Här diskuteras fantastikfilm i Sverige av Bellis, Gustav Tegby, Sten Rosendahl, Sara Bergmark Elfgren och Levan Akin.
Det finns tyvärr ingen bild från panelen där fyra finlandssvenska författare diskuterade finlandssvensk fantastik, men det var en väldigt lyckad panel som dessutom var välbesökt trots att Jo Waltons GOH-speech pågick samtidigt. Jag har heller ingen bild från YA-panelen jag deltog i där tillsammans med fyra svenska kolleger. Det var en intressant diskussion där jag bland annat kom åt att citera Neil Gaimans text om läsning som jag bloggade om förra veckan.

I know I'm gushing men jag kan bara inte hjälpa det. Det kommer att ta ett bra tag innan jag landat ordentligt och har markkontakt igen efter det här.

I morgon tänker jag avslöja en STOR NYHET som jag redan berättade om på Swecon :-)