2012-12-16

Skogsäventyr

Idag ville jag gå på en lång skogspromenad med hunden. So what att det fallit en del snö - man har väl bra kläder! Jag har kanske läst för mycket Jonna Jinton men jag kände mig mycket naturromantiskt. Tog till och med kameran med.



I närskogen var det inte speciellt djup snö. Det finns stora granar som fångar upp det mesta. Bäcken var ännu inte helt frusen.






Sen började jag klättra upp på åsen. Träden glesnade. Snön djupnade. Snöflingorna piskade mig i ansiktet från en grå himmel. Jag kände mig mycket Pata Degermansk. På kanske lite mindre skala, bara.

Jag stretade vidare. Snön var knädjup. Lössnö, så ganska lätt att gå i ändå. Tills jag vände mig om och såg detta:


Hon klarade verkligen inte att ta sig fram för egen maskin till sist. Så jag fick ta henne i famnen och bära. Med 7kg i famnen blev promenaden mitt i allt lite mindre romantisk. Så jag började överväga genvägar ner tillbaka till skogen och hem och övergav tanken på långpromenad. Lämnade hunden efter mig och stegade iväg för att se var jag kunde hitta en genväg - med all snö vill jag helst inte avvika från bekanta stigar eftersom allt ser så annorlunda ut och det finns en reell risk att tappa bort sig.

Då såg jag en stor, grå älg stega ljudlöst genom skogen framför mig.

Jag snodde runt, ringde min man så han skulle veta var jag var ifall något hände och stegade hem i mina egna spår det fortaste jag kunde. Jag har mött älg i närskogen förr, två gånger till och med, men då fanns det ingen snö som hindrade både min och hundens rörlighet. Jag var nog ganska skraj, det erkänns. Hunden klarade sig bättre på returvägen eftersom stigen nu var lite mer upptrampad.

Vi kom hem utan värre äventyr. Jag var genomsvettig och tog en liten hutt. Sedan återgav jag händelserna för min familj i en spännande dramatisering.



4 kommentarer:

  1. Hundhuvud i snö, den är härlig, den bilden. Och älgäventyr är ju hyfsade så länge älgen hålls på sitt håll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var nog på håll. Och på väg bort från mig. Men när man har hunden med blir man extra nervös... Som tur är var hon för begravd i snö för att märka något alls.

      Radera
  2. Bra story, och toppenbra illustrationer!

    SvaraRadera