2012-12-15

Så här borde alla dagar få vara

Idag kom jag på jobb strax efter klockan åtta.
Huset låg mörkt och tyst. Man måste gå upp för trappan innan man kommer till lampknappen för den övre våningen. Det var nästan lite kusligt.
Det stormar där ute. Vinden viner in genom fönsterspringorna och smeker mina kinder. Ljuslågorna fladdrar i draget. Extraelementet knäpper. Jag har långsockor och yllesjal och en kopp hett te: mig går det ingen nöd på.
Jag har kommit mycket längre i manuset än jag trodde. Jag hinner eventuellt kamma igenom det en gång till nästa vecka innan jag tar julpaus. Det känns jättebra.
I morse ville sonen sitta i min famn en lång stund efter att han vaknat och "gosa". Jag tror inte att han använt det ordet förut. Jag kunde ha suttit så hur länge som helst. Ingen känsla på jorden går upp mot när han lindar sina små armar om min hals och säger "kaam".
Men att få börja dagen så, och sedan lämna honom med sin mormor som jag vet att han har jätteroligt med, och själv sätta mig på världens mysigaste kontor och skriva - ja se det är som grädde på tårtan på moset på... Det är fantastiskt, helt enkelt.

1 kommentar:

  1. Ja det låter bara bäst! Alla dagar borde verkligen vara grädde på tårtan på moset...

    SvaraRadera