2012-12-05

Färgbad och kakbak

Kameran är hittad. Inget medium behövdes. Och den hittades på ett ställe där vi redan letat ett par gånger: På en hylla i badrummet. Inlindad i en handduk. Skarpt. Ser man på de sista bilderna vet man genast som är den skyldiga till att ha lämnat den där:

Jag.

Det var när jag och den guldlockige målade med fingerfärger. Först på papper, sen fick mammas fötter bli en del av konstverket.



Idag har jag försökt muntra upp mig med att baka mjuk pepparkaka (man har ju bott i Sverige, va). Det gick ganska bra. Att baka är bland det roligaste jag vet att göra med den guldlockige. Han är så noga, så noga, när han häller i mjölet med decilitermåttet. Håller stolt i teskeden när vi mäter upp kryddor. Äggen knäcker vi tillsammans. Han rör och rör med stor koncentration. Det enda kritiska skedet är när jag tar skålen med smet för att hälla i kakformen: då kan det bli tårar. För han vill ju äta av smeten. Slicka slickepotten (han kan redan säga slickepott). Och jag häller i smeten så fort jag kan så han ska få slicka. Det håller honom sysselsatt medan jag diskar.


1 kommentar:

  1. Blir plötsligt väldigt hungrig. Kan du skicka över nån bit?

    SvaraRadera