2012-12-31

Nyår

Snön glider ner från taket i stora sjok. Det regnar. Jag gnisslar tänder över att en FB-vän spoilade sista avsnittet av Downton Abbey tredje säsongen för mig. Lägger sonen för dagssömn, han somnar bredvid mig i stora sängen på några minuter och jag får INTE sjunga vaggvisa. Vi skall bara ligga nos mot nos, hand i hand.
Sen lägger jag mig på soffan med en bunt böcker och mintlakrits. Ja, julgodiset tog slut så jag köpte nytt... Nåt tag måste jag sluta vräka i mig socker like there's no tomorrow. Jag skall läsa, mumsa och kanske se lite på Nanny McPhee2 som jag bandade igår.

Det är visst nyår idag. En sån där man-måste-fira-kväll. Usch. Vi tycker inte om såna. Vi gör lite vitlöksräkor  och risotto och öppnar en flaska vitt när sonen somnat. När det nu sen blir, här brukar smälla så att krutröken ligger tät. Hunden är inte rädd, gudskepris, men att få ett barn att sova mitt under ett smärre krig är inte lätt.

I kväll blir jag säkert melankolisk och skriver djupa tankar i dagboken. Det gör jag varje nyår.

2012-12-30

Mer tillbakablickar

Jag vet att jag redan gjorde en årssammanfattning, men de här frågorna som jag hittade hos Underbaraclara var rätt fiffiga, så ni får en till! Jag stryker de frågor jag redan svarade på i förra sammanfattningen.


Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Drog en lång skrivkurs. Deltog i Göteborgs bokmässa.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, gudskelov inte i år.
Vilka länder besökte du?
Sverige och England. Sverige hela tre gånger!
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ja det är det, på det personliga planet.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Min släppfest den 20.9.!!
Största misstaget?
Det har nog varit missar i familjelivet: snäsighet, ilska, sånt. Usch. Mammamissar, mest.
Bästa köpet?
Roomban! Alltså robotdammsugaren. Den har räddat många nerver här hemma...
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom avbetalning på huslån blir det nog klänningar...
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mycket! Att ge ut en bok. Att skriva en annan. Att få höra att en flicka döpt sin katt till Arra. Att få höra min son säga "kutteboll" åt mig (betyder "skruttbulle", ömsint term jag använder).
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Oh lord, Gagnam style... VARFÖR måste alla småbarn älska den??
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Hm. Det har varit ett väldigt upp-och-nedår. Mycket ledset, mycket glatt.
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer snäll. Och faktiskt: skrivit mer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit mindre socker... Slösat mindre tid online.
Blev du kär i år?
Nej.
Favoritprogram på TV?
Haha, snöade in på Biggest Loser i somras men kan inte påstå att det är favoritprogram... It's Always Sunny in Philadelphia ser vi på DVD. Big Bang Theory är en favorit, men senaste säsongen var en besvikelse.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Öhh... Åt nåt gott?
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer god hälsa i familjen.
Vad fick dig att må bra?
Skrivflow. Kramar.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag vet ju att det var nån men nu minns jag inte ens vem...
Vem saknade du?
Liam. Pappa.
Mest stolt över?
Att jag inte ger upp med skrivandet även då det är riktigt jobbigt.
Att jag kan ändra på mig och bryta negativa cirklar, även om det är mycket svårt.
Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få bli och hållas frisk. Att min man skall hitta den nya karriär han söker.

2012-12-28

Planning, scheming

Gör upp planer och målsättningar för jobbåret 2013. Känns bra. Jäkligt bra.

Årssummering

Så här mot slutet av året hör det ju till med summeringar i bloggvärlden. Summeringar över lästa böcker och favoritalltmöjligt. Så jag har satt ihop min egen högst slumpmässiga lista över mitt 2012.

Favoritord: Barockt.

Favoritdag: Min releasefest för Anaché. Jag är fortfarande glad och rörd ända ut i tåspetsarna över hur många som kom och firade med mig. Det lever jag länge på.

Bästa läsupplevelse: hade jag redan i februari, John Greens The Fault In Our Stars.

Bästa film: Jag har inte sett så många så månne det inte blir The Hobbit.

Bästa grej med sonen: Att han börjat prata och att vi kan kommunicera bättre med varandra. Och dansa till Gagnam style.

Bästa nördgrej: Att jag lärt känna en del av nördgräddan i Sverige: Nene Ormes, Jenny Milewski, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, till exempel.

Bästa resan: Det får nog bli den till Göteborg och bokmässan.

Skojigaste nya vän: Kaj Korkea-aho.

Mest spännande nya fantasyförfattare jag bekantat mig med: Karin Tidbeck.

Roligaste jobbet: Skriva fantasy-kursen respektive workshopen på Axxell med Åsa Stenwall-Albjerg.

Finast med nya boken Anaché: Att läsarna verkar ha förstått vad det var jag ville säga med boken. Och att den bemötts så väldigt positivt.

Största potentiella karriärmove: Sålt filmoption på Underfors.

Bästa eknomiska nyheten: Fick arbetsstipendium för 2013.

Bästa skrivupplevelsen: Att jag lyckades skriva en (kort) barnroman under Nano. Och att den inte suger.

Finaste gemenskapen: Uppstod nog under skrivretreaten i maj. Efter det har de av oss som bor/har nära till Hfrs träffats semi-regelbundet på luncher och pratat skriv och liv. Just en sån gemenskap behöver man med detta lite ensamma jobb

Bästa skrivrummet: Mitt underbara nya arbetsrum. Som jag får fortsätta med under 2013! Wohoo!

Bästa avslutning på året: Att det börjat ticka igen. I huvudet, alltså. Jag kom ju ganska långt med ett manus i våras, och så körde jag fast och där har jag suttit (fast) sen dess. Skrev och redigerade nanomanuset under november-december istället. Har inte velat se på vårens manus alls sen i maj, har dels varit lat dels rädd för att det inte går att rädda.
Men nu. Jag lyssnade på några avsnitt av Writing Excuses ur deras arkiv medan jag körde bil i onsdags och något de sa fick det att ticka i hjärnan igen. Jag började se varför jag körde fast. Jag försökte göra den berättelsen lätt och okomplicerad - och den är inte det. Den är mörk och trasslig. Men jag orkade inte skriva en sån berättelse just då, så nära inpå att jag avslutat Anaché. Nu har jag fått utlopp för mitt behov av att skriva lite enklare och kortare under Nano, och nu känner jag mig redo att ta itu med något svårare igen.
Dessutom har jag fått distans nog till texten så att jag kan se möjligheter som jag inte såg i maj. Vägar jag kan ta. Öppningar. Jag tror att bara jag backar lite och stryker några av de sista kapitlen sitter jag inte alls så fast som jag trodde. Allt jag behövde var lite tid och distans.
Nu ser jag fram emot att ta itu med det här manuset igen vecka 2, då jag kan återgå till jobbet. Och det är inget dåligt sätt att börja ett nytt år på.

2012-12-27

Vilken jul!

Det var en fin jul. En finfin jul. Snö och lagom kallt och regnet kom först nu, tre dagar efter jul. Mat fanns det i precis lagom mängd: vi åt just upp det sista och slapp alltså i år att äta julmat fram till nyår. Mormor tog tre nätter på raken med sonen så mor och far fick sova (=bästa julklappen). Och nu har han, peppar peppar, sovit bra helt av sig själv.
Och så julklapparna. JULKLAPPARNA! Jag fick säkert de bästa någonsin. Inget onödigt. Mest böcker eller bokrelaterat. Både sånt som jag önskat mig (men behändigt nog glömt att jag önskat) eller sånt jag inte alls kommit att tänka på att önska, men som gjorde mig verkligt glad.
Sonen fick så många att han blev smått hysterisk och bara ville öppna "pitsa" (= presenter) och inte alls lekte med något. Han har dessutom fått öppna presenter i dagarna fyra: julafton, juldagen för hans pappa är ju amerikan så det hänger en julstrumpa vid spisen, dessutom kom moster med familj på besök med nya paket, och igår var vi bjudna till makens moster där än fler paket väntade, och vi sparade några av dem till i morse. Många många böcker fick också denna lyckligt lottade tvååring.

Här är några bilder av julens exesser:

Hembakade saffransskorpor, pepparkakor och engelsk fruktkaka


Sikrom, gravad lax, svampsallad


 Berget av klappar! För fyra vuxna, en tvååting och en hund...



Den här gjorde mig så glad. Ett personligt bibliotekskit! Så nu kan jag sätta ett litet kort med datumstämpel alltid då jag lånar ut en bok!

Och så böckerna. Böckerna! Alla såna jag verkligen ville ha, vare sig jag visste om det eller inte. Jag skarttar mer åt Jenny Lawsons bok än jag nånsin gjort då jag läst. Ofta läser jag på kvällen då sonen sover och får bita i en kudde för att inte väcka honom. Malmstens bok om att skriva skall jag läsa när jag börjar skriva igen i januari. Har läst lite i början och blir varm ända in i hjärtat av att ha hittat någon annan som tar det skrivna ordet på lika stort allvar som jag själv.


Och så en fantasybok pin-up-kalender! Mest gillar jag egentligen pärmen, den är så där rätt 50-tal till stämningen. Många av månadsbilderna känns som smaklösa 80-talsaffischer. Men jag älskar ändå idén med att göra karaktärer ur böcker till pin-up-flickor. Respektlöst och skoj.


2012-12-24

Julhälsning

Hör ni alla fina bloggläsare: GOD JUL önskar jag er! Må ni få mycket gott att läsa och äta - det är det enda som behövs för en bra jul, eller hur?

2012-12-22

Lite av livets allvar

Ibland känns det så ytligt att hålla på med sill och godis.
Lilla Muzakir på Mauritius behöver en operation för att överleva. Men föräldrarna har inte råd.
Så här står det på den finska FB-sidan som försöker samla ihop nog med pengar för att rädda honom:

"Olipa kerran seitsenvuotias suomalaistyttö Rauha, joka joutui Mauritiuksen matkallaan sairaalaan munuaistulehduksen vuoksi. Tulehdus hoidettiin pois päiväjärjestyksestä viikossa suonensisäisillä antibiooteilla.

Tyttäreni ei vielä yhtäkään vuotta vanha sänkynaapuri Muzakir ei ollut yhtä onnekas. Tämä pieni poika tarvitsee vaativan munuaisleikkauksen, jonka osaa tehdä Mauritiuksella niin pienelle lapselle vain yksityinen kirurgi, joka veloittaa toimenpiteestä yksityisessä sairaalassa 576 000 Mauritiuksen rupiaa eli 14 325 euroa. Viivyttely leikkaamisen kanssa voi maksaa pojan hengen.

Olen seurannut sydän syrjällään tuon mitä suloisimman pienokaisen kohtaloa pitämällä yhteyttä hänen äitiinsä, jonka kanssa ehdin yhteisen sairaalaviikkomme aikana ystävystyä. Äiti, isä ja heidän lähipiirinsä on tehnyt kaiken mitä Mauritiuksella on tehtävissä kerätäkseen tarvittavat rahat. Saatavissa oleva sosiaaliturva on haettu ja almuja kerätty niin moskeijoissa kuin temppeleissäkin. Puolet rahoista on näin saatu kokoon, mutta sen enempää apua ei siitä maasta ole realistista odottaa."

Läs om lilla Muzakir och hans finska stödtrupper här.
Och på engelska här.
Och överväg om du kan bidra med en slant till en liten pojkes livsnödvändiga operation. Han måste opereras, och det måste ske senast den 28.12, och familjens pengar är slut efter den första operationen.

Vi har det nog jäkligt bra i Finland som aldrig behöver gå igenom att våra barn inte får den läkarvård de behöver för att överleva bara för att vi inte har råd.

Sillen fixad

Lime-citronsill samt enbärs-ginsill. Check.


2012-12-21

Ve och fasa

BLOSSA 12 VAR SLUT PÅ ALKO! VAD SKA JAG NU STÄRKA MIG MED OM KVÄLLARNA??

Inte så mycket kvar att göra nu

Julmatslistan:

Engelsk fruktkaka
Pepparkakor
Saffransskorpor
Mintknappar
Julbröd
Två sorters sill
Gravlax
Citronfromage
Fudge
Två sorters lådor (köpta)
Svampsallad

Sikrom, inlagd strömming, kålrotslåda, senap och skinka fixar mamma. Och ett julgodis.
Sen kanske jag gör julstjärnor också. Får se.


Den TRAGISKA berättelsen om Pi

Läser recensionen av filmen Berättelsen om Pi i dagens tidning. Redan när jag såg trailern (före The Hobbit) tänkte jag men nejnejnej! Life of Pi är inte en berättelse om storslagen vänskap! Alltså, är det nån som LÄST BOKEN?? Det är en ohyggligt tragisk och berörande historia som det tog mig en lång stund att komma över efter att jag läst den. Finns den aspekten alls med i filmen? Eller har den Hollywoodsaniterats bort? Det skulle jag ha varit intresserad av att läsa om i recensionen.

2012-12-20

Dagen i punkter

Idag har jag:

Fört sonen till dagmamma i pulka

Strukit en linneduk

Betalat räkningar och sånt

Jobbat med manus

Ätit lunch ute med min man

Hämtat sonen från dagmamman

Dansat gagnam style med son och man och hund

Lagt sonen att sova, sovit en stund själv hand i hand med honom

Jobbat vidare med manuset OCH BLIVIT FÄRDIG! Nu är första redigeringsomgången klar. Jag är färdig till jul och har till och med en dag överlopps då sonen ännu är hos dagmamman. Den kan jag använda till att baka och slå in julklappar i lugn och ro! Hurra!

Idag skall jag ännu:

Fara med sonen på hans första frissabesök

Handla lite

Äta makens hamburgare

Se på julkalendern

Kanske baka med sonen

Sticka sockor åt Malin framför TV:n

Liten linneskola

I morse stod jag och strök den ärvda linneduken och tänkte lite på att skriva ett blogginlägg om hur man får linne kritvitt men sen höll jag på att glömma saken - tills jag läste Malins inlägg. Sorry Malin, men du har fel - det är lätt att få linne kritvitt!

Man gör bara som min mormor.

Jag blev lite förskräckt när jag insåg vilken dålig husmor jag varit. Mormors gamla namnade linneduk låg på botten av tvättkorgen - där har den legat sen förra julen... Det var hemska gula och bruna fläckar på den. HEMSKA. Jag tänkte: Mamma slår ihjäl mig. Men så gjorde jag som jag blivit lärd.

Man kokar upp massor med vatten. Det skall verkligen KOKA. Häller det i ett ämbare med handtvättmedel. Lägger i linneduken. Mormor hade en underbar bykpinne att röra med, den var alldeles len och fin av alla tvättar. Den fick jag använda när jag lekte luffare i mommos och moffas trädgård - men det är en annan historia. Jag har ingen bykpinne och inte ens med handskar på klarar mina asbesthänder kokande vatten, så jag rörde helt enkelt om med duschhuvudet. Sen lät jag duken stå i blöt en halv timme ungefär.
Och sen var nästan alla fläckar borta. Av sig själva.
En enda fläck var kvar som jag måste gnugga lite, då hade jag handskar på och lät linnet svalna lite innan jag gned. Och duken är gnistrande vit och det var inte ens svårt. Linnedukar och servetter, speciellt gamla sådana, skall man INTE köra i tvättmaskin för de slits och blir lätt noppiga.

Ja, och så måste man stryka medan det fortfarande är fuktigt.

Obs att jag inte är nån superhusmor. Jag manglar inte lakan t.ex. Men linnedukar kan jag sköta!!

2012-12-19

Granat och klart

Granen är huggen i Noras skog som traditionen påbjuder! Nu står den inne och tinar. Pyntas kanske ikväll! Och snart skall det julhandlas mat så det är fixat innan a) alla andra skall handla på en gång och b) allt tar slut i lilla småstaden, sådär som det brukar. Sen börjar jag vara ganska så redo för julen!

Det var inte helt lätt att hitta en gran i år när alla granar var så insnöade. Men jag tror den här blev bra.


2012-12-18

Om produktivitet

En diskussion som Urban och jag förde i kommentarsfältet till mitt inlägg om Hobbit-filmen fick mig att läsa lite kring Tolkien-universumet igen. Bland annat funderade jag kring Radagast och de två "Blå trollkarlar" som nämns i filmen men som jag inte kom ihåg att förekommer någonstans i böckerna. Det är för att det just inte finns något skrivet om dem (bra läge för lite fan fic!). Man kan läsa lite här och här.
Sedan följde jag länkar lite hit och dit och läste lite allt möjligt om maia och annat och slogs, och inte för första gången, av hur produktiv Tolkien var. Hur mycket han hittade på och hur mycket han skrev. Jag menar nu inte bara Midgårdshistoria utan också annat.
Och att idag går det nog inte att hitta någon som är så produktiv. För det finns så mycket annat som upptar vår tid. Till exempel internet och TV. På den tiden umgicks man, läste och skrev.
Jag kan nog längta till en sådan tid ibland. För jag är inte stark nog att stå emot elektronikens sirensång.

Omfånget ökar

Som jag misstänkte har manuset svällt med några tusen ord under första redigeringsomgången. Nu står det på 33 907 ord. Allt är inte fixat ännu, jag vet att några saker är ogjorda. Jag skall gå igenom mina anteckningar och åtgärda allt jag glömt, och sen skall manuset få vila under julen.

Men jag är riktigt nöjd. Och nu skall jag själv få vila lite: har vridit till ryggen under natten så jag knappt kan sitta vid datorn.

2012-12-17

Rörande stunder

Ännu lite om The Hobbit.

Jag såg första LOTR-filmen klart igår (såg första halvan innan jag gick på The Hobbit men som småbarnsförälder är det inte sådär bara att se en film i ett sjok). Och den där scenen under the Council of Elrond när alla grälar om vad som skall göras med ringen och Frodo ser på den och ser på den och till slut säger "I will take it" - den får mig fortfarande att gråta. Situationen är så hopplös, och han är så liten, och han vet att han tar på sig en fruktansvärd börda och att chansen att han skall lyckas knappt ens finns - och ändå gör han det. Hur många gånger har jag inte läst boken, hur många gånger har jag inte sett filmen - ändå rörs jag till tårar.

Det saknas i The Hobbit, och det är ju inte filmmakarna fel, det finns inte i boken. Den är en annan sorts berättelse. Men det är orsaken till att den aldrig kommer att beröra mig som LOTR.

2012-12-16

Skogsäventyr

Idag ville jag gå på en lång skogspromenad med hunden. So what att det fallit en del snö - man har väl bra kläder! Jag har kanske läst för mycket Jonna Jinton men jag kände mig mycket naturromantiskt. Tog till och med kameran med.



I närskogen var det inte speciellt djup snö. Det finns stora granar som fångar upp det mesta. Bäcken var ännu inte helt frusen.






Sen började jag klättra upp på åsen. Träden glesnade. Snön djupnade. Snöflingorna piskade mig i ansiktet från en grå himmel. Jag kände mig mycket Pata Degermansk. På kanske lite mindre skala, bara.

Jag stretade vidare. Snön var knädjup. Lössnö, så ganska lätt att gå i ändå. Tills jag vände mig om och såg detta:


Hon klarade verkligen inte att ta sig fram för egen maskin till sist. Så jag fick ta henne i famnen och bära. Med 7kg i famnen blev promenaden mitt i allt lite mindre romantisk. Så jag började överväga genvägar ner tillbaka till skogen och hem och övergav tanken på långpromenad. Lämnade hunden efter mig och stegade iväg för att se var jag kunde hitta en genväg - med all snö vill jag helst inte avvika från bekanta stigar eftersom allt ser så annorlunda ut och det finns en reell risk att tappa bort sig.

Då såg jag en stor, grå älg stega ljudlöst genom skogen framför mig.

Jag snodde runt, ringde min man så han skulle veta var jag var ifall något hände och stegade hem i mina egna spår det fortaste jag kunde. Jag har mött älg i närskogen förr, två gånger till och med, men då fanns det ingen snö som hindrade både min och hundens rörlighet. Jag var nog ganska skraj, det erkänns. Hunden klarade sig bättre på returvägen eftersom stigen nu var lite mer upptrampad.

Vi kom hem utan värre äventyr. Jag var genomsvettig och tog en liten hutt. Sedan återgav jag händelserna för min familj i en spännande dramatisering.



2012-12-15

Så här borde alla dagar få vara

Idag kom jag på jobb strax efter klockan åtta.
Huset låg mörkt och tyst. Man måste gå upp för trappan innan man kommer till lampknappen för den övre våningen. Det var nästan lite kusligt.
Det stormar där ute. Vinden viner in genom fönsterspringorna och smeker mina kinder. Ljuslågorna fladdrar i draget. Extraelementet knäpper. Jag har långsockor och yllesjal och en kopp hett te: mig går det ingen nöd på.
Jag har kommit mycket längre i manuset än jag trodde. Jag hinner eventuellt kamma igenom det en gång till nästa vecka innan jag tar julpaus. Det känns jättebra.
I morse ville sonen sitta i min famn en lång stund efter att han vaknat och "gosa". Jag tror inte att han använt det ordet förut. Jag kunde ha suttit så hur länge som helst. Ingen känsla på jorden går upp mot när han lindar sina små armar om min hals och säger "kaam".
Men att få börja dagen så, och sedan lämna honom med sin mormor som jag vet att han har jätteroligt med, och själv sätta mig på världens mysigaste kontor och skriva - ja se det är som grädde på tårtan på moset på... Det är fantastiskt, helt enkelt.

2012-12-14

Behövs tre?

Behövs det verkligen tre hobbitfilmer?
Döm själva ;-)

FB-recension

Idag blev jag annars tagged på FB i en recension av Anaché. Med skribentens tillstånd lägger jag upp den här, för jag tycker det var en så fin, kort summering av boken.
Dessutom gjorde recensionen mig jätteglad!

"Har läst Maria Turtschaninoffs nya roman Anaché och är imponerad och helt såld. Tät, fängslande story med hisnande vändningar, psykologiskt och andligt djup, och ett språk som speglar en förgången tid men aldrig förfaller till kitschig ålderdomlighet. Trots fantasygenren en inre trovärdighet som de flesta "verklighetstrogna" romaner bara kan drömma om. Huvudpersonerna i berättelsen är unga, men det här är ingen ungdomsroman. Det är en stor läsupplevelse för vem som helst, en allegori om vår egen tid, om ett yang-dominerat patriarkaliskt samhälle som har kommit till vägs ände och om en mänsklighet som tvingas lämna larvstadiet för att veckla ut fjärilsvingarna."

Hobbitrecension

Igår var det då äntligen HOBBITkväll! Jag har utlovat en recension, men först lite gnäll:

JAG HATAR VERKLGEN 3D. Dels är det en plåga om man, som jag, bär glasögon. Att sitta med dubbla glasögon i, som i detta fall, tre timmar är obekvämt så in i helskotta. Dessutom funkar det aldrig optimalt, ofta bryts det på nåt vis fel så att bilden blir ur fokus med dunderhuvudvärk som följd. Just igår hade jag tur och mina+3Dglasögonen funkade OK ihop. Men obekvämt var det ändå.
Men dessutom tycker jag att 3D inte tillför någonting till filmupplevelsen. Tvärtom tycker jag att det distanserar mig från filmen, gör att det hela ser mer konstlat och fejkat ut, inte mindre. Jag är mycket mer medveten om att jag ser en film, helt enkelt. Jag trodde inte att vår lilla fina biograf hade 3D-kapacitet, så jag gladde mig över att få se The Hobbit i enkel 2D här, men tydligen har de uppgraderat.

Nå, nog gnällt. Nu: filmen.

Först det positiva:

+ Martin Freeman är en härlig Bilbo. Jag tycker genast om honom - till skillnad från Frodo i LOTR. Början av filmen, där Frodo var med, var sämst. Jag bara: BORT med den där, kan vi inte få se Freeman snart?? Freeman kan ju agera med ansiktet, inte bara spärra upp ögonen. Som somliga. Som heter E.W.

+ Det är ett annat tempo än i trilogin - naturligtvis, eftersom det blir tre filmer av en tunn barnbok istället för tre filmer av tre tjocka böcker. Det gör att filmen hinner med lite karaktärsutveckling och fördjupning också, which is nice.

+ Kili är sexig.

+ Jag vill ha Bilbos skafferi.

+ Jag var rädd för längden (nästan tre timmar) - den kändes inte alls lång. När den tog slut blev jag nästan övveraskad.

+ Draken i början var superbra, just för att man aldrig såg den. Det man inte ser är alltid mycket värre än det man får se (den kommer säkert att bli en besvikelse sen när vi väl får se den).

+ Det mest givna plusset av alla är nog att det är så underbart för ett fan att få besöka den här världen igen. Jag vill ju bara dväljas där hur länge som helst. Throw anything at me, mr Jackson.

Sen det negativa:

- Det långsamma tempot gör att man upptäcker vissa saker mer. Scenografin känns mer scenografisk för att man hinner studera den mer noggrannt. Långa bilder på Galadriel mot mörk natthimmel med månskära och perfekt draperad klänning känns för utstuderade. De blir tyvärr nästan fåniga.

+ Skall dvärgar faktiskt vara sexiga? Eller så där heroiska? Alltså inte till sin handling utan till utseendet. Det känns lite fel.

+ Goblinrösterna kändes fel.I mina öron.

+ Nu har jag inte läst Bilbo på länge men det känns nog som att en hel del var lagt till för att liksom plantera för trilogins kommande händelser. Var Galadriel faktisk med i boken?

+ Det att Tolkien skrev The Hobbit först och skrev den för barn och att tonen sedan utvecklades till något helt annat och mörkare i LOTR blir så tydligt i filmen. Radagast till exempel, han är så fånig att det inte är sant - och han skall då tillhöra samma orden som Saruman och Gandalf? Jag köper det liksom inte.

+ Det som sker känns inte lika viktigt som i LOTR - för det är det ju inte. Där står hela  världens öde på spel, nu är det bara frågan om en skatt, egentligen. Och det gör att filmen inte har samma tyngd eller spänning.

Men det positiva väger mycket tyngre än det negativa. Jag tyckte det var en bra filmupplevelse, jag kommer med glädje att se de följande två. Men Bilbo-filmerna kommer nog aldrig att betyda detsamma för mig som Sagan om ringen.

2012-12-13

Just en sån där bra dag

Åh lyckan lyckan.

Den fastnar inte på bild, annars skulle jag visa er.
Ett skrivborde belamrat med papper. Två levande ljus, i övrigt ett rum i dunkel (därför fastnar det inte på bild). En kopp te, rågbröd med prickig korv. Utsikt över ett snöigt, ännu ganska sovande Karis. Klockan är inte ens halv åtta, och jag är redan på mitt arbetsrum denna Luciadagsmorgon,

Mormor är barnvakt, därför kommer jag iväg på jobb redan innan frukost. Det bästa jag vet är att gå från säng till skrivande. Hjärnan är som mest kreativ då, tycker jag.

Och så ikväll: The Hobbit! Vilken dag, alltså.

2012-12-12

På väg

Första redigeringsomgången av Nano-manuset går långsamt men bra. Som liten lägesrapport, bara. Språket är bättre än jag trodde, handlingen håller ihop mer än jag vågade hoppas på. Men det är väldigt lite gestaltning precis som jag var rädd. Vilket går att åtgärda! Jag tror det behövs en karaktär till. Saker måste förespeglas lite mer, och underliga förespeglingar som finns men inte leder nånvart skall bort. Trådar skall knytas ihop. Kapilen skall få namn.

Sånt. Jag hoppas bli klar med den första genomgången innan jul: nu när jag väl slutat skjuta upp och marra och säga att jag inte veet hur jag skall fixa det tror jag att det är en helt möjlig deadline.

Bokrekommendation

Jag har förresten läst ut The Night Circus nu och kan verkligen rekommendera den. Jag blev inte besviken på slutet ens. Det är en bok som bygger mycket på stämning - egentligen händer det inte speciellt mycket och man kan inte säga att författaren direkt skruvat upp oddsen eller öser svårigheter över sina huvudpersoner. Men det fungerar ändå, för mig i alla fall. Det är en vacker, sensuell och magisk bok att njuta långsamt.

Nätbesvikelse

Denna säsong av The Guild är en stor besvikelse. Tyvärr. Alla karaktärerna är parodier på sig själva och nu är de alldeles för många för att man skall hinna med mer än det ytligaste skrap på 7 minuter. Rent ut sagt så är avsnitten tråkiga. Och ologiska.

2012-12-11

Man gör så gott man kan

Sonen verkar må bättre. Jag har tagit mig ett dopp i självömkans geggiga träsk på sistone, men hans lilla sjukdomssläng plus besked om en bekants mycket, mycket värre sjukdom fick mig att inse att jag måste rycka upp mig. Så länge man själv eller de man älskar inte är riktigt sjuka skall man vara jäkligt tacksam vareviga dag.
Jag säger inte att jag är helt uppryckt än, mind you. Det är inte alltid så lätt att dra upp sig i sitt eget hår. Men jag försöker i alla fall.

Liten sjukling

Sonen är för första gången sådär riktigt sjuk och ynklig. "Aj aj masu" (=magen) säger han och gråter och vill ha "salva på" för det hjälper ju när hans ben kliar... Han kan inte sova och vill inte äta. Läkartid idag, hoppas vi får nån hjälp.
Vi klarar av dagen med Pingu och Mumin, plommonkräm och Carr's water crackers.

Jag har kommit till en hel del insikter om vad som borde göras med manuset, men får skjuta det på framtiden. Har försökt göra anteckningar, hoppas jag kommer ihåg hur jag tänkt.

2012-12-10

Lyckan av att ha en vän

Ibland får man inte ändan ur vagnen för att göra något som man verkligen vill för att livet helt enkelt överväldigar en så att man inte orkar. Och då dyker det ibland, om man har riktig tur, upp en vän som fixar åt en biljetter till The Hobbit så man kan gå på en av de få föreställningar som visas i ens egen hemstad.

På torsdag skall vi se filmen! Och jag ser verkligen, verkligen fram emot det.

2012-12-09

Biljettlös

Jag har ännu inte lyckats komma mig för att köpa biljetter till The Hobbit. Vad är det för fel på mig??

2012-12-08

Fan art!!!

Titta titta! Anachés första fan-art!

2012-12-06

Skräddat

Vet ni vad jag drömmer om? Det blir liksom aktuellt varje år jag tittar på självständighetsbalen.

En egen sömmerska. Inte bara för finklänningar, utan för välsittande kappor, byxor som är gjorda för just MIN kropp, klänningar med rätt längd och så vidare. Men jag vet a) inte ens hur dyr en sån skulle vara, och b) hur man hittar en bra sån.

Star Trek!

Nene delade denna på FB idag och trots att jag är trekkie (TNG iofs) och trots att detta inte alls  känns Star Trek så gav det mig ryyysningar. Nåt nyt att vänta på efter The Hobbit!



Frågan är: Är Cumberbatch Khan?

Självständighetsdag

Igår tog jag en sömntablett och maken tog natten med sonen och jag sov i över 7 timmar, halleluja och änglakör! Mitt humör är det motsatta mot igår: glad som en lärka. Sonen och jag tog långfrukost med en pepparkaka som avslutning. Han har sett på lite Mumin på DVD, och nu skall vi så småningom klä på oss och gå ut för att skotta snö, åka pulka och hänga julbelysningen (och under tiden får robotdammsugaren jobba på inne!). Fåglarna skall få en havrekärve också.

På eftermiddagen får vi självständighetskaffe-gäster, tills dess skall jag baka en paj! Receptet är nytt så resultatet blir mycket spännande... Eftersom gästerna ibland läser denna blogg avslöjar jag inte vad det är men kan berätta så mycket att något marinerat över natten i ljus glögg :-)

Skall vi se på balen på slottet ikväll? Såklart. Vad vi nu hinner se med vår lilla soffapa klängandes omkring: så fort nån sitter på soffan blir han inspirerad att slänga omkring soffdynor, klänga på oss eller leka sin favoritlek "Mamma/Daddy sleepy" då man skall ligga på soffan och låtsas sova (en underbar lek om man är trött...).

Jag funderar på om detta skulle vara min ideala balklänning. Jag tror inte det, men vacker är den.


2012-12-05

Färgbad och kakbak

Kameran är hittad. Inget medium behövdes. Och den hittades på ett ställe där vi redan letat ett par gånger: På en hylla i badrummet. Inlindad i en handduk. Skarpt. Ser man på de sista bilderna vet man genast som är den skyldiga till att ha lämnat den där:

Jag.

Det var när jag och den guldlockige målade med fingerfärger. Först på papper, sen fick mammas fötter bli en del av konstverket.



Idag har jag försökt muntra upp mig med att baka mjuk pepparkaka (man har ju bott i Sverige, va). Det gick ganska bra. Att baka är bland det roligaste jag vet att göra med den guldlockige. Han är så noga, så noga, när han häller i mjölet med decilitermåttet. Håller stolt i teskeden när vi mäter upp kryddor. Äggen knäcker vi tillsammans. Han rör och rör med stor koncentration. Det enda kritiska skedet är när jag tar skålen med smet för att hälla i kakformen: då kan det bli tårar. För han vill ju äta av smeten. Slicka slickepotten (han kan redan säga slickepott). Och jag häller i smeten så fort jag kan så han ska få slicka. Det håller honom sysselsatt medan jag diskar.


Sömnlös

Idag orkar jag inte släpa mig till arbetsrummet. Lilla guldlock höll mig vaken från kvart i ett till tre, och sen var det kört för min sömn - jag kan inte sova mer när jag hållits vaken så länge. Så totala antalet sömntimmar idag är väl en 3 ungefär. Det är ingen idé att försöka gå på jobb s.a.s. Istället jobbar jag med manuset så länge jag hålls vaken här hemma, och sen kraschar jag tills herr guldlock kommer hem mitt på dagen.

2012-12-04

Förenklat

Det här måste jag säga om att arbeta med ett kortare manus än vanligt: det är hemskt, hemskt mycket skönare att redigera. Inte enklare, nödvändigtvis: det är samtidigt det mest andlösa manus jag åstadkommit och det finns massor, massor att åtgärda. Men det är så mycket mer hanterligt än nåt på 100 000+ ord.

2012-12-03

Den romantiserade författartillvaron.

Jag lade upp ett foto på FB från min skrivdag idag, och det väckte en diskussion om den romantiserade författartillvaron. Fotot såg nämligen just nog ut så som man föreställer sig/drömmer att det är att vara författare.


Bilden speglar ju i sanning inte hela författartillvaron. Det är osäker ekonomi, stipendieansökande, sittmuskler, ångest, tvivel, frustration, svett, tårar och sömnlösa nätter. Men bilden ovan är också sanningen. För så där såg det ut idag när jag satte mig i soffan på arbetsrummet för att börja med redigeringen. Och ja, jag uppskattade det och myste till 100% ska jag säga!

Det såg också ut så här:




Och lunchen såg ut så här:




Det är verkligen så här härligt att få verka och leva som författare. Ibland, i alla fall. Tur är det, annars skulle jag inte orka. Så därför gottar jag mig åt det romantiska då jag kan och då de fina stunderna infinner sig.

Som Nene Ormes kommenterade och länkade: Det sjuka skulle ju vara om sanningen om statusuppdateringarna såg ut så här.

Lost and not found

Nu får nån som är synsk tala om var vi lagt vår kamera... Den har varit försvunnen i två veckor nu. Jul utan kamera känns lite trist.

Så var det dags

Nu bär det av till arbetsrummet i skarp kyla för första redigeringsomgången. Manuset är utstkrivet. Jag kan bara inte bestämma mig för om jag skall ha datorn med eller bara manuset. Är det bra att bara se på själva texten under en dag och inte fippla med den elektroniskt? Eller komma jag att vilja kasta mig in i ändringarna genast?

Decisions decisions.

2012-12-02

Bokbesvikelser

Apropå böcker: Jag läser en del bokbloggar och blir ofta förförd av de lysande omdömen bloggarna skriver om böcker de läst. Sen beställer jag böckerna på nätet och i åtta fall av tio blir jag besviken - för vad är det som säger att bokbloggaren och jag har samma smak? Inget.

Här följer en lista på böcker jag läst (samtliga i år eller förra året) på bokbloggarens rekommendationer som jag inte blivit begeistrad över (listor hör ju slutet av året till, både i bloggvärlden och mainstream media).

Donna Tartt: The Secret History. En välskriven bok, ja, men jag begrep inte vad det är med den som gör att så många bokbloggare verkar ha den som favoritbok.

Melina Marchetta: Jellicoe Road. Den skrev jag om i ett inlägg i mars. På alla vis en välskriven bok, men mina förväntningar var antagligen för höga.

Lev Grossman: The Magicians. Väldigt lovande början som sedan föll ihop som ett korthus.

Carol Goodman: Incubus. Flönttig och "the twist" såg jag komma på låångt håll.

Ransom Riggs: Miss Peregrine's Home for Peculiar Children. Den hör kanske inte hemma på listan för den var mycket bra på många sätt, men jag tyckte inte författaren gjorde det mesta möjliga av sitt material.

Så finns det en till som jag bara inte minns varken titel eller författare på... Argh. Sådär är det med mitt minne.

Här är däremot en bok som jag plockat upp i bloggosfären och nästan har kommit till slutet på och som ännu inte gjort mig det minsta besviken: The Night Circus. Vacker, poetisk, spännande, engagerande. Rekommenderar!

2012-12-01

Så lite tid

Jag har så många olästa böcker och jag hittar bara fler och fler jag helt enkelt måste läsa. Men NÄR? När skall jag läsa allt detta??

På riktigt, jag borde läsa Mary Robinette Kowals böcker. Och Tomas Bannerheds Korparna. Jag har flera olästa Cat Valenten i bokhyllan, för att inte tala om Nene Ormes Särskild. Och så skulle jag vilja läsa mer av Kelly Link. Hur många påbörjade böcker som väntar på mig skall vi inte ens tala om...

Argh.

Lillajul

Idag har jag hjälpt sonen öppna sina första kalenderluckor, städat, pyntat, skottat snö och kokat risgrynsgröt. Sedan sovit med sonen, vaknat och bakat saffransskorpor tillsammans med honom. Här är rent och snyggt, lite julpyntat och det doftar gott av skorporna som torkar i ugnen. Nu skall jag ta en sväng med hunden innan allt ljus försvinner och sedan äta fajitas som maken tänker svänga ihop. Och på kvällen skall jag göra absolut ingenting alls utom se på jukalender och leka med E, och när han sover ska jag se på Master Chef Australia och Downton Abbey och sticka!
Ganska bra lillajul, detta.