2012-11-07

Nyttan med Nanowrimo

Nanowrimo rullar på ganska bra. Jag är de facto till och med i rätt takt för att nå 50 000 ord den 30.11, även om det inte är mitt mål (fast vi får nu se, jag hade tänkt skriva något kortare men jag är ju så ordrik så det verkar vara svårt... Fick nyss sätta på en högre växel på handlingen för att ens hinna med allt som skall hända). Men det är bra att ha en buffert, i helgen är det Kulturkarneval och som labbledare hinner jag nog inte skriva speciellt mycket fredag-söndag.

Framför allt har jag påmints om hur nyttigt Nanowrimo är för mig. Den tvingar mig att ha den självdisciplin jag annars saknar. Jag sätter mig ner och skriver också då jag annars inte skulle. Jag tar till exempel vara på korta skrivmöjligheter som tågresor, vilket jag normalt inte gör. Och korta skrivpass här och där blir sammantaget ganska många ord.

Den andra nyttan med Nanowrimo är att jag verkligen kommer in i berättelsen när jag skriver vareviga dag. Och den börjar leva. Jag hade en tydlig idé om vad jag ville skriva när jag satte igång, och jag hade gjort en hel del planering. Det gör att jag nu rätt ofta kan stiga åt sidan för berättelsen och låta den flöda på i de fåror den vill.Jag blir till och med lite överraskad ibland.

Det är naturligtvis ett skrivsätt som producerar en ytterst halvfärdig text. Språket är åt skogen. Upprepningar och kontinuitetsfel finns det massvis av. Karaktärsskildringarna är svaga, hoppen från scen till scen hackiga osv. Men det är sånt det går att fixa! Det är till och med ganska roligt, tycker jag, att sitta ner med en sån text och slipa den och göra den riktigt bra.

Och mycket lättare är det ju, än att fixa till en text som inte ens är skriven.

12 kommentarer:

  1. Åh du skrev precis vad jag just satt och tänkte!

    För mig funkar karaktärskildringen bra, men miljön är ännu mycket svag. Likaså magin som det verkar som om jag kommer att ta med. Men som du skrev: det är sånt man kan slipa på sen! Det viktigaste just nu känns som att få ur sig berättelsen, handlingen, och sen kan man polera och precisera och fixa språk senare!

    Verkligen kul att vara igång också... hoppas på att lyckas upprätthålla samma rutiner efter november också... tänk så mycket man skulle få uträttat då. Svindlande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog svårt att upprätthålla under en lång tid, har jag märkt. Men samtidigt borde man göra det lite oftare än bara i november. Det är ändå lättast då - man dras liksom med av den allmänna skrivyran! På ett positivt sätt.

      Radera
  2. Jag gav upp alla tankar på att lyckas i år med tanke på resan till Kanada i början. Nu har det gått en vecka och jag är inte igång än, så det var rätt val tänker jag. Men du har helt rätt: det är lättare att redigera text man har, det är mycket svårare att skaffa sig en god vana än vad det är att upprätthålla den när man väl är igång och det är skönt att kunna skita i den inre redaktören med jämna mellanrum. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är just den där inre redaktören som inte ens hinner med när man skriver så här fort...

      Radera
  3. Fixa de där oskrivna texterna. Svårt. Verkligen.

    SvaraRadera
  4. Håller så med om att det är rätt enkelt att ha flyt när man vistas i texten varje dag. Och jag hade inte så värst mycket planerat, men det går ju fint ändå. I december kan man fundera på hur det känns att redigera. (Eller mitten av november ifall jag fortsätter i samma takt...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I och med att det inte är ett så långt manus (50K är rätt hanterbart) så tror jag inte att det är så svårt. Att skriva 100 000 ord på det här sättet däremot... Det skulle nog vara en liten pain att fixa till.

      Radera
  5. Jag gjorde motsvarande under slutet av maj och juni i åt för att få fram första utkasten på fortsättningen min science fiction bok Kedjor känns bara när du rör dig. Jag tycker att det fungerar väldigt bra för du kommer in i texten på ett helt annat sätt när du skriver så regelbundet. Både första året jag deltog (2010) och förra året (2011) var inte berättelsen klar när november månad var slut så då fortsatte jag tills jag kände att jag kommit i mål med berättelsen. Sen har den fått vila ca en månad innan jag tagit itu med redigeringen. Tja, inte förra årets för då har jag varit fullt upptagen med Kedjor och fortsättningen på den så den har fått vila extra länge... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns ju absolut inget som säger att man måste sluta när november är över!

      Radera
  6. Stephen King har väl Namowrimo året runt ifall jag förstått saken rätt.

    Det låter härligt och jag skulle gärna vara med på ett hörn men det har gått en vecka och jag har precis grävt fram min dator ur flyttlasset. Dessutom kan jag inte få egen datortid utan att ta av nattsömnen just nu och den är ganska dålig från början.
    Jag är rädd att jag säger som vanligt: Nästa år ska jag försöka.

    U.J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mr King fick mig att skriva 2000 ord om dan under en period - och då hade jag aldrig ens hört om Nanowrimo.
      Men väldigt länge höll jag inte på med det.

      Oj, flytt med småbarn, mina varmaste sympatier...

      Radera