2012-11-29

Alldeles för stillsam morgon

Idag tog maken morgonen med sonen och även om jag vaknade till både 6 och 7 lyckades jag halvslumra om till 8, vilket för mig är en oerhörd sovmorgon. När jag klev upp var sonen redan hos dagmamman.

Ahh, tänkte jag. Tidningen och morgonteet i lugn och ro. Jag kan äta vad jag vill (man kan inte äta sådant framför sonen som inte han får äta, då får han raseriutbrott). Ta hur lång tid på mig som helst. Inte torka upp något som spillts, inte förmana, inte avbrytas mitt i för pottbesök eller annat och sedan återvända till en kall kopp te. Bara tända ett levande ljus och njuuuta.

Sen satt jag där och tyckte det var alldeles för tyst och trist. Ingen hade jag att skoja med, att sjunga "opp opp ganga" med när Gagnam style kom på radion, att utbyta miner och repliker med, att förundras över snön utanför fönstret eller förbipasserande lastbilar med.

Aldrig är en mamma nöjd.

5 kommentarer:

  1. Jepp. Man sitter och vill ha sällskap när man skulle få vara ifred och vill vara ifred när sällskapet är på plats. Man vet inte hur man vill ha det. Eller vet att man vill ha det tvärtom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och värst är det när man ropar heeej åt barnen och famnar dem för att i nästa stund stänga dörren och nu ska mamma lite skriva.
      Då känner jag mej riktigt usel.

      Radera
    2. Mia: Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

      Men Minna, där håller jag inte med dig. Att gå på jobb får mig inte att känna mig som en usel mamma, aldrig någonsin. Kanske om jag måste resa bort flera dagar på nån mässa eller så, men inte för att jag sätter mig och skriver. Det är frågan om några timmar om dagen och jag vet vilken urusel mamma jag vore om jag INTE skrev.

      Radera
    3. Jag men nu uttryckte jag mej otydligt. Jag menade när man stänger dörren framför barnen och inte efter dem. När jag fortsätter dyka i skrivandet trots att skrivtiden är slut och barntiden börjar,när jag stjäl för mycket tid känner jag mej usel.

      Radera
    4. Ah. Nu förstår jag. Det är annorlunda, jo.

      Men det är ändå fint, att du ger skrivandet all den tiden. Kan jag inte låta bli att tänka.

      Radera