2012-10-16

Till min gyllenlockiga son

Min E, för två år sedan var du fortfarande kvar i min mage, och jag låg och plågades på Kvinnokliniken. 28 timmar eller nåt åt det hållet tog förlossningen, innan du kom ut med knivens hjälp. Jag fick bara se dig på håll som hastigast, och medan jag låg på uppvaket och skakade våldsamt låg du i din Daddy's famn och gjorde stora ögon.

Nu är du redan två år. Två! Du pratar massor, även om ungefär hälften inte går att förstå. Varenda dag kommer det flera nya ord. Idag sa du SLUT när Vem bestämmer? av Stina Wirsén (födelsedagspresent) tog slut. Du gör också egna kopplingar, det tycker jag är spännande. När jag läste boken högt för dig pekade jag på nallarna och sa lilla nalle och stora nalle, precis som det står i boken. Men när du satt med boken och åt din födelsedagsfrukostbulle pekade du med emfas på nallarna på pärmen och sa "Mamma, bebi".

Du är just så tvåårig som en tvååring kan bli. Full av bus och egen stark vilja. Här skall saker göras på ditt sätt eller inte alls! Men å andra sidan blir du allt mer självständig. Kan leka mer och längre på egen hand än för bara någon månad sedan. Vill samtidigt vara med överallt där det händer något spännande. Bullarna var du med och bakade. Jag älskar att få göra riktiga, vettiga saker med dig!

Ingenting känns lika vackert som en spontan puss av dig. Symmetriskt ska det va, tycker du. Pussar du på ena kinden säger du uppfodrande "anna" och vill pussa också den andra. Och näsan. Och öronen. Och pannan. Och håret.

Jag pussar tillbaka. Älskade ungen min. Grattis på födelsedagen!

4 kommentarer:

  1. Åh! Hälsa honom grattis från tant på nätet :D

    SvaraRadera
  2. Mommo fick också spontana pussar alla tre dagar hon var barnvakt. En gång per dag. Lite obestämt mitt i ansiktet kom de, men intensivt. Himla ljuvligt!

    SvaraRadera