2012-10-05

Min favoritbok nummer ett

Ofta får man som författare frågan vilken som är ens favoritbok.

Och ofta säger man nää, inte kan man välja en, det är ju omöjligt...

Men egentligen har jag nog en.

Den oändliga historien av Michael Ende.

Jag läser nästan aldrig om böcker. Den boken har jag ändå läst massvis med gånger. Och just nu läser jag om den igen, som en del i researchen och inspirationen inför ett pågående (?) skrivprojekt. Idag är det ösregn och eländigt väder ute och jag valde att stanna hemma och ha läsdag - framför brasan (får passa på då sonen är hos dagmamman för när han är hemma vågar vi inte elda).

Den boken har verkligen allt. Spänning, hjärta, fantasi. Det är nästan så att jag känner mig lite hämmad av att läsa den. I kategorin "så här bra kan jag ändå inte skriva". Inte ens det faktum att språket ibland är lite klumpigt (jag tror det är översättningen) med ordupprepningar i meningar kan förta effekten.

Endes fantasi är helt otrolig! En av de vackraste scener jag någonsin läst i en bok är den då Bastian frammanar Perelin, Nattskogen. Till och med namnet är vackert, men framför allt beskrivningen av de färgsprakande, självlysande växterna i sammetsmörkret... Det är som ett fyrverkeri inför mina ögon.

Har ni inte läst den: gör det. Har ni sett filmen: Glöm för guds skull detta missfoster och läs boken istället.

Detta är det ex jag har och nästan läst sönder.


11 kommentarer:

  1. Haha!! Jag har precis den där samma pocketen hemma som är alldeles gulblekt nu :)

    Och ser här:
    http://kolofont.com/2011/01/14/nattskogen/

    Vi har tydligen samma favoritbok och samma favoritscen i den...

    Och jag läser inte heller om böcker ofta, men den här läste jag kanske 3 gånger som barn, och förra årets januari då tydligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä men ser man på!
      My kindred spirit :-)

      Radera
    2. ja ja den är är en bit av själen.
      Men Momo är nog ännu mer.
      Där finns, förutom hjärtat och fantasin, upproret och modet att våga.

      Radera
    3. ah, momo! Jag hade svårt att fatta boken när jag var liten, men såg den två gånger på teater och då sjönk den in bättre... (har ett gammalt foto på mig där jag har en t-shirt med teaterproduktionen av momo på, har dessutom en totalt överlägsen min på den bilden om jag minns rätt, måste söka fram den!)

      Försökte läsa den åt sonen också, men han tyckte den var tråkig, jag blev däremot ganska hänförd den här gången, när man förstod kritiken och nivåerna.

      Radera
    4. Momo är fin men har aldrig hållit samma plats i mitt hjärta. För mycket grått, för mycket vardag, för mycket verklighet. Ingen Perelin!

      Radera
  2. Tänk, vet du jag har INTE läst den! Men jag lovar bättring. Nästa veckoslut, kanske...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då skall jag ha läst ut den, så varsågod bara!

      Radera
  3. Upptäckte nyligen till min bestörtning att vi inte har den på biblioteket där jag jobbar, så jag beställde genast in den. Klassiker, och enda tyska bok jag läst i original.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt funderat på att läsa den på tyska! Men tyska är mycket svag men det skulle vara roligt att försöka.

      Radera
  4. Jag har förgäves letat efter familje-exemplaret i flera år, men den finns inte hos bror, föräldrar, på landet eller i min egen bokhylla. Men på Akademen fanns den på Konstens Natt-rean! Nu väntar den bara på att jag ska ha tid att läsa den igen efter minst 20 år. Jag ser så fram emot det!

    SvaraRadera