2012-10-05

En svamp i skogen är mer än... jag orkar med.

Idag gjorde jag något oerhört.
Jag var på skogspromenad med hunden (det var inte det oerhörda) och såg massvis med trattkantareller. Massvis.
Och jag plockade inte en enda.

För jag har insett: Jag tycker inte ens så mycket om dem. Jag har förra årets kvar i frysen. Och jag avskyr att rensa och steka.
Så varför ge sig själv onödiga bekymmer?

Men det var svårt. Jag är så hårt programmerad på att svamp, det tar man tillvara. Och bär. Jag har haft flera år av mitt liv med mycket lite pengar. Då var all mat man fick gratis ur skogen mycket värdefull. Jag har syltat och saftat, saltat och torkat, fryst in och lagt in. Och jag vill vara en sån som gör sånt. Som har välfyllda (och välstädade...) skafferier och förråd.

Jag bara inte orkar. Jag orkar inte ens ta tillvara alla äppel från våra två träd. Borde föra till musteri. Borde koka mos. Borde, borde, borde.

Det är svårt att bryta mönster. Men jag försöker. Även om det tar emot.

Fast om det är nån som suktar efter trattkantareller så fungerar jag gärna som guide. För det gnager på mig inuti, vetskapen om att de står där och ruttnar bort...

4 kommentarer:

  1. Granngåbben kom med en plastpåsa trattkantareller som han ville byta mod ved. Det passar mej utmärkt, för jag vågar aldrig plocka annat än gyyyla kantareller.
    Nu tillredde jag en mustig älgryta med trattis sås och det var helvitis gott. Hoppas gåbben kommer på nytt. Jag hugger gärna ved om jag får trattisar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kom hit i morgon så tar jag dig ut i skogen och pekar och du plockar. Och rensar.

      Radera
  2. Om inte Minna plockar bort allt, vilket hon gärna får, så tar jag resten. Trattispaj, det gör jag helst av dem. Gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem som än vill ha dem får skynda på för jag har på känn att de nog kommer att bli plockade under veckoslutet.
      Sen får man bjuda mig på paj :-)

      Radera