2012-10-31

Den andra sidan av sanningen

Det är lätt att hemfalla åt nätets kardinalsynd: att bara berätta om det som är fint och bra. Goda middagar och brasor och äppelskörd och skrivflyt och väluppfostrade barn. Mässuppträdanden och bra recensioner och släppfester.

Men det är ju bara halva sanningen. Om ens det.

Så nu skall jag be att få rapportera, att igår gjorde jag riktigt dåligt ifrån mig på ett framträdande då jag skulle presentera mina böcker för utländska journalister. Jag uppträdde efter några kolleger som är mycket framgångsrika. De kunde presentera omfattande produktioner, priser, översättningar och filmatiseringar. När de var färdiga ville jag sjunka genom jorden. Jag ville verkligen bara gå därifrån. Jag kände mig ohyggligt liten när jag ställde mig upp med mina fyra romaner, så liten att jag förminskade mig själv när jag pratade. Jag brukar vara ganska rutinerad men plötsligt visste jag inte vad jag skulle säga, jag stammade och letade efter ord och hummade och var allmänt osäker och otydlig och kände av det precis hela tiden. Efteråt sa min redaktör att jag nog borde berätta mer om vad böckerna handlar om för journalister. Så jag missade tydligen målet helt.

Sen var jag på Pilates för första gången på en månad och kunde inte göra en enda rörelse ordentligt för att alla mina muskler har förtvinat och jag föraktade mig själv så att jag skulle ha kunnat gråta. Och sen såg jag kommentaren på mitt förra inlägg och insåg att jag skrivit en text som tydligen kan tolkas som arrogant, när allt jag ville få sagt var att jag blivit en sån kritisk läsare att jag förstör läsnöjet för mig själv, och att jag därför var så glad åt Amatka som jag sögs in i och läste utan att analysera sönder.

Att en sån dag igår.

9 kommentarer:

  1. Usch jobbig dag! Jag uppfattade nog inte din Amatkarecension som arrogant. Dessutom skriver du ju inte ofta om den kritiska sidan man måste ha för att bli en bättre skribent. Det är ju bra att ta upp det också! Och det är ju självklart att efter fyra romaner så har du en klarare bild av vad som är bra (enligt dig), särskilt om du allt mer läser för att utveckla ditt skrivande och inte bara för njutning...

    Jag orkar inte heller blogga om det ångestfyllda så värst ofta. Jag tror nog det sitter en spärr i mig som säger med skuldbeläggande röst "du skall icke klaga (offentligt)" och ofta så involverar negativa känslor förhållanden till andra människor, så det är svårt att förklara varifrån dåligheten kommer utan att vara anklagande (eller förminska sig själv)... men har själv haft lust att skrika över brödjobbet ett antal gånger den senaste månaden... känner mig minst sagt misslyckad och trött på att kämpa med det just nu.

    Men hej. Snart får du väl vara i lugn och ro och skriva igen, eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord, Jenny. Vi skall se hur det blir med skrivron (jag misstänker att bristen på skrivande också hade att göra med gårdagens allmänna känsla av misslyckande), jag hade trott att det skulle bli tid för skrivande efter den 11.11, men nu dök ett nytt projekt upp som kommmer att ta mycket tid i november och en del av december. Men det är ett ROLIGT projekt som jag tror kommer att ge lika mycket som det tar.

      Radera
  2. Vem läser egentligen en bok utan att störa sig på något? Det är väl klart att man hakar upp sig på något/ en massa saker. Det behöver ju inte betyda att man inte gillar boken eller att man önskar boken oskriven.

    Och förtvinade, bortruttnade muskler är bra inför en halloweenfest :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nora :-) Jag skulle nog skrämma slag på alla om jag visade upp sanningen om de där rutiga musklerna...

      Radera
  3. Maria, du är jätte duktig och kör ett hårt race som jag beundrar dej för! Och du var faktiskt inte arrogant i ditt inlägg. Kram. Jag älskade Anaché fast jag inte egentligen gillar fantasy!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kramen Anna! Den behövdes. Var en skräpig dag, men det är bättre nu.

      Radera
  4. Ibland kostar erfarenheter mycket. Jag brukar försöka tänka på hur mycket jag lärt mig då jag misslyckas. Lovar mig själv att inte upprepa det och tänka att ingenting kommer gratis. Dålig är du rakt inte, men ibland representerar man sig själv på ett icke representativt sätt. Bryt ihop och gå vidare - bryt ihop skedet är viktigt för processens skull.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp, det var just vad jag gjorde - bröt ihop, och nu ser jag framåt igen.

      Radera
  5. Tyckte mig märka det. Så var det överståndet. Jubel.

    SvaraRadera