2012-10-11

Dagbok

Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år gammal.

Mina gamla dagböcker skänker mig mycket glädje och nöje. Jag har en kompis som brände alla sina, för att de var "så pinsamma". Men det är ju allas tonårsdagböcker! Självupptagna, inåtvända, barnsliga... Det hör liksom till dagboksskrivandets natur. Jag är glad att jag har mina kvar, inte minst för att jag har ett så uselt minne att jag ingenting minns utan skrivna källor.

De senaste åren har jag skrivit mycket sporadiskt. Dels beror det på lifvet i största allmänhet, dels på bloggen. Den fyller inte alls samma funktion som en dagbok, men nog samma behov. Så när jag skrivit här har jag skrivit av mig.

Men nu under mina två "lediga" veckor har jag bestämt att jag skall försöka skriva dagbok ofta. Om inte varje dag, så nästan. Det blir kanske lite mindre bloggat. Men jag tror ni överlever det :-)

1 kommentar:

  1. Jag har funderat mycket på det där med dagbok. Jag har också skrivit dagbok sedan jag runt 8. Ibland mer, ibland mindre. Och jag tycker precis som du att man helt enkelt får leva med pinsamheten. Kan inte förstå hur man kan slänga bort dem. ÄVen om jag nog undrar var de kommer att hamna nångång. Skulle kanske inte vilja att mina barn läser dem. Men eventuellt mina barnbarn?

    Nåja. Men det jag alltså funderat över är hur det plötsligt tog slut. Och långt innan bloggandet började för min del. Först allt det där pinsamma inåtvända, kärleksproblem hit och dit och inget av värde. Egentligen. Sen plötsligt fick man barn och det fanns hur mycket innehåll som helst att skriva om. Men jag tror att jag inte ännu heller har skrivit om att vi fått en skrapabulla. Väldigt väldigt skumt!

    SvaraRadera