2012-09-04

Ursäkternas mästare

Om jag kan sägas ha ett evangelium så är det: skriv varje dag. Håll kontakten med ditt hantverk och med din text. Inga ursäkter: bara skriv. Jag talar fint i intervjuer om hur jag hellre har ett råddigt hem än låter bli att skriva.

Lever jag som jag lär?

Nej.

Inte just nu i alla fall. Det är tre månader sedan jag senast rörde vid mitt manus. Och jag har inte skrivit något annat heller. Fina ursäkter har jag naturligtvis. Först var det språkgranskningen av Anaché. Och så lite semester. Och så korrekturet. Och så texten till antologin (aj jo, okej jag har skrivit nåt nytt, men av nån anledning känns det inte som om den texten räknas). Och så ursäkten att ja men i höst är det så mycket med Anaché: intervjuer, släppfest, mässor, uppträdanden.

Men det finns dagar då jag inte har något program. Och ändå inte skriver. För: det är ju ingen idé att försöka jobba sig in i manuset igen då jag ändå kommer att vara tvungen att lämna det flera dagar i rad.

Alla dessa ursäkter är helt valida. De stämmer ju. Det är bara det att jag börjar känna mig mer och mer onödig och värdelös som mänsklig varelse. Så där som jag alltid gör då jag inte skriver.

Igår hade jag datorn med till arbetsrummet men hade glömt strömsladden och batteriet var tomt, så jag fick lov att jobba analogt. Tittade lite på idéer jag haft. Skrev lite för hand. Tyckte inte att det ledde någonvart. Hade idag tänkt fortsätta, men så tipsade Philip Teir i dagens Hbl om The Paris Review på nätet och alla deras författarintervjuer man kan läsa i arkivet.

Curse you, Teir.

5 kommentarer:

  1. Huvudsaken är väl att man sprider sina goda idéer om att skriv varje dag. Sen kan man ju inte hjälpa att man har så många ursäkter för att låta bli. Det tyder på att man ibland är klok nog att ta en liten paus från sin karaktärsfasthet. Ibland skriver man ju liksom tänkande och samlande också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man gör ju det. Men det känns liksom ingenstans det där tänkandet och samlandet. Bara skrivandet i sig ger mig stabilitet.

      Radera
  2. Jag är glad att jag fick läsa det här inlägget idag. Jag har inte skrivit något på länge, för det senaste arbetet är avslutat och i andras händer, något nytt tycker jag inte att jag kan börja med just nu. Och jag fattar ju nu då jag ser dina tankar på pränt att det faktiskt har negativa effekter på mig som människa att jag inte skriver. Jag börjar inbilla mig olika sjukdomar. Och det i sin tur leder till att jag åtminstone inte skriver, utan grubblar på hälsan, och så vidare. Hälsar Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man mår inte bra av att inte skriva. Så är det bara. Vi får bara vackert lov att svälja vår medicin!

      Radera
  3. Ja, Maria, tack för att du skrev hur det är. Jag är själv inte alls så principfast som jag vill vara, min kreativitet går många dagar åt till att hitta på ursäkter. Det är bara att sparka sig själv i baken så man kommer vidare.

    SvaraRadera