2012-09-27

Turnédag fyra

Jag multitaskar och både packar inför Göteborgsmässan (avfärd i morgon!) och turnerar vidare: Idag gästar jag Kolofonten, dvs fantasykollegan Jenny Wiik. Jenny kommer ut med sin första roman i höst, Bildbindaren. Den lär ha gått till tryckeriet nyss, jag är väldigt nyfiken på den!

I morgon kommer jag alltså att befinna mig på bokmässan, men det betyder inte att turnén avstannar. Fredagens stopp är hos En gul apelsin (Malin Klingenberg som bland annat skrivit barnboken Patrik och pensionärsmakten) och så avslutas turnén på lördag hos Lopptorget (journalisten, poeten och kokboksförfattaren Karin Erlandsson). Följ med!

För er som är vänner med mig på FB: Jag skall försöka lägga upp bilder från mässan an efter. Beror på om jag kommer in på bra trådlösa nät eller ej. Bloggen får vänta till måndag, men då skall jag uppdatera desto mer!

2012-09-26

Bloggturné dag tre!

Dags att tänja på benen, hoppa upp i sadeln och rida ända bort till Stefan Hagels blogg för det tredje turnéstoppet! Där svarar jag bland annat på Stefans eminenta fråga Vad kan läsaren förvänta sig när de läser en Maria Turtschaninoff-bok?
Klicka din med på turnén!

2012-09-25

Drakens skatt

Två bok/pappershandlar och inga lämpliga anteckningsböcker. Antingen är de för små, eller så är de för stora, eller så är de linjerade (men till och med linjerade fanns det ont om i rätt format). Okej, det fanns en men på den stod det "Positiva tankar" på pärmen... Och sånt ger mig kribblor. Jag vill inte att nån skall tala om för mig vad jag får skriva i min anteckningsbok!!

Så jag lommade hem med svansen mellan benen. Tog en titt i hyllan med anteckningsböcker och dagböcker. och fann denna:


Jag har sparat den i flera år, för den är så fiiin... Den vackraste jag någonsin köpt. Och egentligen får anteckningsboken inte vara för fin: då känns kraven på att skriva något bra i den alldeles för stora. En anteckningsbok skall man få skriva skit i. Men det verkar som om den just nu är mitt enda alternativ. Lite nervöst känns det nog: den har glittrande juveler på pärmen... Hur skall det jag skriver kunna leva upp till ett så vackert omslag? Den ser ut som en drakes skatt, tycker jag. Och den gröna färgen är underbar.

Lärdom jag drar av detta: jag skall aldrig tycka att jag inte får köpa en vacker anteckningsbok när jag ser en lämplig! Den kommer till användning, förr eller senare.

Anteckningsbokskatastrof

Nu hände något verkligt verkligt hemskt.

Min anteckningsbok tog slut, men jag hade naturligtvis en ny redo. En större, så orden skall slippa trängas på sidorna. Jag kom till arbetsrummet i morse, slog glad i hågen upp den -

OCH FANN ATT SIDORNA VAR LINJERADE!

Svagt linjerade, men dock. Ve och fasa! Detta går ICKE för sig.

Så nu skall jag ut och jaga ny anteckningsbok. Krav: Lagom stor men inte för stor, tjocka olinjerade sidor. Vacker pärm. Det skall väl gå? Jag skall till Ekenäs idag ändå för att hämta mitt pass, så om Karis bok- och pappershandel inte levererar finns det hopp i Kungsbokshandeln.

Bloggturné dag 2

Idag packar vi sadelväskorna med lite salt ost och torkat fårkött, sätter oss i sadeln och styr kosan mot Åbo och Mia Francks blogg Skrifva. Där delar hon med sig av eminenta skrivtips och skrivövningar och där skall Anaché och jag idag berätta om hur Anachés värld växte fram. Välkomna!

2012-09-24

Pining for the Guild

När kommer den nya säsongen av The Guild? Alltså season 6? Någon som vet?

Jag vill ha nya avsnitt!!

Denna vecka: bloggturné!

Idag sparkar Den Stora Bloggturnén igång! Anaché och jag besöker sex intressanta bloggar och svarar på bloggarnas frågor om boken och skrivande. Alla bloggare sysslar själva med skrivande i en eller annan form, så jag ser fram emot att ta itu med deras insikstfulla frågor!

Schemat ser ut så här:

Måndag: Nene Ormes
Tisdag: Mia Franck
Onsdag: Stefan Hagel
Torsdag: Jenny Wiik
Fredag: Malin Klingenberg
Lördag: Karin Erlandsson

Ta gärna och bekanta dig med deras bloggar om du inte redan gjort det!

Idag börjar vi alltså hos Nene Ormes på hennnes blogg En udda verklighet. Nene träffade jag på LitteraLund i våras och jag har också läst hennes fina debut, urban fantasyromanen Udda verklighet som i grund och botten är en kärleksförklaring till Malmö. Dessutom skulle jag säga att Nene är världens bästa gudmor efter att hon berättat för mig om den Harry Potter-inspirerade gåva hon gav sin guddotter.

Jag kommer inte att blogga mycket på min egen blogg denna vecka, men istället blir det långa inlägg och intervjuer på de andra bloggarna! Enjoy!

2012-09-23

Mässförberedelser = 0

Det känns som att alla andra är så vansinnigt förberedda för bokmässan i Göteborg redan. Jag läser bloggar om färdigpackade necessärer, klänningsval & inköp, förberedda boksummeringar och soundbites. Med släppfest och annat har jag inte hunnit fundera på bokmässan ännu. Alls. Det srtressar mig något. Jag flyger på fredag morgon.

Jo, en anteckning gjorde jag förresten idag: Glöm inte visitkort!

Jag kommer säkert att glömma just dem.

2012-09-22

Bloggturné

Nästa vecka företar jag och Anaché en bloggturné! Det utlovas gästinlägg, intervjuer och många spännande bloggar att besöka.

Först ut är Nene Ormes, författare till urban fantasy-böckerna Udda verklighet och Särskild. Nene är omnämnd som en av de 40 mest spännande författarna under 40 i Sverige av tidningen Vi Läser. Du kan bekanta dig med hennes blogg här.

På måndag svarar jag på hennes frågor som bland annat gäller hur det är att skriva fantasy på svenska i Finland!

2012-09-21

Vimmel part 2

Här kommer ännu några vimmelbilder. Tyvärr inser jag att alla gäster inte fastnade på bild :-( Precis som att jag inte hann prata med alla. Det blir lite så när det är två intensiva, roliga timmar.


 Dessa två vyer är från förlagets balkong. Utsikten är inte den sämsta.

Jag & min vackra syster.

Redaktörs-Sara introducerade det hela med så fina ord att jag skrapade med foten i golvet och inte visste vart jag skulle titta.





Vår E var också med på ett hörn! Han var helt överväldigad av allt folk och blev mycket blyg. Bara daddy's famn dög.

Blombilder!

Här är mitt lilla blomsterhav! Det var otroligt vackra blommor jag fick. De övriga presenterna är fortfarande på förlaget (det var svårt att släpa med allt på efterfest...) men kommer hit idag med specialleverans (mamma igen). Då skall jag öppna och beundra dem alla!

Om du vet att din blombukett saknade kort så lämna gärna en kommentar och berätta vilken som var din - jag vill gärna skriva upp det så jag inte glömmer. En av blombuketterna har en påfågelfjäder! Det har jag aldrig sett förut, den är underbar.


Och så några närbilder:







Vimmelbilder!

Var skall jag börja?

Festen igår var fantastisk. Jag är så rörd och tagen över hur många som kom för att fira Anaché med mig. Vilka fina ord jag fick höra. Vilken värme och vilket stöd jag kände från vänner och familj, gamla skrivarkursare, lärare och klasskamrater allt från lågstadiet till gymnaiset. Ni är helt otroliga och jag vet inte hur jag någonsin skall kunna tacka er.

Det kommer att bli en hel del inlägg med foton under dagens lopp. Jag börjar med en omgång vimmelbilder tagna av hovfotografen (min mamma). Det syns inte på dessa hur många gästerna var, men låt det vara sagt att förlaget nästan sålde slut på alla ex av Anaché de reserverat :-)

 Jag och två av mina eminenta kolleger: Anna Gullichsen och Henrika Andersson. Att vara stöttad av så fina kolleger känns väldigt, väldigt fint.

Här är jag flankerad av två av mina gamla klassföreståndare: Misha Eriksson från gymnasiet (också känd från radioprogrammet Eftersnack) och Barbro Sunde från högstadiet. Misha kom ihåg allt möjligt om mitt skolkande jag absolut tycker han borde ha förträngt :-)

Fabian Silén, en vän sedan lågstadietiden och numera skådis, och jag skall se märkvärdiga och viktiga ut. Lyckas vi?

 Åsa Stenwall-Albjerg som drog den skrivarkurs under vilken jag bearbetade mitt manus till debutboken De Ännu Inte Valda, hennes man Asger och eminenta författarkollegan Hannele Mikaela Taivassalo.

Lena Barner-Rasmussen, min första läsare, intervjuade mig om Anaché och hur boken blev till.


Och alla som köpte Anaché på festen deltog i ett lotteri - överraskningsvinsten var mitt eget tegelte! Vinnare blev Softy, vars blogg jag följt länge men som jag aldrig träffat i levande livet förr. Jag är så glad att just du vann!

Bokmässeprogram!

Detta inlägg är tisdsinställt, när det publiceras hämtar jag mig fortfarande från festen :-) Innan jag fått upp bilder från festen bjuder jag på mitt program på Göteborgs bokmässa. Så här ser det ut:


Arenan fredag 28.9 kl 11.30 Anaché – Myter från Akkade
Maria Turtschaninoff återkommer med en ny fantasyroman. Nu handlar det om nomadflickan Anaché som för att rädda stammen måste göra det ingen kvinna får, gå vägar ingen har gått före henne. En hisnande utvecklingshistoria! Katarina Gäddnäs

Seminarium Fredag 28.9 kl 14.00–14.45 Trovärdiga fantasier
Hur viktigt är trovärdighet för fantasyförfattare? Danska Lenen Kaaberbøl, finländska Maria Turtschaninoff och svenska författarparet Sara Bergmark och Mats Strandberg går alla bortom naturens lagar i sina böcker, men låter ofta sina karaktärer stå fast förankrade i den verkliga världen. Moderator: Johanna Lindbäck, journalist

Arenan lördag 29.9 kl 12.00 Fantastiska element
Två av Svenskfinlands mest lovande unga författare, Maria Turtschaninoff och Kaj Korkea-aho använder friskt av mytiska och övernaturliga element i sina böcker. De diskuterar det övernaturligas betydelse i sina romaner. Katarina Gäddnäs

Arenan lördag 29.9 kl 14.30 Anaché – Myter från Akkade
Maria Turtschaninoff återkommer med en ny fantasyroman. Nu handlar det om nomadflickan Anaché som för att rädda stammen måste göra det ingen kvinna får, gå vägar ingen har gått före henne. En hisnande utvecklingshistoria! Katarina Gäddnäs

Unga Scenen Lördag 29.9 kl 15.30–15.50 Myter från Akkade
För att rädda stammen måste nomadflickan Anaché göra det ingen kvinna får, gå vägar ingen har gått före henne. Maria Turtschaninoffs nya fantasyroman Anaché är en hisnande utvecklingshistoria!

Dessutom signerar jag Anaché i Science Fiction Bokhandelns monter A02:42 på söndag kl 12.

2012-09-20

Ännu en

En fin recension till ingick i ÖT, den finns inte på tidningens hemsidor men nog på recensentens blogg.

Bubblor

Igår hade jag champagnebubblor i benen av glädje. Så många fina recensioner, så många glada tillrop av vänner. Jag kunde verkligen inte ha begärt mer av en recensionsdag.

På kvällen hade jag champagnebubblor i magen också. Champagne, ost och handgjorda praliner från Fiskars. Lite måste man få fira!

Nu pirrar det i magen igen: ikväll blir det släppfest! Jag är lite nervös för att allt skall klaffa. Men det går säkert bra. Bara alla ryms in!

Ni som är på väg: glöm inte kameran!

2012-09-19

Anachés första recensioner

De första recensionerna har rullat in.

Läser jag recensioner? Ja det gör jag. Noggrannt. Jag är inte en sån där författare som "aldrig läser recensioner". Jag letar upp alla jag kan hitta.

Varför?

Som någon klokare än jag sagt så är det ju inte för recensenten man skriver. Det är sant. Men jag tror jag vill se om jag blivit förstådd. Sen är det också intressant att se var man recenseras. Och om man recenseras. Men för mig handlar det väldigt mycket om: har jag nått fram? Ser folk vad det är jag försöker göra, vad jag vill säga?

Recensionen i Hufvudstadsbladet i morse gjorde mig glad.

  • Den var skriven av en person som kan genren. När man skriver för barn och unga, och framför allt fantasy, i svenskfinland, är det långt ifrån givet.
  • Recensenten såg och kände igen litteratur jag vuxit upp med och som garanterat färgat mitt skrivande, även då jag inte tänkt på det själv (Lilla huset på prärien-böckerna i detta fall). 
  • Den innehöll inga spoilers alls!
  • Hon såg att jag använder fantasy för att ta upp viktiga samhällsfrågor (fantasy är inte eskapism).
  • Hon identifierar varför fantasyromaner ofta är så tjocka ;-)
  • Och hon tyckte om boken.

Speciellt det här citatet fick mig att skrocka förnöjt:

"Romanen ägnar sig inte åt postmoderna krusiduller eller stilmässiga experiment. Istället vilar den på ett episkt flöde som läsaren kan försjunka i."

Jag avskyr postmoderna krusiduller, så för mig är detta bland det bästa nån kan säga!

Så fort/om recensionen går att hitta på nätet skall jag länka till den. UPPDATERAT: Recensionen finns nu här.

Jag har hittat en annan recension på nätet, i Borgåbladet (antar jag?), här. Också det en jättebra recension, spoilerfri. Dessutom tycker recensenten att det är snävt att kalla romanen ungdomsroman, och det gör ju mig glad. Hon skriver:

"Anaché - myter från akkade är en roman för alla åldrar. Den har allt en god bok ska ha: en bra story, ett fint flyt, spänning och en fantasirik, vällavvägd prosa."

Om ni hittar recensioner någon annanstans får ni gärna hojta till!

TILLÄGG: Hittade Västra Nylands recension här.

YTTERLIGARE TILLÄGG: Och Kulturtimmen recenserar, man kan läsa recensionen här. Där gläds jag åt flera insikter recensenten har, men framför allt att hon sett detta:
"Anaché är också en historia som visar att ingen vinner sina strider med våld, tvång eller förtryck – en hållbar balans i tillvaron skapas genom lyhördhet, respekt och ödmjukhet."

Vasabladet lär ha en recension, den som kan scanna och sända mig får gärna göra det!

2012-09-18

Fina nyheter

Jag glömde ju att jag nu får berätta en skojig nyhet!

Anaché blir Månadens Bok i Barnens Bokklubb. HURRA!!

(Jag vet inte ännu vilken månad.)

Gulp

Jag kom just på att Anaché har recensionsdag i morgon.

Hjälp.

2012-09-17

Vad tar ni för valpen där i fönstret?

Förra veckas måndag såg jag annars min lilla tös i ett skyltfönster.


Ursäkta den uschliga mobilbilden. Men där står alltså Anaché i ett fönster som puffar för Bokkalaset i Ekenäs den 4-7.10 Då skall jag dels uppträda i skolor med Henrika Andersson (först drar vi ett pass tillsammans, sen två var solo), dels tala om läromedel i historia under rubriken Saga eller sanning tillsammans med Sture Lindholm för hugade lärare och andra intresserade.

Nu skall jag skynda iväg till tåget för att ta mig till stan för en liten reunion med några av skrivretreatskvinnorna, planering av ovan nämnda Bokkalas med Henrika A och senare på kvällen Tammis höstfest. Pust! Har en skjorta med i väskan att byta till ifall jag blir för svettig innan festen.

2012-09-15

Framsteg

Idag sprang jag hela min runda för första gången.

Den jag, när jag började springa för åtta veckor sedan, inte kunde springa ens som intervallträning (en minut gång, en minut löpning). Som jag för en månad sedan ännu kämpade med: tog ibland två intervaller gång i en följd, slutade springa förrän intervallen var slut.

Nu gick jag en dryg minut i början för att värma upp och joggade sen hela vägen utom en riktigt kort bit på slutet som jag gick för att varva ner.

Jag hade aldrig aldrig trott att jag skulle kunna klara det. Nu börjar jag tro att med lite tid klarar jag vad som helst. Bara jag pushar mig själv - och låter det ta tid (jag har ju inte bråttom nånstans med springandet).

Om jag nu bara kunde applicera detta på mitt skrivande...

2012-09-14

Ibbotsons sista

Jag läste just ut Eva Ibbotsons One Dog and His Boy och jag är så glad att jag hittade den. Den blev Eva Ibbotsons sista: Hon dog 2010, några veckor efter att hon avslutat arbetet med boken. Eva är författaren till en av min barndoms stora favoriter, Häxtävlingen.

One Dog and His Boy (finns också på svenska) har det drag jag tycker alla hennes böcker har gemensamt: hon står fullkomligt på barnets sida. Nästan alla vuxna i boken är elaka, korkade eller oförstående, medan barnen är hjältarna. Men utmärkande för den här boken är att den drivs av ilska. Ilska över miljöförstöring, ilska över att pengar blivit viktigare än människor i vårt samhälle, ilska över att föräldrar tror att allt blir bra bara man ger barnet många saker, ilska över girighet, ilska över rasism, ilska över hur vi behandlar djur. Hon hinner verkligen beta av många viktiga ämnen i en barnbok av normal omfattning, samtidigt som hon levererar ett spännande och väldigt rörande äventyr.

Hon fick mig dessutom att vilja försöka vara ännu lite snällare med min egen hund.

Jag borde läsa mer för den här målgruppen. För jag vill ju gärna skriva för den igen. Och jag läser nästan bara ungdomsböcker, och har därför svårt att få tag på rätt ton och tilltal.

Min musiksmak är inte cool

Jag är veckans DJ på Hufvudstadsbladets fredagssidor. Gå in på hemsidan och lyssna på min förfärligt ohippa, o-creddiga musiksmak :-)

2012-09-13

Fest!

Och nu är det dags för en av årets höjdpunkter: Höstens förlagsfest!

Vi ses i morgon. På eftermiddagen...

Egna äventyr och andras

I ett avsnitt av Writing Excuses satte gästen Monte Cook (stor inom rollspel) fingret på vad det är som inte funkar i The Wise Man's Fear för mig.

Han fick frågan om vad som skiljer skönlitterärt skrivande från att skriva rollspel. Svaret var ungefär så här:

När du skriver skönlitterärt skapar du äventyr, medan då du skriver rollspel möjliggör du för andra att ha äventyr.

Och detta är problemet med The Wise Man's Fear: Väldigt många av bifigurerna känns som NPC's (alltså non-player characters). De finns bara där för att möjliggöra huvudpersonens äventyr.

2012-09-12

The eternally damned

Sonens favoritleksak just nu:
En Jesus action figure med hjul och rörliga armar. Det är en grej maken köpte på nätet en gång på skoj. För att den är så vansinnig.



Jesus blir oftast begravd i lådan med klossar, och så låtsas E att han inte vet var dockan är. Eller så slänger E Jesus i golvet med kraft och säger "AJ!".

We are so going to hell.

2012-09-11

Glad igen

Idag kändes allt pruttigt, på grund av de förlorade orden och lite annat skrivmässigt strul (Anaché saknas i nästan alla svenska nätbokhandlar??).

Sen fick jag ett mejl. Med feedback på den där antologitexten jag skrev.

Det var väldigt fin feedback. Väldigt.

Nu är jag glad igen.

Motgångar

Jaha. Som om det inte går trögt nog att skriva som det är har allt jag skrev igår magiskt försvunnit från datorn. Det finns inte ens en version av dokumentet från igår.

#"!&&%¤#"!!¤&()=?=/%¤#"! = många svordomar.

Min dåliga kondition söndrar maskiner

Intervallsprang för första gången idag med nya puls-GPS-manickerna.

Stackars lilla maskin. Den fick genast spader. Den hade nånlsags puls-zon-program som jag slog på, där den ville att min puls skulle hållas inom vissa gränsvärden. "Håll din puls mellan 80 och 100" sa den glatt. Jag började gå. Pulsen låg på 134. Maskinen var bekymrad. Sen pep min intervallmätare (en app på telefonen, jag hade alltså inte mindre än FYRA apparater med mig, det är inte klokt) och ville att jag skulle börja springa. Pulsen steg till över 150. "Onormalt hög puls!" skrek nya maskinen och la sen helt av. Den är väl inte van vid folk med så dålig kondis som jag, stackars liten.

Jag stängde av puls-zon-programmet och sprang vidare. Men tack vare GPS:en vet jag nu exakt hur långt jag sprang, det var roligt.

2012-09-10

Om jag ropar och ingen hör?

Urban kommer med en bra fråga till:

Om du visste att det du skrev aldrig skulle läsas av någon annan än dig själv, skulle du då skriva annorlunda och i så fall hur?

Det tror jag. Jag har funderat på det där idag medan jag kört bil och om det var så att civilisationen gått under och jag var den enda kvar skulle jag nog försöka nedteckna vad som skett, vad jag såg, vad jag gjorde, för att det skulle kunna fungera som ett meddelande till någon som eventuellt skulle finna det längre fram. Typ en annan ras som skulle komma till jorden och undra vad som skett. Med andra ord: jag skulle ändå skriva med en läsare i tankarna.

Om det däremot var så att jag bara fick skriva för skrivbordslådan men visste med säkerhet att ingen någonsin skulle komma att läsa det, inte ens arvingarna, så skulle jag nog skriva mer personligt. Den narrativa strukturen skulle försvinna, behovet av att berätta en berättelse och nå andra med mina ord skulle falla bort. Istället skulle skrivandet bli renodlat emotionellt, tror jag, bara en ventil för tankar och känslor. Jag skulle fortfarande skriva, jag behöver orden för att kunna ordna mina egna tankar och intryck, men jag skulle sluta försöka finna en form som skulle vara meningsfull också för andra.

Det känns som ett surrealistiskt skämt här också

Jag säger som Amanda och sätter samma rubrik som hon.

Hur är det möjligt att jag skrivit fyra böcker hittills? Kommer inte alls ihåg hur man gör. Kämpar och det blir bara pannkaka. Sitter och upprepar som ett mantra: Man måste låta sig skriva skit, man måste låta sig skriva skit. Skit kan man fixa men inte ingenting.

Det hjälper föga.

Fixa snabbt

Vi tar en till Urbanlista medsamma:

Saker jag irriterar mig på och borde kunna åtgärda på en timme:


  • Hänga upp den nya köksklockan på väggen så den inte står på hyllan på sned.
  • Ordna i skafferiet, E leker inte så mycket där längre så jag kunde få lite bättre ordning nu. Dessutom har jag köpt nya fina förvaringsburkar på loppis men inte tagit dem i bruk.
  • Ordna bokhyllan i vardagsrummet. Det är tveksamt om det skulle räcka med en timme, men mycket mer borde det inte ta att ställa undan lådan med påskpynt (!) som står överst, sätta in alla böcker på sina rätta ställen, plocka bort onödigt skräpt och över huvud taget få den snygg igen.

Folk man borde känna

Nu tar jag en lista från Urbans lista över listor:

Saker jag vill känna någon som kan:

Jag har alltid sagt att man i familjen borde ha följande:


  • En kock
  • En massör/massös
  • En jurist
  • En bilreparatör
  • En läkare
Jag känner en massös, och min syster är i restaurangbranchen (men jag väntar ännu på en middagsinbjudan!!), men i övrigt är det lite skralt.

2012-09-09

GPS minsann!

Nu hörni. Nu skall det bli sprätt på mitt springande.

Idag har jag firat sex år som gift och ärbar kvinna, och av min make emottagit pulsmätare, med tillhörande GPS så jag kan få veta exakt hur långt jag sprungit. Han känner mig väl: jag älskar siffror och att kvantifiera saker. Det finns ett tillhörande dataprogram som gör tabeller av ens tider och resultat så man kan se hur man utvecklas. *swoon* Jag har faktiskt fortsatt mitt springande trots förkylningsuppehåll samt uppehll pga Londonresan. Jag springer inte fullt så ofta som i början, men varannan dag ungefär.

Nu skall jag ha instruktionerna som kvällslektyr. Natti!

2012-09-07

Saker jag inte tänker göra

Listor är roligt. Jag vill göra en till. Här är tio saker som inte är på min bucket list (bucket list = lista över saker man skall göra innan man dör):

1. Forsåka i kanot

2. Läsa Fifty Shades of Grey

3. Äta skalbaggar

4. Resa till exotiska ställen där man får exotiska sjukdomar

5. Bestiga ett endaste berg

6. Bli lika smal som jag var som tonåring

7. Skilja mig

8. Hoppa bungeehopp

9. Skida Vasaloppet

10. Ha en oerhört välansad trädgård eller ett oerhört prydligt hem

Fredag i fem punkter

1. Att det sen är roligt att om morgnarna få komma till sitt vackra, fridfulla arbetsrum. Jag uppskattar det så.

2. Idag skall jag pynja vidare på den där nya bara-på-skoj-texten.

3. Senare kommer Västra Nyland hit till arbetsrummet och gör en intervju om hur Anaché blev till.

4. Sen skall sonen hämtas från dagmamman och sen skall vi hitta på nåt skoj - om det inte regnar kanske åka till den finfina lekparken i Fiskars.

5. På kvällen skall jag se på Star Trek TNG (guud så den första säsongen ändå är flönttig... Om jag minns rätt blir det bättre med säsong 2). Och läsa Miss Peregrine's Home for Peculiar Children och Eld.

2012-09-06

Äntligen!

Hon är här! Det nyaste tillskottet i familjen anläde kl 16.00 denna torsdagseftermiddag.

Lådan var stor, och tung.


 Inne i lådan fanns hon. Anache! Välkommen lilla vän. Jag har längtat efter dig.


Titta så snyggt guldtryck! Jag älskar det. Älskar.

Sen hör det till traditionen ända sen Arra att jag fotar nytillskotten tillsammans med hunden. Se så stolt storasyster hon är!


Och så kan ni få en sneak peek:


Är inte symbolerna snygga? Jag har designat dem själv! Fast layoutaren gjorde dem hundra gånger snyggare än mina kråkfötter var.

Glöm inte att om du beställer Anaché från S&S hemsida så får du en extra myt på köpet! Director's cut, if you will. Ja, och så är boken på 25% rabatt också.

Idéer och trötthet

Jag kämpar vidare med sömnbrist och nya projekt. I morse när jag försökte få sonen att somna om (han vaknade 5.20 den lilla gullungen och somnade aldrig om) kom jag på en ny idé. Just då kändes den väldigt cool, nu vet jag inte hur originell den egentligen är. Men jag planerade ganska långt där i mörkret, så om jag skall få nåt gjort idag (kom igång vääldigt långsamt denna trötta morgon) är det att få idén nedskriven.

Jag har ingen brist på idéer. Jag kunde arbeta 10-15 år med bara de idéer jag hittills skrivit ner. Men det är själva skrivandet som är det knepiga.

Jag lyssnade annars på några avsnitt av Writing Excuses igår på tåget på väg till TV-inspelningen och ett avsnitt var speciellt lämpligt för mig, det handlade om att börja på ett nytt projekt efter att ha avslutat ett annat. Jag vet inte om det fanns några speciella råd jag tog till mig, men det var allmänt tröstande att bli påmind om att alla som skriver går igenom det här.

2012-09-05

Muntur & Joc Koljonen

Idag har jag besökt Rundradion i Böle och varit gäst i ett avsnitt av pratprogrammet Muntur som skall sändas senare i höst. Upplägget är att det är olika programvärdar varje gång, och värdarna får bjuda in vem de vill. I "mitt" avsnitt var Johanna Koljonen programvärd och jag och M.A. Numminen gäster. Jag tror det blev ett ganska intressant samtal om hög/lågkultur, fantasy och hur man gör för att slå i Sverige.

Joc och jag gick i samma gymnasium men på olika klasser och vi kände egentligen inte varandra då. Det var verkligt roligt att få sitta ner och prata fantasy med henne. Och M.A. lärde oss hur man korrekt skall signera böcker.

Programserien kommer att börja sändas i slutet av oktober.

I morgon kanske Anaché når mitt hus...

2012-09-04

Hot off the presses!

Anaché har kommit från tryckeriet!!

Jag har inte sett den än!! Med lite tur får jag mina ex i slutet av veckan!!

Dags att gå och svimma lite!!

Pust. Klarar inte så här mycket sinnesrörelse.

Tusen också!

Det hjälepr tydligen mig att lätta mitt hjärta här på bloggen. Det får mig att tänka igenom mina motiv och ursäkter.

Jag har spenderat en obscent stor del av morgonen på nätet - men jag har också skrivit 1000 ord på Något Nytt, något helt annat bara-på-skoj som inte behöver Bli Något. Och så har jag planerat lite kring den texten också. Och det var faktiskt ganska roligt.

Ursäkternas mästare

Om jag kan sägas ha ett evangelium så är det: skriv varje dag. Håll kontakten med ditt hantverk och med din text. Inga ursäkter: bara skriv. Jag talar fint i intervjuer om hur jag hellre har ett råddigt hem än låter bli att skriva.

Lever jag som jag lär?

Nej.

Inte just nu i alla fall. Det är tre månader sedan jag senast rörde vid mitt manus. Och jag har inte skrivit något annat heller. Fina ursäkter har jag naturligtvis. Först var det språkgranskningen av Anaché. Och så lite semester. Och så korrekturet. Och så texten till antologin (aj jo, okej jag har skrivit nåt nytt, men av nån anledning känns det inte som om den texten räknas). Och så ursäkten att ja men i höst är det så mycket med Anaché: intervjuer, släppfest, mässor, uppträdanden.

Men det finns dagar då jag inte har något program. Och ändå inte skriver. För: det är ju ingen idé att försöka jobba sig in i manuset igen då jag ändå kommer att vara tvungen att lämna det flera dagar i rad.

Alla dessa ursäkter är helt valida. De stämmer ju. Det är bara det att jag börjar känna mig mer och mer onödig och värdelös som mänsklig varelse. Så där som jag alltid gör då jag inte skriver.

Igår hade jag datorn med till arbetsrummet men hade glömt strömsladden och batteriet var tomt, så jag fick lov att jobba analogt. Tittade lite på idéer jag haft. Skrev lite för hand. Tyckte inte att det ledde någonvart. Hade idag tänkt fortsätta, men så tipsade Philip Teir i dagens Hbl om The Paris Review på nätet och alla deras författarintervjuer man kan läsa i arkivet.

Curse you, Teir.

2012-09-03

Böcker & Göteborg

Alexandra, alla mina böcker kommer att finnas att köpa på mässan i Göteborg!

Simmande svampar

Jag lägger egentligen inte upp några bilder på min familj här på bloggen. Det är min blogg och framför allt min son kan ju inte välja om han är med eller inte. Men.

Ibland kan man som mamma bara inte låta bli.


E och jag gick i svampskogen igår. Han ville själv bära korgen. Och när vi hittade kantareller gav han upp ett "Ååå!". Han plockade så nätt och lade i korgen. Vi hittade blåbär och vattenpölar att hoppa i. Tyvärr började det regna efter 45 minuter och vi fick ringa på Daddy som kom körande och hämtade hem oss.

Väl hemma hjälpte E mig att rensa svampen. Han stod på en stol vid arbetsbänken och såg på då jag borstade rent kantarellerna med borste. Sen la han dem i en skål. Några var så sandiga att de behövde sköljas: dem la han i en skål med vatten och sa "schimma! schimma!" och skrattade när svamparna flöt. Han lade alltid rätt svamp i rätt skål bara jag sa om de skulle simma eller i stora skålen. Sen hällde vi dem tillsammans i stekpannan.

Mycket mer än så kan jag egentligen inte begära av en dag.

2012-09-01

Hur Anaché blev till, del 7

Alexandra ställde också en annan fråga, hon undrar: "Hur ser du på ditt författande nu när Anaché ges ut jämfört med hur du såg på det när DÄIV gavs ut? Mål och drömmar ändrade/infriade?"

Det är lite lustigt att du frågar just detta, Alexandra, för när jag gick igenom mina anteckningsböcker för att hitta alla mina anteckningar kring Anaché inför den här bloggserien hittade jag en anteckning från den 8.10.2007, samma år som DÄIV kom ut.

Där har jag gjort Julia Camerons övning och beskrivit hur min ideala tillvaro ser ut om fem år, vilket ju är nu!

Och det som är alldeles alldeles otroligt är att mitt liv nu ser nästan exakt ut som jag beskrev det då. In i detalj.

Jag är författare på heltid. Jag har utkommit med tre böcker till efter DÄIV precis som jag tillät mig drömma om (Anaché blir den tredje), och jag har utkommit på finska "och andra språk" (Arra skall utkomma på danska i höst). Jag blir inbjuden till mässor (jag nämner Göteborg, som jag skall till i år, och Frankfurt, som jag ännu inte varit på) och jag får stipendier.

Dessutom, och detta är lite bredvid ämnet, beskriver jag en idealdag och ganska så som jag beskriver det ser mitt liv ut just nu (utom biten där jag "skriver utan motstånd på nåt spännande nytt projekt", haha, UTAN MOTSTÅND??). Det finns en bit som är så som jag beskriver den i anteckningsboken, fast den inte alls är som jag då tänkte mig det, om ni låter mig vara lite kryptisk (det blir för privat). Det blev inte som jag tänkt mig, men det blev ändå bra.
Ja, och så önskedrömmer jag att jag "talar i telefon med min anglosaxiska agent", och det har ju inte hänt än. Men det är bara bra att ha lite drömmar kvar också :-)

Så för att summera, Alexandra, så när jag just kommit ut med DÄIV såg jag mig ännu inte som författare men jag vågade drömma om en tillvaro där jag var författare. Och nu är jag där.

Så Malin, du som frågade om jag känner mig som en "riktig författare nu": Ja. Det gör jag. Jag skriver på heltid och jag lever (anspråkslöst) på mitt skrivande. Och jag är så glad och tacksam för det.