2012-08-09

Val värda att tänka på

Minna skriver ett svar på mitt förra inlägg som jag känner att jag behöver svara på lite utförligare.

Mitt syfte med inlägget var att kritisera de röster som säger att bara mamman kan vara viktig för barn då de är små, och att pappa och barn inte kan knyta an på samma sätt som mamma och barn, bland annat på grund av amningen. Detta är ju helt klart ett falskt påstående. Min avsikt var inte att kritisera de som inte valt eller kunnat välja lika som vi. Däremot tycker jag att det är viktigt att fundera över sina val och hur och varför man väljer som man gör.

Till exempel: Jag känner många familjer där mamman valt att ta ut all föräldraledigheten och också vårdledighet för att hon vantrivs med sitt jobb. Jag känner inga familjer där pappan stannat hemma av samma orsak.*
Tycker män generellt sett så mycket bättre om sina arbeten än mammorna? Eller är detta bara en rätt mammorna tar sig? Jag vet att det också ofta handlar om ekonomi, javisst. Men inte i samtliga fall, och ekonomin kan inte alltid få väga tyngst.

Man skall välja de roller och uppgifter man har i familjen för att man vill, inte för att man är man eller kvinna. Man skall också vara medveten om de konsekvenser dessa val för med sig. Den som bara satsar på försörjningen, vare sig det är pappan eller mamman, löper risken att marginalisera sig själv i familjelivet. Och till exempel inte få delad vårdnad vid en skilsmässa, för att han (eller i få fall hon) ändå ju inte är så mycket med barnen, och "inte är så bra på det där med att ta hand om dem". Medan den som inte bidragit till försörjningen kan stå där utan pension osv vid skilsmässa eller dödsfall.

Ja visst, för de flesta känns det fånigt att bolla med dessa "tänk om" -scenarier. Det är ju nu som gäller. Nu som jag vill vara med mina barn.
I vårt fall vill båda det, nu.



*Jo nu kom jag på en bekant familj i Sverige som valt så av den orsaken. Så okej, en.

1 kommentar:

  1. Ja visst så är det. Varje val har sina konsekvenser. Och det tar tid ,tycker jag, att hitta sitt eget sätt att vara förälder på. Familjeliv är ju ett evinnerligt pusslande där vem som helst kan bli marginaliserad, barn eller vuxen, om man inte, som du skriver, funderar över vilka konsekvenser ett val inom familjen har.

    SvaraRadera