Hur Anaché blev till, del 5

Alexandra undrar: "Ändrades berättelsens handling och/eller karaktärerna sig genom processen, så att det i slutändan blev ganska annorlunda mot vad du tänkt dig, eller följde allt planen (om sådan fanns)?"

Lite svarade jag på den frågan i förra inlägget: Det fanns en tydlig plan, men den handlade mer om vad än om hur. Alldeles i början hade jag också tänkt mig att lite annorlunda saker skulle hända Anaché, men orsaken till varför de skulle hända var densamma. Jag strök dock de idéerna redan innan jag började skriva på allvar.

Framför allt fanns det väl många luckor, ställen där jag inte alls visste vad som skulle hända förrän jag kom fram till dem i texten. Och så fanns det scener som dök upp och överraskade mig totalt, som jag inte riktigt förstod vad de gjorde i berättelsen - till flera sidor senare, då en karaktär som dykt upp i överraskningscenen plötsligt kom att spela en helt avgörande roll för hela akkades öde... Då fick jag gåshud! Det är då skrivandet är som allra bäst: när jag lyckas stiga åt sidan för berättelsen så den får tala om för mig vad den vill, och leva på egen hand. Då får mitt undermedvetna fritt spelrum och det blir så mycket bättre än då jag försöker planera allt medvetet. Då rullar texten på, scenerna blir levande och tydliga och jag själv blir överraskad.

Tyvärr händer detta bara en eller två gånger under loppet av en hel bok... Men jag är tacksam för de glimtar jag får.

Karaktärerna höll sig ganska likadana genom processen (alltså, de utvecklades, men så som jag planerat att de skulle). Jag hade från början klart för mig att Anaché skulle bli annorlunda än Arra, som karaktär alltså. Jag ville skriva en stark, kompetent flicka, en som vet sitt värde trots att hon lever i en mansdominerad kultur. Så här står det om henne i "Vad skall hända med Anaché"-dokumentet från den 8.1.09:

"Anaché är mycket annorlunda än Arra. För det första är hon mycket stolt. Hon är en rouks dotter och vet sitt värde, trots att hon är flicka. Det faktum att hon är flicka har aldrig fått henne att anse sig själv vara mindre värd än hon är. Men hon har vetat om sina begränsningar ändå. Använt list för att klara sig och få det hon vill."

Jag tyckte väldigt mycket om Anaché genom hela skrivprocessen. Jag längtade tillbaka till henne då jag inte skrev. Orsaken till att jag skriver "tyckte" och inte "tycker" är helt enkelt den, att hennes plats i mitt hjärta nu tagits över av huvudpersonen i nästa projekt, det jag kallar nummer fem. Så där otroget är ett författarhjärta.

Vissa andra karaktärer ändrades inte direkt under processens gång men blev kanske skarpare, tydligare. Detta gäller framför allt Anachés far, Kajake. Jag fick fundera en del på vad som motiverar honom, vad som driver honom och får honom att handla som han gör.