2012-08-29

Hur Anaché blev till, del 3


Jenny undrade om skrivprocessen blir lättare för var bok jag skrivit.

Svaret är nog tyvärr nej.

Tvivlen kommer varje gång. På att det är bra, på att det duger, på att jag duger till att berätta just den här viktiga historien. (Min man skrattar nuförtiden när jag kommer och gnäller och säger att exakt så där sa du sist också.) Nya tvivel tillkommer dessutom: nu har jag börjat oroa mig för att jag skall upprepa mig.

Vissa saker blir nog ändå om inte lättare så smidigare. Rutinen på att skriva, helt enkelt. Vetskapen om att jag bara måste driva mig framåt för att bli klar. Jag tror att mitt språk blivit skarpare och min berättarteknik bättre, det säger min redaktör i alla fall. Men all den där ångesten kommer jag tyvärr att dras med i varje projekt. Det får jag bara acceptera. Det är bara att arbeta igenom den, eller strunta i den och arbeta ändå.

4 kommentarer:

  1. Det är väl också nåt bra över att tvivla på att man räcker till. Hoppas jag. Så att man skärper sej och funderar en gång till. Inte tar för givet att wow det blev fantastiskt redan på första försöket. Eller, försöker jag bara genom att skriva så där, övertala mej själv om att det nog ska bli till nåt... (för fasen vad man tvivlar på sin förmåga)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är ju det man måste göra 90% av tiden, lura sig själv...

      Radera
  2. Tack för svaret! Jag anade att det var så... och håller med Mia, att tvivel är bra i måttliga mängder, det kanske håller en skärpt, att man inte slutar försöka och förbättra osv.

    Jag känner nu när jag försöker komma in på tvåan, att man kan lita lite mer på sig själv, på sin förmåga. Samtidigt finns det så mycket som jag tycker kunde göras bättre från början, och hoppas att jag lyckas med det. Hoppas alltså att jag lärt mig något från första gången. Samtidigt så är jag glad över att lusten finns kvar, och den är nästan starkare nu (dvs. hade inte behov av att bara skriva en bok, utan det finns mer att berätta).

    Men det här med att hitta tiden och disciplinen tror jag inte är lättare alls (för mig). Tyvärr (förutom att man känner sig själv lite bättre, och det kan ju göra saker smidigare). Men tänkte då jag skrev ettan, att klarar jag detta nu, så klarar jag att göra det en gång till, trots att det inte är lättare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kommer en viss säkerhet med åren. Det är en underlig kluvenhet: ångesten och tvivlen bär man med sig samtidigt som man blir säkrare. Vaddå jag schizofren...

      Radera